tisdag, oktober 25, 2011

Schweiz med Munskänkarna


Gunnar Swenson är 2-betygare, utbildningsansvarig för Umeå-sektionen och regionordförande i Västerbotten. På måndagskvällen gästade han Stockholm för att berätta om sina resor i Schweiz (som han också beskrivit genom tre utförliga artiklar i Munskänken) och bjuda på viner som är stört omöjliga att få tag på om man inte själv åker ner till joddlarna och ber snällt om att få köpa några flaskor. Ett sånt tillfälle till vinös förkovran får man ju bara inte missa!

2010 Henri Badoux Aigle les Murailles, AOC Chablais
 (18 CHF)

Neutral, fruktig doft. Aningen oljig smak med (alltför) mjuk syra.
Ett relativt enkelt vin som kan funka i buffé-sammanhang utan större uppmärksamhet på vad som är glaset. Varför blockerar man inte den malolaktiska jäsningen och bevarar syran? Och varför framhärdar man i att odla chasselas i dessa fantastiska vinberg? Villeneuve är den nordligaste kommunen i Chablais, vid Lac Lémans östra ända där vingårdarna har en sydvästlig exponering.

2010 Jean-René Germanier Petite Arvine, AOC Valais
(35 CHF)

Nu snackar vi. Petite arvine är en härlig druva och Vétroz ligger mitt i Valais, det kanske mest spännande området i Schweiz. Extremt mineralisk doft med sten, saltvatten och skaldjur över en stramt hållen frukt i spannet mellan äpple, citrus och rabarber. Härlig syra, gott extrakt, massor av mineralsälta och skön längd. Triggar salivkörtlarna och framkallar små rysningar på kinderna. 14% märks överhuvudtaget inte. Bravo!

2009 Provins Valais Heida Maître de Chais, AOC Valais
(26 CHF)

Rik, druvmogen doft med tropiska drag av aprikos, persika, päron, litchee och citronmeliss. Viskös munkänsla, fet gul frukt med relativt låg syra och balanserad alkohol runt 13,5%. Rätt så gewurz-likt, utan att bli tungt. Kooperativ juice från Sion, centralorten i mellersta Valais. Inte i närheten av Simon Mayes underbara version (som bär druvans andra namn - Païen).

2010 Provins Valais Cornalin Grand Métral, AOC Valais
(19 CHF)

Parfymerad, ungbärig doft som först är reduktivt unkig men snart liknar beaujolais och dolcetto. Aromer av lingon, blåbär, barrskog och örter. Mer saft och sylt kommer när luften gör sitt. Relativt lätt och syrlig smak med kartiga, kärva lingon och bittra tanniner. Ett matkrävande vin som borde sitta perfekt till kåldolmar med gräddsås. Väldigt oväntat att läsa 14% på flaskan.

2008 Marc et François Grognuz/Cave des Rois Syrah, AOC Saint-Saphorin
(35 CHF)

Kvällens sniff! Stor, uttrycksfull doft med all syrah-karaktär ur skolboken. Saltlakrits, tjärpastiller, vulkat gummi, rökt korv, bacon, lagerblad, örter, kryddpeppar och svartpeppar. Mogen sötfrukt med lätt mjukkokta drag. Perfekt balanserad, elegant smak med fin fruktmognad utan någon märkbar ek. Fortfarande en del laktiska drag, men attans vilken fin drickbarhet. Tätare än de nollåttor från norra rhône vi smakat, och bättre än Jamets nollsjua. Tappar lite efter tre timmar, drar sig tillbaka och får mer av bläck, blyerts och örter. Dricks kanske allra bäst just nu. Nollettan kom trea i GJE:s blindprovning av världens bästa syrah. Saint-Saphorin ligger mitt i Lavaux - en enda lång solfångare av syd-sydvästliga lägen som sluttar brant ner mot Lac Léman.

2009 Jean-René Germanier Syrah Cayas, AOC Valais
(38 CHF)

Långt mer knuten doft, med uppenbar ny ek - nysågat plommonträ, bastubänk, eneträ. Inledningsvis skyms frukten, som i och för sig verkar lovande. Efter tre timmar öppnar vinet upp med läckra aromer av svartpeppar, hallon och björnbär. Riktigt bra! Tät och solid smak, frisk syra, kryddiga tanniner, en del ekbeska fortfarande. Vinner med tiden och håller minst lika hög klass som föregående. Enda problemet är för mycket ek idag - det här måste absolut lagras och kan nog bli strålande framåt tioårsdagen.

2009 Urs Pircher Pinot Noir Stadtberg Eglisau, AOC Zürich
(29 CHF)

Mörkröd Beaune-lik frukt i spektrat körsbär, vinbär, jordgubbar och rönnbär. Rätt mycket ek med toner av sandelträ, eneträ och kryddlåda. Frisk, tanninrik smak med ungdomligt rå frukt och en del ekbeska. Bra struktur, men brister lite när det gäller charm och elegans. För mycket ek idag, behöver utan tvekan lagras, men hur bra blir det egentligen till slut? Osäkert kort, ungefär i klass med en hygglig côtes-de-beaune på bynivå. Lågt skördeuttag, hälften nya och hälften ettåriga fat. Första gången vi smakar något från kantonen Zürich, i nordöstra Schweiz.

2009 Angelo Delea Carato Merlot Riserva, DOC Ticino
(58 CHF)

Förförisk ekbehandling som lätt kan konkurrera med högklassig Saint-Émilion eller Pomerol. Gräddkola, mint, kaffe, choklad, cigarrlåda, sandelträ och andra uppenbart rostade toner. Vacker röd merlotfrukt i svindyr Armani-kostym. Enormt snygg och tillgänglig frukt med fin syra och polerade, silkiga, kryddiga ektanniner. Härlig längd. Man kan invända mot en märkbar ekbeska, och det är väl egentligen inte riktigt vår stil, men vi faller pladask för det skickliga fjäsket och låter bli att spotta ut en endaste droppe av detta lyxiga, drickvänliga vin. Selektion från gamla stockar. Sexton månader i nya franska barriques. Wow!

Allt som allt en härlig och upplysande provning, där syrah och petite arvine var de sorter som övertygade mest. Tack, Gunnar!

ps. En alldeles utmärkt karta över kommunerna i Vaud hittar man här. Pärlbandet av kommuner i Valais kan man se här.

7 kommentarer:

Niklas Jörgensen sa...

Fick en Amigne de Vétroz serverad blint tidigare ir år. Från Jean-René Germanier. Kanske inget för alla men verligen ett udda vin på en lika udda druva.

Kul att Schweiz får lite utrymme! Nu är vinerna oftast snordyra och prismässigt inte i paritet med vad de levererar, men det finns ju alltid några sköna överraskningar!

MVH

Niklas

Finare Vinare sa...

Apropå udda nya druvbekanta... vi sög i oss en flaska Humagne Rouge från Simon Maye, och den var sannerligen god, lite som en beaujolais på steroider (tack vare Vinosapien, förstås ;-)

Grognuz och Germanier levererade bra även med priset invägt, de är ju betydligt billigare än Côte-Rôtie, men ungefär lika bra.

Det är lite med Schweiz som det är med att gå på restaurang, det kostar ungefär lika mycket oavsett om det är bra, medelmåttigt eller dåligt. Ska man få valuta för pengarna måste man gå efter de vassaste producenterna. Som vanligt, alltså ;-)

Vinosapien sa...

Germanier är den största privata joddlaren i vin-valais. av de vi besökt vinner Benoît Dorsaz, Claudy Clavien, Dennis Mercier, Didier Joris, Christian Crittin och Simon Maye över germanier 8 dagar i veckan. och då ska man veta att germanier absolut gör hyfsade grejer. lite väl mycket fat för min fjolliga gom;)

och humagne rouge...
http://vinosapien.com/MyTastings?Grape=256

när man väl är fast då är det inte lätt att komma oss;)

Finare Vinare sa...

Simon Mayes Humagne Rouge är ett sånt där vin som man kommer på långt efteråt att man saknar ;-)

Sant, Caysas hade alltför mycket fat för oss också. Men det var riktigt bra råmaterial och vinmakning i övrigt. Eken fixar nog till sig med tiden.

Niklas Jörgensen sa...

Amigne de Vetroz från Germanier kan nog ekofober även ta till sig. Vad jag förstår är det ingen ek i närheten av denna....

Lite som en halvsöt Chenin Blanc utan syran. Foie gras-vin om man föredrar att möta gåslevern med sötma.

http://www.jrgermanier.ch/fr/vin-amigne_de_vetroz_24.html

Malmöligan slår tillbaks sa...

Hej Finare Vinare
Kul provning med en av dina, udda favoriter (den var riktigt bra) i finfint sällskap igår.
Först tre Champagner; Cristal 1996 är strålande god. Denna flaska har en lite mogen, stor doft, en ljus ung färg och en mycket ung, läcker stram och koncentrerad smak, kanske 99 poäng
Cristal 1990 är mogen, god och rund men inte lika magnifik som 1996:an, 94 poäng
Clos de Goisses 1990, Phillipponat är också mogen gräddigt läcker men en grapefruktbeska drar ner poängen, 94 poäng
Meursault Clos des Ambres 2008 från Arnaud Ente är smakrik, lite ekig med strålande långa och påtagliga syror, ett lagringsvin 93 poäng
Chassagne Montrachet 1985, E. Sauzet är mogen, imponerande för åldern och härkomsten, 90 poäng
Chateau Palmer 1966 har en doft som är otroligt stor, formidabel och nästan oförglömlig. Smaken är tyvärr inte riktigt lika imponerande, men fortfarande väldigt god och härligt mogen, 95 poäng
Chateau Pichon Lalande 1986 är lika bra som Palmer, påtagligt ung för att vara 25 år gammal. Underbart koncentrerat vin med stor framtid, 95 poäng
Nicolas Catena Zapata 2001 doftar som en ung stor Kalifornisk Cabernet med massor av frukt och eukalyptus. Superelegant, koncentrerad, mycket lång ung smak, 97 poäng
Domaine de l’Elephant 2008, Blanc har en stor aromatisk doft. Smaken är gräddkoleaktig, koncentrerad med ett lite för torrt slut. Nya världenvin från södra Frankrike, 91 poäng
Chateauneuf du Pape, Da Capo 2000, Pegeau. Tja, det här vinet förtjänar verkligen sina 100 poäng från Mr Parker. Helt enkelt magnifikt, otroligt bra, djupt, komplext, långt, tätt, ungt och jättegott.
Chateauneuf du Pape Da Capo 2007, Pegeau är lika bra som i årgång 2000. Helt strålande och inte alls speciellt 2007igt.
Barolo Sperrs 1990 från Gaja är moget, väldigt aromatiskt, mörkfruktigt med lakrits, viol, tryffel och torkad frukt. Högst drickbart nu, 96 poäng
l’Esperit du Font Caude 2004 från Chabanon i Languedoc har en stor, söt fin ung doft. Smaken är lång, stor, frisk, ung och söt med enbär, frukt och provensalska kryddor. Mycket imponerande, då detta vin är mycket billigare än alla andra röda viner denna kväll, 94 poäng
Bin 60 A 1962, Penfolds är en orgie i njutning. Perfekt mogen, inte ett spår av trötthet, elegant, koncentrerad, mjuk och bara så god. 97 poäng
Gouder NV, rött vin från Etiopien, troligtvis minst 25 år gammalt, tyvärr odrickbart
Slutsats är nog att de flesta stora viner mognar väl men man skall vara försiktig med att lagra Etiopiska viner i mer än 24 år.

Finare Vinare sa...

Ils sont complètement fous, les Malmöites ;-)

Spännande provning som det hade varit kul att vara med om. Säkra kort mest hela vägen, men att de gjorde vin i Etiopien var en (rätt kuslig) nyhet. Är det i Köpenhamn man får tag på såna godbitar?

Alain Chabanon startade sin karriär hos Brumont och hans viner har ju provats lyckosamt mot både Rayas och Pétrus - och dessutom har vi lyckats lura erfarna gubbs att Font Caude är en hermitage - så det är ingen överraskning att hans goda nollfyra står sig så bra i sammanhanget. Note to self: kom ihåg att lägga undan mer av det vinet medan det finns...