Beaujolais-boomen fortsätter. Efter Jean Foillards underbara 2009 Morgon Côte du Py - och med Vinosapiens sommarrapport om "en grymt läcker 2008 Fleurie" i färskt minne - tvekar vi inte att hysta upp respektabla 295 spänn för att få träffa ännu en kusin från landet. Av Foillard kan man lugnt förvänta sig minst lika stor njutning som från en lyckad röd bourgogne i samma prismässiga härad.
2008 Jean Foillard Fleurie får en snabb vända i karaffen. Här finns en mörk, reduktiv, stenig, köttig och örtig doft. Första sniffet i glaset är också respektingivade: mörka körsbär, kärsbärskärnor, bark, salmiak och köttsafter. Fatkaraktären är märkbar, med ek och en släng av bittermandel. Det är spännande att doftupplevelsen är så levande - ge den fem minuter och nyanserna har förändrats! Nu öppnar vinet upp mot skogsbär, hallon, blommor och grusiga mineraltoner. Doften ljusnar, helt enkelt...
Första klunken är körsbärig och helt annorlunda än 2009 Côte de Py. Stramare, med naknare tanninstruktur och mer utmejslad mineralitet. Men snart öppnar även smaken upp, och blir både mjuk och utpräglat silkig i munkänslan. Vi får hallonaromer, apelsinsyror, och visst finns det märkbara fat, men absolut ingen ekbeska. Aromerna omfattar lite granatäpple och salmiakfräs på det där sättet som man förknippar med maceration carbonique och nyfranska "vins de soif". Givetvis är det inga fula 71B-aromjäster med i spelet, så skumbananer och dylikt beaujolais-otyg kan man helt glömma. Det är ett charmerande, läskande, lättfotat vin, och drickbarhet är själva nyckelordet.
För att problematisera saker och ting en smula, måste man ändå säga att vinmakningsmetoden som många i Marcel Lapierres efterföljd använder är ganska uppenbar - om än förföriskt skön. En "naturlig" Cheverny från Loire eller en Cerasuolo från Vittoria kan faktiskt uppvisa likartade drag även om jäskaren innehåller (delvis eller helt) andra druvor. Risken med den här stilen - som har så vinnande drag - är att alla till slut försöker att göra en "Jules Chauvet" och sen smakar alla viner på ungefär samma sätt, tills trenden är över och folk drar vidare till nästa sensation. Vi har sett det förr: människan är ett flockdjur, och den pågående vågen är knappast ett undantag.
WineTrade via SB/PI, 295 kr.
Nä, nu bär det av till Paris med span på naturliga vattenhål.
5 kommentarer:
Det låter som ni plöjt Alice Feirings senaste alster. Ingen dum utgångspunkt för en naturvinssafari i Paris. Trevlig resa!
Tack, Ingvar. Nja, vi har faktiskt bara smygläst faksimil-sidorna av Alice Feirings bok på Amazon ;-)
Annars är Bertrand Celces blogg Wineterroirs.com en fin utgångspunkt. Vi ska bo rätt nära Vivant och Autor d'Un Verre så där slinker det nog ner ett par glas. Caves Augé får man ju inte missa, och en middag på Les Papilles ska vi också hinna med. Ren semester, så inget stressande...
Några tips från en initierad vän:
Le Chateaubriand
Le Baratin, klassiskt ställe i Belleville. Gammal tant som lagar den enklaste och godaste maten.
Saturne, meckat för alla som gillar naturligt vin. Grym mat med fokus på de bästa råvarorna.
http://foodintelligence.blogspot.com/2010/09/connaissez-vous-saturne.html
Verre Volé, liten stimmig vinbar med grym mat. Väldigt Paris.
Vilken cave tycker ni är bäst när det gäller naturliga viner?
/Tobias
Jag drack Joseph Drouhin Morgon 2010 förra veckan. Liknande upplevelse av Beaujolais på steroider, hög exktraxkt av frukt, och generös fatbehandling. Intressant näsa av saftiga röda bär, kryddor, kött, violer, mineraler och skön drickbarhet med driv i syrorna och stendammig mineral. Är detta beaujolaistrenden ni snackar om?
Tänkte på Barberavinernas metamorfos när jag läste noten ovan.
Daniel N
Jag har också hört mycket gott om Saturne. Vore kul med en rapport därifrån.
Skicka en kommentar