Vi slänger ut frågan vad man optimalt sett bör dricka till rådjursstek med rödvinssky, rårakor och stuvade kantareller. Syrah, och helst från Côte-Rôtie, blir svaret. Okej, då kör vi på det. Domaine Clusel-Roch arbetar i en traditionell, elegant stil som vi gillar. Möjligen kan man ha sina farhågor om att hösten 2011 inte är det smartaste tillfället att kolla in en nollsexa. Vi får se.
Domaine Jamet är vår absoluta favoritproducent i Côte-Rôtie. När vi strosade runt i Saint-Germain-des-Prés i fredags trillade vi in hos den lilla cavisten La Dernière Goutte. Där finns ypperliga möjligheter att shoppa Jamet i olika årgångar. Exempelvis säljs nittiofemman just nu för halva priset (€50) och man betalar ungefär samma pengar för den fina nolltrean och den aktuella nollåttan. Vi tar chansen att för första gången få testa Jamets Côtes-du-Rhône, som kommer från unga stockar utom och inom appellationsgränsen för Côte-Rôtie.
2009 Domaine Jamet Côtes-du-Rhône har en stor, vidöppen doft med de flesta druvtypiska markörer man kan önska sig. En gnutta malo-kola blåser snart bort och lämnar fri utsikt mot hela fält av violer, mosade björnbär, svarta vinbär, saltlakrits, grönpeppar, ingefära, muskot, lingonris och barr. Ett super-sniff, nästan otäckt mycket syrah!
Uppföljningen i munnen är, inte helt oväntat, en besvikelse. Frukten är måttligt tät, det är klent med grepp, slutet är allför kort och faller av alltför snabbt. Vinet besitter varken strukturen eller ihärdigheten för att stå upp till vår bambi-stek. Men vad som faktiskt finns smakar väldigt gott och uppfriskande, och är ack så lätt att dricka på egen hand. I varje klunk minglar aromer av finsk tjärpastill med den unga syrahfrukten.
2006 Domaine Clusel-Roch Côte-Rôtie får oss att undra om vi har något från Domaine de Tunnel i glaset. Här är det nämligen rätt stängt, men det finns förstås en återhållsam syrahfrukt som lurar därnere. Dessutom noterar vi lätt volatila lim/bittermandel-toner, lite vinbärs-nickel, kulspetsbläck och en nypa julkryddor. Men här finns inga större glädjekickar att inhämta med näsan.
När vi smakar på vinet fortsätter det att klinga stumt. Svalt och balanserat, men snudd på flackt och utan sjung i syran. Mittsmaken har ju en uppenbar silkighet, men avslutningen är örtig och småkärv. Det är först när vinet får mat att jobba med som det visar sin klass. Plötsligt är det uppenbart vilken snygg båge smaken gör, hur elegant strukturen faktiskt är och att det varken saknas persistens eller längd. Här har vi ett funktionellt matsällskap, trots att aromatiken är stängd. Efter några timmar öppnar vinet upp en smula och bjuder på en pust av korv-specialiserad charkbutik i både doft och smak.
Ja, både ni och vi vet ju att det är risky business att öppna côte-rôtier mellan fyra och åtta års ålder. Men vi kan bara berätta om våra intryck ikväll, och de var inte tillräckligt lockande för att vilja förnya bekantskapen med Clusel-Rochs nollsexa. Betydligt mer glädje fann vi i Jamets anspråkslösa Côtes-du-Rhône, även om det är ett mindre vin. Till priset är det förstås ett kap för oss som gillar ung och urtypisk syrah.
La Dernière Goutte, €17.
Vinitor via BS, 425 kr.
1 kommentar:
Detta med tunnel låter så väldigt obehagligt - är det alla Syrah-viner det gäller?
(4–8 år är om man lagrar svalt då, antar jag.)
Skicka en kommentar