Piemonte tjugohundrafem fortsätter att övertyga oss här hemma vid middagsbordet. Nollfyran av Paitins barbaresco var mycket lovande men tydliga fat påkallade några års lagring, medan nollfemman tycks vara ready for take-off redan ikväll. För vinifieringen använder man moderna roterande jästankar, därefter lagras vinet under tjugofyra månader i stora slavonska botti, hälften nytt enligt hemsidan. Vi matchar med salsiccia som fräst med lök, vitlök, fänkålsfrön, salvia, tomat och ricotta. Serverat med gnocchi och parmigiano.
2005 Pasquero-Elia Barbaresco Sorì Paitin har en jämnt granatröd färg med tomat i kanten. Doften ger nyregnad grusväg, lösningsmedel, slånbär, hallon, nyponsoppa samt vackra blomtoner av rosor och parfymerad hudkräm. Undertoner av farin och lakrits, anis och fänkål. Riktigt bra sug i nosen, mer öppen och mindre ekig än nollfyran.
Smakrik och välbalanserad attack i munnen, med utmärkt grepp. En slank och lagom tuff historia med tanniner galore. Riktigt bra tryck utan eldighet (14,5%) samt ett helt läskpapper i avslutningen. Salta mineraler påminner om anis och fänkål. Fin terroirkänsla, härligt ursprung och lätt hand i vinmakandet, utan störande fat. En mycket trevlig bekantskap, rent och elegant. Funkar alldeles utmärkt att dricka nu i väntan på mer utveckling. Kommer förstås bli ännu bättre inom något år. Det här ger mersmak! (91-92)
ps. Mer att läsa här.
17 kommentarer:
Trevligt att ni gillade den här och att ni fann den mindre ekdominerad än sin föregångare. Vi testade årgång 2004 för ett år sedan men tyckte, i likhet med er, att den var i ekigaste laget, även om det som dolde sig under träet verkade nog så bra. Efter att ha läst er recension hoppas vi på bättre lycka med 05:an som vi har liggande på hyllan i avvaktan på provning.
Däremot undrar jag varifrån ni hämtat uppgiften att vinet delvis lagras på barrique. Enligt den tekniska beskrivning som finns på hemsidan handlar det numera (jag vet inte hur det var tidigare) enbart om slavonska "botti", varav dock hälften är nya.
Galloni om nollettan:
"It is aged 70% in 25 hectoliter casks and 30% in barriques."
Mycket möjligt att man har ändrat på det till nollfemman, det känns faktiskt så. Årgång 2004 kan vi nästan ta gift på att det var nya små ekfat med i spelet.
Saken tål att utredas. Någon som har bättre koll?
Tja, Paitins egen hemsida är ju onekligen en lite bättre källa för årgång 2005 än Gallonis uppgift om 2001, särskilt som hemsidan verkar fräsch och uppdaterad.
;-)
http://www.paitin.it/italiano/cantina_vini_zoom.jsp?pKey=6&returnPageToLevel0=1
Vilken ekteknik som användes 2004 är fortfarande en öppen fråga. Kan ha varit barriquer inblandade då men även relativt stora fat kan ibland ge påtaglig "fatkaraktär", särskilt om de är nya. Att 04:an var i ekigaste laget är vi ju hur som helst överens om.
Point taken - rättat och klart. Men att byta ut hälften av sina botti varje år, det är väl knappast standard procedure?
För Vecchie Vigne-varianten av samma vin används rentav 100% nya botti.
;-)
Men "standard procedure" är det nog knappast (än?). Jag har bara stött på en annan B&B-producent som säger sig använda en likartad teknik, nämligen Ascheri i Bra (en av de få B&B-producenter utanför själva B&B-zonen som i mitt tycke är något att ha).
Men som botti räknas väl allt som är större än tonneaux, d.v.s. från ca 10 hl och uppåt. Och mitt allmänna intryck är att rätt många nu använder relativt små botti som också byts rätt ofta. Kanske går dessa att köpa i relativt enkelt, tunnväggigt utförande till ett pris som gör det möjligt att rulla runt på ungefär samma sätt som med barriquerna. Lite större, högklassiga botti kan ju annars se ut som en bättre matsalsmöbel och man undrar onekligen vad det skulle kosta att byta de pjäserna efter varje årgång ...
;-)
Lysande konsumentupplysning som vanligt! Det här måste smakas inom kort, nollfyrorna får ligga till sig....
Har gjort ytterligare några små efterforskningar rörande Paitins "oak regime". Enligt uppgift gjorde sig Paitin av med barriquerna (åtminstone för nebbiolo) i samband med att han i början av 2000-talet lämnade Marc de Grazias stall och skaffade sig en ny amerikansk importör. Sannolikt var 2001:an den sista årgång som (delvis) lagrades på barrique.
Underligt i så fall att det är så stor skillnad på 04 och 05. Var hittade du uppgifterna? Stämmer de måste vi ju ta gift - duger Gredos månntro?
Franko - här blev det förstås påfyllning. Skönt att hinna testa först...
Uppgifterna kommer från en av era kolleger i blogbranschen som (i likhet med er) verkar vara nog så välinformerad.
http://www.zimbio.com/Wines/articles/2077/Paitin+di
+Pasquero+Elia+Question+Post+Modernism
Om han nu skulle ha rätt är ni knappast de första som trampat i galen tunna (sic!) vad barriquerna beträffar. Och nya botti kan som sagt ge en del eksmak de också, särskilt om man rostar dem lite vilket ibland förekommer numera. Så den där helkvällen med Gredos (den kommer ju i rätt försvarliga doser) tycker jag nog ni kan bespara er. ;-)
Utmärkt länk till McDuff - tack för läsningen! Ett par gånger hittills har vi druckit 2001 Barbaresco Sorì Paitin Vecchie Vigne som därmed blev vår introduktion till den här egendomen. Inte den sämsta ingången precis! Toppklassfrukt och ny ek förvisso, men väldigt snyggt hanterad.
http://vinare.blogspot.com/2007/01/2001-barbaresco-sori-paitin.html
ps. Skönt att vi slapp Gredos!
Nej, man kanske gör klokt i att starta från toppen. Vi började i andra ändan, med Serra Boella 2001 (ingen större upplevelse på något sätt) och Sorì Paitin 2004 (klart bättre men för ekig). Så nu hoppas och tror vi att ni har helt rätt när det gäller 05:an så att vi helt och fullt kan sluta även denna B&B-producent i vår famn.
Troligen blir det ett litet smakprov redan imorgon. Det gäller kanske att raska på lite om det nu skulle visa sig platsa i källaren, särskilt som priset här hemma ligger helt rätt. Vi betalte ungefär detsamma för 04:an på Enoteca Regionale del Barbaresco för ett drygt år sedan. Och det enoteket håller (i motsats till sin motsvarighet i Barolo) riktigt bra priser.
Ett sexpack av nollfemman är inte fel alls. Men priset är som sagt helt rätt.
Provet avklarat. Flying colors. Det blir definitivt en sexpack av den här.
Kan bara skriva under på ert omdöme. Möjligen skulle jag vilja understryka att det här är lååångt ifrån bäst före datum (även om det är trevligt att dricka nu) och absolut bör lämnas ifred några år om man kan tåla sig.
Vi kan förstå att Systembolaget sätter strävhetsklockan på elva. Mycket tanniner är det, men det är bara trevligt så länge de inte är gröna och bittra. Men vi kan inte begripa varför fyllighetsklockan (vad nu fyllighet än betyder) bara står på nio. Vid en blindprovning skulle tankarna gå i riktning Monforte eller Serralunga snarare än Barbaresco. Kraftfullt och långt men också rent, aromatiskt och komplext (även om det senare bara kan anas i det här läget).
Toppenbra, eller hur! Ja, vi har ju har också köpt för att spara. Men det är onekligen ett gott tecken att vinet visar sig så bra redan nu. Om man skulle råka bli otålig ;-)
Ja, vad tusan är fyllighet egentligen? Extrakt, alkohol och glycerol. Vinets tyngd i munnen? De viner vi gillar bäst bär sin vikt med lätthet. Begreppet fyllighet känns rätt irrelevant när det gäller piemonte... och inte bara där. Intensitet och balans är allt. Vi återkommer till detta trevliga vin...
Blev väldigt nyfiken o vill testa den. Var beställer man den?? Finns det ett varunr?
SB 99761 (289 kr) Ett sjuttiotal flaskor finns kvar så det ska nog ordna sig. Hoppas det smakar!
Eftersom jag ser att den här kommentarstråden fortfarande refereras här och där petar jag in en länk till en annan tråd som ger klart besked i frågan om Paitins nuvarande ekregim:
http://vinare.blogspot.com/2009/09/munskankarna-provar-piemonte-2005.html
I korthet: Enligt uppgift direkt från producenten själv används botti på mellan 15 och 50 hl. När man på hemsidan talar om "nya" fat avses inte, såsom man skulle kunna tro, helt nya utan sådana som har mindre än 5-6 år på nacken. Man byter vanligen inte ut faten förrän de är 12-15 år gamla.
Skicka en kommentar