onsdag, maj 28, 2008

Australiensälj hos V & S


Likt totala outsiders är vi på besök i ett av den svenska vinbranschens absoluta högkvarter: det nya, fashionabla huvudkontoret på V&S Group i Marievik. Som om det skulle behövas, vill man tillsammans med jätteföretaget Foster's Group puffa lite extra för det vinland som redan är Sveriges mest säljande: Australien. Förmiddagen bjuder på en frågepanel där de som svarar är Bengt-Göran Kronstam (Sveriges mesta vinskribent, ni vet), Sören Polonius (hyllad chefssommelier på F12 och fyra andra restauranger) och Sara Norell (inköpschef på Systembolaget). Frågeställare är Ulf Sjödin (marknadschef på V&S och nybliven Master of Wine). Som lockbete erbjuds vinerna på bilden ovan (förutom ett femtiotal enklare viner). Vi nappade på inbjudan.


Temat för frågestunden lyder som följer: "Australien - 2007 års vinland enligt konsumenterna. Australiensiska viner toppade försäljningen på Systembolaget under 2007. Det bevisar att australiska viner faller den svenska vinkonsumenten i smaken." Jaha, eller, vad bevisar det egentligen? Panelens deltagare är tyvärr så tandlösa i sina kommentarer till detta påstående att vi blir tvungna att vässa knivarna själva. Jo, det bevisar snarare att våra monopolstrukturer gynnar stordrift och corporate brands som kan leverera stora mängder av samma produkt. Konsumenter som inte är insatta eller orkar leta väljer helt enkelt de produkter som exponeras mest i butiker, via marknadsföring och press - viner som alla andra köper. En självgenererande spiral, som förstärks av systemets modultänkande. Det som säljer mycket säljer mer, det som säljer lite säljer ännu mindre. En möjlig debatt om modultänkandet dyker upp men självdör i sin linda. Ingen är här för att debattera.

"Har konsumenten möjlighet att påverka produktutvecklingen inom vinindustrin och vinutbudet på den svenska marknaden?". Vilken fråga, den känns fel ställd. Återigen består svaren av tandlöst snömos av allra mest diplomatiska slag. Gaaahh! Vi får lust att skrika:
det blir inga intressanta viner i en produktion som utgår från marknadsanalyser, nationella kundgruppsprofiler, kemilabb och sensoriknissar. Intressanta viner kommer ur vinodlarens passion att ge uttryck för växtplatsen, områdets druvor och traditioner, att både bevara och förnya. Möjligen har kemisterna gjort plonket bättre. Men vi kommer alltid att betala extra för personlighet och småskalighet istället för väl tilltagna marknadsavdelningar hos superbrands - för att fånga upp ett ord som förtjust fläktar förbi vid provningsbordet...

"Programmet bjuder också på en Blending workshop där deltagarna får möjlighet att ta fram sitt egna australiensiska favoritvin som sedan kommer att analyseras och kvalitetssäkras av en oberoende sensorisk panel. Därefter kommer vinet att skickas till vinmakarna på Wolf Blass vingårdar i Australien för att de ska få bättre insikt i vilken typ av vin som efterfrågas på den svenska marknaden".
Bengt Frithiofsson är dagens enda olydiga elev och undrar vad som egentligen menas med detta. Och visst, vad ska man egentligen säga? Med tre möjliga ingredienser en shiraz, en cab och en sangiovese är amatörblenderns uttrycksmöjligheter något begränsade. Blanda vin verkar kul, men det kan man ju göra hemma med ett mätglas och några endruvsviner. Vad man inte kan göra hemma är att vertikalprova fyra årgångar Penfolds Grange och toppa med den unika cuvéen Penfolds Block 42....


1997 Grange ser oxblodsfärgat ut, med lite bruntoner. Det finns härliga tredjehandsaromer av undervegetation och mogna fattoner i doften, med inslag av lakrits, tobak och cigarrlåda. Både mintig fräschör och utvecklad unknad. Smaken är påtagligt mjuk, plommontonad, behagligt avrundad och helt drickfärdig. Snabbmognad! Europeisk skala vad gäller storlek och intensitet. Vilket vackert vin! Påminner en del om mogen hermitage. (14%) RP94, WS92.

1999 Grange är en annan historia. Mörk purpur med blåton. En örtig, kryddrökig doft med märkbara grönt vegetativa inslag av barrträd och eucalyptus. Smaken är björnbärig och riktigt tufft tanninrik, mest av alla fyra vid första smakprovet. Ett lite svalare år. Bättre vid andra smakprovet. Växer. Behöver minst tre år till på rygg. (14%) RP92, WS94.

2001 Grange är djupt blårött. Här finns en mycket renfruktig doft som appellerar stort vid första sniffen. Mint och mörk choklad ramar in de mogna mörka björnbären. Detta är shiraz och inget annat. Rejält intensiv smak med mogna tanniner som först tycks lätta, men växer fram och blir rejält mycket tuffare vid andra smakprovet. (14,5%) RP98, WS93.

2002 Grange är ogenomskinligt blålila. Här finns en mer knuten men ren doft av björnbär och viol. Stor smak med tät frukt och en balans som mer framhäver vinets höga fruktsyror än de mogna tanninerna. Trots det tapetseras gommen fullständigt av detta fortfarande purunga vin. (14,5%). RP98, WS95.


Allihop bleknar nästan i jämförelse med 2004 Penfolds Block 42 Kalimna Cabernet Sauvignon. Vinet kommer från Penfolds äldsta vingård och cabernetstockarna är 125 år gamla - de äldsta i världen! De växer som bush vines i en salig röra, och ålar iväg längs med marken så att druvklasarna måste stöttas med halm. Endast fem versioner har gjorts sedan 1962. Till vardags hamnar druvorna i Grange och i Bin 707. Vinet fick endast 13 månader på nya mediumrostade 300 liters ekfat. Denna flaska är försedd med skruvkapsyl. Hälften av buteljeringarna fick naturkork, för att man skulle kunna följa eventuella skillnader i mognadsutveckling. Tydligen lär den gå något fortare med traditionell kork - trots att flasklagring av kemisterna bevisats vara en reduktiv process, inte en oxidativ.

Innehållet i glaset ser ut som blårött bläck. Vi doftar. Doften står som ett spjut ur glaset med en surrealistiskt övertydlig, hallucinogen version av cassis eller svarta vinbär som reducerats till essens. Smaken är helgjuten som ett kassaskåp och ändå mycket elegant. Kopiösa mängder av tanniner, ändå lena som choklad, badande i en pool av tät cabfrukt. Det liknar mest ett fatprov - en jättebaby som förtjänar ett decennium eller två i källaren. Wow, vilket vin! 100% cabernet sauvignon. (13,2%) RP96, WS97.

There is no such thing as a free lunch. Man bör inte hacka och klaga när man blir bjuden. Man bör inte heller plocka körsbär. Men vi kan inte komma ifrån att V&S, trots spjutspetsarna från Penfolds, står för mycket av det vi inte gillar med den svenska vinimporten. Man kommer osökt att tänka på Blå Tågets gamla dänga "Staten och Kapitalet". När vi hjälpte en väninna med idéer till restaurangens vinlista, gick vi efter hennes önskemål genom V&S sortiment (de erbjuder restaurangerna förmånliga betalningsvillkor, månader i efterhand). Och maken till tråkigt utbud får man faktiskt leta efter. Ja, några fler vertikalprovningar hos V&S lär vi väl inte bli bjudna på. Men vi är oberoende och vi säger vad vi tycker. Vi har inga andra lojaliteter än våra smaklökar...

ps. Läs också systembolagets pressmeddelande från förra våren.

27 kommentarer:

esping sa...

Tack för denna skildring. Intressanta reflexioner. Jag hoppas att ni fick prova vinerna innan politruckerna satte igång.

konjären sa...

Imponerande integritet. Välbehövligt! Och även om ni inte får julkort av Anitra i år så kanske det vägs upp av att få prova Block 42!?

Björn sa...

Fyra Grange på ett bräde... hmmm, man får gräva ganska långt bak i minnet för att bräcka det. Om det nu ens är möjligt. En fråga om smak och tycke givetvis, men ändå. Jag är ju ingen absolut Grange-fantast, men har endast provat en gång och det var för ungt. Är definitivt avundsjuk:-)

Chris sa...

Tack för den sköna läslektyren som vanligt, kan inte annat än att hålla med om den australienska vinkapitalismen eller vad man ska kalla den, shiraz-viner som mest lämnar ett otäckt minne av för många klubbor av vinbärssmak och haribo godis...

Läste på Penfolds hemsidan att deras cabarnet stockar ska vara dem äldsta i världen?! Svårt att säga emot.
Oavsett måste vara roligt att få testa en cuvée/cabarnet från "nya världen" som inte är ekad bortom igenkänning, à la Napa cabs.
Vad har ni haft för tidigare erfarenheter med australiensiska cabarnets?

Vinosapien sa...

hej f&v

kan bara instämma med vad andra skrivit. 4 grangisar på en och samma gång. gôtt mos!!

numera är ju grange en salig blandning av shiraz-frukt från flera stater - därav etiketteringen 'southern australia'. inte mycket till terroir - utan även här gäller stordrift. precis som flera stora bdx-slott bör tilläggas.

det går att kombinera monopol och småskaliga producenter - ta en titt på norge: http://www.vinmonopolet.no

sedan vad gäller era smaklökar...var dessa trogna. det är därför ni är en återkommande station under dagens surfande....

Frankofilen sa...

Integritet, var ordet sa Bull. Fast det visste jag ju att ni är ni, och skriver vad ni tycker. Det är väl kanske extra viktigt just när man blir bjuden. Men vad gjorde Kronstam, Polonius och monpolets inköpschef Norell där egentligen? Ett arvoderat cirkusframträdande för att V&S ville ha lite kända profiler att visa upp i panelen? Någon seriös debatt verkar inte ha stått på programmet, vilket säkert inte var önskvärt heller. Det här är väl en ren reklamdag av V&S/Foster's?

Vinmakarna på Wolf Blass vet nog vad som säljer. Ni förklarar det själva. Fruktsöta mulliga eldiga viner med ekchipsprägel, minst 14,5 procent tjong, gärna lite restsocker, men det viktigaste är att vinet kommer på box alternativt kostar max 69 kr per flaska. Exotiska djur eller solnedgångar på etiketten är ett plus, liksom ett lättutalat namn gärna på engelska. Givetvis krävs industriell tillverkning med druvor lite varstans ifrån så man kan leverera miljontals liter av papperslådorna. Det krävs för en lansering i ordinarie sortimentet. Sedan sköter systemet resten med sina moduler och fin exponering i många butiker. Och eftersom många vinskribenter knappt verkar prova viner över 100 kr annat än privat, och dessutom bedömer prisvärde i första hand så kommer fyndmarkeringarna i DN, Aftonbladet och City som ett brev på posten bara priset är tillräckligt lågt. Det självspelande pianot drar ännu en vals...

anders wennerstrand sa...

Rakryggat! Jag hade också utan att blinka suttit av den där potemkindebatten för 4 x Grange plus mytiska Block 42. Men civilkuraget att föra ett resonemang kring arrangemanget och frågorna ska ni ha kudos för.

En, säger en, Grange ligger hemma och väntar på att dess fem delägare ska vara i samma landsända nån enda förbaskade gång. Den kan bli gammal, den.

finare & vinare sa...

Tack för alla snälla kommentarer! Mest integritet och rakryggat hade faktiskt varit att tacka nej. Men därtill var frestelsen för stor...

finare & vinare sa...

Chris, vi ska försöka svara på frågan om aussie cabs vi testat. Det är ju verkligen inte vårt område. Vi skippar shirazblandningarna, det blir alldeles för många. Here goes pure cab:

Peter Lehmann The Barossa CS
Kaesler CS
Wynns Coonawarra CS
Wolf Blass Presidents Selection CS
Penfolds Bin 707 CS

...och nu Block 42 CS.
Behändig lista, eller hur!

finare & vinare sa...

Till slut ett tips direkt från vinmästare Ulf Sjödin till alla aussiediggare där ute. 2004 är en toppårgång att lägga ner i källaren. Hans val är Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz för 159 kr (16320, vinner inte på lagring ;-)

Björn sa...

Kalmina Bin 28 kanske inte vinner på lagring, inte så mycket i alla fall, men måste absolut inte drickas nu. Köp och spara ni som är sugna. håller sig säkerligen i minst fem år utan att tappa stinget för mycket. Bättre privärde än Grange. För de flesta i alla fall;-)

finare & vinare sa...

För tydlighetens skull var det systemets bedömning. Det måste väl vinna på lagring om man gillar mognadstoner (jämför med 1998 Tahbilk Shiraz i höstas, också en bra årgång).

finare & vinare sa...

Förresten Anders, vilken årgång är det du och de andra delägarna väntar på?

Chris sa...

Ni är för sköna, man kan inte annat än att le: "Exotiska djur och solnedgångar är ett plus..." Jag är bara glad att druvan har många namn, så att jag kan neka associationen mellan drottningssylten från down under och elixiren från hermitage, cornas osv. De förra vinerna kommer alltid att finnas tycker bara det är synd att man ska spä på den svenska dryckeskulturen, man skäms lite när sverige har en så pass stor och känd konsumtion av BiB. Var är gubbromantiken? Hasta siempre la victoria eller hur går den:P och tack för svaret fv!

finare & vinare sa...

Vinosapien, vi gjorde ett snabbt nerslag i norska Vinmonopolets sortiment från Södra rhône och Languedoc. Imponerande, vilket utbud! Och vilken rättvis presentation av beställning vs. lagervaror! SB kunde köpa hela lösningen rakt av, den verkar ju klockren. Sen är ju priserna på en annan nivå än de svenska, men då ska man ha i åtanke att det är också norrmännens inkomster. Ex: Domaine l'Hortus Pic-Saint-Loup 240 kr mot 160 kr här hemma.

Vinosapien sa...

när vi körde utbildningar i gbg hände det frekvent att vi beställde på vinmonopolet och hämtade godsakerna i halden.

dyrare - javisst, men kursdeltagarna betalade gladeligen merkostnaden (både viner + transport).

kolla in utbudet på portugal, tyskland, piemonte, bourgogne etc. slår sb med hästlängder. finns det någon tveksamhet är det nya världen.
norrmän är konservativa men har MYCKET god smak!!

Henrik sa...

Jag kan inte se att det hade varit mer rakryggat att tacka nej. Nu fick ni förstahandsinfo och har beskrivit hur ni ser på V&S samt de viner de bjöd på. Klockren journalistik som t ex Kronstam borde lära sig något av.
Om ni inte får några fler inbjudningar från V&S säger det väldigt mycket mer om dem än om er.
Integritet är ingen enkelriktad gata.
I övrigt skulle jag vilja påstå att er analys om marknadsanalyser, kundgruppsprofiler, kemilabb och sensornissar är giltig även på många andra plan utöver vin. Se hur svenska (dags-)tidningar ser ut i i dag t ex.
Däremot tror jag faktiskt att det enda man kan göra som konsument är att välja med omsorg, det är väl ungefär så mycket guerilla man kan vara. Att sedan företagen inte gör sitt när det gäller den marknadsekonomiska drömmen om den bästa av alla världar får man bara motverka allt vad man kan.

Björn sa...

Hrm, det skulle faktiskt inte vara helt fel att höra vad ni tyckte om RWT och BIN 707. Egentligen inga dåliga referensviner. Var det årgångarna som finns på bolaget? Min erfarenhet är att RWT inte på något sätt står långt efter Grange, men erfarneheten är som tisigare nämnts rätt begränsad.

finare & vinare sa...

Ok, lite kort: båda var nollfyror, de som finns på systemet. Båda bör lagras, tycker vi. Troligen blir de riktigt fina med tiden. Bör försvara priset om man gillar stilen.

Bin 707: Mörk purpurröd. Fatrostad, tobak, mörk choklad, mörk frukt. God, elegant, mycket fruktig smak. Efter den nästan overkliga Block 42 hade den en betydligt mer återhållsam doft, och tycktes förvånansvärt lätt i kroppen - men det skulle väl gälla de flesta viner! Lovande cab i fruktig, lite tobaksstinn stil.

RWT: Mörkt blålila. Kryddig doft med typisk björnbärig shirazkaraktär och tydliga nya fat. Mycket tät, kryddig, fortfarande ungtuff, tanninrik smak.

anders wennerstrand sa...

Den är från 1996. Men med tanke på att nittiofemman krävde sex timmars dekantering strax före nyår 2007, och den här anses vara mer strukturerad, så är det nog ingen ko på isen.

finare & vinare sa...

Ulf Sjödin berättade lite om nittiosexan och nittioåttan av Grange. Nittiosexan är mycket långsammare att utvecklas än den snabba nittiosjuan, så kon är nog fortfarande hemma och sussar. Nittioåttan är enligt Sjödin (med flera) den allra bästa årgången under det senaste tioårsperioden.

Slutfundering om Bin 707 och RWT: mindre av komplexitet än i médoc eller hermitage. För så pass många pengar väljer vi alltså hellre något därifrån, när det gäller cabernet och syrah. Fast allra helst från piemonte om vi får välja fritt. Det är här man kommer till allra mest svindlande höjder i denna (rätt saftiga) prisklass. Vi har en stark känsla av att du delar denna åsikt, Anders...

anders wennerstrand sa...

Svindlande, indeed! Visst är det skönt att pengarna fortfarande räcker hyggligt långt i Piemonte, även om det sannerligen inte är billigt där heller.

Jag njöt storligen av den Grange jag fick till en kalasmiddag härom året. Men - en 2002 Grange eller fyra 2001 Pio Cesare Ornato? Eller ett sexpack 1998 Vigna La Rosa?

Frankofilen sa...

Cabernet och Syrah från Piemonte måste jag nog kolla upp... ;-)

Var man får mest höjdskräck i prisklassen "billigare än ett par jeans" är en intressant fråga. Piemonte känns som ett bra val, tyvärr är det väl bara en tidsfråga innan the usual suspects passerar 700-kronorsvallen på väg norrut. Blir spännande att se hur mycket man får ge för tex 2004 Bric del Fiäsc - rapporter trillar in om duktiga prishöjningar. Bordeaux och Bourgogne har dragit iväg, undantag finns men är sällan inköpta i Sverige (1999 spänn för 2004 Ch Palmer i BS någon?). Toscana har en del att bevisa för mina smaklökar i klassen 94 poäng och uppåt, likaså Spanien. Får väl ursäkta mig med bristande erfarenhet om jag retar upp någon. Däremot vill jag gärna nominera Södra Rhônedalen. Pégau kostar fortfarande bara dryga €30 på plats, Clos des Papes inte mycket mer. Mogna exemplar av dessa och andra viner från regionen kan nog ge en mogen bättre Barolo en tuff match. I min mun åtminstone...

finare & vinare sa...

Fattades bara det... visst har du rätt som vanligt, Franko! Châteauneuf är det urstarka alternativet till Barolo/Barbaresco om man vill komma hela vägen till toppen för under femhundringen. Toscana KAN leverera fullt ut för denna runda slant.. och varför inte mogna varianter av slamkryparen Bandol...

Chris sa...

I beg to differ, (vet inte om jag kommer bli rituellt halshuggen här nu) är lite så och sådär med prisvärdheten på de bättre nebbiolo vinerna från toscana och piemonte.
Misstro inte för jag älskar producenter som Pio Cesare, Bruno Giacosa, Marchesi Antinori.
Tyvärr måste jag ju säga att jag oftast inte har en budget för La Spinetta, Gaja, Forno Del Romano eller tålamodet för den delen.

Pero el tinto fino, skulle vara roligt och läsa er prova grymma producenterna så som Emilio Moros Malleolus, Bodegas Pintia, Domaine Atauta, Bodegas Alto Moncayo, Bodegas Finca Sandoval (vet att ni vart på dem men Cuvée TNS?) mm. Vinmakare som Alvaro Palacio och Vega Sicilia som åker till ökända Toro, Bierzo hittar gamla stockar och gör viner som sätter ett leende på läpparna. Provade bara senast Palacios vin i Bierzo; Pétalos otroligt elegant, mångsidigt och kraftfullt vin som bara kostade en 130-140 kr på systemet. Kommer så mycket innovativa producenter i konservativa dill Spanien.
Spansk Garnacha och Tempranillo slår jag ett slag för och skulle roligt vad Era smaklökar skulle säga om det!

Frankofilen sa...

Chris,
kul att du håller spanska flaggan högt! Jag lägger näsan i blöt och svarar eftersom det var jag som dissade Spanien. Visst är det en spännande utveckling som sker i det landet! Finca Sandoval tycker jag mycket om och ser fram mot att åter prova 2003-2005 vad det lider. Malleolus är jättegod, men hamnar någonstans kring 91-92 poäng för min smak - inte alls illa men nu diskuterade vi ju svindlande höjder. Deras Valderramiro och Sanchomartin kanske befinner sig däruppe (jag har aldrig smakat), men faller på det sadistiskt lagda kravet på priset runt 500 spänn. Numanthia och Pintia ligger till sig, men poster kommer såklart när vi väl korkar upp. Jag erkänner gärna att jag nog inte smakat tillräckligt många spanska viner för att avfärda dem i denna diskussion om mest-höjd-för-en-femhundring, även om det inte verkar hindra mig som synes... ;-)

Magnus Reuterdahl sa...

Om vi rör sig mot Spanien får man inte glömma Roda Reserva vilket i min värld är ett 93-94p vin och jag skulle inte ha något emot att smaka storasystern Cirsion vilken skall vara ytterligare ett eller två pinnhål upp.

Malleolus är också trevligt men når inte riktigt upp till Roda.

Magnus Reuterdahl