Röd bourgogne på längden och tvären förgyllde lördagskvällen med A & M. Redan före middagen, vid femtiden, provade vi de två unga vinerna från vingården Clos du Roi, belägen mitt på Cortonkullens östra sluttning. Därtill tog vi ett lätt tilltugg bestående av korv och grännaknäcke. En inte oansenlig korkskruvsångest hade anats redan strax efter luchtid, innan korkarna resolut drogs och vinerna karafferades. Nyfikenheten övervann förstås alla prognoser om att åtminstone ett av vinerna (i värsta fall båda) skulle vara på tok för unga idag. Redan under karafferingen syns en tydlig skillnad: 2004 har en ljusare, tunnare, rödbrunare färg, medan 2005 är tätare, mörkare och drar mer åt blårött. Så ser vinerna också ut när vi några timmar senare har dem framför oss i glasen.
2004 Corton Clos du Roi har en doft som är öppen, mycket angenäm och ganska lätt att ringa in. Den framkallar bilder av nypon och örter som växer i torrt grus invid en solvarm, delvis nerbränd lagårdsvägg. Örterna är salvia, anis och fänkål. Andra inslag vi hittar är torkade körsbär, stekt tomatpuré, rått kött, salmiak och salta dofter av tång. Smaken är mycket torr, len, uppfriskande, örtigt åtstramande, sandigt uttorkande, med en aning bitterhet i slutet - och redan nu bjuder den på viss mognad. Ingen sötfrukt alltså, och rätt återhållsam fruktighet över huvudtaget. Men vinet är ändå mycket gott, vi gillar den torra smaken som domineras av nypon, med inslag av torkade körsbär. Liknande drag hittade vi exempelvis i detta vin, och som vi minns det, i Georg Breuers spätburgunder "Rouge". De lite respektlösa jämförelserna ger kanske en fingervisning om att vinet inte riktigt lever upp till sin nivå.
Å andra sidan är det i stort sett klart att dricka, sent på kvällen är upplevelsen ungefär likadan och lika god som tidigare.
2005 Corton Clos du Roi har en tätare doft med intressant djup och bredd. Den går inte att omfatta helt, allt har inte fallit på plats än. Här finns en robust air av nygrillat kött, och våtare sensationer av fuktig lera och havstång. Massor av röda vinbär, bigarråer och anthon bergs pralinplommon ingår i en fruktighet med rondör och kraft. Det är inte särskilt långt till stallet, en färsk blaja osar helt klart runt knuten. Vi hittar också en märkbar doft från ett upplag trävirke med ett litet inslag av linolja och terpentin. Smaken ger rätt generöst ifrån sig, med inslag av årgångsrik körsbärslik sötfrukt, balanserad syra och ganska tuffa, aningen ekiga tanniner som fyller munnen ordentligt.
Sent på kvällen har doften vuxit flera storlekar - nu ännu djupare, tätare, bredare, fruktigare, med nya inslag av svarta vinbär och tomatplanta. Här finns lagårdsdofter med gödsel, en aning ammoniak från pissoiren, salta drag av salmiak och till slut faktiskt - svavel! Vinet är, trots de tuffare inslagen i doft och smak, redan fantastiskt gott, storstilat, ungt förstås, lite kantigt, spretigt och ekigt än - men ett perfekt råmaterial till en stor bourgogne om sådär tio år (eller tjugo...)
Vi pratade en hel del under provningen om hur dofterna i bourgogne av den här kalibern gör att man börjar associera i bilder och hittar oväntade dofter från minnet, med samma effekt som madeleinekakan för Marcel Proust. På så sätt är vinerna prisvärda - man får rätt mycket intellektuell upplevelse för pengarna. Inte minst 2004:an har mycket eleganta aromer, i en lättare kropp. Vinerna är rätt olika, men har förstås också hel del gemensamma drag, där det som märks i förgrunden i det ena vinet står tillbaka i det andra. Den årgångsrika 2005:an är det betydligt större vinet med den godare smaken, men här får vi ge oss till tåls och vänta på att vinet ska visa mer av sin finess.
2004 Corton Grand Cru Clos du Roi (Patrick Landanger, Domaine de la Pousse d'Or, Volnay, Côte-de-Beaune, Bourgogne)
2005 Corton Grand Cru Clos du Roi (Patrick Landanger, Domaine de la Pousse d'Or, Volnay, Côte-de-Beaune, Bourgogne)
4 kommentarer:
Så om man börjar en liten diskussion! När ni nu har hunnit med några 05:or, vad anser ni om årgången? Är den värd sin hype? Många anser ju att dom är eller kommer att "stängas" väldigt hårt under snar framtid. Frågan kan också ställas för Rhône där 05:orna kanske inte riktigt är så stor så den sas vara...
Ja, visst anser vi årgången vara värd hyllningarna. Likartat med de viner från norra rhône vi provat tycker vi oss ha hittat mycket bra frukt och stringens i allt vi smakat hittills. Om de stänger sig vet vi inte, men lång lagring känns påkallad eftersom frukten ofta är lindad runt en tuff kärna av syror och garvsyror.... Vad tror ni, andra läsare?
Kul diskussion! De (relativt få) 05:or jag testat än så länge har känts väldigt generösa, givande och drickbara redan nu: Boisset Beaune Les Grèves, Guyon Gevrey-Chambertin La Justice (dessa tål ju dock några år i källaren...), Chateau de Chamirey, Drouhin Rully.
(Det skall ju dock tilläggas att jag verkligen gillar min Bourgogne ung, och det är ju inte allas tekopp direkt.)
Jadots Couvent des Jacobins gillade jag inte speciellt (syltig doft, jag kan ju dock haft otur med flaskvariation).
Det enda exemplaret av 05:or jag har tyckt varit på tok för ungt har faktiskt varit Leflavies Cuvée Margot, som i början var ekig (tror jag), sträv och bråkig, men riktigt god efter 10 dagar i kylen. Så även i denna billiga prisklass (116:-) så finns absolut utrymme för lagring.
Jag tror nog att 05 är en riktigt bra årgång både att dricka nu och lägga undan. Jag är ju dock lättcharmad i detta distrikt, jag gillar även de syrliga och eleganta (inte gröna och tunna som en del andra kallar dom) 04:orna...
Just att frukten ofta är så ung och "rå" är väl det som gör att vi längtar efter lagring, kort eller lång. Domaine Joblot och Bouchard Père et Fils är andra producenter vi provat i sommar vars viner bekräftar intrycken. Guyons GC La Justice är den hittills mest njutfärdiga och eleganta röda bourgognen från 2005, i vår mun...
Skicka en kommentar