onsdag, augusti 16, 2006

1998 M. Chapoutier Hermitage La Sizeranne


Emellanåt vill man ändå att alla mätare ska gå i taket. Att Fågel Fenix äntligen ska krypa fram ur källaren efter ett halvdussin år. Kort sagt vill man få en riktig upplevelse. En sätt att börja kan vara att laga en lammstek med potatisgratäng och vidunderlig sky.

Ur glasets mörka men klara djup stiger en grillad animalisk, rökig och mineralisk doft. Blodig rostbiff, dov björnbärsfrukt och blommig viol, tjära och lakrits, en aning kokoskola. Efterhand lite kärniga toner av bittermandel som bär det hela. Alla dessa dofter är tredimensionella, subtila och infattade i runda mognadstoner. Man skulle bli hungrig även om man var mätt, säger Sophie.

Smaken har balans och struktur med bra mjuka tanniner och är, som vi tror, bara i början av en lång mognadsperiod. Vi återkommer i den frågan om några år. Eftersmaken har bra längd och är rent explosivt kraftfull. Vi säger: bra Rhôneviner på syrahdruvan ger mer tillbaka än det mesta om man har lite tålamod att vänta. Bland de fem bästa vi druckit.

1998 Hermitage Monier de la Sizeranne (M. Chapoutier, Tain l'Hermitage)

lördag, augusti 12, 2006

2002 Château Phélan-Ségur


Hade ett samtal med en kille på systembolaget om årgång 2002 vs 2001. Han sa att de cabernetbaserade vinerna från västra stranden blivit relativt bra detta svalare och måttligt prissatta mellanår. Men Phélan-Ségur är inte bara ett år yngre än de andra två utan också lite mindre. Doften är lite mer sluten, men har svartvinbär, gräs och tobak. I munnen är det lite stummare och har aningen ihålig eller vattnig mittsmak. Det har inte charmen eller kraften från de båda 01orna. Men det är ändå en god Médoc i en lite lättare och grönare medelfyllig stil.

2002 Château Phélan-Ségur, Saint-Estèphe Cru Bourgeois Exceptionnel (Xavier Gardinier et Fils)

2001 Château Poujeaux


Här har vi betydligt tuffare doningar. Doften är mer animalisk, med dragning åt rostbiff och svartpeppar. Smaken är mer mörkfruktig, fylligare och imponerande kraftfull, med sträva tanniner. Det här vinet kräver antingen biff eller lagring, förmodligen både och. Det är hur som helst gott idag, men är inte ett lika charmfullt ostvin som Durfort-Vivens.

2001 Château Poujeaux (Moulis-en-Médoc Cru Bourgeois Exceptionnel)

2001 Château Durfort-Vivens


Vi bestämmer oss för att jämföra tre bordeauxviner till ostbrickan i augustimörkret. Durfort-Vivens är en andra cru som ligger granne med Château Margaux. Egendomen har rykte att vara ojämn, men 2001 lär man ha lyckats bra. Det är först ut av de tre som vi smakar och dessutom, ska det visa sig, det ljuvligaste. Doften är först lite jordig och multnad, påpekar S, och sedan tydligt stallig med vinbär och körsbär, och mycket mineralisk med vått ylle och vått grus, tycker T och M. Smaken är medelfyllig och öppen med hyfsad mognad och tanninerna är sammetsmjuka och lite "dammiga". Det här är perfekt drickvänlig Margaux som är som gjord för ost och prat ikväll. Riktigt gott!

2001 Château Durfort-Vivens, Margaux 2ème Cru Classé (Gonzague Lurton, Margaux, Bordeaux)

fredag, augusti 11, 2006

2004 Riesling Saint-Hippolyte


Vi gillar oftast den egensinniga stilen hos det här vinet. Det finns alltid en stram ryggrad, massor av mineraler och en tuff grapebitterhet som vi gillar mycket. Årgångar som 2000, 2001, 2002 har gett oss hela skalan från unga gröna äpplen till början av petroleum. Ett komplext byvin, alltid kul att prova. Men 2004 är för grön och vegetabilisk i stilen, tycker vi. En viss besvikelse, alltså. Vi lägger undan några stycken, får se om det ger med sig med tiden.

2004 Riesling Saint-Hippolyte (Domaine Marcel Deiss, Bergheim, Alsace)

torsdag, augusti 10, 2006

2003 Alfiero Boffa Collina della Vedova Barbera d'Asti


Ikväll är det födelsedagsmiddag för vår sexåring: tortiglioni med parmesan och köttfärssås. Piemontesiska viner tycker vi smakar allra godast till - både nebbiolo och barbera. Alfiero Boffa producerar vingårdsviner ("Vigne Uniche") på 55-70 åriga stockar med barbera från bland andra vingårdarna More, Cua Longa och Muntrive nära byn San Marzano Oliveto i Asti-området. Kvällens vin är en blandning av de tre lägena som fått ett års lyxig vila i små franska ekfat.

Tätt och blårött rinner det ner i karaffen, efter en stund i kylen landar vinet på 16 grader. Doften är stor och intensiv med körsbär, bittermandel, plommon, viol, lakrits och gräs. Smaken bjuder på en fräsigt hög syra som ger ett härligt sting åt frukten, karaktären från de små ekfaten överskuggar inte och vinet känns slankt och välbalanserat utan onödigt restsocker. En riktigt god barbera!

2003 Collina della Vedova Barbera d'Asti (Alfiero Boffa)

tisdag, augusti 08, 2006

2002 Klur Wineck-Schlossberg Riesling Grand Cru


Familjen Klur i Katzenthal har kanske den mest sympatiska hemsidan av alla vingårdar i Alsace, och verkar vara en av de mest lockande gårdarna att besöka. 2002 var ett riktigt fint år i Alsace och Grand Cru-vinerna börjar så smått att få lite mognadstoner. Wineck-Schlossberg inleder med en doft som är grapebitter med inslag av pomeransskal och mineraler med lite diesel. Smaken är helt torr och riktigt kraftfull med ståliga syror. Allt är på sin perfekta plats enligt skolboken. Det är ett stilfullt matvin till panerad ryggfilet av torsk med haricots verts och en blandning av dinkel och råris. 02an är nog dessvärre slut men vi håller utkik när 04an släpps. Det här vinet borde vi lagra. Nästa gång vi passerar Alsace åker vi till Katzenthal...

2002 Wineck-Schlossberg Riesling Grand Cru (Clément Klur, Katzenthal, Alsace)

lördag, augusti 05, 2006

2003 Laurus Crozes-Hermitage


Ikväll är vi barnlösa syrahfreaks. De ugnsrostade och fetaostgratinerade grönsakerna vill ha ett vin med kraft. Så nu hämtar vi Laurus C-H. Den ingår i en serie rhôneviner från negociantfirman Gabriel Meffre, varav vi tidigare testat deras Gigondas och 01an av kvällens vin som var mycket bra (den här flaskan kom märkligt nog in månader efter att vi glömt att vi beställt den). Och nog finns här power galore. Doften är intensivt kryddig, med plommon och portvinstoner. Smaken är lika tät och intensiv den, med en hel del julkrydda från faten i italiensk stil. I våra munnar är den lite väl syltig och en smula tung i gumpen. 13% smakar som 14,5. Men 2003 var ju supervarmt och en del norra rhôneviner från detta år har mer drag av nya världen. Så vi kyler vinet lite mer för att dämpa den eldiga stilen och lyfta fram den friska rhônefrukten som också finns där. Till sist längtar vi ändå efter ett par egenskaper hos syrah som vi vill ha för att gå loss helt: läskande fräschör, animaliska drag, som rostbiff - och gärna en dos tvärnitade bildäck därtill! Nästa gång ska vi kolla hur Guigals Crozes-Hermitage klarade 2003...

2003 Laurus Crozes-Hermitage (Rhône)

2004 Bouchard Pére & Fils Bourgogne La Vignée


Idag blev det högsommar igen. Vi har kylt vinet, är barnfria för kvällen och som pricken över i tar vi fram en italiensk vildsvinskorv för att få ordning på saltbalansen. Det här lätta pinotvinet väljer vi ikväll framför all världens samlade roséer. Först en grön och frisk pust ur glaset: gran, eucalyptus, gräs, lite ruccola. Sen pinotkryddan, är det sandelträ, lite ingefära kanske? Därefter röda vinbär, hallon och lingon som knyter ihop det hela. Vilken aptitretare !

2004 Bourgogne Pinot Noir La Vignée (Bouchard Père et Fils, Beaune, Bourgogne)

fredag, augusti 04, 2006

2000 Morgenhof Premiere Selection


Ikväll knyter vi ihop en balkongmiddag: rostad sötpotatis med grönmögelost och entrecôte. Höga smaker med både sötma och sälta! Sista flaskan på butikshyllan ropade: du har ju läst om mig, prova mig nu då äntligen...okej då! Efter att ha druckit en del bordeaux senaste veckan blir det kul att testa den här mogna bordeauxblandningen. Och jo då, stalligheten, den snygga fatkaraktären, plommon i chokladtonerna och de mjuka tanninerna finns där, förutom nyckelorden från etiketten. Det smakar ju helt enkelt bordeaux och dessutom fullt jämförbar med dubbelt så dyra fransoser! Men dessutom har den mer sötmognad och 14% alkohol, som man kanske inte alltid vill ha men som gör vinet till perfekt sällskap till kvällens mat. Den vanliga sydafrikanska rökigheten finner vi inte alls i det här vinet. Gott, gott !

2000 Morgenhof Estate Première Sélection (Simonsberg-Stellenbosch)

tisdag, augusti 01, 2006

1996 Château Chasse-Spleen


Systemet har nyligen släppt några skvättar lagrad bordeaux och vi provar en tioåring ikväll. Färgen är mörk och tät med lite brun ton i kanten. Doften är märkligt sluten efter dekanteringen men öppnar upp sig lite efter hand med mineral, lakrits och stall. Smaken är ett riktigt kraftpaket men kanske inte helt och hållet harmonisk och charmfull (än?) Eftersom 1996 var ett stort år och vinet fortfarande har en del hårda tanniner tror vi att vinet har framtiden för sig. Vi äter ugnstekt rostbiff med rostade grönsaker. Till Brie de Meaux visar vinet upp sig från sin bästa sida där den lilla körsbärssötman i frukten lyfts fram.

1996 Château Chasse-Spleen, Moulis-en-Médoc Cru Bourgeois Exceptionnel (Claire Villars, Moulis-en-Médoc)

söndag, juli 30, 2006

1999 Chateau Batailley


I trion av 99or från Médoc i helgen gillar vi den här allra bäst. Här finns lager på lager av upplevelser varje gång näsan är i glaset. Först: rejält med stall och lakrits. Sen: oj vad mineraler här finns! Senare: järn och blod... Rejält med kraft, ändå bara 12,5%. Vi tycker att vinet är fullmoget. Tanninerna är sammetslena, syran återhållen, doftspektrat utvecklat och vinet har massor av mörk mjuk frisk frukt i behåll. Go bordershopping... Vi äter ost på balkongen: Brie de Meaux !

1999 Chateau Batailley (Pauillac 5ème Cru Classé, Bordeaux)

lördag, juli 29, 2006

1999 Chateau d'Angludet


En tegelröd Margaux med både blommiga och lite svettiga fatoxiderade toner, den är mjuk och mogen redan nu. Blöd och fyldig som danskarna säger. Nåja, medelfyldig...Inhandlad i Puttgarden för en rimlig slant (200 DKK) Här blir man ganska sugen på en liten ostbit till, men den står sig också bra för sig själv.

1999 Chateau d'Angludet (Margaux Cru Bourgeois, Bordeaux)

1999 Château Belgrave


Vilket härligt matvin! Stram, torr, seriöst kraftfull, avrundat dov frukt som av björnbär och svarta vinbär, mineralisk, örtig, lakritstonad och snyggt fatad. Vi är rent av imponerade. Det här är en 5ème cru classé i St-Laurent som länge dragits med gammal dålig renommé. Närmaste grannen till öster om diket, i St-Julien, heter Chateau Lagrange. Nuvarande ägarna Dourthe har investerat i skinande nya källare och konsulterat Michel Rolland ("mikrooxidera"). Mixen är 52% cabernet sauvignon, 40% merlot, 5% cabernet franc och 3 % petit verdot. Vi hittade den på Border Shop för ynka 150 DKK. Ikväll äter vi på balkongen: strimlad biff i sås av lök, paprika, noilly prat, tomat, vitlök och örter. Gröna linser, råris och dinkel därtill.

1999 Château Belgrave, Haut-Médoc 5ème Cru Classé (Vignobles Dourthe)

söndag, juli 23, 2006

2002 Geheimrat "J" Riesling Spätlese Trocken


Det här vinet fladdrade förbi en tidig majmåndag på regeringspassagen. Eftersom vi älskade 01an var 02an ett givet köp. Vi fick lyckligtvis med tre flaskor hem. Vinet hade veckan innan hunnit prisas som bästa vita i Vinordic Wine Challenge. Hur underbart då att se två lådor ligga och vänta där på spritpråmen i Puttgarden till vrakpriset 119 DKK. Geheimrat "J" är inte lägesbetecknat eftersom Weingut Wegeler blandar vinet från 16 olika Erstes Gewächs-vingårdar i Rheingau, bland annat i Rüdesheim, Geisenheim och Oestrich. Den prominente "J" hette Julius Wegeler, firmans grundare. Vi är gäster och grillar lax ute på gården i Kräklingbo. Doften bjuder redan på lite petroleum och honung från fint mogna druvor av en bra tysk årgång. Smaken är fint grapebitter med citrus och mineral. Syran är pigg och elegant och alla kommenterar den läckra lilla spritsen på tungspetsen. Vi ser fram emot att återvända till det här vinet under de kommande tio åren.

2002 Geheimrat "J" Rheingau Riesling Spätlese Trocken (WG Wegeler, Oestrich-Winkel, Rheingau)

onsdag, juli 19, 2006

2004 Domaine Gilles Robin Crozes-Hermitage Papillon


Ikväll blir vi bjudna på läckert grillad fläskkarré med utsikt över skärgården utanför Karlskrona. Det är riktigt varmt i kvällsolen, säkert 30+. Då vankas det sval syrah från en av druvans säkraste domptörer. Tätt, mörkt, kraftfullt, saftigt med söt syrahfruktighet. Alla runt bordet tycker att det här vinet är mer än gott! Vi måste bara tjata lite om att inte glömma Cuvée Alberic Bouvet från samma producent. För några tior till får man dessutom i detta riktiga toppvin också smak och doft av rostbiff, fårpäls och annat kul från djurriket...

2004 Crozes-Hermitage Papillon (Gilles Robin, Mercurol, Rhône)

lördag, juli 15, 2006

Henne Kirkeby Kro


Hans Beck Thomsen är en av Danmarks bästa kockar, som i medelåldern återvänt till rötterna ute på Jyllands landsbygd, där han lagar delikat och nyttig mat av mestadels närproducerade råvaror. Efter att ha installerat oss i rummet väljer vi att sitta ute i den varma kvällen. Vi svalkar oss först med ett glas nonvintage De Venoge Cordon Bleu. Sen överraskar Thomsen direkt genom att matcha terrine på foie gras med en gammal PX med färg och konsistens som den svartaste olja. Otippat, vågat och såklart jättegott. Till en rullad av jungfruhummer och sjötunga bjuds vi en rhôneblandning från andra sidan jorden. Marsanne, Viognier och Roussanne ger både initialer och karaktär till vinet. Blommig, druvig, honungslen doft. Krispig, fräsch smak med fina syror. Mycket gott. Paradrätten blodduva är helt sanslöst bra, ett gastronomiskt underverk - men får sällskap av en outvecklad pinot noir nollfyra från côte-de-beaune. Blåröd färg, råa och kärva fruktsyror, lite svårt att uppskatta vinet idag. Som avslutning, till en vårrulle med citruskompott och kärnmjölksglass: en riktigt insmickrande simmig riesling. Sent skördad, med botrytis, honung, bivax, päron, aprikos, ananas. Alltihop serveras avslappnat, utomhus på innergården till den gamla kroen, och hela menyn även som barnportion... helt lysande. 1999, 2006, inte ska vi väl vänta till 2013 nästa gång?

ps. Danska matbloggarna på de Gastronome har skrivit en utförligare beskrivning av sitt besök.

NV de Venoge Cordon Bleu (Champagne)

1971 Pedro Ximenez, Toro Albala (Jerez de la Frontera)

2005 MVR, Yering Station (Yarra Valley, Australien)

2004 Saint-Aubin 1er Cru Les Castets, Hubert Lamy (Bourgogne)

2003 Noble Riesling, Konrad & Co (New Zealand)

tisdag, juli 11, 2006

2001 Château de Coubersant



Lika gott som förra gången. Fina saftiga syror, god fatighet. Riktigt bra och prisvärd Pauillac av lättare slag, ungefär i samma viktklass som Crozes-Hermitage Les Launes. Andra likheter är toner av rostbiff och fatlakrits !

Ikväll till lammstek grillad i skivor, med grönsaker i ugn.

2001 Château de Coubersant, Pauillac Cru Bourgeois (Societé de Vignobles Jugla, Pauillac, Bordeaux)

2001 Château Mazeris



Här är det uppenbarligen Merlot som gäller. Just den här är lite plump och platt och knappast särskilt elegant. Den tar sig i alla fall efter hand med luftens hjälp och avslutar på godkänt till grillade skivor av lammstek med ugnsrostade grönsaker. Men inte alls lika njutbar som 2001 Château de Coubersant.

2001 Château Mazeris, Canon-Fronsac (Bordeaux)

måndag, juli 10, 2006

2001 Marcel Deiss Burlenberg


Alsace pinot noir! Så sällsynt på våra breddgrader - och dessutom från vår favoritproducent i Bergheim. Lätt dreglande snappar vi åt oss den sista flaskan, alltmedan en kille som kom aningen för sent för att få sig ytterligare en flaska lyckönskar oss till en trevlig kväll. När vi äntligen korkar upp visar den sig ha en vackert rödbrun tegelfärg. Doften är snyggt fatad med läder, en aning lakrits, nästan lite åt nebbiolohållet men med pinotkrydda. Smaken är helt torr, stram med matvänlig örtig kärvhet, lång och koncentrerad och riktigt god och väl balanserad.

Till helstekt kyckling i ugn.

2001 Burlenberg (Marcel Deiss, Bergheim, Alsace)

fredag, juli 07, 2006

2004 Pascal Jolivet Pouilly-Fumé


Kvällen börjar bli sen och vi vill prata lite till. Vi drar upp en sauvignon blanc från Loire. På Vinordic i maj provade vi en kvartett Pouilly-Fumé från Pascal Jolivet där den här var den enklaste. De andra tre är vingårdsbetecknade och lite mer intressanta. Hans viner är framför allt rena och mineraliska. Den här har en återhållen druvkaraktär, doften ger mer av rök och musselskal. Smaken är snustorr, syrlig som grönt äpple och inte särskilt lång. Säkert bättre innan och till mat än för eftersnack, men ändå klart läskande.

2004 Pouilly-Fumé (Pascal Jolivet, Sancerre, Loire)

2004 Stoneleigh Riesling


Det är minst 30+ och våra omtänksamma gäster som vet att vi gillar riesling har tagit med sig en nyzeeländare. Vi skruvar skruvkork och flaskan blir inbjudande immig på nolltid. Doften lovar först en läckert bitter frukt av grapefrukt och lime, som lyckligtvis infrias i också smaken. Vinet har goda och ganska lättsamma mjuka syror. Efterhand adderas en aning steniga mineraltoner i doften, men den är inte så tydligt mineralisk som tysk riesling ofta är. Vi gillar vinet och dricker det som aptitretare med jordnötter för saltbalansen.

2004 Stoneleigh Marlborough Riesling (Stoneleigh Vineyards, Blenheim, Marlborough, New Zealand)

torsdag, juli 06, 2006

1999 Barone Ricasoli Casalferro


Igår drack vi 97an till allas glädje. Ikväll provar vi 99an, också till osten och en cigarill. Den har samma läckra karaktär; fattoner, plommon, lakrits, choklad, lätt syltiga och söta merlottoner. Smaken är harmonisk med både mognad och ungdom som visar sig i tuffare tanniner än 97an. Den är frisk och mineralisk och inte alls överlastad. Årgång 2001 finns på SB från 3 juli.

1999 Casalferro Toscana IGT (Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana)

onsdag, juli 05, 2006

1997 Barone Ricasoli Casalferro


Idag har vi hasat omkring i 30+ på Tivoli i Köpenhamn. Alla är överens om att en ostbricka är svaret på vår längtan. Eftersom matchen Portugal-Frankrike just börjat tar ostbrickan exakt 23 sekunder att göra klar. Manchego, Grevé, St Albray, Gränna knäcke och danskt rågbröd är vad huset förmår. Ett moget vin därtill. Vi väljer Casalferro 97 och det har efter sex år i källaren verkligen kommit i mål. 18 månader på barrique dessförinnan ger framträdande fattoner med inslag av stall. Doften har en frisk mineralitet och bjuder på plommon och mörka körsbär med lite syltig merlotton. Tanninerna är helt avrundade. Vi tycker allihop att det är riktigt gott till osten.

1997 Casalferro Toscana IGT (Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana)

tisdag, juli 04, 2006

2003 Laguna Ranch Chardonnay


Doften lovar gott med snygga och lite rökiga fattoner. Det här vinet har en lång eftersmak som bärs fram av den höga alkoholen - 14,5 %, "satisfying & hedonistic" som amerikanerna säger. Trots det oblyga V8-konceptet är det ett balanserat och mycket välgjort vin i sin stil. Gott att sitta och kontemplera tillsammans med gästerna och alla eftersmaker av aioli, fisk och grillrök.

2003 Laguna Ranch Single Vineyard Russian River Valley Sonoma Chardonnay (E & J Gallo)

2005 Alamos Chardonnay


Vi fortsätter vårt test av internationellt stylad chardonnay. "Too much new oak and secondary malolactic fermentation" som genren avfärdas i Sideways. Vi är rieslingfreaks och inte heller helsålda på typen. Men det försvarar sin plats till grillad fisk. Och det här vinet är riktigt gott och välgjort - något av kvällens fynd om man ser till priset. Druvorna har vuxit på svala och höga höjder. Beskrivningen överraskar väl ingen: smör, knäckigt rostad fatvanilj, exotisk frukt, nötter. Våra smaklökar är inte amerikaner men vi bör tillägga att Parker och Wine Spectator slåss om vem som kan hylla vinet mest.

2005 Alamos Mendoza Chardonnay (Bodega Catena Zapata, Argentina)

2003 Laroche Bourgogne Chardonnay


Vi ska grilla fisk ikväll. Hälleflundra, havskatt, tonfisk, lax och scampi. Så vi bestämmer oss för att dricka fyra viner på temat ekad chardonnay. Varför inte gå till källan och börja med bourgogne, närmare bestämt druvor från vingårdar i södra bourgogne. Doften bjuder på vått ylle, citrus, smöriga fattoner och mineral. Det här vinet är slankt nog för att vara en fin aptitretare till crostini. Riktigt gott tycker alla.

2003 Laroche Bourgogne Chardonnay Barrique Réserve (Domaine Laroche)

söndag, juli 02, 2006

2002 Georg Breuer Nonnenberg


Vilken överraskning! Ett par kvardröjande flaskor på hyllan i Malmö. Underbart, nu får vi dricka detta superfina vin igen. När vi provade i Rüdesheim 2004 var det stålhårt och slutet, så vi handlade årgång 2000 för att korta av väntetiden lite. Nu öppnade vi vi vinet ett par kvällar innan, tullade en skvätt, och lät det snabbmogna i kylen. Och till all lycka - ur glaset osar den underbaraste petroleumdoft parad med toner av ananas. Smaken är härligt mineralisk med klockren citrussyra och vi är i rieslinghimlen igen. Kall inkokt lax med kall sås på dijonsenap, majonnäs och matlagningsyoughurt. Bönvinägrett, blandad sallad och färskpotatis. En varm dag går mot ett svalkande slut. Lycklig blir också den som lagt undan det här vinet.

2002 Riesling Rauenthaler Nonnenberg Monopol (Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)

lördag, juli 01, 2006

2004 Couvent de Jacobins Rouge



Det har varit en varm dag på stranden. Vi är lata och handlar hämtcapricciosa, därtill grönsallad, rosésallad och tomater. Vi har kylt vinet till 14 grader. Det har en läskande matvänlig kärv örtighet i doft och smak, med pinotkrydda, hallon och lite syrliga jordgubbar därtill. Couvent de Jacobins är ett användbart vin som visar upp lite olika sidor beroende på sammanhanget. Nästa gång måste vi testa med plattfisk à la meunière, panerad med stekta champinjoner i lite kalvfond.

2004 Couvent de Jacobins Bourgogne Rouge (Louis Jadot, Beaune, Bourgogne)

fredag, juni 30, 2006

2003 Condado De Haza Crianza


Gästerna är på ingång, solen står lågt, entrecôte och grönsaksspett svettas över grillkol. Vi öppnar en spanjor för omväxlings skull, inköpt just med tanke på den här sortens kvällar. Vinet är ogenomskinligt och blårött i glaset, Doften är kryddig doft av körsbär och andra mörka bär, mörk choklad och en hel del ekfat. Smaken är intensiv och rätt lång. Särskilt bra för den som tycker att en powerchianti som Fonterutoli inte är ekad nog. En bordsgranne tycker: "Den var stabil..." (lite av samma formuleringsglädje som man kan finna i Gunnlaug Ormstungas saga), men vi säger inte emot. Och dessutom är den väldigt god, särskilt till grillat redan idag. Vi har någon flaska av årgång 2001 undanlagd - i förhoppningen att ek och frukt kommer att uppgå i en högre harmoni om något år. Det ska vi prova med den här också. Och glöm förresten inte att köpa manchego!

2003 Condado De Haza Crianza (Ribera del Duero)

torsdag, juni 29, 2006

2004 Rotliegender Schiefer


Att vi gillar tyska viner och särskilt riesling är att slå fast rena självklarheter. Skifferjord sägs bidra med tydligare mineralitet, så redan namnet får snålvattnet att rinna till, och producenten gör uteslutande viner i den jordmånen. Doften är blyg och svår att få tag på när vinet är kallt, men öppnar sig en aning i glaset med en ren och sval doft som står på två ben: stram citrussyra och mineraler. I munnen är vinet förvånande generöst och riktigt gott med klockren torr rieslingprofil, citrus, äpple och mineral. Vinet är varken grönt, aromatiskt eller blommigt. Och heltorrt med 12% gör att vinet har mycket gemensamt med en riesling från Rheingau. Vi gör en aptitretare på köttet från varsin krabbklo på tunna skivor danskt rågbröd. Den mulna himlen spricker upp och kvällsolen flödar i ännu ett förklarat riesling-ögonblick. Vi fortsätter i tysk anda med spargel-teller. Fin spänstig grön sparris med lite salt och olivolja. Rieslingen hänger inte oväntat med perfekt.

2004 Rotliegender Schiefer Riesling Trocken Mosel-Saar-Ruwer (Staatliche Weinbaudomäne Trier)

2005 Thüngersheimer Johannisberg Weisser Burgunder


Frankenviner måste vara de mest sorgligt förbisedda vinerna i Sverige. Här görs otroligt många bra matviner, den helt utjästa stilen ger låg restsötma och relativt hög alkoholhalt. Sedan vårt bilande 1996 längs den undersköna Tauber och in i Würzburg är vi romantiskt förhoppningsfulla inför varje frankenvin. Vi håller alltid ögonen öppna efter dessa extremt prisvärda godsaker och blir sällan besvikna när något letar sig hit.

2005 Thüngersheimer Johannisberg Weisser Burgunder kommer från ett kooperativ i Thüngersheim som gör en hel massa olika viner på ett tiotal druvsorter. Man har en välfylld nätbutik - och såvitt vi kan se är den svenska importörens påslag mycket måttligt. I glaset uppvisar vinet en vackert gul färg. Doften bjuder på gult äpple, honung, en aning av ananas eller litchee, lite mandel. Smaken är riktigt bra med honung och äpple, koncentrerad, en smula eldig och helt torr i avslutningen. Druvan är pinot blanc och den kommer här fram som riktigt karaktärsfull. Det är jättegott till en sallad på kallt kyckingbröst, ruccolapesto, pastasnäckor, mangold och huvudsallat. Till kvällens rödspätta i saffranssås med ett uns chillipeppar växer det en storlek till.

2005 Thüngersheimer Johannisberg Weisser Burgunder Spätlese Trocken (Winzergenossenschaft Thüngersheim)

onsdag, juni 28, 2006

2005 Domaine Gilles Robin Crozes-Hermitage Papillon


Lakritsfudge, rostbiff, lite cassislikör och en skvätt blåbärssoppa. Vad kan det bli för nåt gott om man rör ihop det? Kanske är det inte exakt så han gör, Gilles Robin. Men resultatet blir ett av norra rhônedalens busgoda Syrah-viner. Vi älskar sorten och det här är tredje årgången av Papillon vi gillar. När Alain Graillots Crozes-Hermitage är bristvara tar vi gärna den här istället. Vi måste också bara nämna Gilles Robins Cuvée Alberic Bouvet som är bland det godaste vi druckit i den här vägen. I brist på Valrhona-choklad tar vi Poulain Noir 76% som tillbehör.

2005 Crôzes-Hermitage Papillon (Gilles Robin, Mercurol, Rhône)

2004 Domaine Serge Laloue Sancerre Rouge


Putte i blåbärsskogen bland lingon och gran! S, som ändå är syrafreak, säger att vinet sammanfattar allt hon inte gillar i rödvin. Blått, bläckigt, snipigt och grönt. T tycker att det är ett ganska aptitligt matvin till lättare mat. Som dessutom öppnar upp i glaset när temperaturen stiger. Visst, kärva lingon, blåbär, barrträd, anis, nässlor och örter. Men det är i alla fall oftast godare till mat än sylt, sprit, knäck och vanilj. Mest förvånande är att det är en pinot noir, trodde cabernet franc. Vi är lata idag och äter färdiggrillad kyckling med mangoldsallad och tabouleh.

2004 Sancerre Rouge Vin Non Filtré (Domaine Serge Laloue)

tisdag, juni 27, 2006

2004 Fonterutoli Chianti Classico


Unga tuffingar från Toscana har alltid en plats reserverad. Särskilt de från Mazzei. Åtstramande gårdsprovningar i Chianti poppar upp i minnet på ett kärt sätt. Men det kan löna sig att vänta till dagen efter korken drogs. Då har vinets alla härliga smaker av stora körsbär, örter, ek, choklad brett ut sig. Sparar man flaskan några år till väntar dessutom en stalldoft för den som är lagd åt det hållet. Detta är ett härligt vin som för den som tycker att Cru Bourgeoiserna nedan inte river tillräckligt i tandköttet eller ger tillräckligt med pang för pengarna. Bästa standardchiantin på SB.

2004 Fonterutoli Chianti Classico (Mazzei, Fonterutoli, Castellina in Chianti)

2001 Château de Coubersant


Vi gör ett nytt försök med en annan Cru Bourgeois. Och nu hörs nöjda mmmanden. Doften är dov av svarta vinbär, örter, kaffe. Smaken är lättsam i riktigt fin balans. Här finns, förutom mörk fatlakrits, en läskande syra och frisk frukt som fattades i Ch Le Coteau. Det här vinet har en framtid för den som orkar vänta några år på den. Men varför ska vi göra det när det smakar så gott idag. Vi måste genast köpa fler. Att sörpla som det är med en god vän, ost eller bok.

2001 Château de Coubersant Cru Bourgeois (Pauillac)

2001 Château Le Coteau


Hur ambivalent blir man inte av många Cru Bourgeois från Bordeaux? Vi vill ju så gärna ha den här sorten. Helt torra, lagom alkoholhalt, hyfsat mogna och bra matviner. Samtigt känns den här fruktfattig, stum och charmbefriad, lite grön paprika. Den vinner inga priser. Den blir aldrig något lagringsprojekt. Men den funkar till hemgjorda hamburgare på grillen. Vem vågar ta steget och sänka priset till dryga hundringen ?

2001 Château Le Coteau, Margaux Cru Bourgeois (Arsac, Margaux)

2005 Gobelsburger Riesling


Der Österreicher aus Kamptal har blivit rena basvaran. Sen i våras skruvar vi skruvkork om och igen. Doften är både stenig och fruktig - och lite grönt aromatisk. Svårt aptitretande syra, precis som GB Riesling Sauvage. Så läskande - som att bita i ett grönt äpple. Hmm..men..också något av en kameleont! Vid andra tillfällen tycks vinet tycks ha en mindre kul karaktär; jordigare, mer aromatiskt, lite bredare och jolmigare... mysko. Ny sändning eller sinnenas förändring? Inte den här gången - till den grillade laxen med tabouleh satt den fint!

2005 Gobelsburger Riesling (Weingut Schloss Gobelsburg)

2002 Domaine Marcel Deiss Rotenberg


Inte mycket till varudeklaration. Men det räckte för oss! Vad är det då i flaskan och vad ska vi ha det till? (förutom att dricka förstås...) Jean-Michel Deiss vill att vi ska lära oss vad den enskilda vingården står för. Eftersom den (ovanligt nog i Alsace) är samplanterad med olika druvor får vi gissa. Det doftar mogen aprikos och russin när vi dekanterar vinet. Med näsan i glaset kommer lite litcheefrukt. Smaken är inte torr, en smula eldig (14%) och rätt lång - ganska underbar. Tydlig karaktär av pinot gris med sent skördade druvor från en bra årgång - och kanske en släng ädelröta. Vi provar först med en bit taleggio och det är inte dumt alls. Deiss rekommenderar "poissons nobles". Grillad havets falukorv (med tabouleh) hör möjligen inte dit, vinet tycks för sött...men vi säger: bunkra gåslever! (det hade vi missat)

2002 Rotenberg (Domaine Marcel Deiss, Bergheim, Alsace)

söndag, juni 25, 2006

2000 Lourens River Valley


Är alla sydafrikanska viner rökiga? Fullt mogen bordeauxblandning lät lockande till den grillade entrecôten. Att jämföra med det unga syrahvinet. Här bjuds det på läder, lite bränd och fatoxiderad stil och inte så framträdande frukt. Och ja, visst är det lite rökigt. Helt ok ikväll, men inget vi återkommer till.
2000 Lourens River Valley Stellenbosch (Morgenster Estate)

2004 Glen Carlou Syrah



Är då verkligen sydafrikanska viner alltid rökiga? I så fall borde det bli en perfekt match nu när grillkolsröken står tät över bygden. Det här har en fräsigt blå färg och doften är packad med busung plommonfrukt (och rök;-). Men vinet är också seriously handmade and well balanced. Lägg nu på entrecôten och lägg inte pannan i alltför djupa veck...

2004 Glen Carlou Syrah (Paarl)

fredag, juni 23, 2006

2005 Domaine de la Mordorée La Dame Rousse Tavel Rosé


Midsommarafton! Äntligen dags att trotsa påbudet om sill och nubbe. Vi ger oss istället av till Provence. Havskatt, lax, torsk, räkor och havskräfta införskaffas. Selleri, fänkål, lök, morot och tomat, vin (SBs möjligtvis menlösaste vitvin Chatelle som någon glömt i källaren var det enda vi kunde avvara eftersom vi grinigt vägrat att köpa ofransk rosé) samt örter och fiskfond kokas ner och silas omständligt. Voilá, une bouillabaisse ! Nu hade vi ändå varit förutseende och fixat en flaska Tavel. Egentligen letade vi efter en ljust laxrosa Côtes de Provence. För det här vinet är bara lite för mycket ... 14,5% eldighet. Framfusigt hallonfärgad ung frukt istället för torr grapebitter blekrosa svalka. Jakten på sommarens friskaste rosévin fortsätter.

2005 La Dame Rousse Tavel Rosé (Domaine de la Mordorée, Châteauneuf-du-Pape)

1998 Palmer Millesime Brut



Finns något bättre att sparka igång en nubblös midsommar än ett glas årgångschampagne? Vi drack kooperativets 96a förra året och den var riktigt bra oavsett priset. Den släpps förresten som magnum på SB 3 juli. 98an är en läskande, neutralt brödig och äppligt fruktmjuk och trevlig cuvée men saknar det lilla extra, karaktären som etsar sig fast i minnet och bara måste beskrivas. Men den gör oss glada, pratsamma och rätt så matsugna. Och det räcker bra för stunden. Den kritkalkade väggen i bakgrunden har inget med jordmånen i Champagne att göra.

1998 Palmer Millésime Brut (Champagne)

torsdag, juni 22, 2006

2003 Château Pesquié Quintessence


Côtes de Ventoux kan inte skryta med månghundraårig status. Så till budgetpris plockar vi gladeligen det mest ambitiösa rödvinet som produceras där, Quintessence. One of the best buys in southern France, enligt Robert Parker. Och här sitter det mesta på rätt ställe. Blandningen är 80% syrah och 20% grenache, stockarna är 50-60 år gamla, urvalet av druvor är petigt, följt av ett år på nya och ettåriga fat, och endast det bästa hamnar i flaskan. Och vinet är verkligen harmoniskt, runt och balanserat med djup björnbärsfrukt, animaliska toner, syrah-peppar och lakrits. Vi tycker att vinet klarar sig bra med bara oss som sällskap.

2003 Cuvée Quintessence Côtes du Ventoux (Chateau Pesquié)

2003 Domaine la Monardière Vacqueyras Réserve des Deux Monardes


När vi såg några flaskor från södra Rhônedalen blev vi nyfikna. Här görs mycket gott vin som kan korkas upp direkt eller sparas.
Vårt bilande bland områdets vingårdar skänker ett nostalgiskt skimmer. Årgången var ju sensationellt varm men har gett många bra viner i Vaucluse. Den här går på knockout med kokt körsbärsfrukt och eldiga starkvinstoner (14,5%). Blandningen domineras av grenache med en mindre del syrah. Rätt rustik och långtifrån elegant. Men ändå god. Till feta- och olivfyllda lammfärsbiffar med ugnsrostad paprika, aubergine och zucchini.

2003 Vacqueyras Réserve des Deux Monardes (Domaine la Monardière)

fredag, juni 16, 2006

2000 Georg Breuer Nonnenberg


Så fort vi kommer till Skåne vill vi äta nyfångad spätta från Öresund och Kattegatt. Vi köper varsin och dubbelpanerar innan stekningen. Sparris finns det gott om nu och det passar också fint till kvällens toppriesling. Flaskan har legat till sig sedan sommaren 2004, då vi köpte den hos Weingut Breuer. Årgången är relativt snabbmognande enligt Frau Breuer. Doften bär på härlig mineral med lätta drag av diesel, frukten är generöst guläpplig med inslag av tropisk frukt. Smaken har en markant sötfrukt och i syrorna exploderar pyttesmå kolsyrebubblor över tungspetsen. Att det är som gjort för fisken och sparrisen kan vi inte nog understryka. Vi måste till Malmö och se efter om det står någon 02a eller 04a kvar på hyllan och väntar på oss...

2000 Riesling Rauenthaler Nonnenberg Monopol (Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)

torsdag, juni 15, 2006

1998 Castello di Brolio

Äntligen framme i sommarlandet! Vi skuttar ut som små glada kalvar och fyller på kol i grillen. Hängmattan hängs upp mellan två träd. Uteleksakerna åker fram i högar. Tjocka nyskurna skivor av entrecôte har inhandlats hos köttmästaren Christer på ica. Grönsaker träs på spett. Alla verkar vi längta efter just 98an av Castello di Brolio eftersom vi var och en på egen hand har tagit med en flaska. Och den är verkligen perfekt mogen nu åtta år efter skörden. Doften bjuder nu på stall, tryffel, glöggkryddor, russin och lite örter som blandar sig med naturens dofter. Smaken är skönt avrundad och helt harmonisk i munnen. Den där lådan var verkligen ett lagringsprojekt värt väntan. Årgång 2001 finns nu på SB fast till 50% högre pris. Pröva också med pecorino toscano eller manchego.

1998 Castello di Brolio Chianti Classico Riserva (Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti)

söndag, maj 07, 2006

2004 Château de Beauregard Saint-Véran


Repris på detta goda chardonnayvin. Det smakar precis lika bra till bulgursallad (fetaost, haricots verts, paprika, tomater, rosésallad, grönsallad och olivolja) med skivat majskycklingbröst på toppen. Dessa underbara utomhusmåltider...

2004 Saint-Véran (Château de Beauregard)

onsdag, maj 03, 2006

2004 Château de Beauregard Saint-Véran


Vi är nuförtiden alltid med på noterna när det vankas bourgogne mâconnais. Det var 1999 när vi bodde över på Le Pichet de Solutré, som vi upptäckte och köpte de läckert grapebittra chardonnayvinerna från appellationen Pouilly-Fuissé. 2004 var vi tillbaka hos Robert DeNiros dubbelgångare Jean-Pierre Sève i Solutré och gillade både hans oekade terroirvin och hans häftigt eklagrade Vielles Vignes. Var är poängen? Jo, här på bonnlandet köper man fortfarande finare franska vinare till trevligt budgetpris. Saint-Véran är grannappellationen med lite lägre status. Château Beauregard har härlig terroirdoft (vi minns DeNiro som stolt visade alla fossiler han hittat i vingården), lite nötiga och smöriga toner. Ganska mjuk smak, lite melon, men god och bra syra. Vi måste komma ihåg att köpa ett par till. Sommaren är här på tidigt besök, äntligen äter vi middag på balkongen igen. Sallad med pasta och ruccolapesto, pinjenötter, halstrad lax.

2004 Saint-Véran (Château de Beauregard)

tisdag, maj 02, 2006

2004 Georg Breuer Riesling Terra Montosa


Lyckligen hemkomna efter förmiddagens rieslingräd bär vi in en låda 2004 från Georg Breuer. S vill absolut smaka genast så vi bestämmer oss för att öppna en flaska. Terra Montosa är en prisvärd blandning av det näst bästa från alla Breuers bergviner. De yngsta stockarna, de inte helt optimala plättarna. Nolltrean hade vi provat både i butiken hos Weingut Breuer i Rüdesheim och senare hemma. Fru Breuer framhöll fördelen med druvor från alla lägen som tillsammans ger en komplett bild. Det var ett underbart drick-nu-vin med mineral och exotisk frukt i den varma årgången. Den svalare nollfyran har en otroligt läcker mineral-doft och stramare toner åt grönt äpple. I munnen aptitretande syror av det klart tuffare slaget som bär fram till en lång eftersmak. Vinet är otroligt lovande och vi mmmar oss igenom glas efter glas. Vi ser redan fram emot att ses igen om sådär fyra-fem år, när mineralerna börjat osa diesel.

2004 Riesling Rheingau Terra Montosa (Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)

måndag, maj 01, 2006

2003 Gilles Robin Crozes-Hermitage Cuvée Albéric Bouvet


Otäckt god! Animaliska toner av rostbiff och djurpäls. Tät och djup mörk syrahfrukt. Mineraler, elegans, dov kraft. En helt ny dimension jämfört med Papillon (som också är god). Kanske den bästa Crozes-Hermitage vi druckit, enda vi kommer ihåg med samma tryck var Alain Graillots 1998. Superduper!

2003 Crozes-Hermitage Cuvée Albéric Bouvet (Gilles Robin, Les Chassis Sud-Mercurol, Rhône)