2003 Condado De Haza Crianza

Gästerna är på ingång, solen står lågt, entrecôte och grönsaksspett svettas över grillkol. Vi öppnar en spanjor för omväxlings skull, inköpt just med tanke på den här sortens kvällar. Vinet är ogenomskinligt och blårött i glaset, Doften är kryddig doft av körsbär och andra mörka bär, mörk choklad och en hel del ekfat. Smaken är intensiv och rätt lång. Särskilt bra för den som tycker att en powerchianti som Fonterutoli inte är ekad nog. En bordsgranne tycker: "Den var stabil..." (lite av samma formuleringsglädje som man kan finna i Gunnlaug Ormstungas saga), men vi säger inte emot. Och dessutom är den väldigt god, särskilt till grillat redan idag. Vi har någon flaska av årgång 2001 undanlagd - i förhoppningen att ek och frukt kommer att uppgå i en högre harmoni om något år. Det ska vi prova med den här också. Och glöm förresten inte att köpa manchego!

2003 Condado De Haza Crianza (Ribera del Duero)

2004 Rotliegender Schiefer

Att vi gillar tyska viner och särskilt riesling är att slå fast rena självklarheter. Skifferjord sägs bidra med tydligare mineralitet, så redan namnet får snålvattnet att rinna till, och producenten gör uteslutande viner i den jordmånen. Doften är blyg och svår att få tag på när vinet är kallt, men öppnar sig en aning i glaset med en ren och sval doft som står på två ben: stram citrussyra och mineraler. I munnen är vinet förvånande generöst och riktigt gott med klockren torr rieslingprofil, citrus, äpple och mineral. Vinet är varken grönt, aromatiskt eller blommigt. Och heltorrt med 12% gör att vinet har mycket gemensamt med en riesling från Rheingau. Vi gör en aptitretare på köttet från varsin krabbklo på tunna skivor danskt rågbröd. Den mulna himlen spricker upp och kvällsolen flödar i ännu ett förklarat riesling-ögonblick. Vi fortsätter i tysk anda med spargel-teller. Fin spänstig grön sparris med lite salt och olivolja. Rieslingen hänger inte oväntat med perfekt.

2004 Rotliegender Schiefer Riesling Trocken Mosel-Saar-Ruwer (Staatliche Weinbaudomäne Trier)

2005 Thüngersheimer Johannisberg Weisser Burgunder

Frankenviner måste vara de mest sorgligt förbisedda vinerna i Sverige. Här görs otroligt många bra matviner, den helt utjästa stilen ger låg restsötma och relativt hög alkoholhalt. Sedan vårt bilande 1996 längs den undersköna Tauber och in i Würzburg är vi romantiskt förhoppningsfulla inför varje frankenvin. Vi håller alltid ögonen öppna efter dessa extremt prisvärda godsaker och blir sällan besvikna när något letar sig hit.

2005 Thüngersheimer Johannisberg Weisser Burgunder kommer från ett kooperativ i Thüngersheim som gör en hel massa olika viner på ett tiotal druvsorter. Man har en välfylld nätbutik - och såvitt vi kan se är den svenska importörens påslag mycket måttligt. I glaset uppvisar vinet en vackert gul färg. Doften bjuder på gult äpple, honung, en aning av ananas eller litchee, lite mandel. Smaken är riktigt bra med honung och äpple, koncentrerad, en smula eldig och helt torr i avslutningen. Druvan är pinot blanc och den kommer här fram som riktigt karaktärsfull. Det är jättegott till en sallad på kallt kyckingbröst, ruccolapesto, pastasnäckor, mangold och huvudsallat. Till kvällens rödspätta i saffranssås med ett uns chillipeppar växer det en storlek till.

2005 Thüngersheimer Johannisberg Weisser Burgunder Spätlese Trocken (Winzergenossenschaft Thüngersheim)

2005 Domaine Gilles Robin Crozes-Hermitage Papillon

Lakritsfudge, rostbiff, lite cassislikör och en skvätt blåbärssoppa. Vad kan det bli för nåt gott om man rör ihop det? Kanske är det inte exakt så han gör, Gilles Robin. Men resultatet blir ett av norra rhônedalens busgoda Syrah-viner. Vi älskar sorten och det här är tredje årgången av Papillon vi gillar. När Alain Graillots Crozes-Hermitage är bristvara tar vi gärna den här istället. Vi måste också bara nämna Gilles Robins Cuvée Alberic Bouvet som är bland det godaste vi druckit i den här vägen. I brist på Valrhona-choklad tar vi Poulain Noir 76% som tillbehör.

2005 Crôzes-Hermitage Papillon (Gilles Robin, Mercurol, Rhône)

2004 Domaine Serge Laloue Sancerre Rouge

Putte i blåbärsskogen bland lingon och gran! S, som ändå är syrafreak, säger att vinet sammanfattar allt hon inte gillar i rödvin. Blått, bläckigt, snipigt och grönt. T tycker att det är ett ganska aptitligt matvin till lättare mat. Som dessutom öppnar upp i glaset när temperaturen stiger. Visst, kärva lingon, blåbär, barrträd, anis, nässlor och örter. Men det är i alla fall oftast godare till mat än sylt, sprit, knäck och vanilj. Mest förvånande är att det är en pinot noir, trodde cabernet franc. Vi är lata idag och äter färdiggrillad kyckling med mangoldsallad och tabouleh.

2004 Sancerre Rouge Vin Non Filtré (Domaine Serge Laloue)

2004 Fonterutoli Chianti Classico

Unga tuffingar från Toscana har alltid en plats reserverad. Särskilt de från Mazzei. Åtstramande gårdsprovningar i Chianti poppar upp i minnet på ett kärt sätt. Men det kan löna sig att vänta till dagen efter korken drogs. Då har vinets alla härliga smaker av stora körsbär, örter, ek, choklad brett ut sig. Sparar man flaskan några år till väntar dessutom en stalldoft för den som är lagd åt det hållet. Detta är ett härligt vin som för den som tycker att Cru Bourgeoiserna nedan inte river tillräckligt i tandköttet eller ger tillräckligt med pang för pengarna. Bästa standardchiantin på SB.

2004 Fonterutoli Chianti Classico (Mazzei, Fonterutoli, Castellina in Chianti)

2001 Château de Coubersant

Vi gör ett nytt försök med en annan Cru Bourgeois. Och nu hörs nöjda mmmanden. Doften är dov av svarta vinbär, örter, kaffe. Smaken är lättsam i riktigt fin balans. Här finns, förutom mörk fatlakrits, en läskande syra och frisk frukt som fattades i Ch Le Coteau. Det här vinet har en framtid för den som orkar vänta några år på den. Men varför ska vi göra det när det smakar så gott idag. Vi måste genast köpa fler. Att sörpla som det är med en god vän, ost eller bok.

2001 Château de Coubersant Cru Bourgeois (Pauillac)

2001 Château Le Coteau

Hur ambivalent blir man inte av många Cru Bourgeois från Bordeaux? Vi vill ju så gärna ha den här sorten. Helt torra, lagom alkoholhalt, hyfsat mogna och bra matviner. Samtigt känns den här fruktfattig, stum och charmbefriad, lite grön paprika. Den vinner inga priser. Den blir aldrig något lagringsprojekt. Men den funkar till hemgjorda hamburgare på grillen. Vem vågar ta steget och sänka priset till dryga hundringen ?

2001 Château Le Coteau, Margaux Cru Bourgeois (Arsac, Margaux)

2005 Gobelsburger Riesling

Der Österreicher aus Kamptal har blivit rena basvaran. Sen i våras skruvar vi skruvkork om och igen. Doften är både stenig och fruktig - och lite grönt aromatisk. Svårt aptitretande syra, precis som GB Riesling Sauvage. Så läskande - som att bita i ett grönt äpple. Hmm..men..också något av en kameleont! Vid andra tillfällen tycks vinet tycks ha en mindre kul karaktär; jordigare, mer aromatiskt, lite bredare och jolmigare... mysko. Ny sändning eller sinnenas förändring? Inte den här gången - till den grillade laxen med tabouleh satt den fint!

2005 Gobelsburger Riesling (Weingut Schloss Gobelsburg)

2002 Domaine Marcel Deiss Rotenberg

Inte mycket till varudeklaration. Men det räckte för oss! Vad är det då i flaskan och vad ska vi ha det till? (förutom att dricka förstås...) Jean-Michel Deiss vill att vi ska lära oss vad den enskilda vingården står för. Eftersom den (ovanligt nog i Alsace) är samplanterad med olika druvor får vi gissa. Det doftar mogen aprikos och russin när vi dekanterar vinet. Med näsan i glaset kommer lite litcheefrukt. Smaken är inte torr, en smula eldig (14%) och rätt lång - ganska underbar. Tydlig karaktär av pinot gris med sent skördade druvor från en bra årgång - och kanske en släng ädelröta. Vi provar först med en bit taleggio och det är inte dumt alls. Deiss rekommenderar "poissons nobles". Grillad havets falukorv (med tabouleh) hör möjligen inte dit, vinet tycks för sött...men vi säger: bunkra gåslever! (det hade vi missat)

2002 Rotenberg (Domaine Marcel Deiss, Bergheim, Alsace)

2000 Lourens River Valley

Är alla sydafrikanska viner rökiga? Fullt mogen bordeauxblandning lät lockande till den grillade entrecôten. Att jämföra med det unga syrahvinet. Här bjuds det på läder, lite bränd och fatoxiderad stil och inte så framträdande frukt. Och ja, visst är det lite rökigt. Helt ok ikväll, men inget vi återkommer till.
2000 Lourens River Valley Stellenbosch (Morgenster Estate)

2004 Glen Carlou Syrah

Är då verkligen sydafrikanska viner alltid rökiga? I så fall borde det bli en perfekt match nu när grillkolsröken står tät över bygden. Det här har en fräsigt blå färg och doften är packad med busung plommonfrukt (och rök;-). Men vinet är också seriously handmade and well balanced. Lägg nu på entrecôten och lägg inte pannan i alltför djupa veck...

2004 Glen Carlou Syrah (Paarl)

2005 Domaine de la Mordorée La Dame Rousse Tavel Rosé

Midsommarafton! Äntligen dags att trotsa påbudet om sill och nubbe. Vi ger oss istället av till Provence. Havskatt, lax, torsk, räkor och havskräfta införskaffas. Selleri, fänkål, lök, morot och tomat, vin (SBs möjligtvis menlösaste vitvin Chatelle som någon glömt i källaren var det enda vi kunde avvara eftersom vi grinigt vägrat att köpa ofransk rosé) samt örter och fiskfond kokas ner och silas omständligt. Voilá, une bouillabaisse ! Nu hade vi ändå varit förutseende och fixat en flaska Tavel. Egentligen letade vi efter en ljust laxrosa Côtes de Provence. För det här vinet är bara lite för mycket ... 14,5% eldighet. Framfusigt hallonfärgad ung frukt istället för torr grapebitter blekrosa svalka. Jakten på sommarens friskaste rosévin fortsätter.

2005 La Dame Rousse Tavel Rosé (Domaine de la Mordorée, Châteauneuf-du-Pape)

1998 Palmer Millesime Brut

Finns något bättre att sparka igång en nubblös midsommar än ett glas årgångschampagne? Vi drack kooperativets 96a förra året och den var riktigt bra oavsett priset. Den släpps förresten som magnum på SB 3 juli. 98an är en läskande, neutralt brödig och äppligt fruktmjuk och trevlig cuvée men saknar det lilla extra, karaktären som etsar sig fast i minnet och bara måste beskrivas. Men den gör oss glada, pratsamma och rätt så matsugna. Och det räcker bra för stunden. Den kritkalkade väggen i bakgrunden har inget med jordmånen i Champagne att göra.

1998 Palmer Millésime Brut (Champagne)

2003 Château Pesquié Quintessence

Côtes de Ventoux kan inte skryta med månghundraårig status. Så till budgetpris plockar vi gladeligen det mest ambitiösa rödvinet som produceras där, Quintessence. One of the best buys in southern France, enligt Robert Parker. Och här sitter det mesta på rätt ställe. Blandningen är 80% syrah och 20% grenache, stockarna är 50-60 år gamla, urvalet av druvor är petigt, följt av ett år på nya och ettåriga fat, och endast det bästa hamnar i flaskan. Och vinet är verkligen harmoniskt, runt och balanserat med djup björnbärsfrukt, animaliska toner, syrah-peppar och lakrits. Vi tycker att vinet klarar sig bra med bara oss som sällskap.

2003 Cuvée Quintessence Côtes du Ventoux (Chateau Pesquié)

2003 Domaine la Monardière Vacqueyras Réserve des Deux Monardes

När vi såg några flaskor från södra Rhônedalen blev vi nyfikna. Här görs mycket gott vin som kan korkas upp direkt eller sparas.
Vårt bilande bland områdets vingårdar skänker ett nostalgiskt skimmer. Årgången var ju sensationellt varm men har gett många bra viner i Vaucluse. Den här går på knockout med kokt körsbärsfrukt och eldiga starkvinstoner (14,5%). Blandningen domineras av grenache med en mindre del syrah. Rätt rustik och långtifrån elegant. Men ändå god. Till feta- och olivfyllda lammfärsbiffar med ugnsrostad paprika, aubergine och zucchini.

2003 Vacqueyras Réserve des Deux Monardes (Domaine la Monardière)

2000 Georg Breuer Nonnenberg

Så fort vi kommer till Skåne vill vi äta nyfångad spätta från Öresund och Kattegatt. Vi köper varsin och dubbelpanerar innan stekningen. Sparris finns det gott om nu och det passar också fint till kvällens toppriesling. Flaskan har legat till sig sedan sommaren 2004, då vi köpte den hos Weingut Breuer. Årgången är relativt snabbmognande enligt Frau Breuer. Doften bär på härlig mineral med lätta drag av diesel, frukten är generöst guläpplig med inslag av tropisk frukt. Smaken har en markant sötfrukt och i syrorna exploderar pyttesmå kolsyrebubblor över tungspetsen. Att det är som gjort för fisken och sparrisen kan vi inte nog understryka. Vi måste till Malmö och se efter om det står någon 02a eller 04a kvar på hyllan och väntar på oss...

2000 Riesling Rauenthaler Nonnenberg Monopol (Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)

1998 Castello di Brolio

Äntligen framme i sommarlandet! Vi skuttar ut som små glada kalvar och fyller på kol i grillen. Hängmattan hängs upp mellan två träd. Uteleksakerna åker fram i högar. Tjocka nyskurna skivor av entrecôte har inhandlats hos köttmästaren Christer på ica. Grönsaker träs på spett. Alla verkar vi längta efter just 98an av Castello di Brolio eftersom vi var och en på egen hand har tagit med en flaska. Och den är verkligen perfekt mogen nu åtta år efter skörden. Doften bjuder nu på stall, tryffel, glöggkryddor, russin och lite örter som blandar sig med naturens dofter. Smaken är skönt avrundad och helt harmonisk i munnen. Den där lådan var verkligen ett lagringsprojekt värt väntan. Årgång 2001 finns nu på SB fast till 50% högre pris. Pröva också med pecorino toscano eller manchego.

1998 Castello di Brolio Chianti Classico Riserva (Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti)