Upprinnelsen till den här provningen kan ha varit en minnesvärd kväll med spätburgunder från Ahr. Och nog var det vår dåvarande sektions-ordförande som kom med förslaget att tussa ihop de bästa tyskarna med allsköns andra utmanare till grodätarna i Bourgogne. För - trots att frassarna har minst tusen års försprång - visst borde man väl kunna göra pinot noir i världsklass på annat håll också, om bara förutsättningarna är de rätta?
Vårt startfält omfattar de viktigaste utmanarna: Californien, Oregon, Tyskland och Nya Zeeland. Det hade inte varit fel med en schweizare också - det sägs att Gantenbein är en pinotproducent i Spitzenklasse - men Australien, Tasmanien, Italien, Sydafrika och Chile fick stanna kvar i gärdsgårdsligan den här gången. De franska färgerna försvaras av Volnay och Vougeot, med två viner i ungefär samma prisläge som resten. Alla utom tre kommer från 2009, för rättvisans skull. En bra årgång på de flesta håll och någotsånär enkla att få tag på, åtminstone i våras. Här har vi uppställningen (provningen är halvblind för deltagarna):
2009 Williams Selyem Estate Vineyard Russian River Valley Pinot Noir
2009 Brewer-Clifton Mount Carmel Vineyard Sta Rita Hills Pinot Noir
2009 Friedrich Becker Pfalz Pinot Noir "Tafelwein"
2009 Weingut Keller Frauenberg Spätburgunder Grosses Gewächs
2008 Beaux Frères Vineyard Oregon Pinot Noir
2008 Bergström Vineyard Oregon Pinot Noir
2010 Felton Road Block 3 Central Otago Pinot Noir
2009 Domaine Michel Lafarge Volnay 1er cru Les Mitans
2009 Domaine Gros Frère et Soeur Clos Vougeot "Musigni"
Våra noteringar inklusive synpunkter från medprovarna:
Friskt syrlig smak, slank men intensiv, precis lagom stram. Väl fokuserade aromer av röda vinbär och lingon, fint strukturerad med lätta närvarande tanniner och ljusa kryddor som följer hela smakbågen, tänk nejlika, kanel och kardemumma. Elegans och transparens för terroir. Ett klassiskt och genuint uttryck för sitt ursprung, en ballerina på tåspetsarna.
Många provare uppfattade det här vinet som alltför syrligt. Ursäkta, men vi ser inte problemet - tvärtom. Det har en perfekt balans för sin unga ålder, är som gjort för att lagras, ska bli underbart att dricka om fem-tio år, och tack vare den fina syran säkert ett strålande matsällskap till ljus fågel eller stekt fisk. Det blir en hedrande andraplats i våra anteckningar.
2009 Domaine Lafarge Volnay 1er cru Les Mitans
Mitans = mitt i sluttningen. Varierad jordmån med kalkgrus, kalkgrund och kalkrik lera. 0,39 hektar med 50-åriga stockar, planterade med sélection massale. Biodynamisk odling. Jäsning med 20% hela klasar, spontan start i öppna träkar, 18 dagars maceration med daglig överspolning, 28-33 grader. 18 månaders lagring på jästfällningen i 15% nya ekfat. En omdragning efter sommaren. Buteljerades våren 2011 utan klarning eller filtrering. 13% alkohol. 785 kr via SB, €44 på plats
2. Nästa doft är öppen och uttrycksfull med ett markant stuk av espressorost. Ljusa fruktaromer av hallon, nypon, rönnbär och blodapelsinskal. Dessutom basarkryddor, charkdisk och pyrande vedbrasa. Stendamm, lakrits, tobak, te och malört. Som synes ett komplext sniff redan nu.
Kroppen är relativt lätt, men intensiteten desto större, med ljusa aromer och en välarbetad struktur pudrad av lyxiga kakaopulver-tanniner med en aningen viskös och rätt så silkig munkänsla. Slutar med lakritssälta från både fat och mineral, med gott om kryddighet och lite kaffebeska, samt en ordentlig längd.
Det blir väl mycket fat, men också mycket gott. Den framfusiga kaffetonen kan uppfattas som störande - inte minst i kontrast till de två omgivande vinerna - men rättade till slut in sig i ledet efter fyra timmars luftning. Här bjuds på rejäla fyrverkerier, men faten känns lite utanpåliggande just nu, och även om det är läckert idag så förtjänar det minst tre till fem år på rygg. Vi lovar att berätta hur det smakar 2015-2017.
2009 Friedrich Becker Pfalz Pinot Noir "Tafelwein"
Tung kalkrik lerjord med kalksten i botten och kalkgrus ovanpå. Bästa parcellerna i Sankt Paul GG. Relativt tidig skörd för att undvika syltiga aromer. Uttag 30 hl/ha. Full avstjälkning. Spontanjäsning med vingårdens jäststammar i öppna kar av fransk ek, utan temperaturkontroll. Lätt chaptalisering för att förlänga jäsningen. Arton månader i ekfat från François Frères, 80% nya, varav en dryg tredjedel av ek från Pfalz. Sista femtedelen ettårsfat från DRC. Ingen klarning eller filtrering. 13,5% alkohol. 995 kr på SB, €100 på plats.
3. Nosen är återhållsam och absolut ren, med mörkare röd sammetsfrukt, närmast röda vinbär och svala körsbär. En aning av stearinljus, antydan till stjälkar åt tobakshållet, diskreta men distingerade fat, och svalkande mineraltoner. Väl sammanhållen doft, inget som spretar åt något håll.
Attacken i munnen är direkt. Smaken renfruktig med frisk syra, tätvävd och ganska bestämt tanninrik struktur, perfekt balans med sval munkänsla och omärkbar alkohol, nästan helt integrerade fat med antydan till kakao och ytterst subtila krydderier. Inget spret överhuvudtaget. En linjär smak som stannar länge. Här är det den superbt täta strukturen och den kalkstenssvala renheten som är grejen. Slankt men tätt, men ändå transparent. Fascinerande.
Som sagt, lite återhållsamt fortfarande, men vilken potential. Det här vill man sannerligen dricka mer av, allra helst om några år. Kvällens bästa vin i vår mun.
2009 Keller Frauenberg Spätburgunder Grosses Gewächs
Svalt och högt läge, 100% kalksten, 140 dagars växtcykel. 18 år gamla stockar, sélection massale från Côte-de-Nuits, hård beskärning, små druvor, uttag 15 hl/ha. Spontanjäsning i gamla öppna träkar med 50% stjälkar. 19 månader i ettåriga fat från DRC. Buteljerades utan klarning eller filtrering. 900 flaskor. 13% alkohol. 795 kr på SB, 445 dkk hos Atomwine.
4. En uppsjö av intryck, varav många tycks ha med faten att göra och kanske enklast summeras med orden godisbutik och konditori. Volatil eksötma, kolaremmar, hallonpastiller, choklad, kaffe, kakor, eldat ekvirke, gummi, bastubänk, korvgubbe, lagerblad, kryddpeppar och örtkärve. Men nog tittar mineralerna fram någonstans där bakom ändå.
Smaken blir en överraskning med sin jämförelsevis låga och mjuka syra, men är desto mer generös på andra plan - dock både plump och spretig - med välslöjdade mjuka ektanniner, kännbar alkohol och lite mineral, samt slutligen bra längd.
Ett yvigt och insmickrande vin som har problem med att samla ihop sig och bestämma sig för vad det vill, förutom att ställa sig in hos ovana vindrickare. Raka motsatsen till Lafarge, det känns väldigt tillverkat och icke-transparent. Såväl doften som smaken är "all over the place". Svårt att se någon riktig potential i detta. Ingen av fyrtio provare gissar ens att det rör sig om bourgogne, det säger kanske något. Kvällens jumbo, i vår mun.
2009 Domaine Gros Frère et Soeur Clos Vougeot "Musigni"
1,56 hektar planterade 1986-1989, nordvästa hörnet av Clos Vougeot, granne med Le Musigny. Odling med "lutte raisonné". Uttag 45 hl/ha. Tredubbel sortering. "Aktiv" vinmakning. Jäsning i cementtankar med utvalda jäststammar. Överspolning innan jäsningen startat, därefter pigeage två ggr per dag. Mustkoncentrering med omvänd osmos. Temperaturkontroll till max 29 grader. Ett dygns upphettning till 40 grader i slutet av jäsningen, som totalt varar 15 dagar. 11 månader i 100% nya ekfat från Cavin, med högre rostningsgrad, och därefter tre månader i tank. 14% alkohol. 7 000 flaskor. 890 kr på SB.
5. Doften är återhållsam och distingerad, ganska köttig, åt det mörkare röda hållet. Chokladdoppade mörka körsbär och jordgubbar, tydlig men omdömesgill fathantering. Bra doftdjup, halvhyfsad höjd. Muskotnöt, svartpeppar, tobak, läder, stearinljus och en aning svavel som kittlar i näsan. En fläkt av hudkräm, och lite skokräm. Stilen är ytterst respektabel om än inte direkt avväpnande.
I munnen en stadig och rätt kraftfull smak med avrundad syra av lägre medelhöjd. Finpulvriga och mörkt jordiga tanniner, nästan silkiga.
Vi upplever ingen direkt fruktsötma, men fruktkroppen är fyllig och munkänslan tät. Ett vrid på svartpepparkvarnen skapar moment i avslutningen, och till sist sitter vi med en ganska lång eftersmak av mörk bitter choklad.
Det här är helseriöst och oantastligt vad gäller kvaliteten, förutom att syran kunde ha varit friskare och att det saknas lite charm idag. Aningen varmt och tungt i gumpen. Påminner en del om Louis Jadots nollnior och lägen som Lavaux-Saint-Jacques eller Corton-Pougets. Förtjänar att lagras fem-tio år och kan nog vinna en hel del på det.
2008 Bergström Vineyard Dundee Hills Pinot Noir
Det här vinet slängdes in i sista stund som en "dark horse". Bergström Vineyard omfattar 6 hektar med inslag av röd vulkanisk basalt. Biodynamisk odling med Demeter-certifiering sedan 2004. Uttag 38 hl/ha. En veckas cold-soak.Spontanjäsning med en mindre andel hela klasar, pigeage en gång per dag. Elva månader på mestadels nya franska fat. Buteljering utan klarning eller filtrering.14,1% alkohol.
6. Oklart utseende, fällning i flaska och glas. "Naturlig" näsa med salmiak, kanel, rosentvål, klockren flädersaft (tack, Anders), kokt kompott på rabarber och jordgubbar samt lite isglass med apelsinhallonsmak. Väldigt egen stil på den här doften, det liknar inget annat ikväll och liknar väl egentligen inte pinot noir heller. Ändå rätt kul, men det osar knappast världsklass.
Smaken är len och oerhört lättdrucken med mjuk syra, beaujolaisig jordgubbssötma, mjukkokt frukt, silkig munkänsla och supersnälla tanniner. Känns som ett slappt handslag, här finns inget motstånd, men ändå väldigt inbjudande och definitivt klunkbart. Lite tveksamt som matsällskap betraktat - mer av ett "snackevin", som nog borde kosta mindre än det gör. Många provare gillar detta, vilket faktiskt resulterar i flest bästaröster.
2008 Beaux Frères The Vineyard Ribbon Ridge Pinot Noir
Beaux Frères Vineyard är planterad 1988-1995. Två kloner, Pommard och Wädenswil på egen rotstock. Biodynamisk odling. Avstjälkning, men liten andel behålls. Fem dagars cold-soak. Spontan jäsning i öppna kar av rostfritt stål. Pigeage två ggr per dag. 50-75% nya franska ekfat av varierande rostningsgrad. 12 månader på fat, assemblage i tank. Reduktiv uppfostran, inga omdragningar. 13,6% alkohol. 40 800 flaskor. 795 kr på SB.
Här är det framförallt lagringsbarheten och priset man vill invända emot. Vi trodde Beaux Frères skulle vara något helt annat, ekigare och mer alkoholtungt. Och vilken skillnad mot Bergström sen!
7. Mörkare frukt på nosen, söta björnbär, hallongodis och mandeltoppar, lakrits och mineral, begynnande pinositet, återhållsamma drag av ny ek. Inte så uttrycksfullt idag, doften håller sig mitt på vägen utan alltför spännande sidospår.
I munnen en krämig smak med tydlig fruktsötma och infattad syra. Strukturen är välbyggd med en antydan till stjälkighet och god alkoholvärme. Avslutningen är inte så lång eller komplex idag, sötman hänger med hela vägen och är det sista som lämnar munnen. Smaskigt men samtidigt lite kletigt och inte tillräckligt uppfriskande.
Väldigt primärt alltså, lite svårbedömt idag, verkar behöva tre-fyra år till för att utveckla sin personlighet, tappa lite av bebishullet och integrera sötman. Block-vinerna har en dokumenterad förmåga att transformeras, skruvkapsylen till trots.
2010 Felton Road Block 3 Central Otago Pinot Noir
Block 3 planterades 1992 med flera olika kloner. Jordmån av glimmerskiffer och kalciumkarbonat i botten, med sandig lera och lössjord ovanpå. Biodynamisk odling. Uttag 50 hl/ha. Mycket sparsam konstbevattning."Hands-off winemaking". Spontanjäsning med 25% hela klasar, i öppna kar av rostfritt stål. Lång macerationstid med en daglig nedtryckning av skalhatten. 14 månader i franska ekfat, en tredjedel nya, från flera olika tunnbindare i Bourgogne. Sen malolaktisk jäsning. Ingen klarning eller filtrering. 14% alkohol. 549 kr på SB.
8. Vidöppen och oerhört insmickrande nos. Massor av fatvanilj över söta bärtoner, med hallon- och jordgubbssylt, mjölkchoklad med mint, mandelkakor, bastubänk och en skvätt "pot-wine". En tydlig doft av punsch och rom-indränkta russin. M summerar fatvaniljen och romrussinen till en glassbägare hos AG på Nytorget och har därmed ringat in det på pricken. Flera provare associerar dessutom till amarone.
Smaken är slösande fruktig, syltig och viskös med veronese-känsla snarare än pinosity. Syra, alkohol och fruktsötma summerar till en intensiv och rejält lång smak med sockrade lingon i eftersmaken. Många gillar det här vinet, men stilen får nog beskrivas som vulgo även om det smakar "gott". Frågan är vad som händer på sikt. Fruktsötma och alkohol borde lugna ned sig lite, och det blir säkert bättre - men sylt och vaniljglass kommer det nog att dofta i all framtid.
2009 Williams Selyem Estate Vineyard Russian River Valley Pinot Noir
Vulkanisk jordmån, vingården är planterad 1998. 25% stjälkar, en veckas cold-soak, jäsning i låga öppna kar med tillsats av utvald jäst, pigeage fyra ggr per dygn, 17 månader i 70% nya fat, resten ettåriga (François Frères mediumplus), malo med tillsatt laktobacillkultur, ingen klarning eller filtrering. 14,1% alkohol. $100 på gårdens lista, KKWine 1440 dkk.
9. Svalfruktig doft med ljusa röda toner som rabarber, hallon, lingon, och nypon. Fina bidrag av tobak och kanel, känns som det kommer från stjälkarna. Salt lakrits och mandelkaka. Alkoholen är inledningsvis lite stickig, men det försvinner med luft, eller snarare utvecklas till ett slags grenache-kirschighet. Och doften blir bara bättre ju längre vinet står i glaset.
Mjuk entré i munnen, med frisk rabarbersyra och en särdeles fängslande och välbyggd tanninstruktur som spinner vidare på tobaks- och kaneltemat. De rödfruktiga aromerna är huvudsakligen svala och dansanta, och smaken slutar torrt med salmiakmineraler och generös alkoholvärme. Faktiskt inte alls olikt en pigg och rödfruktig 2010 châteauneuf-du-pape tradition från Isabel Ferrando!
Det här är verkligen stiligt, platsar lätt bland våra tre favoriter ikväll. Dricks gärna igen när som helst, gott nu och säkert om fem-tio år också.
2009 Brewer-Clifton Mount Carmel Vineyard Sta. Rita Hills Pinot Noir
Vingården är planterad 1990. Jordmån av kalksten, kalkrik lera och fossil kiselgur. Jäsning med 100% stjälkar, sju dagars cold-soak, öppna kar av rostfritt stål, drygt fem veckors maceration, 18 månader på franska fat, liten andel nya (målet är att de ska vara neutrala), en rackning efter avslutad malo. Diam-kork. 10 878 flaskor producerade. 14,9%. 430 dkk, KKWine.
Puh, provningen över - dags för några avslutande funderingar.
En del av vinerna smakade vi för första gången, och det var flera som överraskade på olika sätt. Exempelvis Beaux Fréres var inte alls vad vi hade förväntat oss, hade nog tänkt oss ett tungt vin med mycket ek och alkohol. Williams Selyem trodde vi skulle bjuda på elegans i klass med en dyr bourgogne, men icke.
Clos Vougeot "Musigni" har tidigare satt positiva minnesavtryck i årgångar som 2006, 2007 och 2008, men det här smakprovet övertygade inte oss och inte resten av provarna heller. Viner som inte ens klarar av att kommunicera sitt ursprung får stora problem i en blindprovning. Med facit i hand borde vi tagit något annat istället, varför inte från Cathiard eller DRC. Då hade nog Bourgogne hamnat i topp.
Som synes har våra känslor för Keller och Lafarge enbart fördjupats genom den här provningen. Det är oerhört eleganta viner båda två, med stor drickbarhet, inte en endaste invändning där. Vi är vid det här laget devota fans, och ser med spänning och förväntan fram emot att prova årgång 2010 från de här producenterna.
Fritz Becker borde fundera på att ta det lite piano med faten på den här toppnivån och inte skymma sitt fina druvmaterial. Rostningen är mer framträdande i nollnian idag än den var i nollsjuan vid samma tid.
"Tysklands bästa rödvin" är förstås ändå läckert, men Sankt Paul GG är minst lika bra och bara hälften så dyrt. Och slutligen måste vi hylla Greg Brewers charmerande och tydligt utmejslade Mount Carmel som vinnare i grenen "most bang for the bucks".
16 kommentarer:
En lysande provning. Jag var ju en av dem som (förvånande nog) gillade Beaux Freres, tätt följd av Lafarge. Jag tyckte den hade en bra aromatik, som jag lite saknade i många av de andra. Men visst var inte strukturen den mest markanta.
Håller också med i jämförelsen mellan de två tuskarna. Keller var huvudet högre - den här kvällen.
Gros Frere var smått odrickbar - och min stora besvikelse. Felton Road överaskade mig också lite negativt.
Men riktigt intressant hade såklart varit att prova 1999:or - men den provningen lär vara dyr och svår att sy ihop....
Det här var dock bra som det var. Tack för en kul kväll!
Jag blev lite förvånad över reaktionen på Block 3, den är ju strålande med allt på plats. 2009 speciellt har en exakthet och fokus i frukt med lagom skit utan minsta tendens till kladdighet. Jag begrep ingenting...
...till dess jag så att det inte var 2009 som ni provade trots rubriken. Det verkar ha varit 2010 (fotot visar 2010) som förutom att den är aningen sämre helt enkelt är alltför ung. Ge den bara ett år till skall ni se...
Tack själv Ulrik! Ja, det var ju hela 12 pers som tyckte Beaux Frères var bäst så du är i gott sällskap.
Skarpsynt korrektur, Punkarn! Vilken praktmiss... fast vi har för oss att det var 2009 vi beställde. Snacka om blindstyre :-D
Punkarn, om man bara har en Felton PN block 3 2009 hemma. När dricks den bäst (och ens personliga PN-preferenser ligger precis i fasen mellan generös/ointegrerad ek och fasen då primärfrukten sagt bye bye till förmån för det som ibland felaktigt kalas elegans, d v s fadda syror och dova mörka bär)?
Lite svårt att säga, men jag skulle vänta kanske tre år till. 2008 (den vanliga) är idag god men skulle må bra av ytterligare tid i källaren och båda blockarna håller oftast längre.
För det första, skitkul provning, rent allmänt sett oerhört tilltalande viner.
För det andra - det är roligt hur det skiljer sig i tycke och smak om vinerna. Dessutom tycker jag att det hände en hel del med vinerna under kvällens lopp. Det var liksom ingen stadig kurs åt något håll för alla vinerna, de kom och gick liksom i olika riktningar i bland.
Lafarge var t ex tvärstängd initialt, men öppnade upp och blev kvällens mest attraktiva vin (oavsett att jag i handuppräckningen tvekade och landade på Beaux Frères i stället ...). Fantastiskt vin, allt man kan önska sig av en Volnay ...
Keller - superbt vin, men i mina noteringar så har jag svagast syra hittills. Den kom i och för sig som trea och spöade ju de flesta som kom sedan. Men, helt ren ... Jag har kardemumma, björnklister och en aning av mint i noterna :-) Superbt vin och jag dricker den gärna igen, men hellre Lafarge.
Vad gäller Beaux Frères så föll jag för mixen av blodapelsinsyror och ljus cassis. Efter att just ha haft Gros och Bergström i munnen var jag också klart mer tilltalad klunkabiliteten och en lite mer yster och lättsam dans i munnen. Jag tyckte dessutom inte att den var helt strukturlös, men ...
Brewer-Clifton var jättefin, minst lika god som Beckers Tafelwein till halva priset!
Gros var i min mun sämst - charkvaror, bastubänk, eneträ och bokna äpplen är inte vad jag vill ha i min pinot.
Felton Road tyckte jag var intressant. Näsan bjöd på blåbärspaj och vaniljsås, och den var väldigt tät i munnen, men syran var så hög att det fanns någon slags balans ändå.
Selyem = Rollokola. Inte äcklig, men väl söt i munnen. Håller struktur och frukt kanske sötman går in i vinet och man har en kanon, men då verkar det mer bekymmersfritt att köpa Lafarge på en gång ...
Var Felton 2010, vilken luring! Nå, jag hade den som bäst i alla fall (blint). Brukar ju gilla Felton... Stilren och läcker, med ett bra djup och tuggbara tanniner. Svårslaget.
Jag var en av dem som hade svårt för Volnayn, inte bara för syran utan helt enkelt för att den kändes stum och snål. Blir säkert bättre med tiden, men min erfarenhet av Volnay är att de sällan blir några charmtroll ändå. Både Bergström och Beaux Frères kan nog ha lidit en del av att de var ett år äldre. Särskilt Bergström kändes som om den tunnlat en del. Båda tyskarna var bra, även om det fanns en grön ton i Keller. Vougeot tämligen monstruös och med en doft av gammaldags korvgubbe, eller i alla fall hans låda. Av amerikanerna gillade jag Brewer Clifton bäst, trots en något söt frukt, medan Williams Selyem var något av en karikatyr, och uppenbarligen smaksatt med romrussin!
Sammanfattningsvis en strålande provning, tack Torsten!
Intressant upplägg, men lite lumpet var det allt att välja Musignin som en av två representanter för Bourgogne. Den konspiratoriskt lagda läsaren anar frankofober i leden ;o)
Omvänd osmos används säkert oftare än man anar, men att pumpa upp just Pinot, som i sig inte lever på kraft, och dessutom i den utsträckning man verkar göra här(baserat på tidigare provade årgångar) samtidigt som man tar så ruskigt duktigt betalt... Jag vet inte, man ska ju inte uppmuntra till våld, men här vore det nästan befogat med en snyting.
Det var inte alls något lumpet försök till riggad match, utan en blåögd förhoppning om ett gott vin. Att stilen är inställsam visste vi sen tidigare, men tidigare intryck har ju ändå varit positiva. Se här:
http://vinare.blogspot.se/2010/05/bourgogne-bonanza-pa-tavastgatan.html
http://vinare.blogspot.se/2010/01/stockholm-bourgogne-tur-retur.html
http://vinare.blogspot.se/2009/05/gros-frere-et-soeur-pa-tavastgatan.html
Och 890 kr för ett vin från ett av Clos Vougeots bästa lägen är väl inget att bråka om egentligen?
Om vinet är lyckat alltså.
Så slutsatsen blir att... Bernard Gros borde ta helikoptern och åka på studieresa till Dalsheim istället för att sitta och köra ljusdisko i sin källare. 15 hl/ha och föredömlig vinmakning eller 45 hl/ha och omvänd osmos med ekparty. Det förra billigare än det senare. Som kund har du alltid friheten att välja själv...
Nä det är klart, bråka ska man ju inte.
För mig känns ett högt pris mera motiverat för ett vin från bra läge där man inte våldför sig på terroiren, som jag tycker att man gör med högtryckspumpar och membran. Då utövar jag friheten att vara icke-kund.
Fast man blir himla sugen på Spätburgunder, det står helt klart.
Instämmer helt. Tänk vad bra det skulle kunnat bli om man inte hängt på en hel julgran på vinet. Sorry Bernard, you lost us there...
Det är väldigt mycket läge att shoppa Kellers tre röda från Atomwine.
Om man har mark i Clos Vougeot behöver man väl inte ställa sig in hos ovana vindrickare? Vi köper ändå inte viner för 890 spänn.
80% av produktionen går på export, varav hälften till Japan. Det var lite dem vi syftade på :)
För övrigt en klockren iakttagelse. Om man har mark i Clos Vougeots bästa läge ska man bara försöka uttrycka det så tydligt som möjligt i vinet.
Har sällan hört någon som låter så självsäker i sina bedömmningar. Vet förvisso inte om du vet vad du talar om eller inte.
Munskunken
Kände hen sig trampad på tån?
Skicka en kommentar