Alltmedan vi förbereder söndagsmiddagen passar vi på att bekanta oss med ett vin som vi fiskade upp under systemets augustirea (märkligt nog verkar det fortfarande finnas en del flaskor kvar). Weingut Prager och den outtröttlige visionären Toni Bodenstein har imponerat stort vid flera tidigare tillfällen - ska bedriften upprepas? Det här vinet kommer från de högst belägna och stenigaste plättarna i vingården Achleiten i byn Weissenkirchen i distriktet Wachau i vinlandet Österrike.
2009 Prager Wachstum Bodenstein Riesling Smaragd gör - lite oväntat - entré i en dress som redan blivit rikt gyllengul. Doften är också redan väl utvecklad och rejält expressiv med feta grapefrukt- och limeskal, persikor, äppliga oxidtoner, honung, kåda, barrskog och väldigt prominenta mineraler som i lika mån påminner om chablis-ylle och riesling-petroleum.
I munnen rikt och koncentrerat, men samtidigt knastrande torrt, och med mängder av finkalibriga koldioxidpartiklar. Mineralrackarna kopplar greppet direkt och vrider åt så att det nästan gör ont i munnen. Massivt och hårt som sten, dessutom avsevärt beskt och bittert.
Vilket extremt vin, vilken power, vilken kompromisslös struktur!
Här blir man nästan golvad - dock inte av alkoholen som håller sig på mattan - och i eftersmaken samsas en besk känsla av det vita i grapefruktskalet med svalkande barrskog och finaste sodavatten.
Ja, sannerligen imponerande! men vi saknar faktiskt lite finess och sirlighet. Dominant bitterhet är inte en av våra mest uppskattade egenskaper i riesling. En liten twist som i Kellers Westhofen-viner funkar fint, men vi vill helst inte ha mycket mer än så.
När smaklökarna väl acklimatiserat sig är det ändå en fin upplevelse - och kanske då särskilt den rakt av fascinerande mineralkänslan - men egentligen krävs nog redigt käk på tallriken, varför inte en wienerschnitzel?
A. Wendler via SB, 329 kr (förr 419 kr)
5 kommentarer:
Hej. Hur resonerar ni kring att köpa viner som stått länge på varmt upplysta hyllor på sb. Kan det inte vara det som påverkat vinet som jag läser det. Tänker själv mkt på det när jag ska köpa, särskilt lagringskrävande viner som detta. Det här har väl stått snart 2 år?
Bra synpunkt, men troligen har det stått i varudepån snarare än på hyllorna, vi beställde det direkt till vår lokala hökare. Borde inte göra vinet någon större skada.
Men som sagt, mer utvecklat än väntat, och frågan är om vidare lagring fixar till bitterheten.
Någon annan som prövat?
Jag är nog villig att hålla med Anders, jag köpte själv rätt många flaskor av det här vinet, men gjorde det direkt det kom och har inte noterat någon oxidton i några av de flaskor som har öppnats.
Nu är det väl kanske inte så att lagringsdugliga rieslingviner tar stryk så snabbt, men ett vitt vin är ett vitt vin, och det är trots allt lång tid i rumstemperatur.
Tomi Bodenstein, som gör vinerna, är mycket strikt med att inte skörda druvorna för sent vid för hög mognad, och han har aldrig botrytisangripna druvor med i sina jästankar, och av den anledningen ska man heller inte förvänta sig annat än pur ren frukt.
Just detta vin är förvisso gjort av druvor från en riktigt tätt planterad lott, vilket alltid ger vinet större kropp.
Jag är ändå tveksam till oxidtonerna.
Michel
Michel - för tydlighetens skull: absolut inte störande oxid, mer som ett inslag av äppelpaj, men ändå lite oväntad utveckling för ett relativt ungt vin i spitzenklasse. Varudepån, hur ser lagringsförhållandena ut där?
Imponerande att ett så pass stort och rikt vin från Wachau ändå stannar på 13,5%. Urkraft, men utan värme. Tänkvärt.
Kan inte vara så att syrorna mattas av med ytterligare något års lagring och ger vinet den finess som ni efterlyser?
Har inte denna (bara tian, dock ett antal vanliga Achleiten-nior) men minns det som att 2009 var ett mellanår för Prager. Men det där kan Michel mer om.
Spontant tror jag på mer lagring (även om jag blir sjukt sugen på Prager-Smaragd när jag läser om Chablis-toner och tallbarr). Har druckit för lite F.X. för att ge ett verkligt kvalificerat omdöme. Men jag diggar Prager mer än Hirtzberger och håller dem högt (högst?) i Wachau, jjust för att Toni B skippar det botrytiserade, håller nere alkoholen men ändå bjuder på urkraft.
Är någon sugen på en Wachau Riesling Shootout så är jag gärna med och har lite saker att chippa in.
Skicka en kommentar