Hektiska dagar, och därför så tillfredsställande när ett vin gör som man hoppas och trillar in helt rätt efter en kort karaffering. Ikväll till tagliatelle med en enkel men smarrig sås på salsiccia, lök, vitlök, olivolja, färska tomater, lambrusco, torkade herbes de provence och färsk timjan.
Vinet i fråga heter 2008 G.B. Burlotto Barolo Acclivi. Det är en mix av flera olika lägen i Verduno, där stockarna är mellan tio och fyrtio år gamla. Vinifieringen varar femton dagar i öppna kar av ek, med daglig överspolning, där temperaturkontroll används först när eller om det behövs. Malo i rostfria tankar och till sist en uppfostran under två och ett halvt år i stora liggare (35-50 hl) av slavonsk och fransk ek.
Nyckelordet är renhet. Det här är ett uttryck av kompromisslös tradition och elegans, där vinmakningen är i stort sett självutplånande. Aromerna är de klassiska, med tranbär, röda körsbär, dito kärnor, svart te, diskret tjära, rosor och grusjord. Smaken är sval och stramt strukturerad - fast paradoxalt nog ändå tillräckligt koncentrerad. Lätt men tät, skulle man kunna säga. Perfekt balanserad, utan alltför tuffa tanniner eller hårda syror, och av etikettens 14,5% märks inte ett spår.
Botti-sangiovese och traddo-bourgogne ligger - som ni förstår - precis runtom hörnet. De flesta som utvecklat ett beroende av Montevertine, Rinaldi och Lafarge har väl också pejlat in Burlotto vid det här laget? Och önskas ett osminkat uttryck för nebbiolo-druva och piemontesisk jord så är ju detta spot on. För oss som gillar unga oldschool-italienare är det ren och skär njutning som serveras redan ikväll, men årgången är frisk och framtiden lång. Vi ser med ivrig förväntan fram emot Burlottos 2008 Barolo Monvigliero, när den väl släpps.
Atomwine, 249 dkk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar