lördag, juni 18, 2011

FV recenserar recensenterna #1


"Arkitekterne bor sjældent i lejlighederne i de almennyttige boligselskaber de har været med til at tegne..... hvem anmelder anmelderne ??..." skrev en anonym kommentator häromdagen.
Ja, vem gör egentligen det? Varför inte vi... det är en faktiskt en god idé att ta upp ämnet och inbjuda till diskussion med raka puckar. Först ut på banan är, inte helt oväntat:

Bengt-Göran Kronstam - Dagens Nyheter och Allt om Vin

BGK är utan tvekan den skribent som når flest svenska läsare, genom landets största dagstidning. Dessutom är han hedersordförande i sin egenhändigt instiftade Vinskribenternas Förening. En vanlig iakttagelse när det gäller BGK är att han gillar att sitta på många stolar samtidigt: orreforsglas, dagspress, vinböcker, vinmagasin och "världens enda eu-certifierade tävling i prisvärde". Dessa olika fora ägnar han åt en alltmer besvärande cross-promotion av sig själv och sina varumärken.

För Dagens Nyheter är troligen uppdragsbeskrivningen att bevaka viner ämnade för den breda "allmänheten". BGK anser sig vara expert på den svenska smaken, och delar ut råd till den genomsnittliga läsaren om vad han/hon bör köpa på Systembolaget, baserat på sin mångåriga "expertis". Sedan många år har vi känslan av att rekommendationerna - ofta med ett lätt beskäftigt tonfall - handlar om vad "du" bör dricka - "blanda med fruktsoda och du får en lättdrink som väcker sinnet utan att tynga omdömet" - snarare än att berätta vad BGK själv uppskattar.

I DN är allt som kostar över 90 kr "lyxviner" eller "festviner". Detta i ett Stockholm där folk i allmänhet bor i bostadsrätt, äter och dricker på restaurang, pratar i ny iphone, tittar på ny led-tv och kör sin nya fina bil. Är 79 kr allt som blev över, eller är det vad BGK statistiskt sett kommit fram till att vinupplevelsen anses vara värd? Om det nu verkligen är så illa, borde han lägga mer energi på att vidga läsarnas vyer och öka förståelsen för vinet som konsthantverk. Det vore inte heller dumt om han började behandla läsarna som vuxna människor och drog ner på beskäftigheterna. Skrev sina texter ur ett vinkulturellt perspektiv, snarare än att fixera sig vid prisvärdet.

För magasinet Allt om Vin är målgruppen de hyggligt vinintresserade i övre medelålder, som tycker sig behöva en ledstång att hålla i. Magasinet är beroende av annonser från vinbranschen för sin överlevnad, och annonsörerna är beroende av tidningens goda betyg för sina annonser. Den här omfamningen kan knappast vara gynnsam för tidningens integritet. Man är helt enkelt tvungna att skriva "Bästa Köp" och "Rekommenderas" om industriviner och bag-in-box, även om man kanske innerst inne inte vill det. Och så långt har det gått, att själva orden blivit kontaminerade.

I en tidning för intresserade läsare är det anmärkningsvärt att man inte utgår från själva vinerna och letar upp dem varhelst de finns, utan nöjer sig med att slaviskt följa Systembolagets utsläpp. Samt att bevaka käpphästen Beställningssortimentet - men, nota bene, bara för de importörer som skickar in gratis varuprover till redaktionen. BGK vill väldigt gärna ta åt sig äran för Beställningssortimentet, och framhåller ständigt dess fördelar, trots att samma viner bevisligen finns att köpa betydligt billigare från utlandet. Varför skriver han inte om dessa nya möjligheter?

Slutsatsen är att BGK känns omodern och med tiden lär tappa i relevans allteftersom konsumenterna blir mer självständiga - men det har inte alltid varit så. I början av nittiotalet var vi många som tog till oss BGKs inspiration när han skrev om nya viner och områden på ett entusiasmerande sätt. Idag påminner han mest om en skiva som hakat upp sig. Samma producenter, samma viner, samma käpphästar, samma formuleringar och en mycket måttlig upptäckarlusta vid sidan av det han föresatt sig att bevaka. Men av allt att döma duger upplägget gott att leva på för en tidig femtiotalist. Kan vi hoppas på pension 2016, eller?

103 kommentarer:

Ingvar Johansson sa...

Vilken jävla bild ! Jag får kalla kårar när jag ser den.

Självklart håller jag med dig i det du skriver, förutom på en punkt, den om att Kronstam blivit omodern. Jag skulle med bestämdhet vilja hävda att han är väldigt modern och en produkt av samtiden. Jag tror att gruppen självständiga vinkonsumenter är försvinnande liten om än något växande. När Kronstam försvinner kommer det att finnas efterträdare med samma vinnande stil.
Jag sätter mitt hopp till att det kommer att dyka upp intressanta alternativ

Rara droppar sa...

Jag ser med spänning fram emot fortsättningen :-) Måste medge att jag satt och smålog när jag läste och att tankarna fladdrade iväg lite....

...låt säga att man nu recenserar recensenterna efter Parkers lilla skala och hypotetiskt sätter honom på hundra poäng. Vad ger man då BGK?

Finare Vinare sa...

Du menar vin(n)ande stil, Ingvar? ;-)

Ditt framtidsperspektiv är mer nedslående, men vi kan inte skaka av oss tanken på att fler människor ur yngre generationer har större behov och erfarenhet av att söka självständigt, och önskar definiera en egen utmejslad smak - gärna lika nischad som deras konsumtion av musik. Vi snackade nyligen om detta med en god vän i journalistsvängen, som tyckte att Etna Rosso var ett lagom smalt vin för att passa hans personliga stil.

Finare Vinare sa...

Rara - svår fråga. Den enda här hemma som har någon erfarenhet av att sätt betyg på människor är S. Hon ger BGK ett E enligt den nya svenska betygsskalan. Det betyder godkänd, men är inget betyg man vill ha.

Vad blir det översatt till Parkerskala? Somewhere in the 70s?

Ingvar Johansson sa...

Jag var på väg FV, jag var på väg, men till slut så bar det mig emot...

Jag tror det ligger något i ditt resonemang men jag vet inte om jag tycker att det är ett så kul framtidsperspektiv det heller, en kundkrets som ska välja något "lagom smalt" som ska passa stilen eller den personlighet man vill förmedla utåt. Givetvis kan det gynna mera smala o nischade producenter och det är ju såklart bra men tanken på vin som ett slags accessoar känns rätt främmande för mig.

Australia Rock sa...

Ahhhhh....det här ämnet börjar kanonbra! Väntar med spänning på fortsättningen!

Finare Vinare sa...

Tror du missförstår oss lite, Ingvar. Det vi vill säga är att estetik och etik hör ihop på djupet. Man definierar sig genom sina val, och uttrycker var man har sina sympatier. Varje val när det gäller konsumtion är i sin förlängning långt mer än bara en accessoar, man kan rentav spetsa till saken och kalla det politik.

Winepunker sa...

Rätt träffande skrivet, BGK var en stor inspiration för mig i mitten till slutet av 80-talet men har nu absolut tappat all relevans för en normalt vinintresserad storstadsbo. Jag kan inte ens minnas senast jag tog en rekommendation från honom eller läste en text i DN som var läsvärd.
Fast, käre T, är det ens värt att skriva ett inlägg om dessa dinosaurier??

Finare Vinare sa...

Och vad ska i så fall dem senaste veckans intag av Egon Müller-viner betyda? Well, don't mention the war.

Punkarn - bevisligen skriver fortfarande BGK en helsida i Sveriges största tidning varje vecka. Knappast uträknad, och behöver få mothugg.

Winepunker sa...

T, du har så rätt, jag har ett vattentätt floskelfilter och ser inte ens sidan i DN längre. Givetvis skall larvet bemötas.

Herren sa...

Intressant.
Jag ser dessa tre riddare av prisvärda viner som en ren produkt av allas vårt kära systembolag och dess monopol på den svenska marknaden. De verkar i sann symbios med monopolet varför skulle de utmana eller kliva utanför den lukrativa komfortzonen? Man ifrågasätter inte och längtar heller inte efter andra ordningar. På sin höjd skramla lite med "beställningssortiment" för att sedan sitta nöjd med sin instats som konsumenternas företrädare. Monopolets kaka är liten men säker..eller..
Men som Punkarn skriver, jag läser inte längre vinsidorna i någon dagspress, orkar inte ens jobba upp lite tryck i åsiktsmaskinen, därför så har ni min beundran och sympati för att ni fortfarande har glöden.

Ingvar Johansson sa...

F&V Jag är helt med på att estetik, etik och politik hänger ihop och att valen vi gör som konsumenter är viktiga och t o m kan ses som politiska handlingar. Att välja ett Etna-vin för att det är "lagom smalt" är i mina ögon en ytlig handling, en "som om"-handling. Sedan tror jag att det finns bättre och mer effektiva sätt att agera politiskt än att välja rätt vin eller lyssna på rätt musik.

Anonym sa...

En bild säger mer än 1000 ord. Ställer man upp på det där då är man såld, förbrukad och begraven.

Mer punk i vinbranchen. Denna blogg är ett steg i den riktningen. Me like.

P.

Ulrik sa...

Hur kan man skriva om BGK utan att ens nämna det mångåriga uppskrivandet av Claue Val, så till den milda grad att det kommer med i ordinarie sortimentet. Förutom det du nämner så behöver man ju inte direkt vara konspirationsteoretiker i foliehatt för undra om de ekonomiska incitamenten. Och DN är glada....

Henrik sa...

Jag tror att I will mention the war.
Det dystra är att jag uppfattar BGK som en produkt av sin samtid - ehuru "jag lydde bara order" snart fyller pension ...
Alltså, att BGK gått ner totalt i prisvärdesträsket är enligt min uppfattning en följd av att Bonnier-klanen föredrog att tjäna pengar framför att fullfölja en långvarig publicistisk tradition och gärning (förvisso inte utan fläckar, men ändå.
Alltså, efter ett par mycket tunga år med bland andra Jutterström och Berner anställde man Torbjörn Larsson. Det här skulle kunna bli en essä, men om man gjorde ett släktträd på vilka som sitter på chefsposter på de stora Stockholms-drakarna så är T Larsson själva anfadern till varenda en. Det börjar gå dit hän att Larssons egna "barn" fått såväl barn som barnbarn, men Larsson är mannen som gjort tidning enligt formel (ungefär som hans ex-fru Amelia) och nu springer alla (utom typ Filter och Offside) åt samma håll. Vafan, Café har snart lika mycket kvalitativ journalistik i två nummer än de flesta dagstidningar på ett år.
Kronstam har som uppdragstagare insett att vill han ha kvar uppdraget så får han skriva som uppdragsgivaren vill, inte vad han själv tycker.
Sedan har han noterat att han fått inflytande, blivit lat, självgod och är fortfarande sugen på att spendera mer än 79 kronor på en flarra. Vad göra då?
Jo, promota sig själv i alla sammanhang som någonsin går.
Jag kan säga att BGK hade aldrig funkat i Storbritannien. Oberoende av att tabloiderna i England är som de är finns där också en integritet - BGK hade aldrig fått ha kvar jobbet på en stor tidning där om han främst utnyttjat det till att sälja sig själv och sina produkter. Varför skriva om tyska näthandlare - de kommer aldrig annonsera i DN ändå ...
Tyvärr, BGK är helt modern och jag blir plötsligt mindre sugen på att hälla upp 95% av mitt rödvin i ett likadant glas som han själv håller i ...
Till sist, keep up the brilliant work!

Finare Vinare sa...

Ingvar - journo-kompisen valde förstås inte Etna för att det är "lagom smalt". Det var ett sätt att, lätt självironiskt, peka på hur lika man resonerar när det gäller att välja vin och musik. Man är förstås ute efter något speciellt, något bortom det massproducerade.

Ulrik - turerna kring Claude Val har du ju kommenterat med ackuratess, vi har inte mycket att tillägga där ;-)

Henrik - intressant, och ännu värre är det ju i kvällspressen med rubriker som "Bästa boxarna i sommarvärmen". Det är klart att det delvis är uppdragsgivarnas fel att situationen ser ut som den gör. Men man kan faktiskt tacka nej om uppdraget är för uselt. Fler "vinskribenter" borde göra det.

Efter ännu en gång att ha läst Stuart Waltons "I heard it through the grapevine" (Aurum, 2001) är vårt intryck att supermarket-nivån av den engelska vinmarknaden åtminstone då var ännu torftigare än ordinarie sortimentet. De som skriver där rapporterar förstås om utbudet på ungefär samma sätt som Kronstam gör här. Skillnaden är som sagt att britterna inte lika uppenbart säljer in sin egen förträfflighet och sina angränsande verksamheter.

Vad som är modernt eller inte modernt är ett intressant spår i diskussionen. Som vi vet är ju trenderna på väg bort fr "varietals", "interventionist winemaking" och råkommersiellt "beverage"-tänkande för att istället gynna ursprung, terroir, tradition, småskala och ekologi. Snart står ordet "naturligt" i annonserna för de flesta boxar och då är det ordet också kört...

Anonym sa...

Livets Goda?

Finare Vinare sa...

Onekligen är den publikationen i behov av upptuktelse.

Ha kul åt den här gamla godingen så länge:

http://www.torsdag.com/torsdag19991014.shtml

Nene sa...

Efter chefsredisen på livetsgoda senaste ledare är det väl närmast öppet mål att häckla! Eller kan man misstänka att han syftade på de bloggare som skriver i hans förträffliga tidning också!

Puteljen! sa...

Detta med att välja "rätt" vin som "passar en personlighet och framtoning" skiljer sig nog inte från övriga val vi gör i livet vad gäller kläder, boende, mat etc. Men i slutändan ska det ju också smaka gott... om man börjar förråda sina egna smaklökar för att upprätthålla sin fasad är man långt ute på det sluttande planet.

Vad gäller Livets Goda måste jag säga att jag faktiskt tycker det är en rätt bra tidning. Visst, ledarna kanske inte är höjdpunkten direkt, attityden behöver modifieras lite, men de provar mycket vin, gör rätt bra och fylliga regionsöversikter och producentprofiler och står sig rätt bra i jämförelse med decanter som jag också läser. Dubbelt så tjock också..

Birk sa...

Ja, FV du får ju skriva vad du vill, precis som BG gör. Han har valt skriva om de viner som den breda massan kan köpa vid nästa gång de besöker en butik (ingen av dem vill väl vänta ett par veckor för en låda från typ Tyskland...), så att han kan leva på det. Det viktiga i frågan är ju var lojaliteten ligger - konsumentjournalistik är det ju knappast. Men du själv då, Vinik nämns ju var och varannan gång på din blogg, eller Bristly... Varuprov tar ni ju emot också, men är ni ärliga med betygen alla gånger...

Henrik sa...

Torsdagsgodingen är underbar - nästan bäst är att länken under "dåliga skivor" går till aceofbase.com.
Vad gäller det där med uppdragsgivarna kontra uppdragstagarna är det en hönan och ägget-fråga där man känner sig ungefär som George Costanzas far och säger att kycklingen har sex med hönan - men vem har tuppen sex med?
http://www.youtube.com/watch?v=-MCtC_U4e2o&NR=1
Alltså, var kommer konsumenten in i det hela?
Ni anar inte hur många gånger jag som journalist fått frågan om varför Expressen och AB skriver som de gör. Svaret är givetvis att de skriver som de gör därför att de uppfattar det som att det säljer.
Alltså, är det Torbjörn Larssons fel eller BGK:s eller rentav läsarnas?
Min åsikt är att man får skylla det mest på Larsson för förr eller senare är det någon som ska tolka läsarundersökningarna.

rs sa...

Själv hoppas jag att Per Bill kommer att synas och avhandlas i denna sk. recensionsserie av vinjournalisterna. Han provar förmodligen mest (och bäst) vin av samtliga i landet men hans omdömen är ju i princip likadana hela tiden. Jag behöver bara läsa två ord (blint!) för att konstatera att det är Per Bill som hållt i pennan.

Finare Vinare sa...

Ingvar igen - att ställa vin på bordet är knappast en politisk handling, och gudarna ska veta att vi är både lata och bekväma. Men ändå... put your money where your heart is. Som vi ser saken står den viktigaste distinktionen mellan industriproduktion och hantverk - och det är där SB och deras profeter tar miste.

Nene - med sina ledare leder LG-redaktörn självmålsstatistiken i hela ligan - ett faktum som bör vara uppenbart för alla utomstående. Lyckligtvis, för tidningen, finns andra anledningar att köpa och läsa.
Även om det svider att bidra till reds feta vinkonto.

Puteljen - vi är luststyrda kreatur, och lustcentrum är svårt att lura. Men med större erfarenhet kan man pussla ihop ledtrådar till var denna lustupplevelse står att finna. Det är det vi jobbar på.

Birk - det tar fyra dagar att få hit en låda från Tyskland, och man kan blanda som man vill - till skillnad från hos exempelvis WineFinder. När frakten stannar på en euro per flaska blir prisbilden högintressant även för vanliga konsumenter.

Bra att du tar upp Vinik. Sedan slutet av 2008 har vi fått ett starkt förtroende för deras utbud och köper en ansenlig del av vår vardagskonsumtion därifrån.
Allt är inte fantastiskt, men det är sällan vi drabbas av besvikelser eftersom man har en såpass genomtänkt profil. Det intressanta är att Vinik är som starkast där SB är som svagast. Vi har inget att vinna eller förlora på att skriva om de här vinerna, men det är inte rättvist att "den breda allmänheten" ska behöva hålla tillgodo med tråkigare viner. SBs storskalighet är boven i drama - vi sympatiserar med de små.

Varuprover från importörer är helt klart en knäckfråga, men samtidigt ger de möjlighet att prova saker som verkar intressanta för oss, men som vi av någon anledning inte själva köpt. De kräver tid och uppmärksamhet, men kan också vara ögonöppnare. Vi ger dem samma chans som vilken flaska som helst - om de inte engagerar blir det ingen post.

Finare Vinare sa...

Nä, nu är det är för lite vinsnack i den här tråden. Vi dricker:

2008 Domaine Laguerre Le Ciste Blanc

NV Domaine Rivaton Blanc Bec (2009)

2007 Tablas Creek Esprit de Beaucastel Blanc

Någon som provat?

LT sa...

BGs artiklar om vin är ungefär som bevakningen av melodifestivalen. Man har fastnat i det folkliga fredagsmyset. Ingen tidning nöjer sig med det när det gäller musik, restauranger eller teater. Jag tror han kan mer än så, men nu är det bara så tråkigt och oinspirerande. Rent skadligt är att vi som gillar vin och tycker det är ok att betala som för en tennistid framstår som korkade.

Birk sa...

FV intressant med leveranstiderna (mer än jag visste). Sen får jag inte riktigt ihop det med att Systembolaget bara har storsäljare, att det inte finns småodlare i deras sortiment. Har monopolet nekat Viniks viner, eller har han själv valt att inte gå via dem (bättre att anlita bloggare..., vilket är smart)? Och vad jag kan se så kryllar det av småskaliga viner i vinkällarbutikerna...

Finare Vinare sa...

LT - inget ont om Hanna Fahl, hon är en av dagspressens mest begåvade skribenter. It's not what you do, it's the way that you do it.

Birk - det är klart att det finns en hel del småproducenter i de dyrare segmenten, i (alltför) små upplagor för oss som har nära till butik. Vad vi talar om är spannet 100-200 kr där bolaget är som svagast.

Vinik har huvudsakligen satsat på restaurangerna - med god framgång - samt byggt en privat kundkrets genom vänner och vänners vänner. Vinik har inte anlitat bloggare - vi dök upp genom avancerad detektiv-verksamhet efter ett lyckat besök hos Jean-Pierre Vanel i Caux sommaren 2008. Mer lyckad scouting kan vi inte tänka oss...

Anonym sa...

Känner ni FV, eller möjligtvis någon annan i tråden, till om Vinik har planer på att även låta oss lantisar handla? Fast att gå via systembolagets distributionskanaler kanske skulle göra vinerna dyrare?
/C

Finare Vinare sa...

Liksom alla andra svenskimporterade viner passerar även Viniks via SB. Det ger ett rörligt påslag om 19% (samt 3 kr fast) plus moms - som vi har väldigt svårt att se att SB har gjort sig förtjänta av.

Tänk om vi fick beställa direkt av importörerna utan SBs påslag...

Medan vi väntar på att det ska bli verklighet går det bra att beställa Viniks ekovinlådor till hela landet.

http://ekoladan.se/Templates/Page.aspx?pageid=215

Mats L sa...

Drack Esprit de Beaucastel i vintras. Bra bouquet med melon, blommor och persika, men alldeles för lite syra för min smak. Det är det i och för sig ofta även i Rhônedalen också, inte bara i deras kaliforniska äventyr.

Finare Vinare sa...

Inga problem med syrorna i den här flaskan. Rikt, fräscht och givande hela vägen. Storartad final på en vit kväll.

AlJop sa...

LS, Per Bill fick sig en känga på Winepunk som sedan återpublicerades på Artebrg (de verkar inte vara kompisar han & Per). Han är för skön Bill, "Smaken är ung, fräsch och fruktig med ren, fräsch frukt…"

http://www.winepunk.net/WinePunk/Provat/Poster/2009/11/17_Smaknoteringar,_Poesi_eller_Idioti.html

Henrik sa...

Som jag minns det fanns det ju en tid då det faktum at SB var ett monopol och Vin och sprit ett annat. SB sålde, VS importerade. Då fanns såklart en fördel för VS - att man för vinodlaren kunde hänvisa till en kundkrets som omfattade ett helt land - i runda slängar sex miljoner potentiella konsumenter. Då fanns inget internet att beställa via, ingen sökmotor för att relativt enkelt hitta fram till ett vin eller en producent. Alltså, VS kunde göra rätt gott om bra dealar då och sannolikt byggde man redan då relationer med storskaliga producenter.
För dagens importörer finns det också en poäng med storskalighet . man får sälja mycket och rejäl volym ger större förtjänst.
Så, i mina ögon är det ju kul att köpa från de importörer som jag, rätt eller fel, upplever som passionerade. Jag inser att de också vill tjäna pengar, men vissa importörer är mer värda en chansning än andra.
För mig är vin passion och den hittas lättare hos de småskaliga. Med det sagt, visst finns det producenter som är gigantiska som klarar av att göra skitgott vin personlighet också.
Men kolla BGK i dagens DN och vilka viner han rekommenderar där. De två dyraste kostar 105 respektive 116 ocj kommer från Mont-Redon och Trimbach. Inget ont om någon av producenterna, men ingen av dem är liten. Alltså, jag gissar att BGK utgår från undersökningarna som visar att 80 eller om det nu är 90 procent av allt vin som köps på SB dricks upp inom 24 (eller om det nu var 48) timmar. Alltså, BGK tycker sig nog vara konsumenternas vän genom att reka sånt som finns att få tag på i närmaste SB. Betraktar det faktiskt som en skräll att en av grejerna han rekar är en Beaujolais-låda där man måste köpa 12 flaskor ...

Anonym sa...

Det är väl ganska tydligt att BGK har ett arbete att utföra åt sin arbetsgivare och inte har som mål att framföra sin egen privata passion för vin? För ingen tror väl BGK sitter och frossar runt i viner för 69 spänn en lördagkväll i goda vänners sällskap.

Sen är ju frågan hur mycket BGK tycker det är värt att trasha sitt "varumärke" för sin månadslön. Men pensionen är nära så han kanske cashar in och skiter fullständigt i passion och köper goda viner för stålarna. Det är ju inte direkt ovanligt år 2011 att folk säljer sin själ för pengar... Men folk blir också bättre och bättre på att läsa av när man just nappat på dollarn vilket innebär kortsiktighet. Valet är fritt och jag vet vilket spår jag föredrar.

P.

Anders sa...

Jag blir inte inspirerad av varken Di,DN eller övriga vinskribenter i en dagstidning. Jag bryr mig inte om vem Parker är. Jag har aldrig blivit inskolad i vem som "kan" mest.

Som mitten på 80-talet född och bor i stockholmsområdet lägger jag betydligt mycket mer än 75:- p.f.
Ja tycker hela konceptet med att prova 100 viner, skriva två meningar plus betyg, är helt enkelt dumt. Förlegat. Jag dricker vin med mat. Jag vill ha en nogrannare utredning på varje flaska.

Jag tycker att bloggare som din, franko, punkaren m.fl är, enligt mig, den bästa formen av vin inspiration. Flertalet gånger har jag köpt på era rekommentationer både i SB,BS från utlandet samt direkt av producenter.

Keep up the good work.

Finare Vinare sa...

Det här med skala är intressant. Det är ju inte BGKs fel att Systembolaget helst handlar i stor skala, och har gjort så ända sedan tankbåtarna med vin anlöpte V&S från Algeriet och Argentina. Men tillsammans med de andra vinskribenterna bidrar han ju starkt till att vidmakthålla status quo.

De importörer som vill göra big business på SB måste kunna erbjuda kvantitet. Då gäller det att plocka ut producenter som dessutom fixar kvaliteten. Se på Vinunic: Guigal, Chablisienne, Jadot, Catena. Jämför volymsäljande Philipson i Danmark - ungefär samma namn.

I mitten av 90-talet, när vi provade hos producenten Willy Gisselbrecht i Dambach-la-Ville, frågade frun nyfiket om vi kom från Systembolaget. Snacket gick uppenbarligen i bygden om chansen till stororder.

Och ska man göra business som svensk vinskribent håller det inte att romantisera småskaliga viner och hantverksmässiga vinbönder. Man måste hålla till där pengarna finns och skriva om de stora. Sad but true.

Som vi har skrivit någon annanstans vore det intressant att läsa en BGK bloggande sina privata vinupplevelser. Men eftersom det inte finns några pengar i det så lär det aldrig hända.

Konstruktionen Systembolaget och Vinskribenternas Förening är oupplösligen sammantvinnade fenomen.
En fri marknad skulle göra konsumenterna friare.
Måtte var och en bli sin egen expert!

alsace-wine sa...

Det ska bli spännande att se hur du bedömer oss som för Munskänkarna provar viner i BS.

Vingrodan sa...

En bra början på dagen att läsa detta inlägg i den för dagen ganska kallt våtmjuka dammen.

Grodan undrar vart detta ska leda i framtiden? Ska bli intressant. När kommer #2?

Ytterligare ett tema i samma genre kan ju vara att bloggare recenserar bloggare. Nåja, kanske inte så intressant.

Vad som däremot vore intressant skulle vara en fortsättning på ett av de bi-teman som dykt upp i denna debatt: etik, heder och korruption bland vinskribenter (och den svenska vinvärlden i allmänhet).

Att DN har blivit reklampelare för Kronstamkonglomeratet är ju ganska uppenbart (men att DN tillåter sig att utnyttjas på det viset är mer besynnerligt), liksom att Allt om Vin alltmer blir en reklambroschyr för fru Kronstams företag. Men det kanske blir änding på det i och med försäljningen?

Att SvD på samma sätt blivit en reklampelare för Mölstad och Millhouse Publishing är lika besynnerligt. (Hur många artiklar i SvD skrev Mölstad om White Guide när den lanserades? Med vilken relevans för vinentusiaster?) Att de båda sedan sitter på samma häst (åsna?) som ”redaktörer” (fd chefredaktör) för Allt om Vin gör ju att man undrar vilket omdöme storstadsdrakarna har när de rekryterar skribenter (i synnerhet SvD). Det man i alla fall kan säga är positivt med Allt om Vin är att de åtminstone skriver sina egna artiklar, vilket ju långt ifrån alltid är fallet med Mölstad (och vissa andra) som ibland tar den breda vägen och helt enkelt översätter andras artiklar från engelska och sätter sitt eget namn på.

Se där, lite funderingar om etik och korruption som kanske kan bli till en notis i framtiden.

Och så kunde ju Grodan inte avstå från att publicera ett referat av detta inlägg på Vingrodan: http://vingrodan.blogspot.com/. Hoppas lånet av texten ursäktas.

Finare Vinare sa...

Tjena Per, det är frågan om den här serien blir SÅ lång ;-)

Men provarfenomenet Ulf Jansson är onekligen lockande att porträttera...

Hur är det nu, bedömer ni bara sådant ni får er tillskickat? Det är väldigt mycket WineFinder nu, de marknadsför sig aggressivt. WF borde förresten låta kunderna blanda lådor, eller ge bättre mängd-rabatter. Vem fanken vill köpa hela kollin av osmakade viner?

Henrik sa...

@P. Jag tror som du, det dystra är ju att dagstidningarna har hamnat i ett läge där man - utom i någon enstaka nisch (SVD=ekonomi, DN=kultur) söker minsta gemensamma nämnare, alltså att alla artiklar ska kunnas läsas av alla. Mallat, stark begränsning på hur långt man får skriva etc. I mina ögon leder ju detta till en total likriktning vilket förutom att vara direkt konstigt i en varumärkespräglad värld, blir direkt tråkigt.
Alltså, om fler faktiskt skrev passionerat (och bra) skulle det omedelbart bli intressant för fler. Det måste ju inte innebära att man rabblar TN:s från horisontaler från Gaja, Petrus och Screaming Eagle, det kan vara så mycket annat.
Odlaren, resan, ursprunget, druvan, maten till, växtligheten i trakten, känslan av att smaka av en plats, en längtan efter att resa dit.
Istället talar BGK (framför allt) om för dig att jag provar 5 000 viner om året och utan att nånsin ha träffat dig så vet jag vilken BiB du gillar bäst.
Tjänare.

Finare Vinare sa...

Såhär kan man också skriva om vin, i en av världens största dagstidningar dessutom.

Tänk om vi hade en motsvarighet i Sverige....

JN sa...

"SB Privatimport pris avser leverans till vinbutiken i söderhallarna - för övriga landet tillkommer frakt : 180,00 / 6-pack"

Så står det numera i diskret grått i början av viniks prislista. Så jag antar att man kan beställa till hela landet, åtminstone om man beställer sexpack?

Jonas sa...

Jag älskar FV! Hoppas ni recenserar Gary V.

alsace-wine sa...

Hej FV! "Lundagruppen" inom Munskänkarna har två typer av släpprovningar, tillskickade viner samt temaprovningen.

Släpprovningarna innehåller de viner som agenterna skickar till oss. Tidigare var det naturligtvis bara fråga om BS, med aktörer som Winefinder blir definitionen snarare "viner som kan köpas från Sverige". Det har redan inneburit att volymen ökat, men också att det kommer bli svårt att ange ett pris eftersom flera leverantörer marknadsföra samma vin.
Vi styr inte på något sätt över vad som kommer och inte kommer.

Temaprovningar innebär att vi köper in allt av intresse i en kategori, t ex rosa champagne, Argentina, Chianti etc. Temat väljs i samråd med redaktören för Munskänken.

Med undantag av "billiga" viner är vi minst tre personer som provar och enas om en beskrivning och ett omdöme.

alsace-wine sa...

Hoppsan... Första meningen ska lyda:

"Lundagruppen" inom Munskänkarna har två typer av provningar: släpprovningar samt temaprovningar.

Terroiristen sa...

Ja, detta fokus på pris - och då pratar man ändå ofta om någon eller några tiokronor hit eller dit - kan väl knappast vara det som det hela är frågan om?
I samma tidningar recenseras även bilar och där är priset bara en komponent bland flera, och därtill långt ifrån avgörande för vilken bil som är "bästa köp".
Andemeningen i er (välgörande, roliga och balanserat elaka) recension är uppfattar jag det som var kärleken till vinet tog vägen?
Och det kan man ju många gånger undra.
Så nu när jag tänker efter så inser jag att ni och Anders E helt plötsligt har förenat er - var är kärleken? ;)

Skäggiga damen sa...

Apropå vinprovningar, i senaste numret av tidningen Munskänken gavs 2007 Monsanto Riserva betyget 14-. Hur är det möjligt? Allvarligt alltså? Om en person provat själv kan jag förstå då det ändå handlar om en subjektiv bedömning men efter grupprovning? Medianbetyget torde snarast ha legat på 16+ eller måhända 15=. 14-? Förmodligen handlar det om ett feltryck.

Svenne sa...

FV och alla andra prettosar; det är ju som mig och FV. Man behöver inte läsa BGKs texter om man stör sig så himla mycket. Jag stör mig på FV och snobbismen och framför allt ert publicerande av ett mejl från nån tjej (Emma?) som ni och era lärjungar förlöjligade er över. Så jag kommer inte vara här mer (ingen förlust för nån) och ni som stör er på "kända och vardagliga" recensenter; skippa dem. Läs inte...ett tips mot högt blodtryck.
Det måste vara skönt för er att vara så fiiiina.
Vi andra slötittar väl i DN, SvD och DI.

Finare Vinare sa...

Indeed. Vi studsade också till rejält när vi läste det aktuella numret av Munskänken, och drog slutsatsen att provningsgruppen och vi måste ha våra smaklökar arrangerade på helt olika sätt.

Alla vi pratat med har älskat Monsantos Riserva - så förklaringen kanske kan vara en dålig flaska.

Finare Vinare sa...

Hej då, Svenne.

Svenne sa...

Hej Då FV!
Hoppas det inte blåser för mycket däruppe på era höga hästar...

Skäggiga damen sa...

FV, en dålig flaska? Det skulle den vinkunnige snabbt känt igen. Jag blir onekligen lite smått förundrad... Hur som haver, jag brukar ta rygg på dig och Franko (blir nog ett par Elio Grasso i morgon) och jag vill gärna återkoppla till 2004 Taurasi CampoRe - ett synnerligen gott och prisvärt vin!

Finare Vinare sa...

Ja, alltså inte dålig, utan en "svag" flaska. Konstigt är det hur som helst...

2004 CampoRe och 2004 Fatica Contadina sussar gott i källaren, likaså 2004 och 2006 Casa Maté. Du kommer älska nollsexan, det kan vi nästan garantera...

JanneS sa...

Vad är det som händer???

http://vinare.blogspot.com/2011/06/2009-van-volxem-scharzhofberger.html
1 kommentar

http://vinare.blogspot.com/2011/06/herve-tucki-presenterar-la-chablisienne.html
2 kommentarer

http://vinare.blogspot.com/2011/06/2008-monrosso-chianti-vs-2009-saint.html
2 kommentarer

http://vinare.blogspot.com/2011/06/fv-recenserar-recensenterna-1.html
54!! (55 nu) kommentarer.

Vad har hänt med FV-följarnas vinintresse. Men visst, jag är ju på det också.

Helgens intressantaste vinupplevelse här hemma kom från Turkiet, och var gjort av druvor som inte går att stava till och än mindre går att uttala. Man det var ganska gott. A trodde först att det var från södra Rhone, till och med en C9P kanske. Det var nåt med restsötman i det Turkiska vinet som lurade in en på 2007 spåret från södra Rhone.
Ett klart varmodlat vi var det i alla fall. Men inte alls syltigt och snudd på elegant.

/Janne

Anonym sa...

Haut Brion 1998 och Montrose 2003 var goda idag, och båda var klart prisvärda. Men så var också båda synnerligen lågt prissatta på den restaurang vi drack dem på :)

Det är lätt att kritisera, men bakom varje vinskribent finns en person som antingen är ekonomiskt oberoende och kan skriva vad de vill(kanske 1 i hela Sverige?)eller resten av vinskribentkåren som liksom alla vi andra har ett jobb att utföra på bästa möjliga sätt för den kundkrets eller uppdragsgivare de har. Och,faktum kvarstår, endast 3,88% av alla viner som såldes på Systembolaget i maj 2011, kostade över 100 kronor. 90% av alla viner som såldes kostade under 79 Kronor per 750 ml. Är det då konstigt att vinskribenterna skriver om de viner som läsarna köper?

Anonym sa...

Intressant att följa diskussionen, som egentligen är lika märklig som felriktad.

Visst kan man ifrågasätta BGK och hans likar, men precis som "Anonym" som perfekt sammanfattade det hela, ligger deras uppdrag i att skriva om Systembolaget och de viner som mer än 90 procent av läsarna köper.
Inte ens en vinköpare på 1000 köper viner från Danmark, Tyskland eller Winefinder, så vad är det för idé att skriva om det? Det är inte vad en stor tidning vill att deras skribenter ska göra.

Det jag inte begriper är hur man, som exempelvis FV och alla kommentatorer här, ens orkar bemöda sig med att fundera kring detta ämne, och att ni ens läser DN, SvD och DI. Ni har ju i alla fall inget att hämta där.

För mig låter det hela lika korkat som att att klaga på en TV-kanal som inte alls intresserar en, istället för att byta kanal eller stänga av.

En annan undran är varför just FV tar den här diskussionen (som i och för är intressant och viktig), eftersom jag mellan raderna här det senaste åren har sett tecken på att FV ser sig som en vinskribent av yppersta klass, en skribent som står över alla andra i form av idéer, urval av viner och tyckande.

Fortsätt gärna så här, men underbygg gärna dina påstående om hur svensk vinjournalistik ser ut innifrån (det räcker inte med att sitta med på en del provningar), journalisternas vinkunskaper (som tyvärr inte alltid räcker), om deras uppdragsgivare och den egna vinkonsumtionen och så vidare.
Enklast är att ställa frågorna till dem först, och utifrån deras svar dra slutsatser.
(Det borde för övriga alla kommentatorer här också göra - deras konspirationsteorier är smått fantastiska, och saknar helt verklighetsförankring)

Att BGK älskar sig själv över allt på jorden, och dessutom får utrymme hos alla sina uppdragsgivare att marknadsföra sig själv och sina produkter, är anmärkningsvärt. Det håller jag med om.

Det vore intressant att höra vem eller vilka svenska vinskribenter som "Anonym" syftar på när han/hon skriver att det bara är en eller ett fåtal som är (ekonomiskt) oberoende och kan/får skriva vad de vill.

Anonym sa...

Vem som är ekonomiskt oberoende får du själv bedöma. Att vi behöver nya kvastar inom vinskribentkåren är väl lika självklart som att vi behöver nya mittfältare i svenska fotbollslandslaget de närmaste åren. Kul om de nya har andra infallsvinklar och kan inspirera. Kolla statistiken på vad som säljer på Systembolaget över 150 kronor. Amarone, Amarone, Amarone, Amarone, Amarone, Amarone, Chateauneuf du Pape och Chateaneauf du Pape. 6 av de 6 mest säljande är Amarone!

Anonym sa...

Sorry, fel av mig, 7 av de 7 mest sålda vinerna över 150 kronor är Amarone.

Henrik sa...

@Anonym: Vilka konspirationsteorier syftar du lite mer specifikt på?
De som går ut på att tidningarna skriver om det de tror säljer?
Eller menar du din egen konspirationsteori om att det är anmärkningsvärt att BGK får utnyttja sina publiceringar till att marknadsföra sig själv?
Oavsett vilket, Sverige är en liten marknad, mycket liten, så liten att man kan kalla det en ankdamm.
Alltså, att BGK kvackar väldigt högt är i sammanhanget inte så konstigt - BGK är ju ett namn och ju mer han kvackar, ju mer namn blir han. Och ju mer namn han blir, desto högre kan han kvacka.
Man ju i det sammanhanget fundera över varför Glenn Strömberg plötsligt fanns på varannan produkt som kommer från Italien, och företrädesvis kraftigt överprisade sådana.
And on that note kan man finna ytterligare förklaringar till såväl BGK:s som Strömbergs storhet genom att läsa DN i dag:
http://www.dn.se/ledare/kolumner/ordsprak-i-hjarnan
Förvisso ett mellanalster av lena Andersson, men till och med på halvfart kvaddar Lena Andersson det mesta i svensk dagspress.

P.S
Obriers de la Peira 2008 funkade utmärkt till köttbullar med gräddsås och färskpärer samt lite lingon (glöm inte t ex dragon i såsen för att lira med vinets garrigue-toner). Inte sämre på egen hand då jag satt och såg Rory McIlroy demolera resten av fältet i US open.

Ulrik sa...

Vill bara påminna om det bästa jag läst om vin i en svensk dagstidning. Det var på kultursidorna.

http://www.svd.se/kultur/litteratur/rod-bourgogne-ett-aventyr_4133707.svd

Finare Vinare sa...

Janne & Anonym - det verkade behövas en polemisk post av det här slaget för att sätta fart på diskussionen i den för tillfället rätt sömniga vinbloggosfären. Det bästa för etablissemanget är väl annars om bloggarna ägnar sig åt sina frimärken och marginaliserar sig själva helt och hållet.

Skribenternas "reason for being" måste väl vara att inspirera läsarna till nya upptäckter, inte att bekräfta ett sorgligt status quo?

FV är inte en "vinskribent" och lär knappast bli heller eftersom man bör klia varandras ryggar och låta bli att kritisera varandra offentligt för att vara med i den föreningen. "Oberoende bloggare" räcker bra, tack.

Vad gäller ideer, urval och genomförande tycker vi själva att vi är ganska lata och i stort sett luststyrda. Knappast yppersta klass, snarare en snabbskriven post när andan faller på (mer krut har vi lagt ner på att hitta på och fixa roliga provningar till i höst).

De som inspirerar oss till skärpning är systematiska sakletare som Vinosapien, Wine Virtuosity och Italienska Viner. Wine-Terroirs, för att ta ett utländskt exempel. Tack för att ni finns!

Mansverk sa...

Hej!

Först vill jag säga att jag är väldigt tacksam för alla era vinbloggar där jag, i lönndom, insuper era erfarenheter och kunskaper. Det gäller i högsta grad Finare Vinare. Så jag ser med stor nyfikenhet fram emot kommande recensioner – av vin och av vinskribenter.
Jag ser speciellt fram emot recensionen av Frithiofsson med tanke på hans fantastiska arbete för en god svensk vindryckeskultur i TV4:
http://www.youtube.com/watch?v=sOT_0e51H_c&feature=BFa&list=PL2648C59FD842C2F6&index=2

Angående diskussionen så är det klart att vin-skribenterna också ska recenseras kritiskt. Jag har egentligen inga problem med valet av produkter och pris-segment osv, det som stör mig är bristen på engagemang och nyfikenhet (passion) - vilket leder till den okritiska hållning man har till SB och deras utbud. Det måste finnas ett skäl till att så många hävdar att SB är bra (å andra sidan har jag hört detsamma sägas av Norrmän om vinmonopolet). Och det måste också finnas ett skäl till att så många väljer just dessa produkter (om de nu står för 90%). Det är naivt att tro att dessa vinskribenter på landets ledande media inte har inflytande – man behöver inte se konspirationer för det.

Det skulle vara roligt också med en recension av internationella skribenter - inte minst Parker har ju snuskigt stort inflytande (jag läste för länge sedan om ett kemi-företag i Kalifornien som har analyserat hans recensioner och baserat på det kommit fram till vilka beståndsdelar som behövs för att skapa en 90+ poängare). Ni har ju till exempel också anammat 100-poängssystemet.

När det gäller journalisten som valde vin som man väljer musik (”för att passa ens profil”) är jag lika oförstående som Ingvar ovan (men det gav god näring åt mina fördomar om journalister). Lika oförstående är jag på synen att valet av vin är en medveten politiskt handling.

Till sist önskar jag att någon kunde förklara kopplingen mellan BGK o Orrefors-glas - se jag gillar Orrefors-glas – och jag gillar vin – betyder det att jag gillar BGK?

Anonym sa...

Nä, men att du föder BGK (som ju knappast gjort mer än att i någon utsträckning varit med Erika Lagerbielke när hon designade glasen?)

Anonym sa...

Kul läsning!
Inlägget och diskusionen kan man tolka på flera olika sätt:
Vineliten kontra den oupplysta massan eller kampen om toppen på gödselstacken. Eller en hyllning till (det ekonomiska) oberoendet då bloggen saknar tryckkostnader. Eller är det bara ett slugt sätt att få lite mer fjong på bloggen och kommenterandet? Vet inte om det spelar roll men jag tycker iallafal att det är uppfriskande läsning...
Jag har på olika sätt de senaste 25 åren genom eget provande och läsande försökt lära mig mer om, och framför allt hitta goda viner som passar min smak. Källorna har varit många och olika allt eftersom intresse, kunskap och privatekonomi utvecklats.
Och de har bytts ut efter hand efter allt för många besvikelser när jag följt rekommendationerna eller då man utan att göra en fullständig statistisk analys kunnat se sambanden mellan helsidesannonser och Extraköpvärd-rekommendation, höga LGP eller några stjärnor. Allt om mat, Allt om Vin, Dina Viner och även Livets Goda, alla verkar hammna på samma tråkiga väg.
För visst är det en underlig kombination med helsidor om prisvärda BIB och oförtrutet hyllande av vin i 1500 kronorsklassen i ledaren?
Så håll fanan högt FV och håll koll på bäst före datumet som vininformatörer! För det verkar finnas två huvudsakliga parametrar på K som påverkar - Konsumtionen och korruptionen!

Med bussiga, köpvärda fyndhälsningar från U

Anonym sa...

Apropå vin som "passar ens profil" - någon ingång måste man ju ha eller? Jag kan inte se problemet i att börja med något som tilltalar en av flera skäl (om det nu är Etna, småskalighet eller något annat). Det är ju inget som hindrar att man går vidare sedan.
Jag kan inte riktigt begripa hur man skulle göra annars? Irra omkring planlöst och prova allt som råkar trilla ned framför näsan på en? Hur man än gör måste man ju börja med att välja bort.

Finare Vinare sa...

Hej Mansverk! Journo-kompisen först - det var säkert vi som felciterade. Vi skojade med varann om hur gamla indie-nördar gärna väljer lätt obskyra grejor att dricka. Etna eller Ahr är liksom lagom stora att nörda in sig på, till skillnad från exempelvis Bordeaux.

Får se hur många recensenter vi orkar med... det är ändå vin vi är intresserade av, snarare än vingubbar.

Nej, självklart är inte valet av vin en politisk handling i varken första, andra eller tredje hand - men liksom när det gäller andra produkter som mat, skor eller kläder kan man faktiskt välja var man ska lägga sina pengar - och sympatier. Estetik och etik hänger någonstans ihop, och sammantaget gör alla dessa val skillnad.

Erika Lagerbjelke designade Difference-serien för Orrefors i samråd med BGK. Vi använder de här underbara glasen jämt och ständigt, även om det svider lite ;-)

Mansverk sa...

Anonym: Får BGK procent på alla Orreforsglas som säljs (jag är faktiskt genuint okunnig)?

För mig framstår idén om ett vin som passar ens profil som att säga att man hittat en maträtt som passar ens profil... ett slags "one size fits all vin" som ska representera vem man är - jag får inte riktigt ihop det resonemanget.

Mansverk sa...

Tack för svaret FV- jag önskar att jag hade läst det innan jag postade min förra kommentar. Å andra sidan framstår det nu klarare hur förvirrad jag är...

OK om jag får välja så är mitt "one size fits all vin"(idag) Bordeauxer från 2002 som jag fått för mig är i drickfönstret. För min kredds skull skulle jag dock officiellt välja en gammal Savennières-coulée-de-serrant ;)

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Hejsan,

Jösses i gatan vilken trafik, och vilken kul läsning.

Det finns mycket att säga i debatten, som är (såklart) viktig, men fokus för min egen del ligger på vinerna, oavsett de finns i Sverige eller inte. Jag överlåter letandet av viner till de som finner dem vara intressanta. Mitt eget skrivande handlar om det jag upplever på resor (i de flesta fall), och det allra mest betalar jag fullt pris för själv. Och varuprover tar jag i stort sett aldrig emot.

Jag provade varje släpp på Systembolaget mellan 1989 och 2006, sedan tröttnade jag brutalt på både provningsformen; 120-160 viner på en dag, oftast vid fel temperatur, max 4 cl per vin och person, i små fjösig ISO-glas i vilkan man (enligt mitt förmenande) inte får ut särskilt mycket av det vin man provar.
Dessutom tröttnade jag på "gubbväldet", och alla de graverande misstag jag gång på gång upptäckte i provningsrummet.

Nu är jag själv "gubbe", och har valt en helt annan väg att skriva på. Kunskapen om vinlandet, odlingen, producenterna och deras förutsättningar, ambitioner och filosofier är för mig långt mycket viktigare än de enskilda vinet - om dem kan man läsa mycket mer om i alla andra media.

Med den svenska skribentkåren är det inte mycket bättre eller sämre ställt än med den internationella. Jag har i 15 års tid rest och provat vin med samtliga välkända vinjournalister i värdlen, och är mycket väl insatt i hur de flesta av dem arbetar.
Jag har en egen lista på ett tiotal vinskribenter i världen som jag tycker är fantastiska och som jag följer och litar på.
Gemensamt för dem är att de är både riktigt trevliga som personer, och har ett lika djuplodat och outtröttligt intress för vinet som jag har.

Här i Sverige finns det ingen kultur att titta utanför landets gränser - minst 99 procent av allt skrivet handlar om det som kunden köper på Systembolaget, vilket i sig är rimligt men föga upphetsande för oss som är mer djuplodat intresserade av vin och köper merparten av våra viner utomlands.

Jag själv skulle aldrig läsa vad de svenska vinskribenterna skriver, annat än i ren nyfikenhet över vad de pysslar med, och har liksom Finare Vinare ofta kritiserat skribenterna.
Jag har också "etablerat kontakter" mellan vinbranschen och många bloggare för att se vad det leder till. Utfallet är ganska intressant måste jag säga.

Idag behövs många typer av media, de tunga dagstidningarna (hur dåliga de än är) såväl som specialmagasin och bloggar. Varför inte välja det media som passar en själv, och låta de andra göra som de vill utan att skrika ut sitt missnöje högljutt.

Intressant är att se hur mycket så många personer orkar engagera sig och bli irriterade, arga och måla upp märkliga "sanningar" och "teorier" över hur skribenterna lever och verkar.
Gör ni så med allt i samhället som ni inte uppskattar?

Inte för att jag vill ta Kronstam & Co i försvar, men de gör faktiskt bara vad de är anställda för att göra.
Det är knappast tågförarens fel att pendeltågen inte fungerar i Stockholm. Eller?

I Sverige har vi ett monopol och en samling bekväma vinskribenter som inte reser runt i världen så mycket. Det är däri problemtatiken ligger, tror jag.

FV - keep it up!

Finare Vinare sa...

Tack U, det går inte att komma ifrån att en blogg med kommentarer är mycket roligare än en utan. Det är uppfriskande med debatt, och en drucken flaska brukar vanligtvis inte leda till några längre diskussioner. Läsarna har har en viktig roll när det gäller dynamiken i bloggosfären. Med tanke på det stora antal som läser varje dag, så har de aktiva bidragen varit få. Det ville vi ändra på, och så hade vi något på hjärtat.

Mansverk - inte "ett vin", utan ett område. Som lyckas pricka in många rätt på intresseskalan. Det kan räcka ganska långt. Vissa har vigt en hel blogg åt ett enda område...

Förresten, fenomenet varuprover tycks vara ett problem för bloggarnas trovärdighet - det är inte helt enkelt att sköta med stil, och riskerar att sticka läsarna i ögonen. Kanske är det bäst i längden för bloggosfärens rykte och oberoende att helt avstå varuprover? Det handlar hur som helst om så få flaskor att man lika gärna kan köpa dem själv om man är intresserad (att yrkesfolk tar emot massor vet vi ju redan). Vad tycker ni?

Winepunker sa...

Varuprov & bjudprovningar (eller resor eller vad det nu må vara) är väl OK bara det framgår _mycket_ tydligt att det är en sponsor bakom, att man inte betalt själv (det vore en bra norm för alla etablerade journalister också). De varuprover bloggarna (i alla fall jag) får är ju så lite värda att de knappast täcker hälften av fredagskostnaden en vanlig vecka.
Vinsten med ett varuprov är att man kanske provar något man inte skulle provat annars, men det är ju en chansning från sponsorn, en sågning kan ju dyka upp vilket kanske får en omvänd effekt.
Jag tror problemet dyker upp först när det blir verkliga summor inblandade eller chansen att prova (eller köpa som i mitt fall) dyrgripar som annars skulle vara mycket svåra att få tag i. Det blir alltid lite känsligt att dissa produkter när man är i beroendeställning till en leverantör.
Jag tror ju att verklig öppenhet löser det mesta, skriv gärna upp an sugig BiB bara du anger att du har en kickback. Prisa gärna svindyra viner från en leverantör, bara det framgår att du inte betalt en krona för kalaset.

Anonym sa...

Äh, varuprov hit eller dit, så länge man är öppen med det hela ser jag inte problemet? Möjligen kan det vara ett problem ur ett skatteperspektiv? Vinförmån?

(nu är jag alltså inte helt allvarlig)

Men. Däremot kan jag tycka att det är ett större problem i senaste LG där redaktören på ledarplats lovordar (visserligen utmärkta) Miani Rosso, och där sedan vinets importör visar sig skriva krönika i samma tidning. Inte helt snyggt kanske? Ibland är det nog bättre att vara monogam?

Som vanligt antar jag att Bergelins sammanfattar det bäst:

http://www.svd.se/kultur/serier/

Mansverk sa...

FV Personligen ser jag inte varuprover som ett problem - men det beror ju på helheten, dvs att ni redan byggt upp ett förtroende, visar kunskap och engagemang om viner, områden och vinmakare och att ni öppet redovisar.

När det gäller BGK&Co så finns det väl fler sätt att göra ett sådant jobb?! Ganska betecknande som någon skrev ovan att den bästa vinläsningen i SvD var på kultursidorna.

Ang appelationen så vore det ganska bra för min kredd att ha en blogg som fokuserade endast på den då den såvittjagvet består av typ 7 hektar som domineras av en familj.

Finare Vinare sa...

WP - Låter ju rimligt, men det är kanske inte riktigt så enkelt i praktiken.

Var går gränsen när det bara blir för mycket?

När hamnar man i beroendeställning? Det skulle inte vi vilja göra i alla fall.

Hur många (förutom punkarn då;-) hänger sig åt raljanta sågningar när det är påkallat? Hos oss kan det lika gärna hända att vi inte blir engagerade av vinet och inte skriver alls. Det är rätt sällan ett vin förtjänar en hård sågning.

Som sagt - sköta snyggt. Inte prova och skriva om saker som ligger långt utanför den egna zonen. Inte bli marionett åt dem som erbjuder provet för sin marknadsförings skull. Och omvänt: vi har talat med importörer som berättar om folk som aktivt stöter på för att få tillgång till provflaskor, med löfte om att blogga upp dem. Tänk vilken soppa detta kan bli...

Vi gissar att bloggosfären som helhet i längden har allt att vinna på att sluta ta emot prover.

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Håller i grunden med Punkarn angående varuprover, men är inte riktigt med på relevansen i att tala om att man har kvitto på den vinet, men inte det andra.

Samtliga vinjournalister i världen provar vin gratis - det bara är så. Jag vet inte vad alla som läser FV har för föreställning, men Parker provar alltid gratis, Tanzer gör det, Meadow gör det, men de skriver aldrig om att de gör det. Tvärtom skriver de alla att de "köper sina viner själv", och att de "aldrig äter luncher och middagar med producenter", etc. Jag har själv sett dem göra detta.
Kanske borde kritikerna omvärdera dessa skickliga provare, eller sin egen åsikt i frågan.

Det viktiga är inte vem som har betalt alla flaskor, utan vilken hållning man själv har till vinet, och sin egen stolthet.

Ingen sportjournalist, musikjournalist, resejouranlist, litterarjournalist, krogrecencent, etc, betalar för att utföra sina uppdrag. Det är inte i betalningen eller inte som problemet ligger.
Samtidigt förstår jag (kanske) att många personer utifrån ser just detta som ett problem. I själva verket handlar det nog mycket om att man rent stil- eller smakmässigt inte lirar med den ena skribenten eller den andra. Oavsett vem som har betalt för vad.

Angående "Anonym", kan jag hålla med om det olyckliga i sak att en importör skriver i media - jag är inte alls för den typen av lösning. Däremot vågar Anders E låta det ske, eftersom han är helt ren avseende eventuell korruption.

Istället för "Anonym" att klaga här, vore det mer klädsamt för denne att skriva ett lite mejl eller brev till redaktören. Det är både mer ärligt, rättframt och ger dessutom störst effekt. Här på nätet löser det inget, utan skapar bara mer onödiga och falska konspirationsteorier.

Angående insinuationerna om korruption inom LG, är det befängt och den faller på sin egen orimlighet:

1) Den som säger så, känner inte Anders E. Han gör alltid rätt för sig. Kanske är det så att Anders E och LG "mutar" importörerna till att importar ännu fler exklusiva viner genom att båda köpa stora mängder själv, och genom att hela tiden skriva om dem (till läsarnas stora glädje).

2) Livets Goda, till skillnad från de allra flesta media, betalar för de flesta resor och det mesta av det vin som provas (undantaget det som provas på Systembolaget och de provningar som arrangeras av importörer).

3) Nämnda vin har Anders E köpt och skrivit om i sin "ledare"

4) I alla tidningar skriver man först det redaktionella, därefter tar annonssäljaren del av materialet och kontaktar de firmor som säljer den typ av viner man skriver om. Oavsett det handlar om bilar, semestrar, soffor ... eller vin!

Det är inte lätt att kritisera rätt om man inte har rätt fakta att utgå från. Bäst är ju alltid att utan förutfattade meningar fråga någon som vet, då får man oftast ett rätt bra svar att fatta beslut om sina åsikter från.

JW sa...

JN - Jag såg också "...för övriga landet tillkommer frakt : 180,00 / 6-pack" på Viniks prislista och genast tändes hoppet. Jag kan dock rapportera att det inte har gått bra att beställa - mitt mail till nik i april gällade detta är fortfarande obesvarat och idag fick jag mail från handläggaren på privatimporten att man lägger ned ärendet då Vinik inte svarar på deras förfrågan.

FV - Vilket rabalder. Intressant läsning, som alltid. Jag tycker ni gott kan avstå varuprover i framtiden.

Winepunker sa...

Att inte ta emot varuprov vore nog knappast en uppoffring för någon bloggare, de är oftast billigare viner och gör ingen skillnad i den strida flod som provas. Men, varuproverna är både värdemässigt och intressemässigt bara larv jämförbart med lyxiga leverantörsluncher med Vinunic, vinmakarbesök med Bibendum och gratis sortimentsprovningar. Visst kan man avstå varuproverna, de är så försvinnande få men det vore knappast rimligt att avstå gratis provningar som helhet. Skall man tacka nej till evenemang bara för att de är exklusiva? Diskussionen är lite konstig tycker jag nog, öppenhet är ledordet så kan läsaren själv bygga sin uppfattning.

Henrik sa...

@Rotsunda: I princip har du rätt vad gäller t ex LG, men misstankar om korruption är alltid ett problem. Uttrycket "Caesars hustru får inte ens misstänkas" har lyckats leva genom årtusendena och inte utan skäl.
Alltså, att du som uppdragstagare åt LG går i god för LG:s oförvitlighet är ju i sig inget bevis. Nu menar jag inte på något vis att jag tvivlar på dig, men om man gör som Enquist är det inte konstigt att misstanken uppstår.
Jag som gammal journalist vet att det vimlar av tidningar som har gjort det ena mer tveksamma än det andra genom åren. Förbundstidningen Svensk golf skrev för några år sedan om hur några golfproffs modellade för ett svenskt företag och publicerade företagets bilder - i samma nummer där katalogen från en av de stora återförsäljarna med nämnda bilder återfanns på omslaget ... Vad betalade SG för de bilderna? Vad betalade annonsören för annonserna? Tyvärr frågor som är värda att ställa med tanke på att Svensk golf hade en monopolliknande ställning.
Vad gäller varuprover, på de flesta vinbloggar finns inga annonser. Om det gjorde det och man inte flaggade för vad som är varuprov och inte skulle det vara ett trovärdighetsproblem. Så länge som man redovisar att det är ett varuprov har man som läsare korrekt info - sedan får man filtrera som man själv vill. Där spelar ju givetvis avsändarens uppbyggda trovärdighet en gigantisk roll.
Den avvägningen får nog varje bloggare göra själv.

Anonym sa...

Bäste Café
Jag utgår från att den omtalade chefredaktören läser detta så varför inte fortsätta lite. Jag har haft, och har fortfarande stort nöje av LG. (Hur vi nu hamnade på detta ämne?)
Men kanske är det så att jag och andra när en naiv förhoppning och tro att alla som recenserar något är stöpta i samma form som Råd & Rön och Sverker O. Den opåverkbara faktabaserade sanningsökaren så sågar soporna och prisar kvaliteten. Helt objektivt.
Men Er branch är väl som min. Ju större påverkan Du har på beslut, ju fler presenter, julklappar & inbjudningar till ditt & datt dyker det upp.

Då gäller det att välja ringhörna, ska Du bli en sån som det talas om att han/hon/den är lätt att påverka, eller behåller Du din integritet? Och det är varken svart eller vitt eller enkelt enligt egen erfarenhet.
Men för att hålla diskussionen levande så måste jag ge lite mothugg.

Är inte Du och dina kollegor på LG så pass bra ändå så att ni inte behöver ta till samma metoder som de lokala "metrokopiorna" och hälskostreklambladen på landsbygden i Blekinge? Visst håller Ni bättre klass? För än så länge är det tack och lov en avgrund mellan "gnällts" om här och att Ni har annonser som inte går att skilja från redaktionell text förutom på raden längs ned på sidan " Hela denna sida är en annons".

Fyra Scholar från U

Frankofilen sa...

Pang, här kan man snacka om diskussion. Allt från Kronstam till konspirationsteorier till ankdammar till etiska riktlinjer för bloggosfären till Viniks oförmåga att svara på mail till Munskänkarnas omdömen till vinval som ideologisk markering till Livets Godas annonspolicy...

Mycket intressant läsning. Vad månne finnas kvar om det blir en recension #2? ;-)

Anonym sa...

Självklart är Sverige ett för litet land med för liten vinintresserad allmänhet för att någon oberoende konsumentjournalistik ska vara möjlig på området. Det finns det inte vad gäller några andra konsumentvaror, vad jag vet.

Lavazza

Anonym sa...

Göran Rosenberg om biljournalistik:

http://www.journalisten.se/kronika/6928

Anonym sa...

Här tog det fart.

Säga vad man vill, men Livets Godas senaste ledare var ganska full av förutfattade - och ganska korkade - meningar.

Min mening var snarare att jag inte kan förstå att bloggares varuprover (fast bara i de fall många fall de redovisas och blir kända) kan vara ett problem, medan allt vi INTE ser - och det är nog ganska mycket -inte är ett problem?

Finare Vinare sa...

En skillnad är att vi utgår från att vinskribenterna är "beroende" och bloggarna "oberoende". En annan skillnad är att vinskribenterna uteslutande skriver om prover i en eller annan form medan bloggarna uteslutande skriver om betalda flaskor. Därför sticker varuprovet ut på en blogg, och man kan inte låta bli att undra över varför det skrivs om just denna flaska. Eller?

Kanske vore på sin plats med en poll i frågan?

Men som sagt, det vore ju rentav korkat att tacka nej till möjligheten att prova så brett som man kan göra i samband med sortimentsprovningar och producentbesök.

CAFÉ ROTSUNDA sa...

FV,

Sista meningen är en mycket viktig del i denna intressanta debatt.
Vad fanns det att läsa om, i det fall skribenter och bloggare inte fick möjlighet att prova brett och djupt. Oavsett vem som har bekostat kalaset.

Däremot en liten korrigering:

Alla skribenter inte "uteslutande skriver om prover i en eller annan form" (jag gör det definitivt inte, och jag är inte ensam) och alla bloggare skriver inte "uteslutande om betalda flaskor" (FV är ett exempel på detta).

Jag tycker att man borde fokusera på resultatet och innehållet i det en skribent presenterar i sina alster, och inte förutsätta att denna är köpt. Det är egentligen just det jag reagerar på. I den sak som detta härliga inlägg handlade om initialt, BGK, håller jag med till i stort sett varje stavelse.

Varför utgå från att en vinskribent är så "beroende" av branschen att han/hon måste skriva upp eller ner ett vin. En vinskribent är väl inte sämre skickad att ha egna åsikter bara just för att hen/hon är vinskribent.

Anonym sa...

Ingen skriver väl ner ett vin i press. I så fall låter man väl bli att skriva om det, för att inte reta en aktuell eller potentiell annonsör.

Stefan sa...

Jag tycker det är helt otroligt att BGK som gärna vill framhålla sig som folklig använder ett språk som distanserar sig från många läsare. Jag har aldrig begripit varför han nästan aldrig använder arom-beskrivningar såsom "..med inslag av röda vinbär, lingon etc" utan nästan alltid fastnar i pamfletter som "ursprungstypiskt, väldesignat o glycerolfet" som säger jävligt lite tror jag för den grupp av läsare han riktar sig emot. Det är liksom översitteri mot dom, så han använder ett maktspråk på det sättet som mystifierar vinerna ännu mer, och därmed ökar han sin egen legitimitet. Vidrigt.
/Stefan

Anonym sa...

Jag prenumererar på allt om vin och tycker att det är ett bra sätt att få en överblick över nyheterna på systembolaget. Visst så saknar den vissa viner, och nyhetsbevakningen har blivit lite sämre sedan Systembolaget gjorde om sitt system för nyhetssläpp. Men om denna tidning inte är så mycket att ha, vad ska jag läsa istället? Jag har provat Livets Goda men gillar inte deras upplägg. Vertikaler av Domaine Romanee Conti intresserar mig inte eftersom jag ändå aldrig kommer att dricka dessa viner. Jag är också rätt tveksam till att många artiklar där osar vinelitism, för att inte säga förakt för Svenssons dryckesvanor. Givetvis föredrar jag också finare viner, men tycker att det är osmakligt med denna typ av "journalistik".

Så, nu har jag skrivit av mig om Livets Goda! :)

För fakta om vin och vinområden tycker jag att Decanter är en bra tidning, så denna info behöver jag inte hitta i svenska tidningar.

Så, var tycker ni att jag ska finna informationen om systembolagets nyhetssläpp? Nu när allt om vin inte är bra och jag inte gillar Livets Goda?

Mvh
Robert

Anonym sa...

Sysslar ganska mycket med varuprover i min branch och kan tydligt se hur merparten påverkas av att känna sig lite utpekade och bortskämda. Det är ett gäng bloggare som säger de fått det som varuprov. Genast sjunker intresset för det skrivna ordet för min del. Och det oavsett tidigare inlägg. Jag tror alla har sitt pris. Det svåra för läsaren och mottagaren av varuprovet är att veta var gränsen är och när den passerats. Man är garanterar inte alltid medveten om detta själv. Därför säger jag att kör man långsiktigt och vill framstå som no compromise så skiter man i allt vad varuprov och bjudningar heter och fortsätter ha det som en passionerad hobby. För när hobby övergår i arbete då dör man långsamt men säkert.

P.

Anonym sa...

Cafe R, jag får inte ihop det du skriver,nämligen att du själv skulle aldrig läsa vad de svenska vinskribenterna skriver, annat än i ren nyfikenhet över vad de pysslar med, och har ofta kritiserat skribenterna.

Sen skriver du, Idag behövs många typer av media, de tunga dagstidningarna (hur dåliga de än är) såväl som specialmagasin och bloggar.

Då undrar man, varför behövs något som enligt dig är så dåligt att det inte ens duger att läsa, Varför behövs det dåligt vin som inte ens går att inta?

/J

Finare Vinare sa...

Robert - för oss har Munskänken fyllt den funktionen i tio år - och gjort det bra. Balansen mellan en viss elitism och grundmurad folkrörelse är värd all respekt. Det man missar där är info om de riktigt små partierna.

Det är alltid klokt att kolla av med fler bedömare. Exempelvis Galloni, Parker, Schildknecht, Burghound, Gary V, Cellartracker - och bloggare man har förtroende för. En nischad svensk importör, utländsk cavist eller vinhandlare kan vara en bra genväg till att hitta rätt grejor. Ingen orsak till panik, vinerna finns oftast att få tag på ute i Europa.

Till slut kommer man ändå fram till att det är oklokt att köpa i pluralis på någon annan inrådan än ett eget smakprov. Inget kan ersätta den egna kompassen i längden - att bli expert på sin egen smak är ett bra delmål för vem som helst.

Vi kan hålla med om att en hel del av LGs artiklar snarare verkar syfta till att befästa magasinets ledarstatus än att bidra med något matnyttigt till vanliga dödliga. Likaså jobbar WineFinder hårt på att knyta upp de kapitalstarka kunderna. Då känns det bra att ha en sann vinvän och rebell som Carlo Merolli att vända sig till....

Stefan - en bra synpunkt. Alla som provar mycket vin riskerar att hamna i en provarjargong med tanniner, glyceroler, extrakt, struktur, textur och annat som är mer eller mindre obegripligt för den vardagliga vindrickaren. Vi är precis lika skyldiga som som andra. Ändå har vi lagt ner rätt stora ansträngningar på att försöka förmedla vad det är som gör upplevelsen speciell. Det roligaste är när någon kommenterar "vi kan känna smaken av vinet när vi läser noteringarna". Vi ber om ursäkt att det skrivna inte alltid fullt så målande...

Rotsunda - "Varför utgå från att en vinskribent är så "beroende" av branschen att han/hon måste skriva upp eller ner ett vin. En vinskribent är väl inte sämre skickad att ha egna åsikter bara just för att han/hon är vinskribent." Jo, det är just det som är problemet. De mest uppriktiga åsikterna kommer med säkerhet att kompromissas bort på grund av uppdraget och yrkesrollen - särskilt om det finns annonsörer eller andra anknytningar med i spelet.

P. - du har en punkig inställning som vi kan relatera till. Men vill man bli vass och få stor överblick så bör man prova mycket vin, och det är knappast möjligt utan att prova i bjudna sammanhang. Det är just själva varuproverna vi undrar över - för att de ska bli relevanta för läsarna bör de helst matchas mot något annat likvärdigt så att det uppstår en konkurrens-situation. Redan ett par, tre flaskor från samma ursprung (eller någon annan värdig motståndare) gör det hela mycket mer intressant att ta del av.

J - vi har också svårt att se varför den breda "allmänheten" ska behöva hålla tillgodo med sånt som är dåligt eller tråkigt. Konklusionen är att konstruktionen Systembolaget är slutgiltigt skyldigt till den uppkomna situationen, genom sitt behov av säkra leveranser av stora kvantiteter medelmåttigt vin. Allt annat är bara olika symptom på sjukdomen.

Sommelier 2.0 sa...

Härlig debatt, har följt den med stora ögon sen starten. Önskar att BGK kunde sluta låtsas som att han inte läser detta.. Det mest intressanta just nu vore väl ändå att få höra den recenserade recensentens svar på tal?

Varför han inte känner ett ansvar i att föra vinkulturen framåt i landet? Det hade definitivt jag gjort som enväldig vinskribent på en av Sveriges största dagstidningar. En sak som varken är bra för hälsan eller vinkulturen i landet är det visserligen uttjatade fenomenet att:

Det står Amarone della Valpolicella på de 6 mest säljande vinerna över 150kr!

Detta firar Systembolaget (vars sortiment bygger på kundernas efterfrågan) med en artikel med namn "Alla älskar Amarone" där man hyllar vinet till skyarna. I artikeln som finns under fliken "Dryckeskunskap" kan folket läsa att:

"Den producent som tummar på kvaliteten överlever inte"

"På vinden ligger druvorna på tork, och det är lätt att förstå att amaronevin kostar en slant, det är en ålderdomlig och kostsam process"

"Vin med kultstatus"

"Och så här har vi gjort vin i tusentals år"

"de mäktiga vinerna är förträffliga till mat."

Sluta göd myten om Amarone.
http://kortomgott.taffel.se/2010/01/06/2000-talets-bluff-nr-1-amarone/

Peder sa...

Det blir spännande att följa fortsättningen. Mikael Mölstad som skriver för SvD tar också väldigt mycket på sig äran att Systembolaget är så fantastiskt. Så här på självaste på midsommarafton väljer han att i SvD skriva om Systembolaget istället för att skriva om vin. Det är en konstig dag att hylla Systembolaget dock eftersom butiken har stängt. http://yfrog.com/h4zbzlofj

C sa...

En otroligt intressant och roand läsning såhär på midsommarafton innan sillen dukats fram.

Ett par tankar från en tämligen ordinär och intresserad vinkonsument:

Det skrivna ordet är alltid författarens. Det är aldrig "objektivt" eller en "sanning". Gillar man BGK så läser man honom, gillar man FV så läser man denna blogg.

Förutsatt att skribenter representerar sin egen smak så är det helt ointressant för mig om skribenten betalat för flaskan eller ej. Det är som om motorjournalister som provar bilar skulle vara tvungna att gå till Europcar eller Hertz och hyra de bilar de ska testa.

Som läsare vill jag ta del av skribentens subjektiva smak, jag tror mig inte få någon slags "sanning" till livs när jag läser en blogg eller en tidningsartikel.

Slutligen tror jag ärligt att vi ska vara rädda om alla de vinskribenter vi har i Sverige. BGK skriver positivt om boxar och billig festdryck och i LG finner vi artiklar om vertikaler av kostsam Bourgogne eller om hur Harlan Estate kan förändra en vinälskares liv. Det finns faktiskt plats för BÅDA ytterligheterna. Den ena utesluter inte den andra, men jag vet vad jag helst läser - och det är inte recensioner av boxviner.

Anonym sa...

C:

Det går inte riktigt att göra jämförelsen med journalistik där det finns pressetiska regler, ansvariga utgivare, redaktörer osv. som ska garantera att allt går rätt till (om det sen gör det är en annan femma).
Just avsaknaden av detta gör det svårt att förhålla sig till det som skrivs om varuprov på bloggar, för vad blir detta egentligen? Blogginlägg som vilka som helst? Nån sorts konsumentjournalistik? Reklam? Gentjänster som tack för varuprovet?

/T

Finare Vinare sa...

C - jämförelsen med skivrecensenter eller motorjournalister håller tyvärr inte riktigt när det gäller obetalda bloggare. På gott och ont. Och att vara rädd om "status quo" känns måttligt lockande ...

T - som sagt, enklast är nog ändå att låta bli varuproverna helt. Om man ändå vill skriva om ett sådant: ställa upp det mot en eller flera likvärdiga motståndare för att få balans och större läsvärde. Avstå från att skriva om det inte är något särskilt. Och till sist - alltid vara lyhörd för sin inre kompass. Ungefär som Jack Sparrows, den pekar alltid dit man vill ;-)

Jonas sa...

Tror inte riktigt att dessa herrar skriver för ER med kunskap. Trist att svärta ned dem, för att de är kommersiella.
Skulle jag få varuprover, skulle jag självklart prova dem, dum är man väl annars. Att vi med kunskap, tycker att det är fel att hylla ett BiB vin för typ 120:-, eller för all del, i överhuvud taget hylla BiB, låter jag gå. Jag dricker själv inte BiB, men dricker ibland dessa viner på flaska - samma innehåll, helt ok.

Börjar bli lite trött på smutskastningen av folk, bara för att de har ett yrke de trivs med, och säkert tjänar bra. Avundsjuka kanske, riktigt svenskt iaf. Jag skulle gärna vara i dessa herrars sits. Bara prov viner, skriva om viner, resa i viners teckan, bara för att få bra betalt för det. Avundsjuka - javisst!!

Finare Vinare sa...

Jonas - smutskastning och nedsvärtning är verkligen att ta i. Själva tycker vi att recensionen är återhållsam och saklig, om än med en maliciös udd. Och den är inte vässad av avundsjuka. Vi lovar ;-)

Frankofilen sa...

100! ;-)

Finare Vinare sa...

101! ;-)

Peder sa...

Smutskastning och avundsjuka kan jag inte hålla med om det här blogginlägget är hos "Finare Vinare" utan det handlar mer om trovärdighet.

Det finns mycket avundsjuka i vårt samhälle mot företagsledare etc. som har lyckats. Men när det gäller skrivande i en tidning som SvD eller Dagens Nyheter samt tidningen "Allt om Vin" så handlar det mycket om att inte vara köpt om man vill uppnå någon trovärdighet.

Men vinjournalistiken i dessa tidningar handlar mer om att hålla sina producenter i gott mod och skriva för den stora massan än att vara ärlig.

Personligen följer jag vinbloggarna väldigt mycket då jag kommit fram att många av dem skriver ifrån hjärtat. Sedan måste man alltid oavsett om det är en tidning eller en blogg vara medveten om att kanske inte allt stämmer överens med dina egna åsikter.

Med vänliga hälsningar

Peder Molin

Anonym sa...

Några skribenter i den här tråden har varit i närheten av det uppenbara. När SBs monopol till sist upphör, och vi får en vettig vinmarknad dör dinosaurierna helt enkelt därför att det blir omöjligt att sammanfatta "prisvärda viner" på det löjligt enkla sätt dom kan göra idag.
Jag ser fram emot den dagen.