Vi kan inte riktigt släppa de aromatiska likheter som emellanåt dyker upp när det gäller seriös chianti och dito gigondas med omnejd - särskilt de här två egendomarna kan tjäna bra som exempel. Men ikväll, när vi väl har vinerna bredvid varandra, blir skillnaderna rätt så tydliga. Inte minst när det gäller struktur och fyllighet i munnen - även om det finns klart gemensamma drag någonstans bland körsbärskärnor och svartpepparkorn...
2008 Castello di Monsanto Chianti Monrosso har en transparent, medelljust blåröd färg med varma nyanser. Doften ger inledningsvis lite reduktiv sump, men öppnar snart upp till finare körsbärskärniga toner, med mörkröda körsbär, svart te, grusjord, svartpeppar, torkande örter och solvarma stenar. Bra höjd efter ett tag i glasen. I munnen får vi friska syror i en rejält kärnig, medelfyllig smak med goda körsbär, sötlakrits, krydda och svartpepprig energi. Bra längd med både kraft och elegans. S gillar den här flaskan bäst.
2009 Saint-Cosme Côtes-du-Rhône är tätare, nästan opakt blårött med lila kant i karaffen. Doften bjuder på mosade färska bär - som en smoothie av blåbär och körsbär med mjölksyrliga toner åt youghurthållet - samt en tydlig syrahkomponent med viol, lakrits, järn och svartpeppar. Den lokala garriguen bidrar glatt med en nyplockad bunte av örter. Smaken är fyllig och behagfullt körsbärskärnig. Rätt så rik och tät med friska syror, mogna tanniner och riktigt bra grepp med en obetvinglig mineralkaraktär, likt krossade stenar. Ingen störande alkohol, men avslutningen är generös och lång med feta lakritsremmar och gott om örter - precis som vi hoppats. T favoriserar.
De så kallade "vinskribenterna" skriver gärna om "fynd" i de billigare "segmenten" som teoretiskt sett kan tänkas passa den breda "allmänheten". Frågan är om de själva dricker det massproducerade plonket de rekommenderar - när det finns bättre att tillgå? Vi har väldigt svårt att tro det, men å andra sidan: att inte dricka det man skriver upp vore ju rena hyckleriet. Det enda raka måste vara att utgå från hemmabasen och de egna preferenserna, och det skulle hur som helst aldrig falla oss in att reka något vi inte med säkerhet kommer att beställa och dricka igen. Kvällens duo är båda riktigt schyssta viner till väldigt hyggliga priser. De bör tilltala såväl kräsna vinnördar som, tja - vem som helst på jakt efter ett par flaskor garanterat gott rött att dricka rakt av i sommar.
Bristly via BS, 99 kr och Domaine via BS, 109 kr.
2 kommentarer:
Arkitekterne bor sjældent i lejlighederne i de almenyttige boligselskaber de har været med til at tegne.....hvem anmelder anmelderne ??...
Ja, det kanske är dags för en genomgång - med betygsättning - av recensenterna i den tryckta pressen.
De som säljer massproducerat vin behöver ett flöde av positiva recensioner och tidningar/vinsajter behöver löpande annonsintäkter. Det låter som att situationen är igenkännlig även i en dansk kontext?
Skicka en kommentar