Är det inte lite känsla av backlash kring Domaine La Barroche? Hajpen som kom av sig? Förutom den eftertraktade Pure har de andra nollsjuorna inte kammat hem de riktigt höga poängen. Gary Vaynerchuk gav ett mycket avmätt omdöme till Signature och alldeles nyss var det dags för Mina Vinare att förvåna oss och dissa Pure blint. Men kanske mest uppseendeväckande är att vanligtvis skarpsynta Vinös rapporterade "massor av eldig alkohol" i doften och "låga syror" när de smakade Signature. Decenniets första kväll vill i alla fall vi gärna spendera i sällskap med Julien Barrot och hans "cuvée tradition", gjord på ungefär två tredjedelar grenache och resten syrah, mourvèdre och cinsault.
2007 Domaine La Barroche Signature Châteauneuf-du-Pape är en sammetsmörkt granatröd uppenbarelse med behagfull doft utan vare sig framträdande alkoholångor eller särskilt tydlig kirsch. Däremot finns det gott om hustypiskt rysiga aromer som fikonmarmelad, jordgubbssylt och sötlakrits, i gott sällskap av en nypa grillkryddor. Efterhand avlöses de mer insmickrande dragen av en pinfärsk skogsbärsdryck gjord på blåbär, hallon och björnbär som kontrasterar tydligt mot det omedelbara intrycket. Friska garrigue-örter och svala mineraler noterades samtidigt som kryddorna, men blir alltmer framträdande efter några timmar.
Efter att nyligen ha smakat på ett alkolholdrivet grenachemonster som 2007 Domaine de la Janasse Les Garrigues framstår det väldigt tydligt hur de pigga, skogsbärslika syrorna fixar till balansen i Signature. Vid 15-16 grader upplever vi överhuvudtaget inte alkoholen! Visst är vinet intensivt och sötfruktigt så här i sin ljuva ungdom, men det har ett ovanligt fint och saftigt lyft och är inte det minsta tyngande. Det finns likheter med Ridge Geyserville - ge det fem år och sötman bör ha gått in i helheten. Vi noterar alltså en anmärkningsvärd fräschör och en läskande, salmiaklik mineralitet. Trots den skenbara lättsamheten hittar vi tillräcklig struktur och framförallt de nödvändiga syror som behövs inför framtiden.
Slutintrycket blir ett mycket fruktigt, modernt genomfört och extremt tilltalande vin att dricka på egen hand - eller med en hårdost som manchego - och helst vid sådär 15-16 grader. Förmodligen handlar det inte om en riktig långlagrare, men det borde vara som allra bäst runt 2015 när druvsötman gått in litegrann. Redan nu snackar vi helt oemotståndlig nollsjua-juice, på samma sätt som i 2007 Janasse Tradition! (94)
10 kommentarer:
Jag är inte säker på att det är frågan om en backlash. Det är väl helt enkelt så att stilen är lite polariserande. Vi drack 2007 Terroir igår. Jag var förtjust, medan hustrun kallade det hostmedicin.
Jag håller med dig Putte. Rent generellt tycker jag samstämmighet i bloggosfären är mer förvånande än att folk har lite delade åsikter om såpass extrema viner som vi talar om här.
Jag instämmer med föregående två talare. 2007 Terroir linar även för mig hostmedicin. Och även 2004 Pure som ska vara mer burgundisk funkar inget vidare på mig (tyvärr!), jag irriterar mig bara på russinaromer etc. Jag är nof iofs extremt selektiv när det gäller Ch9 generellt, den enda jag egentligen gillat ordentligt är väl 2005 Bosquet des Papes (tack för tipset F&V - som vanligt :)
Som bekant tillhör inte jag backlasharna, men även jag blev oroad av Vin;s iakttagelser. Blev riktigt skärrad då, men det gläder mig att mina två tidigare hyllningar inte lurade er till skogs. Fick SMS från en kompis som hällde en Signature 07 på nyåret till ost och möttes av jubel.
Visst, det finns alkohol, men jag tycker att frukten och syrorna balanserar det hela och jag älskar den där örtiga lakritstwisten på slutet.
94p igen, det innebär att mitt omdöme om att Signature kunde sparka tillbaka på Rancia 06 är helt rimligt.
För övrigt, drack en Castello di Fonterutoli 04 i går. Den har börjat svaja åt the julmust side of the force, men funkade fortfarande utmärkt, framför allt inledningsvis till mat. Mer luft gav mer julmust, så antingen ska man dricka upp fort, eller vänta några år. Det finns syra och tannin så det räcker, frågan är om frukten tuggar i sig eken ...
Eken tuggar i sig frukten, more like it ;-) Nu kommer den där besvärliga fasen, och julmust ska det i alla fall bli till slut, den saken är klar. Pick 'em young!
Nej, hur kul vore det om alla tyckte likadant. Bara att dricka under tystnad. Eller till kusligt unisona hyllningskörer...
Cuvée Terroir kan nog kallas mer "extremt" eftersom andelen grenache är så hög. Det har onekligen en tydligt framträdande alkoholsötma, och brännande sensationer kan säkert förnimmas om man är på det humöret. I Signature balanseras helheten av de andra druvorna, inte minst cinsault som ofta har väldigt fina syror (jfr elegansen den tillför en rosé, eller kolla Mas des Chimères syrligt goda Oeillade).
Holger, kom upp till Stockholm nån gång så ska vi bjuda dig på 2000 La Nerthe. Den kommer funka för dig. Garanterat!
Det låter som vinet håller samma fina form som smakprovet i april, kul. Sedan är det väl inte så konstigt att nollsjuorna inte är allas tekopp, precis som ni andra är inne på.
Det verkar onekligen som att CdF shall be picked young. Nu har jag bara en 04 kvar och har haft stort utbyte av tidigare flaskor, så jag klagar inte. Det är dessutom förbannat god julmust, klarar sig säkert lysande i en tvekamp mot diverse Coca Cola-Barbaresco ...
Däremot, vad gäller CdFs 06-produktion - I will take no prisoners.
2007, södra Frankrike och jag har haft ett mycket lyckligt förhållande. Och inte så få flaskor har kostat söder om 200 pix.
Själv varandes en stor Barrochefan blev jag trakterad en Terroir 07 till ett lysande ankbröst på nyårsafton. Som balans serverades Seghesios standardzin också.
Tråkigt nog kändes Seghesion mer välbalanserad och den högre alkoholhalten mindre tydlig. Barrochen ett nummer större kanske men definitivt inte bättre.
Claes
Nej, den matchningen kan vi inte heller skriva under på. Ankbröstet ropar ju efter en god bourgogne!
2006 Castello di Fonterutoli kan nog bli aktuellt till grillad bistecca i sommar. Utan att lägga pannan i alltför djupa veck...
Jag är en ankafficionado av rang och har nog testat allt drickbart till detta delikata kött under åren.
Bourgogne hamnar inte överst på vinmatchningslistan alls. Sannolikt är en förklaring att det är så förbålt svårt att hitta god Bourgogne i prisklasser som kan försvaras.
Sås och tillbehör spelar ju roll naturligtvis, men köttet är ju också mörkare än ex. gås och kalkon. Mogen Bordeaux är faktiskt lysande till ren anka. Fruktiga såser som apelsin- eller svartvinbärssås öppnar för Shiraz och Zinfandel.
En lysande kombination från ett par veckor sedan var ankbröst med apelsinglacerade moröter till vilket Domaine Cros Les Aspres 2006visade sig vara helt perfekt. En Syrah med så mycket härlig söt frukt träffar man inte ofta på.
Skicka en kommentar