Vi längtar till Italien och lagar pollo alla diavolo på majskyckling från Bjärehalvön. Förra årgången av Tignanello fick passera ganska obemärkt eftersom vi kommit fram till att toscana 2005 inte är något för oss. Men nu när nollsexorna nått hyllorna är det dags igen. Vinet brukar kunna leverera i bra årgångar även om priset numera är rätt saftigt. Som sparringpartner plockar vi fram Fèlsinas redan hyllade 2006 Rancia Riserva. Flaskorna korkas ur, vänder i karaff och serveras (halv)blint vid källartemperatur. Vad som helst kan hända ikväll...
Första glaset är transparent blårött. Det allra första doftintrycket är - blommigt. Vi är överens om en elegant, parfymerad doft med tydlig ton av viol. Därnäst ett ljust inslag av cassis som för tankarna till cabernet. Pennväss, ljus tobak, örter och höga toner av lavendel. En ljuvlig och fint aromatisk doft. Mer av rostat bröd, brända mandlar och lakrits kommer till när vinet öppnar upp.
Smaken är slank, stram och relativt tanninrik. Stilen är lättfotad och syradriven med måttligt rik, ungt knuten frukt som drar åt det kartiga hållet. Vi noterar en liten bitterhet av malört, jord och blyerts. Summa summarum ett väldigt snyggt vin i svalare, lite lättare stil med stor charmfaktor och utvecklingspotential. Behöver tid i karaffen. Tignanello?
Andra glaset är lite mörkare och tätare än föregånde. Det initiala intrycket är läckert: fullmogna morellkörsbär samsas med rostad ek och en nypa julkryddor. En djupare, mörkare och mer animalisk doft med fler omedelbara lager. Lim, nygarvat skinn, tjära, farinsocker/russin, kafferost och choklad...
Smaken bjuder på tuffare tanniner, mogna syror, mer bitterhet, större kropp och mer utvecklad frukt. Svalkande mint i en chokladig munkänsla. Mer värme, kraft och rondör - men ändå ganska måttlig längd. Med längre tid i glaset blir vinet plyschigt och lyxigt, med en liten början till mognad. Ett dyrare och mer lustfyllt intryck just nu. Omgående leverans och drickbarhet. Rancia?
Vinerna lockar till livlig diskussion och dessvärre till totalt felaktiga gissningar. Halvblint är lurigast, som Artberg skrev. I det första glaset hittade vi ett cabernetlikt drag som fick oss att tänka Tignanello. Och nordöstra chianti är ju svalare! Varma, sydliga Castelnuovo Berardenga borde stå för det fylligare vinet. Hmm, våra minnen av 2004 Rancia Riserva var faktiskt bättre än så här! Ju längre vi bekantar oss med vinerna blir det uppenbart hur kommersiellt och proffsigt framställt det andra glaset är i sin stil. Men det tappar lite i konturerna efter hand, medan det första excellerar i fräschör under kvällens gång. Vi diskuterar vidare och det går inte att undvika ord som mikro-oxidation, åttiotal, berlusconi, framgångsmarkörer, märkesdrickande - rentav vulgo. Alternativt - stramhet, återhållsamhet, sansad prissättning, eftertanke, väntan och slow-food. Ska vinet leverera nu eller senare? Välj själv, båda är goda på sina olika sätt. Men inledningsvis vann i alla fall Rancia på nosen och Tignanello i munnen...
2006 Fèlsina Rancia Chianti Classico Riserva (92)
2006 Antinori Tignanello Toscana IGT (92)
ps. För att kalibrera intrycken tog vi en skvätt av 2004 Domaine Singla Castell Vell efteråt. Fortfarande ett snäpp bättre.
18 kommentarer:
Halvblint är knepigt, men noteringar består. Efter att bara ha smakat 2006 Rancia tyckte jag det kändes helt uppenbart att det var den ni hade i glas ett utifrån era noteringar. Och 92 pinnar är vi ju helt överens om ;-)
ehh, det där lät mer än lovligt självgott. Men den fina noteringen om ett violdoftande, slankt vin i elegant stil med framtidspotential stämmer på pricken med mina intryck av Rancian.
Visst är det så, med redigerade anteckningar och facit i hand. Men när vi satt där med våra nyupphällda glas lurades vi långt upp på läktaren. Och det är inte första gången... precis lika bergsäkra var vi med Robards Sous la Velle och Pinsons Les Clos. Perfekt chablis! sa vi när vi smakade den förra. Båda gångerna snurrade det till ordentligt och vi fick fundera över vilken ordning vinerna hällts. Dolda flaskor leder till stor ödmjukhet...
Finfina noter, kan nog tänka mig att man kliver på minor när man provar dessa halvblint mot varandra.
Re: 2006 Tignanellos pris
så står det sig nog hyfsat med 500ingen internationellt men skulle man mot förmodan hamna på den kulturella högborgen M/S Viking Cinderella så kostar den 376 SEK där.
Karaoke anyone?
/Patrik
Ödmjukhet var ordet. Och så är det ju förbaskat kul, åtminstone om man slipper bli utlagd på Youtube och inte har ett varumärke som världens bästa provare att bevaka.
"On est à Pétrus..."
Till vårt försvar ska sägas att vinerna var kalla och helt nyöppnade. Och tycker man sig hitta ett cabbigt drag och vet om att bara det ena vinet innehåller cabernet, så tar hjärnan över på helt fel sätt...
Bara 123 kr för att slippa åka finlandsbåt! Vilket klipp!
Tignanello är ju ett vin med lite extra prestige för märkesdrickaren och den får man så klart betala för. Sen att vinerna är gjorda för att leverera redan som unga är ju toppen om man är otåligt lagd.
Hmm, det där Petrus... det fick förmodligen vad det förtjänade? Blint ljuger inte...
Robard, vem tusan är det! Rémi Jobard heter han, pucko!
På tal om Toscana 2006 såg jag att Fontodi Flaccianello 2006 kvitterade ut hela 99 WS poäng. Det ser ut att vara en ny årgång att bunkra från nu när de bättre vinerna börjar nu marknaden.
Hmm, tittade på Tignanello häromdan och passade, dels pga priset, dels pga vad man hörde om 05:an.
Här känns det som att man blir ännu mer tveksam. Å ena sidan gott, lyxigt och härligt, å andra sidan vulgo och fortfarande nästan 500 pix.
Hursomhelst, härligt med 2006, jag känner mig sugen på att damma av relationen till Toscana igen.
Södra Frankrike har under en period förpassat Toscana till skuggan - och det är egentligen synd.
500 hit och 500 dit. Köp en låda, glöm i källaren i lämpligt antal år och tänk sedan på alla pengar man sparar på att lagra själv. Jämför vad äldre årgångar av Tignanello kostar på SB idag. I värsta fall kan man ju sälja innehavet till någon Tignanello-tok. Enda problemet är att resonemanget är snarlikt för många andra viner. "Ouch" som plånboken stönade.
Väggen, nu är jag sådan att jag köper vinet för att dricka, inte sällan efter lagring.
Och då säger plånboken defintivt ouch.
Kanske ska pröva din metod.
Fast den låter nånstans tråkigare.
Henrik, det är därför man köper två lådor; en för konsumtion och en för att spara. På så sätt är man klok, sparsam och inom kort även urfattig.
Och vem vill vara klok och sparsam?
Urfattig? Det är jag redan.
Problem solved.
(Men en Tignanello kanske man borde pröva ändå ...)
MMM - Flaccianello 2006 tog förstås just slut hos superiore.de. Säg gärna till om du hittar det någon annanstans...
Henrik - nollfyran kostade 399 och var ännu bättre!
Sen kom den olycksaliga fjärdeplatsen i WS! Men om vi nu inte fixerar oss vid priset är det ett supersmarrigt vin, kanske lite vulgo (på så vis att det känns lite "fixat") men det får man ta när det smakar så gott redan nu.
The Wall - visst är priset ändå inom rimlighetens gränser för ett riktigt gott vin. De äldre årgångarna är snarare Hjo Grosshandels service till de ekonomiskt oberoende med ont om plats och tålamod.
Själva har vi aldrig lyckats spara Tignanello särskilt länge iom att de är så goda som unga. Men vi ska göra vårt bästa med nollfyrorna...
Fast Tignanellon var ordentligt prisvärd för 399. Äsch, det är ju bara pengar. Även jag är för klåfingrig för smaklökarnas bästa på lång sikt. Får trösta mig med Le Stanze -05 under tiden.
Apropå Tignanello. Drack en 2001 för ett tag sen, inhandlad på SB för under 400 en gång i tiden. Den var dock inne i en riktigt djup och lång tunnel. Potentialen finns där, men först om några år.
MVH Hammerhead
Det är lite svårt med toscanarna och lagring. 1997:orna verkar vara allvarligt på väg over the hill. Den Tignanello 1997 som Doktorn bjöd på för ett par år sen hade mest ek kvar tyvärr. Just Tignanello tror jag man skall dricka relativt tidigt.
Interested in my opinion on the 2006?
Tignanello 2006
Skicka en kommentar