Samma producent, samma by, samma vingård, samma druva - bara en liten siffra som skiljer. Vilket vin är bäst?
ROND 1
Första glaset är ljusgult med briljanta reflexer och nyanser av grönmetallic. Doften ger eleganta, vita toner, som mogen vit persika med inslag av nyskuren ananas. Vi noterar båda en smått unken mineralton, som påminner om musslor, svettig t-shirt, ammoniak eller ostbutik. En diskret infart till bensinmacken går heller inte att missa. Det är en försvarlig del i doften som har att göra med mineraler! Smaken är ultrafrisk med bra attack och ren, hisnande hög syra. Aromerna speglar doften: ren vit persika med ostronskalad mineralton. Avslutningen bjuder på bikarbonatfräsiga mineraler, och är helt utan beska, kart eller bitterhet. En enormt elegant och välsmakande torr riesling, med gnistrande renhet i munnen och suveränt fokuserade syror. (92)
2005 Georg Breuer Berg Rottland Riesling
Andra glaset har en något varmare, mer gyllene färgnyans. Doften ger lite mer av utvecklade tropiska toner som gul burkpersika, aprikos och ananas. Samt ett lustigt och tydligt inslag av öl - malt och humle. Humlehonung, rent av! Några blommiga övertoner kan också noteras, som av vit syrén och konvalje. Även detta vin är ultrafriskt och välstrukturerat i munnen - lite mer utvecklat än första glaset - men har en tydlig beska/grapefruktbitterhet som vi inte hittar hos medtävlaren. Mineralkaraktären är nästan salt, som saltvatten eller en lag till saltgurka. Vi hittar mer av kraft än av elegans. Syran är inte skuren med samma laserfokus och beskan drar ner slutbetyget på ett för övrigt gott vin. (89)
2004 Georg Breuer Berg Rottland Riesling
Vinerna överraskar oss rejält och motsäger teorier om mer elegans och vita drag i svalare 2004 och mer kraft och tropiska drag i varmare 2005, så pass att vi gissar fel trots att vi borde kunna nollfemman vid det här laget. Vi har aldrig ångrat att vi köpte många, det vinet är helt enkelt outstanding. När vi väl vet vad som är i glasen blir det tydligt att det är utvecklingen som hunnit längre i nollfyran.
ROND 2
Efter ett dygn har båda vinerna lagt ut ordentligt i både doft och smak, och vunnit i balans och harmoni. Det här blir en väldigt enkel match. Gästerna får två glas var, en apéritif innan lördagens lammstek. Vilket är godast och varför? H tänker ett ögonblick, sedan spikar hon den tydligaste skillnaden. Första glaset är bäst, inte så beskt/bittert som tvåan. L framhåller att frukten är renare och sötare i glas ett, och föredrar det utan tvekan. Då var vi överens, allihop... men ingen har väl något emot att hyfsa det andra glaset heller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar