fredag, september 12, 2008

Alsaceriesling: 2002 Cuvée Fréderic Emile vs. 2004 Hugel Jubilée


När vi besökte Vinordic 2008 var 2002 Riesling Cuvée Frédéric Emile ett av dagens stora utropstecken. Insikten slog ner som en blixt - det här var helt enkelt den bästa version av CFE vi smakat hittills! Nu ska vinet släppas i november-december för 332 kr, men det har funnits ett tag via privatimport till samma pris. För att få en värdig medtävlare i samma klassiska, torra matstil ställer vi upp Hugels motsvarighet Jubilée. Båda vinerna kommer förstås från grand cru-vingårdar - Geisberg/Osterberg i Ribeauvillé och Schoenenbourg i Riquewihr. Trots att de här är bland de absolut bästa (både kalkrika och sydvända) sägs det inte rakt ut, eftersom en grand cru i Alsace inte alltid är så "grand" som den borde vara. Sedan länge garanterar istället de båda firmorna hög kvalitet med sina respektive varumärken. För att få en bra referens startar vi med en uppfriskande sipp på standardnivå.

2005 Trimbach Riesling doftar av vit jasmin, vit persika och grönt äpple. Rikligt med kalkstensmineraler sammanfattar det klassiska receptet på torr alsaceriesling. Vad vi dessutom noterar är början till utveckling med stenfrukt som ljusa plommon och en droppe valnötsolja. Smaken är huvudsakligen stram men frukten har ändå drag av ett generöst år, med samma karaktär som i doften plus lite grapebitterhet. Syrorna är kartiga i jämförelse med följande viner. Sammanfattningsvis har vi gillat nollfemman förr och vi gillar den även nu. Lägg gärna undan - vinet byter just årgång till 2006.

2004 Riesling Jubilée är ganska rikt gul med gröna reflexer. Doften orsakar ett omedelbart "Wow!". Vi får en relativt yppig, småsvulstig, nästan tropisk sötfrukt med unknad som av övermogen melon, därtill citronskal och petroleum. Mineraler och jasmin sitter förstås på förväntade ställen. Mandelmassa, stenfrukt - rentav en gnutta botrytis? Smaken överraskar genom att vara helt torr, med en lite vaxartad fetma och relativt stor kropp som balanseras av strålande höga syror. Vi hittar citrustoner som påminner om apelsin, och en viss bitterhet som bidrar med struktur. Rikt, maffigt och långt i munnen. Imponerande!

2002 Riesling Cuvée Frédéric Emile har en ljust gyllengul färg. Doften är klart återhållsam, men det den visar (om än motvilligt) är av mycket hög klass. Eleganta kalkstensmineraler, vita blommor, vit persika, vita päron, diskret honung och en petroleumton som vi inte är helt överens om hur mycket den märks - S är dieseljägare och hittar sina grävlingar även långt ner i gryten! Smaken är mycket välbalanserad och stram med framträdande, härlig mineralitet i en relativt sett slankare kropp. Frukten är mycket ren och fin, med betoning på stenfrukt, utan yppigheten från föregående vin. Je ne sais quoi-faktorn från Vinordic går oss lite förbi, fast riktigt gott är det förstås ändå.

Ikväll är det faktiskt 2004 Jubilée som avgår med segern! Eniga röster runt bordet uppskattar den mer givande karaktären i både doft och smak, och hur vinets mer generösa egenskaper ändå balanseras av perfekta syror. Jubilée är mer konsumtionsfärdigt - trots två extra år framstår 2002 CFE som mycket yngre. Till vår stekta gös med rieslinggräddsås har vi förstås inga problem alls att njuta av vinet, men med sin senigare struktur tycks det vara mer inriktat på framtiden. WA/Schildknecht rekommenderar också minst ett års ryggläge - WS/Sanderson två...

Som avslutning blir det paj på oranieäpplen toppad av 200g Odense mandelmassa och ägg. Det är inte ofta vi dricker söta viner, men ikväll sippar vi ett mycket litet glas av 2003 Côteaux de Layon SGN. Flaskan pryds av symbolen "Vigneron Independant", och vi kan inte låta bli att undra hur oberoende odlare hittar någon ekonomi i att handplocka övermogna druvor med ädelröta, bär för bär, och sedan sälja dem för en hundring per flaska. Vinet är trögflytande och intensivt gult i glaset. Doften är mättad av botrytis, bittermandel, mandelmassa och honung. Läckert! Dessutom finns en framträdande ton av aceton som vi gärna kunde varit utan. Smaken är superintensivt söt, rena elixiret! Karaktär av bittermandel, nötter, karamelliserat socker, kemilåda och mineraler. Intressant att prova, fyra-fem centiliter är alldeles tillräckligt.

ps. Dag två har CFE mer uttalade dofter av honung och söt persika. Ett litet dieselos tittar diskret fram. Inledningen i munnen är förvånansvärt mjuk och len idag (på så sätt jämförbar med William Fèvres Chablis Bougros hos Frankofilen nyligen). Finess och elegans är vad som gäller! Slutsyrorna är dock bestämda - och avslutningen är lång. Doften hos Jubilée har förstärkts i sin oljighet, inklusive citronolja. Smaken är fortfarande ett par storlekar större och längre, med fastare grepp (citronkaramell plus grapebitterhet) och mer robusta syror än medtävlarens. Vi tänker lite på Zind-Humbrechts 2004 Riesling Herrenweg. Bitterheten gör att Jubilée klarar att möta upp lite stadigare mat.

pps. Efter en vecka har 2003 Coteaux de Layon SGN blivit av med störande aceton och överdrivna limtoner. Mycket mer harmoniskt! Dracks till äppelpaj med vaniljglass.

ps. Nu är drickandet i synk igen - kolla in Frankofilen om 2002 CFE. Lägg två skisser ovanpå varandra och få en ännu bättre bild.

2005 Trimbach Riesling (FE Trimbach, Ribeauvillé, Alsace)

2004 Riesling Jubilée (Hugel et Fils, Riquewihr, Alsace)

2002 Riesling Cuvée Frédéric Emile (FE Trimbach, Ribeauvillé, Alsace)

2003 Coteaux du Layon Selection de Grains Nobles (Domaine Martin, Anjou, Loire)

15 kommentarer:

Frankofilen sa...

Hehe ser man på. Har just själv knepat ihop en post om 2002 CF. Jättegott, men ungt som sagt. Undrar hur länge flaskan på Vinordic hade varit öppen egentligen?

Vinosapien sa...

Jubel för Jubilée!!

Vi har precis avslutat flaskan vi påbörjade igår.

Sicka gooa mineraler. Sicka häääliga syror. Oh sicken balans.
Som synes gå tillbaka till ursprunget (alla rensar fêsk i gbg).

Absolut drickbart, men också potential för 2-5 år till.

Ska man leta likheter till Schoenenbourgs BESKA/BITTRA mineraler letar vi oss till Savennières och mer specifikt Roche Aux Moines. Motsvarande knaster mellan tänderna!!

Finare Vinare sa...

Vi tog din rekommendation (som Per Warfvinge förstås också ska ha credit för) fullt ut och köpte två. Nu känns det redan som det var alldeles för lite...

Missa inte 2006 Vieux Clos Savennières från Joly! Finns för beställning nu. Du kommer älska den...

Vinosapien sa...

Gick ni igång på Coulée de Serrant?

Antingen älskar/hatar man den...

Är själv fullständigt såld.
En hypotes är att pojar har lättare för dessa 'oxade' viner... Ta Jura som ex eller en Fino... Som sagt vad en hypotes...

Finare Vinare sa...

Stämmer hemma hos oss i alla fall! S är mer avvaktande till oxidation - jura, fino, champagne, vit bourgogne, you name it...

Det var första mötet med Jolys viner på Grand härom veckan. Och 2006 Vieux Clos kändes som den perfekta introduktionen. Klingande fräscht trots associationerna till äppelcidervinäger...

Anonym sa...

(A): Hej, har ni gjort något "omtest" av 2001 FE? Funderar på om jag ska plocka upp några av de halvflaskor som finns på SB just nu, men såg er första tveksamhet till den.

Finare Vinare sa...

Nej, det blev aldrig av. Vi nöjde oss med de tre flaskor vi hade köpt och väntar ut dem istället. Trots den eventuella och minimala defekten kändes det som att vi fattade ungefär vad det handlade om. Var inte halvflaskorna onödigt dyra?

Anonym sa...

(A): Måhända att priset blir dryga 10% dyrare än att köpa helflaska. Grejen var ju att de finns att köpa just nu och att det ibland inte är fel att ha halvflaskor till hands...

Anonym sa...

(A): Måste bara göra ett litet tillägg. Var på SB och handlade. Köpte en hel del blandat, inklusive 6 st CFE, så märkte inte förrän jag kom hem och tittade på kvittot att vinet gått in till 109 kronor istället för 177 kronor. Nu låter det väl utan tvekan som prisvärt?

Finns nu tre saker att överväga: 1) att vara ärlig, x) vara väldigt glad, eller 2) springa tillbaka på måndag och rensa hyllan.

Finare Vinare sa...

Grattis! Den blev förstås inslagen som Trimbach Riesling helt enkelt. Nu pratar vi SUPERFYND!!

Halvflaskor är som sagt rätt bra att ha. Inte minst för den som är otålig....

Anonym sa...

(A): Det fjärde alternativet var naturligtvis att öppna en flaska. Gyllengult i färgen. Lätt diesel i doften. Hmm, lite kork? Jo smakar även lite kork. Lite vattnigt och glest i mitten. Noterar den "konstiga" breda syran... Vad ska man tro? Efter en liten stund har korken vädrat bort och med lite luft och någon ytterligare plusgrad så tar sig vinet. Med tanke på att detta var en halva så är jag ganska övertygad om att ni som sitter på helflaskor gör rätt i att vänta ett tag så kommer det här säkert att gå bra...

Finare Vinare sa...

Stort tack för den rapporten, (A).

Henrik sa...

CFE, ja herregud. Det känns som ett riktigt långt projekt, det. 2002 visar väl, just nu alltså, ändå inte direkta likheter med den slutna 2000-ingen?
Intressant det där med Coteaux de Layon SGN. Jag är ytterligt svag för söt CB, men känner inte igen det där med lim och aceton. Undrar om det är 2003 som spökar. Dock glädjande att höra att det lugnade sig - det lär rimligen tåla minst tio år i källaren, så tålamod är som vanligt en pålitlig vän.

Finare Vinare sa...

Nej precis Henrik, 2002 och 2000 känns inte särskilt lika. Och de är i helt olika faser...

SGN-vinet var kanske ändå i sötaste laget för våra preferenser. Ja, nu dricker vi ju sällan ädelsöta viner. Men till äppelpaj och äppelkaka med mandelmassa var det ändå fantastiskt gott... och ett prismässigt kap.

Anonym sa...

(A): Hade när ni skrev detta redan köpt några flaskor av SGN. Blev av först idag att smaka till äppelpajen. Som vanligt är er analys "spot on". Acetonen finns där även om den till största del luftar ut relativt snabbt. Min trubbigare notering var: "Gyllenfärgat och trögflytande. Doft av honung och övermogen melon. I smaken kommer koncentrerad äppeljuice följt av mandelmassa och avlutar med brännt socker. Mycket sött."