lördag, september 20, 2008

1999 Künstler Stielweg Riesling Spätlese trocken


"Hock" var de viktorianska engelsmännens smeknamn på viner från rheingau i allmänhet. Så viktig var byn Hochheim på artonhundratalet! Nuförtiden odlar Gunter Künstler 26 hektar, varav 22 är planterade med riesling. Vingården Stielweg (brant stig) har en tyngre jordmån av lössjord och lera som ger fylliga viner. Stockarna är över 50 år gamla. Uttaget ligger på 38 hl/ha.

Künstlers 1999 Stielweg Riesling Spätlese Trocken är rikt guldgult i färgen. Vi får en doft mättad av exotisk, senskördad frukt. Torkade aprikoser, honung och övermogen passionsfrukt sällskapar med relativt diskreta men urläckra petroleumtoner. S sammanfattar läget: detta doftar fenomenalt gott.

Smaken är genomhygglig, givande och behaglig med påtagligt låga syror. Den rika passionsfrukten får sällskap av ananas - det är läckert med övermognaden. Bristen på syra innebär tyvärr att smaken ger ett lite platt intryck, och belyser istället en liten bitterhet eller jordton i den långa avslutningen. Sammanfattningsvis lever smaken inte riktigt upp till löftena i doften. Icke desto mindre är det ett mycket trevligt, humörhöjande och väldigt lättdrucket vin. Det är läge att dricka upp - vår sista flaska går åt i höst.

ps. Dag två påminner vinet än mer om auslese med honung och en gnutta botrytis i doften. Syrorna vaknar till liv när vinet närmar sig rumstemperatur, med mycket citrus i slutet av smaken. Längden är det i alla fall inget fel på! Smaskens till leverpastej.

1999 Hochheimer Stielweg Riesling Spätlese Trocken (Gunter Künstler, Weingut Franz Künstler, Hochheim, Rheingau)

3 kommentarer:

Henrik sa...

Drack upp min andra och sista flaska av det här häromdan. Bestämde mig för att pröva en matmatchning från vänster till detta delikata, men aningen syrafattiga vin. Till förrätt: Chévre chaud. Blev faktiskt utmärkt, chévrens syrlighet lyfte vinet till högre höjd. Syran känns helt okej, det finns en del mineral och honungen jag ringlat en gnutta av på chévren plockas direkt upp av vinet.
Till varmrätt: Ugnsgrillad kyckling med jordnötssås som fått sting av sambal oelek. Passar också utmärkt, såsens hetta slår inte ihjäl vinet, det passar istället perfekt ihop med vinets lilla restsötma.
Däremot, när jag för skojs skull och inspirerad av er smaknot om auslese och botrytis, tar sista biten av en grym, privatimporterad roquefort hänger Künstler inte riktigt med.
Men, eftersom vi har lite Ch de Juge kvar i kylen går det bra ändå.

Finare Vinare sa...

Henrik, det låter som att du har fått till riktigt schyssta matchningar. Riesling och chèvre chaud är ju ren hedonism i munnen. Asiatiskt (thai) funkar så himla bra med mättade smaker och restsötma (varför inte kolla in Zind-Humbrechts 2005 Gewurztraminer Herrenweg nästa gång ni lagar nåt i den vägen?) Ch de Juge, är den lika bra som tidigare? Det var några år sen vi drack den. Bra-att-ha-hemma-vin...

Henrik sa...

Jo, jag tycker att de Juge är riktigt bra fortfarande. Det är inte d'Yquem, men det finns ett djup i smaken jag gillar, det är liksom inte bara sött.
Särskilt till den där roqueforten var den lysande. Om jag någon gång kom mig för att köppa ett par stycken så skulle man kanske få reda på om det finns någon utveckling i den också. SB säger givetvis att den inte vinner på lagring, men det tror jag är fel.