lördag, september 06, 2008

2005 Domaine La Barroche Fiancée


Efter sommarens besök hos Julien Barrot, föregångna av vårposter om gårdens viner är det inte långsökt att dra slutsatsen att vi står på lönelistan för att skriva positivt om denna nykomling bland de stora namnen i Châteauneuf-du-Pape. Så är det förstås inte - men förutom att stilen tillltalar oss har prisbilden varit bra under den inledande fasen av lanseringen i Sverige. Sällan har vi väl kunnat köpa viner av absolut världsklass till så pass rimliga pengar. Med den storslagna årgången 2007 runt hörnet ligger det nära till hands att befara att priserna riskerar att jackas upp i takt med den internationella efterfrågan. Hamnar Barroche bland de överprisade samlarobjekten kommer ni inte att läsa om dem här. Redan under semestern i Frankrike gick 2005 Pure genom taket med priser på €80 hos återförsäljare. Måndagens släpp av 2005 Fiancée måste betecknas som rena klippet eftersom priset var detsamma som på gården. Vi drack en flaska i junimånadens provençalska kvällsvalka - utomhus i små ballongglas från Duralex - och blev förälskade. Möjligen kan franska tournedoser med nyskurna frites à la Anthony Bourdain varit medskyldiga....

2005 Domaine La Barroche Fiancée har spenderat en timme i karaffen. Det första vi får är mättade toner av fikon, dadlar, virginiatobak och katrinplommon. Jordgubbsyoghurt, Krakows jordgubbssylt och parfymerade drag av kirsch, cassis och hallonlikör utgör nästa våg. Inom kort lösgör sig en jättefin tjärton, snart stor som en ballong. Det fortsätter med grillkol och en bris av menthol och oregano. Kryddlådan bjuder på tydlig ingefära och muskot. Med näsan djupt i glaset får vi också en del lösningsmedel. Det är inte konstigt om man associerar Barroche med Barolo...

Första smaken: vilket grepp i munnen, vilket elixir - en omedelbar lustupplevelse! Balansen mellan alkoholsötma, beska/bitterhet och syra är riktigt lyckad. Tanninerna är ungefär lika mjuka som i en modern barolo med tid i flaskan, och helt infattade i den stora glycerolfeta frukten. Lakrits och salmiak tillfredsställer i eftersmaken. Vi dricker vinet till en karjohansrisotto med långkokt lamm och det är förstås jättegott, även om mer piemontesiska syror inte hade skämts för sig. Efter maten funderar vi om vinet ändå inte var snäppet friskare, stramare och mer ofelbart på plats. Vi saknar en krämig persikoton som vi hittade i somras. Känns det inte lite mer utvecklat och brunare i smaken nu? Bristly har väl använt kyltransport till Sverige? Oavsett vilket så är vinet känsligt för serveringstemperaturen. De femton procenten kräver sin svalka, max 18 grader för att bevara fräschören. Nu väntar framtiden. Parker tycker att vinet är "backward" och behöver fem år till för att visa sig från sin bästa sida. Om detta är reserverat så har vi något alldeles extra att se fram emot!

2005 Fiancée Châteauneuf-du-Pape (Domaine La Barroche)

ps. Frankofilen drack samma vin ikväll.

30 kommentarer:

Frankofilen sa...

Hmm, Barolo eh? Tanken slog mig aldrig, men visst, kanske. Speciellt med risotto. Funderade annars mest på hur ursprungstypiskt vinet var med sin moderna uppfostran. Tydlig allmän sudiste-känsla tycker jag, med fransk accent även om ze örrs kanske inte talar lika tydligt som i Pure. Gott hur som helst. Men hallå - "nu väntar framtiden"? Det var ju gott nu! Jag har ett förslag på en snygg tatuering jag vill rekommendera. Speciellt om man sitter på åtta flaskor... ;-)

Finare Vinare sa...

Ja, vad menade Parker med backward egentligen? Måste varit i en svårt knuten fas för ett år sedan.
"This wine needs to be forgotten for 4-5 years". Vi känner inte igen oss utan dricker gärna fler flaskor nu och snart. Molesworth provade nu i april och är inne på drick-nu-linjen, med 15 års framtid och garnerat med 94p.

Varför inte dela på en framöver och prova en modernare barolo i samma veva? Eller förresten, det var ju ungefär det BoxExperience hade gjort...

Halva vinet kommer ju från hundraåriga gobelet-stockar. Så jorden är väl med och snackar - eller rentav sjunger en stump...

Som sagt, riktigt gott nu! Borde kunna växlas in till 93 poäng, eller vad säger du? I somras hade vi inga problem med 94 heller...

Frankofilen sa...

Ze örrs finns såklart med på ett hörn - det finns den väl jämt - men inte lika tydligt som i Pure som i min smak formligen skriker Ch9. Fiancées profil dämpar kanske sången lite. Men det är svårt med det där begreppet terroir. Bara att rankorna är gamla räcker väl inte? Det skulle ju betyda att världens mest terroirdrivna viner kommer från... Barossa?

Runt 92-93 poäng är vi helt överens om.

Mina Vinare sa...

Ja – men det gör de ju eller ; ) Prova några Greenock Creek Shiraz från olika planteringar så ska ni få smaka på terroir – trots mycket unga rankor (10 till 20 år)…

Självklart mycket gemensamt i vinerna beroende på druva, vinmakning och fathantering men nog har de ett terroir utryck som många europiska viner saknar.

Vi provade 2005 Fiancée i fredagskväll och det var det vin vi var mest eniga kring - både stil och poäng (92-93) med mig som mest kritisk. Vinet kom på en hedrande delad tredjeplats i provningen av sju viner. För mig är doften GSM blend från Australien och smaken modern Toscana. Inte mycket ursprungstypisitet enligt mig. Fast det spelar ingen roll. Vinet är ju helt klart gott och modernt - precis som vilket nya världen vin som helst!

Finare Vinare sa...

Vår fundering om utvecklingen i 2005 Fiancée kan tyckas vara en smula insinuant. Därför tar vi oss friheten att citera svaret från Gabriel på Bristly.
Betryggande, eller hur! Och intressant för en större läsekrets...

"Jag läste posten om Fiancée (såklart, jag läser er blogg varje dag) och tänkte svara på frågan ni slängde ut i cyber-rymden; Ja, vi använder ALLTID tempraturkontrollerade transporter. Utöver det kan jag säga att alla 05:or från Barroche reste till Sverige i Februari i år, den absolut bästa tiden att transportera vin. Det eliminerar även möjligheten att lastbilens kylsystem skulle gått sönder eller att vinerna skulle ha kokats på annat sätt. Vinerna har förvarats i vårt Karlskogalager sedan ankomsten, lagret har en tempraturvariation från ca 14 grader på vinter till ca 18 grader på sommaren.

Flaskvariation finns ju alltid ändå, svårt att värja sig emot. Men jag gör vad jag kan, även om det ibland innebär en minimal vinst på vinerna i slutändan.

Vad gäller priser och Barroche, så ska jag äta middag med Julien imorgon och diskutera det, det är naturligtvis problematiskt att Pure 2005 säljs för så mycket som 500 dollar i USA på andrahandsmarknaden. Hur skulle ni själva resonera om ni lade ner er själ i en produkt som någon annan sedan tjänade 1000% mer på än vad ni själva gör? Inga lätta frågor. Men väldigt intressant att höra svaren på. Imorgon som sagt..."

Parker vill vara konsumentens bäste vän - men effekten blir tyvärr den rakt motsatta. Vår fundering är att det verkar rimligt att sälja vinerna i lådor med kvoterade mängder (lite som danska The WIne Company ). Det borde bromsa spekulationsköpen och premiera trogna kunder som uppskattar gårdens profil. Alltså kan det vara motiverat med höga priser på toppvinet enbart, men lämna bra pris för dem som är med på tåget fullt ut. Detta är ett riktigt angeläget ämne, fyll gärna på här...

Vinosapien sa...

Inga poäng - bara beskrivning.

Inga poäng - ingen hajp.

Ingen hajp - ingen rusning.

Ingen rusning - rättvisa priser.

Rättvisa priser - glada producenter, glada importörer/butiker och glada konsumenter.

De riktigt duktiga importörerna hittar alltid riktigt duktiga producenter. De riktigt duktiga konsumenterna hittar alltid bra viner.

Våga vägra poäng...

Till och med Ulf J (Munskänkarna) skulle gladeligen skippa poängen...

Finare Vinare sa...

Som vanligt har du så rätt att hälften kunde vara nog! Problemet är bara att få hundra tusen amerikaner att begripa det.
Nej, tyvärr är nog spekulationsproblemet här för att stanna, vi kan lattja med poäng eller inte - och det enda man kan göra är helt enkelt att låta bli att köpa när priserna stiger till det orimliga. Hörde vi någon säga bordeaux?

Vi vill också gärna slå ett slag för att utveckla en smak som går lite på tvärs med di store i USA. Oj, vilka bra köp man kan göra då! Årets bästa exempel är nog Château de Pibarnon för 226 svenska kr per flaska. Ett klockrent och ädelt vin för källaren! Vi kan ju hoppas att amerikanerna aldrig fattar poängen;-)

Frankofilen sa...

Det är verkligen ett dilemma. Jag har full förståelse för vinmakare som vill få större del av kakan själva och inte låta importörer och butiksägare ro hem prisökningar med flera hundra procent. Blir intressant att höra hur Julien resonerar...

Srunta i poäng? Ja, varför inte, även om det kan vara rätt kul med poäng också. Och det är onekligen användbart när man gör en första sållning bland en mängd noteringar. Problemen har vi ju diskuterat tidigare - en illusion av exakthet som inte finns etc. Spekulationshysterin kan verkligen göra en illamående, läs tex trådarna på eBob när Parkers recensioner av 2005 Bordeaux kom ut. Många hade satsat stora pengar på förmodade hundrapoängare som sedan aldrig delades ut. Som vinälskare och vindrickare snarare än finansvalp och riskapitalist kunde jag inte låta bli att dra på munnen...

Men skall man strunta i poäng kanske man får kräva lite mer arbetsinsats vad gäller noteringar här och där. Jämför tex dessa, skrivna av en och samma rescensent. Poängen som delats ut är 89,92,93 och 96, vilket åtminstone jag tolkar som att skribenten tycker vinerna skiljer sig åt i kvalitet. Man kan ju inte köpa eller smaka allt själv, och här tycker jag poängen ger ett mervärde. Vilket vin skulle ni satsa på? Och vilket område tror ni vinerna kommer ifrån?

1. "Aromas of blackberries and licorice with hints of oak. Full-bodied, with velvety tannins and lots of ripe fruit as well as smoky oak. A rich and very long wine. A massive beauty."

2."Offers aromas of blackberry and plum, with hints of spices and toasty oak. Full-bodied, with big, velvety tannins and a long finish. This is big, juicy and tannic."

3. "Aromas of plums, dried flowers and new wood follow through to a full-bodied palate, with silky tannins and a juicy, fruity aftertaste. Long and luscious. Lovely wine again."

4."Loads of tar and blackberry character on the nose. Very floral. Full-bodied, with a velvety mouthfeel and a long, fruity finish. Round and pretty."

Vinosapien sa...

Självklart ska producent och importör (stort risktagande) få ett schysst, men rättvist, pris för sina produkter.

En ganska trevlig händelse inträffade för några år sedan i Marche på besök hos Aurora - knappast några ärkekapitalister. Vi imponerades av vinerna och vi var knappast ensamma. Uppskrivna och uppmärksammade i hemlandet. Vi påtalade att prisnivån var löjligt låg (vi hade tidigare varit i Piemonte och Toscana) utifrån den kvalitet de levererade. Svaret var - prezzo giusto. Oerhört stor respekt för dessa herrar!!

Brisky ville att man skulle kommentera deras dilemma med tilldelning. Kvotering tror jag inte på. Inte när det gäller politiska tillsättningar, inte heller en kvoterad arbetsmarknad och lika lite en kvoterad vinlåda.

Vad gäller poäng är jag lika tudelad som många andra. Kan inte låta bli att blänga på siffrorna. Magisk dragningskraft. Irriterande!

Självklart måste provningsnoteringarna bli bättre - F&V, Frankofilen och många övriga här är lysande exempel på att det går. Sedan är inte alla lika fantastiska som Nettare att formulera sig;)

Ju tajtare poängskala, desto snålare blir man med de höga poängen. Jobbar man med 100p-skalan gör det ju inget om man strör 88-93p omkring sig. Mitt förslag är Kasst, Ok, Gott!

Går vi över till Frankofilens frågesport står jag nog över inköp utifrån dessa noteringar. Läser inte amerikanska recensioner;)

1. Hur ska han ha det?? Hints of oak eller lots of smoky oak??

2. Än en gång - hur ska han ha det? velvety tannins eller tannic??

Området - kan det vara Côte-Rôtie???

Frankofilen sa...

Frågan är vad som är ett rättvist pris för importören och butiksinnehavaren? Självklart skall de tjäna pengar men hur stor prisökning är skälig? Skulle nu Pure kosta 3000 kr i butik och jag rent hypotetiskt var villig att betala den summan ser jag gärna att Domaine la Barroche får mer än 400 spänn...

För övrigt - barnslig frågesport, jag vet... Jag har faktiskt inte valt ut extra icke-sägande noteringar, utan tog bara fyra stycken på viner jag själv har liggande. Poängordningen är för övrigt inte den som jag räknade upp.

Côte-Rôtie är en bra gissning, men fel.

Finare Vinare sa...

En spontan fundering är att recensenten tilltalar sin amerikanska publik främst med hjälp av kvantitativa ord. Mängd och längd, istället för att försöka ringa in vinets mer finessiga och associativa egenskaper. Det är helt enkelt James Suckling i sitt allra minst läsvärda läge när han skriver om piemonteviner. Tyvärr låter Parker ofta ungefär likadant. Galloni och Schildknecht kostar ju på sig betydligt flera nedslag och då finns det ju mer utrymme till nyansering. Där finns det hopp...

Varför inte vässa diskussionen lite och ställa frågan på sin spets med ett konkret exempel. Låt säga att 2007 Pure är ungefär lika bra som 2005 års version, oavsett exakt poäng. Var når priset det rimligas gräns, tycker ni? När kliver ni av priskarusellen? Vi är nog några stycken som sitter med liknande funderingar vad gäller Bordeaux 2005...

Vinosapien sa...

Hmmm...relevant frågeställning.

Har varit ganska bestämd tidigare avseende priskänslighet.

Hos producent ej över 30 Euro. Beakta dock att det är 2-3 år sedan vi gjorde en riktigt svettig rundresa. Viss uppjustering nödvändig i vissa områden - framför allt Bourgogne.

Här hemma/Danmark gäller max 400 sek. Innebär att jag GLATT står över många super-duper-cuvéer.

Letar mig allt oftare till Rieslingarnas gudomliga land (avsett vilket) för stora vinupplevelser till rimliga pengar.
Tyvärr är det bara en tidsfråga innan dessa varelser också sticker...

Frankofilen sa...

Visst är det Suckling on Piemonte. Och nej han är absolut inte ensam även om det påfallande ofta är hans noteringar som ryms på en endaste rad när man lägger upp dem i cellartracker, tillsammans med Decanters. Det visar väl bara hur poäng/fyndfixerad mycket av vinjournalistisken är. Men tar man bort poängen står man där med så gott som helt identiska noteringar utan större vägledning kring stil eller kvalitet (vilket man väl å andra sidan kan beskylla mina poster för också).

Vad gäller 2007 Pure så får man väl se om man får möjlighet att köpa den framöver. Nu har vi ju inte druckit 2005 Pure ännu - den kanske är så magisk att man gärna pungar ut med en större del av månadslönen för nollsjuan, men personligen har jag en spärr vid ungefär 500 kr. Det skall mycket till för att jag skall gå över den summan, gör man bara sin läxa når man väldigt långt ändå. Men Bordeaux 2005 kommer att göra ont. Kanske tur att jag känner hur mina smaklökar mer och mer börjar snöa in på Rhône och Piemonte...

Mina Vinare sa...

Måste få fylla på med några kommentarer.

Beträffande Gabriels fråga (om kvotering av viner typ The Wine Companys metod) – så har jag långt och tydligt redogjort för min ståndpunkt till honom personligen och inte via någon anans blogg. Men kort håller jag med Vinosapien och tror inte på kvotering. Det systemet gynnar ingen vinentusiast. The Wine Companys metoder och affärsmoral representerar den sämsta av världar. Jag har handlat hos dem två gånger – första och förhoppningsvis sista! Bra och intressanta viner finns det gott om och med mina begränsade resurser måste jag prioritera och inte tänker jag då köpa viner jag inte vill ha för att få vin jag vill ha. En kompis var i CndP i somras och hittade 2006 Pure på hyllan i en supermarknad för €45 och köpte tre buteljer. Hit hade tydligen inte de imperialistiska amerikanska kapitalisterna hittat. Tydligen bryr sig inte Gaston om Parker och Bulletin Board!

Beträffande beskrivningar av vin så kan jag inte låta bli att citera vad Lars Torstenson (den svenske vinmakaren från Rabiega om någon har glömt bort honom) skrivit om ”terroir” .

”När jag började i vinets värld på 1980-talet upptäckte jag att svenska vinprovare ibland skrev ordet ”terroir” i sina protokoll. När jag frågade den legendariske Erik Stille, som startade sin vinkarriär redan på 1940-talet, svarade han:

– Äh, det skriver de när de inte vet vad de ska säga.”

Det representerar en sämre värld för mig. Hellre då mycket frukt och ek i beskrivningarna. Då vet man ju vad de menar.

Nu erkänner Torstenson att det visst är viktigt med ”terroir” och menar att citatet ovan nog var att förenkla sakernas tillstånd lite. Samtidigt skriver han:

”När vi talar om tillverkare som försöker skapa unika och dyrare viner, då är ordet "terroir" i högsta grad relevant. De som har förstått detta allra bäst är odlarna i Nya världen. I Europa går man en annan väg och luckrar upp sina gamla appellationslagar. Ett franskt exempel är skapandet av nya jätteodlingar, vilket går helt på tvärs mot tidigare traditioner.”

Känns utvidgningen av Champagne igen? Men det är väl Parkers fel precis som utvecklingen av priserna för Bordeaux? Eller hur var det nu igen med Bordeaux? Visst var det redan 1855 som man klassificerade slotten på grundval av priserna som deras viner betingade? Det kan vi väl i alla fall inte skylla Parker för? Kan man då tolka saken som så at redan 1855 hade vissa slott lyckats nå framgång och berömmelse och kunde ta bra betalt för sina viner? Utan Parkers 100 poängs skala?

De stora Champagne producenterna hade om jag minns saken korrekt, stora exportframgångar under 1800talet till Tsarens hov! Att de därefter haft ett annat politiskt system under många år som inte direkt medfört att invånarna kunnat dricka sig mätta på Champagne medförde nog att de stora Champagnehusen fått söka sig nya marknader. Det verkar man ju lyckats ypperligt med eftersom odlingsarealen uppenbarligen inte räcker till. Det är kanske Richard Juhlins fel? Han använder ju den försmädliga 100 poängskalan. Men vänta nu det är ju Parkers skala så det är väl hans fel det också?

Guia Peñin, Wine Spectator, Tanzer - allt är Parkers fel – De använder ju hans skala! Enligt vad jag hört så säger reglerna för glas utdelningen i Gambero Rosso att för 3 glas ska vinet motsvara en kvalitet om minst (tror jag) 92 poäng! Herregud till och med i Italien har han ställt till det den onde djävulen från väst!

Livets goda poäng, Andreas Larsson poäng – alla djävlar använder poäng. Nu ska jag börja med Mina Vinare poäng!

Ulf Jansson (Munskänkarna) vill sluta med poäng. Vad stoppar honom? Ju fortare dess bättre. Ett slut på det mossiga gubbväldet inom Munskänkarna vore det jag mest av allt skulle välkomna!

Snart har vi väll Röttorp poäng om vi inte ser upp!

Nu frågar jag mig av alla dessa poäng vilka ska jag lyssna till och följa? För mig är saken klar. Det enda i Parkers goda omdöme jag inte förstår är varför Galloni och Schildknecht tvunget skulle börja arbeta hos honom.

Parker skriver primärt för sim hemma marknad i USA och att vi i Europa också följer honom har nog blivit en bonus – producenterna lär ju inte klaga. Då är frågan. Är det de Coca-Cola och sirapsälskande amerikanerna som styr världsmarknadspriserna och driver upp dem? Eller är det kanske så att det finns en gigantiskt växande marknad öster ut? Kina, Asien generellt och Ryssland! Läste att Moskva nu är den miljonärs tätaste stad på jorden. Bäva månde vi när de slutar dricka Champagne och Bordeaux! Tänk när alla dessa hugade spekulanter vill börja upptäcka nya vinregioner. Då stannar nog inte Pure på futtiga $ 400. Fast det är ju Parkers fel! Sicket elände!

Att Parker skulle påverka priserna i Sverige är nog högst osannolikt. Att det påverkar tillgång och efterfrågan är nog mer sannolikt. När en producent som Alion vilka säkert producerar + 250.000 flaskor om året hade vänligheten att allokera 60 av dem till den Svenske importören var det nog Parkers fel. Där har ni problemet – inte är det priset.

Tänk efter om ni vore vinproducent på väg upp med god kritik från alla håll – vart skulle ni kasta lystna blickar? Till Sverige? Vi är nog en av de mer marginaliserade marknaderna på den typ av viner som vi refererar till i detta samanhang – oavsett Parkers poäng.

Vi människor älskar att mäta våra prestationer. I idrott, i finansvärlden, i skolan och självklart även i vin världen. Visst är det kul att sitta och titta på CellarTracker vad andra tycker. Var enda bloggare länkar ju dit. Varför? För att vi älskar att jämföra våra omdömen och mäta våra kvalitetsintryck – men det är ju Parkers fel!

Den ende som verkar fattat galoppen är Frankofilen som mycket riktigt påpekar att utan ett betyg säger texten ingenting om kvaliteten. Det är ett relativt begrepp. Säg den vinproducent som inte säger sig jobba med att göra kvalitets viner eller med kvalitet i sitt arbete. Ett poäng bedömningssystem ger oss konsumenter ett tal att mäta detta med. Sedan kanske inte Parkers palett passar alla – men välj då en i högen! Ulf Jansson kanske?

Själv skrev jag till Parker för några år sedan och ställde några enkla frågor och fick då också svar. Troligtvis inte från honom själv utan någon medarbetare men det var intressant. Min undran var om man verkligen kan jämföra viner som fått samma poäng från olika regioner/ursprung med varandra:

”You are correct that the purpose of ratings is to use to compare wines of the type you like and would like to purchase. And although, as you say, Wines Advocate and other ratings are used by some as a "scientific" quality norm, those ratings are actually judgments from individuals with years of tasting experience but their own individual tastes. The ratings should be used as guides to find the best of the types of wines you like.”

Han deklarerar också följande i sin beskrivning av sitt poängsystem:

” Scores are important for the reader to gauge a professional critic's overall qualitative placement of a wine vis-à-vis its peer group. However, it is also vital to consider the description of the wine's style, personality, and potential. No scoring system is perfect, but a system that provides for flexibility in scores, if applied by the same taster without prejudice, can quantify different levels of wine quality and provide the reader with one professional's judgment. However, there can never be any substitute for your own palate nor any better education than tasting the wine yourself.”

Så, Vinosapien – det är bara att köra på: ” De riktigt duktiga importörerna hittar alltid riktigt duktiga producenter. De riktigt duktiga konsumenterna hittar alltid bra viner.”

Men för oss som behöver vägledning i mörkret är det tacksamt att det finns hjälp att få!

Finare Vinare sa...

Mina Vinare - frågan som ställdes är vad man eventuellt kan göra åt problemet att andrahandsmarknaden spekulerar i viner med höga poäng - inte huruvida Parker och poäng är bra eller dåligt. Vi uppskattar Parker och läser gärna vad han skriver, så den diskussionen kan vi nog lägga åt sidan. Hans entusiasm och kunskap är ovedersägliga och realistiskt sett är poängen här för att stanna (även om Vinosapien har minst en poäng på ett mer filosofiskt plan;-) Tyvärr har siffrorna fått bieffekter som förmodligen inte avsågs från början...

"Inga lätta frågor. Men väldigt intressant att höra svaren på". Det är just de vi vill höra. Kom igen nu och gnugga geniknölarna!

Henrik sa...

I en globaliserad varld (ja, jag saknar ao, ae och oe pa tangentbordet) sa ar ebay och andrahandsmarknaden har for att stanna, poang eller ej.
Fragan ar vad som hander med andrahandsmarknaden om producenten tar ut ett hogre pris. DRC tjanar uppenbarligen pengar pa att salja Romanee-Conti for 25k pa systembolaget, men den gar for 60-70k pa ebay. Om de hojer till 35k, kostar den da 100k pa ebay?
Jag tror tyvarr det.
Och da far anda DRC ofta nanstans mellan 64 och 96p samtidigt som Mollydooker et consortes far 100p.
Poang ar inte allt, gamla meriter, tradition och en pytteliten cru funbkar ocksa.
Sa Bordeaux 2005 kommer formodligen inte gora mycket mera ont an framtida Bordeaux.
Jag, och manga med mig, far soka oss en annan terroir.
Det kommer att bli spannande det med.
Men annars, herregud, om jag betalar 500 kr for en flaska sa vill jag att sa mycket som mojligt gar till producenten och, typ, inte mer an nodvandigt till importorer och andra mellanhander.
Det oaktat att man utan mellanhander knappt skulle fa nagot vin alls.

Frankofilen sa...

"Om de hojer till 35k, kostar den da 100k pa ebay?"

Det finns förstås en gräns för hur mycket marknaden är beredd att betala. Vad jag förstår håller Harlan på att utforska den. Efter att i många år ha sett sina viner säljas på andrahandsmarknaden till priser flera gånger över ursprungspris har de de senaste åren succesivt höjt priserna och därmed kommit närmre och närmre auktionspriser. Blir spännande att se vad som händer med andrahandsmarknaden. En helt annan vinvärld än den jag lever i förstås...

Finare Vinare sa...

Ni har väl hört talas om Veblen Goods? Det är varor där efterfrågan faktiskt ökar i takt med att priset höjs. När det gäller 95+viner kan man nog lugnt säga att de hör dit. Statussökare välkomnar prishöjningen som placerar vinet utom räckhåll för kreti och pleti. Poängen och priset skänker den eftersträvade bekräftelsen av egot. "Price is quality..."

Gabriel Enning sa...

Jag har goda nyheter att meddela när det gäller Barroche och priser, som jag nästan förmodade; Julien Barrot är helt ointresserad av att spekulera i sina viner. Prishöjningen mellan 05 och nollsex är helt baserad på en nogrann kalkulering av ökade kostnader för nya materiel, maskiner och personalkostnader.

Detta är anledningen till varför jag mer än gärna jobbar med producenter i CdP, det finns en djupt rotad bondekultur i det här området (som i hela södra Frankrike för övrigt) och Bordeaux-bankirerna lyser med sin frånvaro i de flesta fall (även om det finns undantag).

Som svenska konsumenter kan ni möjligtvis förvänta er en liten prishöjning av nollsjuorna från Barroche, men den blir marginell handlar kanske om en 20-lapp. Vad de amerikanska konsumenterna har att vänta vågar jag inte ens tänka på men enligt Julien så ger han blanka f*n i det, han säljer vinerna för det han tycker att de är värda.

Sen är verkligheten så att han dagligen får samtal från privatpersoner som ber om att få köpa 120 flaskor Pure 06 och liknande.

Han har sparat 150 flaskor för framtiden, för sin familj och vänner och för en liten försäljning vid källardörren. Därför har han tvingats att höja priset till 95 Euro för Pure och Fiancée om man köper direkt från honom. Köper man ett allokerat 6-pack med 4 Signature, 1 Fiancée och 1 Pure så halveras priset. Men detta är det få som gör.

Eftersom denna prishöjning från källardörren skapat stor irritation bland vinbloggare och skribenter så skojade vi lite om vilka andra metoder man skulle kunna använda sig av för att minska efterfrågan vid domänen. Kanske skulle man kunna ha ett formulär med abstrakta frågor, som ett körkortstest ungefär, bara de som får alla rätt får möjlighet att köpa en flaska.

Eller så får bara de rödhåriga köpa Pure. Eller de som är längre än 2,10.

Det finns inget annat sätt att dämpa efterfrågan än att höja priserna tyvärr.

Men Julien är ung och ny i gemet och har ingen brådska. Han verkar närmast ointresserad av att prata om prissättning, han är en bonde ut i fingerspetsarna och pratar hellre vin.

Jag kommer förmodligen inte att införa ett kvoteringssystem för alla Barrochevinerna. Jag tycker att det fungerade bra med bokningslista och först till kvarnen, på det sättet får ni som verkligen uppskattar de här vinerna en ordentlig chans.

Jag ska också säga att jag handlar Juliens viner via allokering enligt 4-1-1, ungefär. Detta innbär att jag måste köpa en hel del basvin för att få köpa en skaplig mängd av toppcuvéerna. Därför kan jag ju bara vädja till er som köper Pure att även kanske köpa 1 eller kanske 2 flaskor CdP Signature när (om) den släpps i tillfälliga sortimentet eller i BS.
Det är inget äckligt vin :-)

Finare Vinare sa...

Härliga nyheter för alla som fallit för Julien Barrot och hans viner! Men trist för de rödhåriga tvåmetersmänniskorna..

"Signature" är väl den som förut gick under namnet Réserve. Där vill vi slå ett extra slag för nollfyran som aldrig lanserats på SB. Vi drack den direkt efter 2004 Pure under en gammal platan i Languedoc. Varken vi eller vårt sällskap hade några problem alls med övergången. Riktigt bra! Och så är vi lite nyfikna på om "Terroir" kommer till Sveriga...

Frankofilen sa...

Signature - bah. Den är för billig... ;-)


Goda nyheter, Gabriel.

Vinosapien sa...

Gabriel
Ett enkelt och grovsorterande sätt kan vara att kolla följande:
- hur håller personen glaset (låter fjolligt men glasets utseende fyller ett syfte)
- spottar personen (hur många provningar har man varit på innan??)
- kan personen urskilja kvalitet (börjar man skrika WOW vid första sippen så...)
- be personen definera sin egen vinsmak (något ALLA borde kunna svara på)

Vill man sälja till VININTRESSERADE funkar ovanstående ganska väl.

Tror att långt fler än hälften försvinner i ett nafs...

Mina Vinare sa...

Jag förstår faktiskt inte riktigt det här. Ni antyder ju i kommentarerna ovan att Parkers poäng styr prissättningen i Bordeaux – eller läser jag fel? Till och med uppmuntrar ni läsaren att utveckla en smak som går ”tvärs med di store i USA”. Kan inte tyda det på annat sätt än att Parker är en av ”di store i USA”? Eller? Samt att man på så vis kommer att kunna göra fyndköp. Ni kan få köpa mina 4st 2000 Pibarnon vilken dag som helst – lägg ett bud men bara om ni köper min1998 Vanniers!

Ni skriver ” Vi kan ju hoppas att amerikanerna aldrig fattar poängen”. Tyvärr börjar de nog göra det. WA hade en hyfsat stor bedömning av Bandol för ett år sedan och det har nog gett lite ringar på vattnet. Nu var det förstås den Engelske gentlemannen Neal Martin som bedömde vinerna men ändå! Parker brukar emellanåt hänvisa till en historia av mycket inköp av Bandolviner från sin inledande fas i karriären som kritiker. Han brukar vara positiv även om han framhåller andra delar av södra frankrike som intressantare. I ett inlägg om Bandol på BB svarar han följande:

”I have cellared Tempier in the better vintages back to 1979...ages very well, but you have to have a relative high tolerance of Brett....have Pradeaux back to 89...just massive wines....the finest Bandols strike me as very rustic,but certainly age-worthy wines...the great values along the Med coast are a little further down the coast ..to the southwest...in Collioure....some incredible wines from grenache and mourvedre emerge from this gorgeous hillside AOC over-looking the Med......”

Kanske ni skulle ta del av vad mannen egentligen skriver istället för att föröka förhäva er hela tiden och på något märkligt sätt sprida en bild som inte stämmer. Läs vad han tycker istället för att sprida okunskap!

Gillar man inte Parkers palett och smak är det som jag skrev tidigare bara att välja en annan eller flera andra kritiker att följa. Bortsätt från att de ger vägledning så brukar man kunna få ovärderlig information om vad som sker i stora vida världen. För mig fungerar Parker som en inspirationskälla till att hitta nya viner, regioner och producenter. Fast om man aldrig söker informationen lär man inte av ren tur springa på den. Jag hittade Barroche genom Parker och ingen annan. Det finns säkert de som ”snubblat över” Barroches viner och det är bara att gratulera dem. Andra har kanske hittat dem via andra inspiratörer.

Mitt råd till att hitta nya viner och producenter är att börja följa en kritiker man litar på istället för att utveckla en smak mot en specifik kritiker eller amerikansk "gemene man smak". Det blir säkert bättre så. Då kan man ju även hitta vinerna innan 100 poängaren kommer. Är man på förhand och vaken så kan man allt ”nosa” sig fram till dem som kommer att bli morgondagens stjärnor i vinvärlden.

Beträffande Parker poäng och priser för Bordeaux årgång 2007 svarade Parker följande på BB:

”Just hard to believe but I know these people well...all three of the top Bordeaux negociants for classified growths told me over the last 2 days that every bottle of first growth 2007 they had sold immediately after they offered the wines...they are all out-of-stock,and apparently some Americans were buying them as well..but I assume no American is yet admitting that....just delivering the message...doesn't make sense to me...but the wine world is a different universe apart from this little bulletin board....”

Inte bara delar jag hans smak utan även respekterar jag han goda omdöme.

Vet att frågan egentligen handlade om andrahandsmarknaden - men väx up! Hur ska man kunna förhindra spekulation av viner när man inte kan hindra det på andra varor. Det förekommer spekulation av bostadsrättskontrakt. När nya intressanta bilmodeller lanseras säljs det kontrakt med förtjänst. Vi lever (tack och lov) i en demokrati och då är det svårt att stoppa dessa (negativa) krafter. De sätt som skulle kunna få bukt med det betyder nog att man får acceptera ett styre som mer hör hemma i totalitära stater än i vårt land. Det priset vill inte jag betala.

Visst önskade jag att det inte förkom fenomen som detta men vi kan aldrig hindra det. Hur många av DRC vinerna stannar i landet tror ni? Folk köar, massmedia bevakar all tycker det är kul men vad händer? Jo, den som lyckas komma över de eftertraktade buteljerna säljer dem snabbt med förtjänst. Ska man då bara se på och klaga? På en fråga till Björn Borg i början av hans karriär – om han inte tjänade för mycket pengar på sin tennis och att det var orättvist – svarade han: ”Nej. Det är bara att ta ett racket och börja spela själv…”

Som sagt börja köa och jaga de eftertraktade objekten istället för att gnälla på Parker, Poäng och de Amerikanska vinkonsumenterna.

Kvotering leder ingen vart. Det blir bara de som redan håller på med andrahandsförsäljning som vinner på det. De har råd att köpa hela partier för att sedan sälja valda delar med förtjänst.

Ett öppet hederligt samarbete mellan producenter, importörer och konsumenter (vinentusiaster) är den rätta vägen framåt.

Barroche och Bristly ska ha all heder av sin jordnära och konsumentvänliga attityd! Hoppas den lever vidare.

Även Ben Glaetzer reagerade kraftigt när hans 2002 Amon-Ra jagades upp i astronomiska belopp i USA (efter att fått 96-100 poäng) och applåderade den svenske importören som endast begärde 399 kr av de svenska konsumenterna. Nu fyra år senare kostar samma vin i Sverige 499 kr och det känns ganska rimligt. Sans och balans med sunt förnuft brukar fungera i långa loppet!

Mina Vinare sa...

Vinosapien!

Det tråkiga med din ironi är att många skojar om Parkerpolisen men jag tycker mig känna att en Smakpolis är på gång.

Jag vet att många Munskänkar gärna vill agera Smakpolis och berätta vad som är rätt, god och fin smak. Är själv medlem men ibland undrar jag varför! Har slutat gå på provningar och kurserna är jag färdig med – men vad Munskänkarna anser vara god och dålig smak - har jag järnkoll på! Om de ledande i styrelse och lokalföreningar fick bestämma skulle vi nog snart ha det där totalitära styret jag varande för i förra inlägget. Kan se hur centralmakten växer fram i Kungliga Huvudstaden med en Smakpolis som berättar precis vilka Chianti och Barolo viner man får dricka eller inte - samt en och annan fransman förståss!

Våga vägra poäng skrev du tidigare. Jag skulle hellre vilja uppmana till uppror mot fördumningen inom det svenska vinentusiast ledet. Det finns så mycket mer därute om man bara vågar och släpper tanken på vad som är rätt eller fel. Jag har en mycket bestämd uppfattning om min smak men för den sakens skull föraktar jag inte eller hånar den som har en annan smak – vad jag tycker om är min sak och förblir så. Om alla tyckte lika skulle Monopolet få det för lätt. Skoja om det får man gärna men det bör vara med ett ärligt och kamratligt uppsåt.

Än så länge regerar inte Smakpolisen!

Gabriel sa...

Hej igen,

Jag fick aldrig något erbjudande om att köpa Terroir 2006, allt gick till Danmark och England vad jag förstår men Julien har lovat att jag ska få köpa 07:an.

Precis, Signature är den nya "reserve", Julien har ändrat vinmakningen på några punkter, bla så vinifierar han Syrah och Mourvedre för sig vilket han inte gjorde tidigare. Blenden är även den lite annorlunda än tidigare. Därav ville han ge vinet ett nytt namn.

Vinosapien: Jo tack, det vore nåt det!


Frankofilen: Ajaj, jo jag har också märkt att dyrt är godare, sorry.

Frankofilen sa...

Var det någon som ropade på Parkerpolisen?

Mina Vinare -"Jag har en mycket bestämd uppfattning om min smak men för den sakens skull föraktar jag inte eller hånar den som har en annan smak" skriver jag gärna under på. Att utforska sin egen smak är väl i mångt och mycket vad det hela går ut på, och tack gode gud att inte alla tycker likadant. Och till viss del håller jag med dig i ditt resonemang om "smakpolisen" även om jag kanske inte skulle uttrycka mig i lika drastiska ordalag. Munskänkarna har jag ingen kunskap om, men visst har vinerna från gamla världens klassiska områden en del gratis. Det anses väl på många håll vara finare att dricka chianti än aussieshiraz. Det finns säkert många personer med helt nyupptäckt vinintresse som utan att ha utforskat sin egen smak direkt begränsar sig till dyra flaskor från klassiska områden för att det är "rätt" viner att tycka om. Lite som de som slänger sig med "Anything But Chardonnay"-klyschan bara för att sedan berätta att vit Bourgogne är deras favoritvin. Men utan att prata om fördumning bland vinentusiaster - tror du inte att många som slutligen landar i gamla världen helt enkelt föredrar vinerna därifrån? Själv är jag svår Frankrike- och gamla världenkramare även om jag gillar omväxling med en och annan australier eller modern spanjor ibland - men man kan ju inte fortsätta att prova allt hela tiden. Jag gillar helt enkelt Barolo bättre än Barossa, och man måste begränsa sig utifrån sina egna preferenser. Det är väl av samma anledning du inte lägger en massa tid och pengar på att köpa och prova Piemonte-viner?

För övrigt blir jag lika trött som du ibland på all onyanserad Parker-bashing som förekommer. Det känns som ett enkelt sätt att plocka billiga poäng - utan någon ansträngning visar man vilken fin smak man har som minsann ser igenom den där sockerberoende amerikanen som förstört vinvärlden. Jag följer inte Parker slaviskt, det är många av hans åsikter jag inte håller med om, och personligen tycker jag han kan framstå som rätt bufflig ibland - men han är absolut en av mina favoritkritiker och klart läsvärd. Alla behöver så klart inte gilla vad han skriver, men skrapar man på ytan är det påfallande många av hans mest rabiata antagonister som knappt verkar ha läst honom. Jag antar att det lätt blir så när man fått den position han har.

Vill man ha en överdos Parker-hat rekommenderas annars Jonathan Nossiters "Le goût et le pouvoir" som jag håller på att läsa nu. Det finns absolut en del åsikter jag gärna håller med om, men mycket överskuggas av att Nossiter är helt besatt av Parker och anser bland mycket annat att han är hycklande, primitiv och oärlig. Dessutom listig eftersom han skriver upp ett elegant vin som tex 1982 Figeac - det är helt enkelt en rökridå för att undvika kritik. Tjenare. Och så räknar Nossiter under resans gång upp en del producenter som i hans tycke gör ärliga viner, tex Zind-Humbrecht, Raveneau, Chave och Dauvissat. Hade han verkligen läst WA isället för att bara anta en massa hade han sett att Parker hyllat dessa producenter från början. Nu har jag inte läst färdigt boken ännu, men den som framstår som den verkliga smakpolisen, som ser ner på andras smak, och som kräver att precis alla viner skall göras i en och samma stil är Nossiter själv. Och därmed var vi väl tillbaka där det här inlägget började...

Gabriel - ser fram mot att prova både 2005 Réserve och 2006 Terroir när den kommer...

Mina Vinare sa...

Hej Frankofilen!

Du utrycker saken bättre än mig Jag tappar ibland humöret och då blir nog kritiken och ordvalen lite onyanserade. Precis som dig är jag så trött på hyckleriet. Jag älskar dock Chateauneuf du Pape och en god hederlig Bordeaux måste ju tillhöra det bästa man kan dricka så nog gillar jag gamla världen men det hindrar inte att jag kan dyrka den nya lika mycket.

Det finns mycket vin jag inte gillar men försöker att påminna mig om att det finns andra som kanske gör så. Vem är jag att döma dem? Problemet för mig är att jag var en ganska rabiat Parker ”hatare” tills jag faktiskt började läsa vad han skrev. Efter den omvändelsen har mitt vinliv berikats så mycket som jag aldrig trodde var möjligt. Därför blir jag ibland lite för emotionell när hans namn dyker upp i vissa konspiratoriska sammanhang.

Ska erkänna att jag inte ens sett filmen Mondovino av rädsla för att jag ska explodera av ilska framför TVn!

Hamnade på en middagsbjudning där en något överförfriskad gäst skulle övertyga mig om att den bästa vinregionen i världen är Marche och att Parker är en luring som bara springer de stora pojkarnas ärende – för det hade han sett i filmen! Och CndP hade han allt druckit en gång och det var inget gott!

PS. Bästa vinet i vår lilla CndP provning häromveckan var det billigaste! Det var inte ens en CndP – det var en CdR! DS

Finare Vinare sa...

Mina Vinare - vi bjuder en tusenlapp om du skiljer dig från dina otäcka Pibarnon. För Vannièren bjuder vi ett garderobslagrat exemplar av Mondovino (mint condition). De är ungefär lika bra ;-)

Mina Vinare sa...

Haha!

Tur man kan skratta åt eländet. Humor är ju något som i och för sig kan ta olika utryck och tilltala lika många olika smaker som vin. Men det här var helt i min smak!

Vid närmare eftertanke – nu när Parker börjat haussa Bandol kanske jag ska hålla hårt i dem. Potentiella 100 poängare?

Kollade faktiskt förrådet och det finns bara tre Pibarnon. Jag måste ha gjort åt en i ren desperation. I dessa tider vågar man väl knappt skämta om försäljning av alkoholhaltiga drycker i andrahand (läs FRA). Får kanske ta med en till en trevlig gemensam provning någon gång. Förstår ni är i Skåne emellanåt och vem vet – kanske kan en Pibarnon och Vanniers passa då – men bara om jag slipper se Mondovino. Förresten trodde jag att ni hade tittat/spelat sönder den!

Finare Vinare sa...

Mint condition, sa vi ju! En titt räckte så bra...
2000 Pibarnon var väl inte precis något toppår enligt egendomen själva, man hade en del problem med regn. Så den är ingen kandidat för långlagring, som sina syskon från 1999 och 2001. Men vi kan lugnt säga att vi gillar stilen, inte minst efter det senaste årets smakprov på fyra årgångar...