lördag, september 27, 2008

Punk IPA & Weihenstephaner Hefeweizen


När man har bestigit en topp finns det bara en väg - ner. Dags för öl och årets undantag! Ikväll äter vi krabbor från Melanders. Mannerströms hovmästarsås som tillbehör innebär att valet blir lätt. Vi läskar oss med ett rätt omaka möte mellan postmodern skotsk attityd och urgammal bayersk tradition.

Punk IPA kommer från det unga skotska mikrobryggeriet Brewdog. Det är en indian pale ale. Programförklaringen är kaxig nog: "Det här är inte den minsta gemensamma nämnarens öl. Detta är ett aggressivt öl. Vi bryr oss inte ifall du inte gillar det. Det är rätt tveksamt om du har smak eller sofistikering nog att uppskatta djupet, karaktären eller kvaliteten i denna hantverksmässigt bryggda öl. Du bryr dig nog inte ens om att den här rebelliska lilla ölen inte innehåller några konserveringsmedel eller tillägg och endast använder de bästa naturliga ingedienser. Gå tillbaka till din massmarknadsförda, likgiltiga, billigt gjorda, urvattnade lager och stäng dörren efter dig".

Glaset är medelmörkt bärnstensfärgat. Doften bjuder på ljunghonung, lavendel, blommiga drag och tropisk frukt. Smaken har en obändig beska som bygger upp den täta mittsmaken, kämpar ner den rika frukten och lämnar en lång eftersmak efter sig. Massor av power och ett riktigt gott öl.


Weihenstephaner Hefe Weissbier tillverkas av Bayerns och därmed världens äldsta ölbryggeri. Man har varit igång ända sedan år 1040. Marknadsföringen jobbar på associationer till munkar, katedraler och andra historiska byggnader, natur och alper - men också till modern tysk teknik och uppdaterade produktionskedjor.

Vi får en ljust bärnstensfärgad, typisk dimmig uppenbarelse med enorm skumkrona. Doften är uttalat jästig, brödig och blommig. Smaken är frisk, syrlig och fyllig men i stort sett i avsaknad av beska. Mitten är lite vattnig på ett sätt som är typiskt för den här sorten, och släpper igenom matens smaker på ett fint sätt. Här hemma är vi inte helt överens om storheten i veteöl - men vi är däremot överens om att krabban vinner på ett öl som inte dominerar i mittsmaken. En klassiker som alltid levererar som den ska, till alla som gillar stilen.

4 kommentarer:

oskar sa...

här kommer lite kuriosa, som jag anser förklara ett och annat bakom detta öls (som jag anser är helt fantastiskt!) kaxiga attityd och rätt okonventionella etikett: bryggeriets ägare, grundare eller något i den stilen ska tydligen ha varit väldigt god vän med hunter s. thompson, som skrev "fear and loathing in las vegas". filmen filmatiserades ju sedermera med fantastiskt resultat (johnny depp är briljant som psykofarmaka-fullproppad "en ding-ding värld"-journalist!

vad jag har förstått dricker ni inte öl särskilt ofta, men jag hoppas att ni har detta tips i åtanke när ni väl gör det nästa gång: bedarö bitter, från nynäshamns ångbryggeri. det har samma fantastiska humlebeska, med nyanser av fläderblom och honung.

Finare Vinare sa...

Schysst backstory! Men killarna som driver bygget verkar ju mer tillhöra britpop-generationen.

Vi dricker sällan öl nuförtiden, det är ett helt riktigt antagande. Ynka 2 (två) demi-pression på sommarens frankrikeresa. Men när det ska drickas öl klämmer vi gärna, just det, en Bedarö Bitter. Jättegott! Ju beskare desto bättre, tycker vi. Andra öl vi uppskattar är Jever, Flensburger och Bitburger...

Pär sa...

Tror att Oskar blandar ihop Brew Dog med Flying Dog i Colorado, i vilket HST var involverat. Här är deras Gonzo Imperial Porter, bryggt till Thompsons ära.

Joe OZ sa...

Läs http://auzone.org/AuZine_5.pdf Redaktören Raljerar till höger på sida 1, inte helt okontroversiellt om jag fattat rätt...