2000 Domaine Sarda-Malet Terroir Mailloles

Vi insåg nyligen att en hel del saker vi gillat den senaste tiden - kategorin franska kvalitetsviner i mellanprisläge - hamnat i Sverige tack vare Swedish Wine Cellar i Lidköping. I oktober lanserar man exempelvis 2004 Château La Tour de By, en médoc cru bourgeois på SB för 134 kr. Vi kontaktade vd Jonny Thornell för att få deras nyhetsbrev och han uppmärksammade oss på kvällens vin.

Domaine Sarda-Malet är en vinegendom om 51 hektar strax söder om Perpignan. Gården har buteljerat sitt eget vin sedan 1982. Det var morfar Jérôme Sarda som köpte vinmarkerna nedanför Mont Canigou. På den tiden såldes det mediokra vinet i bulk. Idag är det dottersonen Jérôme Malet som driver egendomen med ekologiska metoder, inriktad på högsta kvalitet från gamla stockar, där sélection massale (urval av nya sticklingar från de bästa plantorna), hård beskärning och grönskörd ger låga skördeuttag (20 hl/ha för Terroir Mailloles). Stockarna växer i en röd jordmån från günzdelen av kvartärperioden - alltså ungefär lika gammal som människan som art.

Urbaniseringen av Perpignan tornar dock upp sig som en mörk skugga mot gården, men franska vinkritiker (La Revue du Vin de France, Bettane & Dessauve) är överens om att denna terroircuvée är ett av de bästa vinerna från Languedoc-Roussillon. Vi häller upp till brie och film.

2000 Sarda-Malet Terroir Mailloles har en djup färg i glaset, med rubinröda reflexer. Doften är god och bordeauxlik, med toner av stall, mognad, fat och choklad. Vi tittar på flaskan, står det verkligen Côtes-du-Roussillon? Jaså... då måste det vara en sydfransk bordeaux-blandning? Nä, inte alls - Terroir Mailloles görs på en blandning av syrah och mourvèdre lagrat på nya ekfat som är väl inarbetade i balans med frukten. I munnen är vinet generöst och moget med behaglig munkänsla. Balanserat, med fjorton väl infattade procent. Chokladigt, plommontonat och mineraliskt med ett litet inslag av kryddig, syltig sötfrukt som till slut avslöjar ursprung och druvor. Verkligen gott och ett skönt vin att dricka.

2000 Terroir Mailloles Côtes-du-Roussillon (Domaine Sarda-Malet, Perpignan, Roussillon)

2001 Fattoria Del Cerro Vino Nobile di Montepulciano Riserva

Montepulciano är en av Toscanas vackraste "hilltop cities". Redan namnet ger oss romantiska minnen från vistelser där. Det är dessutom ett av de säkrare korten i Toscanas ofta överhettade vinlanseringar. Priserna släpar efter brunello på ett trevligt sätt. Gillar man Montalcinos viner så brukar ju även de från Montepulciano slinka ner utan större problem. Ofta blir man mer än nöjd med sin vino nobile.

Fattoria del Cerro har man kunnat hitta på bolaget fram till för inte så många år sedan, även i ett par äldre årgångar. Vem var det som importerade då? Det goda vingårdsvinet Antica Chiusina var nog den första vino nobile vi smakade. Året var 1994, årgången 1990, priset 95 kr. Those were the days...

Idag kostar årgång 2001 av samma vin 360 dkk hos Erik Sørensen!
Vi slår till på riservan från fina 2001 istället (180 dkk), och tar med den när vi blir bortbjudna på helstekt oxfilé med vitlökssmör och färskpotatis. Vinet har en god bordeauxlik doft med fina fattoner och en gammal skomakare som stoppar sin pipa. Dessutom inslag av stall, lagerblad, ceder, samt tät mörk frukt mittemellan körsbär, plommon och svarta vinbär. Smaken är kraftfull och givande, med fatlakrits och tät mörk frukt. Här finns en känsla av både ungdom och mognad utan spår av någon besvärlig mellanfas, och en avslutning som är lång och härlig. Ett enastående vin, inte minst till kvällens oxfilé.

2001 Vino Nobile di Montepulciano Riserva (Fattoria del Cerro, Montepulciano, Toscana)

2005 Dr. Loosen L Riesling

Repris på vår nya favoritkombination: mosel, skånsk leverpastej och danskt rågbröd. Riktigt läcker mogen rieslingfrukt i doften, med persika, grönt äpple, fina mineraltoner och silverputs. Ljust gul färg, massor av koldioxidpartiklar i vinet. Lättsam smak med drag av sprite och sockerdricka, upphottat med fin sötfrukt där intensiteten har inslag av ananas-splitt. Syrorna saknar kanske lite finess, inte minst när vi har utmärkta 2002 Maximin Grünhaus Herrenberg i färskt minne. Men för 73 kr ska vi inte vara gnetiga. Vinet är ett fint exempel på hur vinerna ända ner till baskvalitet blir goda när året är givmilt. Dr. Loosen är ju dessutom ett säkert kort i moseldalen. Vi har lagt flera viner från årgången och producenten på lut. Vi fortsätter köpa tyska nollfemmor. Tack för tipset Holger!

2005 Dr. L Riesling (Dr. Loosen, Bernkastel, Mosel-Saar-Ruwer)

2004 Erbaluna Langhe Nebbiolo

Vi är bortbjudna på husesyn och en italienskinspirerad middag (insalata, zuppa di fagioli, bistecca, asparagi, fragole) så vi tar med oss den här unga biodynamiska nebbiolon. Den fylliga färgen ser moget rubinröd ut trots vinets späda ålder. Doften är liten, plommontonad, mineralisk, en smula bränd. Smaken ger unga, men helt tillgängliga tanniner i en snabbmognad stil. Vi tycker först att vinet är hyfsat bra, inte minst till maten, men det håller tyvärr inte hela vägen till merköp. Väl mycket brända toner, lite för syltigt, alltför eldigt (14%). Rätt gott om aromer och rejält drag för 85 dkk, men inte något vi får någon omedelbar lust att handla fler av.

2004 Erbaluna Langhe Nebbiolo (Andrea Oberto, La Morra, Piemonte)

2005 Emmanuel Darnaud Crozes-Hermitage Les Trois Chènes

Det är en rätt otacksam uppgift att efterträda föregående kvälls fantastiska vin. Men det blir ändå en spännande jämförelse, för Emmanuel Darnaud är en av de riktigt ambitiösa unga producenterna av crozes-hermitage. Det här är femte årgången som buteljeras, och positiva tillrop har kommit, inte minst från rhône-gurun John Livingstone Learmonth.

Doften har först uppenbar vanilj, sedan lite stall, och flera örter som vi har skoj med att urskilja. Är det lavendel? Lätt parfymerade toner finns i alla fall. Nej, salvia är det, klockren salvia! Och mint! Rentav pepparmynta, med mintkola, after eight är det som ringer kvar i munnen... vi stannar vid after eight. Smaken är kryddig, rik och fyllig med blåare, aningen bläckiga toner och en tät, malörtsbitter, smått tanninrik eftersmak som utan att vara överdrivet söt känns aningen soja/siraps-kletig och överextraherad.

Slutsatsen är att vinet i sin helhet är mindre självklart, källararbetet märks så mycket mer. Så vi faller knappast pladask, men visst är det ett ambitiöst försök. Craussie-Hermitage...

2005 Crozes-Hermitage Les Trois Chènes (Emmanuel Darnaud, La Roche de Glun, Rhône)

2004 Domaine Belle Crozes-Hermitage Cuvée Louis Belle

Regnet öser ner och ute är det högst femton grader. Det är inte mycket annat att göra än att laga en värmande boeuf bourgignon på innanlår av oxe (som man säger här i Skåne) med rökt sidfläsk, champinjoner, chalottenlök och vår korkskadade 1997 Castello di Fonterutoli. Men först en härlig brie på grännaknäcke och provsmakning av ett vin som vi är klart nyfikna på. Och nu, kära läsare med böjelser åt syrahhållet, är det dags att lystra.

Här kommer en Crozes-Hermitage från byn Larnage norr om Tain, som faktiskt är det godaste vin vi hittills smakat från denna appellation. Det är en cuvée från de bästa terrassodlingarna i branta sluttningar med 20 till 100 år gamla stockar. Man använder klasarna hela med stjälkar och allt - inget tjafs, för här är det mognad hela vägen ända ut i stjälken. Fatlagringen tar ett år i en tredjedel nya fat.

I glaset är vinet mörkt blårött. Doften är först knuten, sen inser vi att här finns massor strax under ytan. Inom kort är den vidöppen och otroligt givande - ändrar sig för varje sniff. T hittar rökt korv, mineral, violer och en djup, köttig, tjärtonad och mörk frukt med läckert björnbärssyltiga inslag. S jämför med skogsbären i Tropicana red fruit, med fokus på björnbär och svarta vinbär.

I munnen ett stort vin med ordentlig struktur och rejält lång eftersmak som vecklar ut sig i munnen. Frukten tapetserar gommen från golv till tak. Riktigt fin ursprungskänsla. Texturen är lätt simmig, här finns lite insmickrande sötfrukt och en aning eldighet (dock inte mer än 13%). Smått kärniga tanniner skvallrar om att vinet är ungt, men vi älskar ju ung syrah. Jädrar anåda vilket gott vin!

S fäller kommentaren: köttgryta i flytande form, så kvällens mat är mer än lämpad. Två timmar senare är showen över. Doften sluter sig, så vi spar resten i en 25 cl pichet med Vacuvin. Säg nu efter oss: Privatimport. Otto Suenson. Obs: viktigt.

ps. dagen efter har det tillkommit en tydlig doft av kanel, vi kommer att tänka på pepparkaka. Pepparkaka med björnbärssylt. Gott, men vinet var som bäst igår.

2004 Crozes-Hermitage Cuvée Louis Belle (Domaine Belle, Larnage, Rhône

2002 Maximin Grünhäuser Herrenberg Riesling Kabinett feinherb

Härlig aptitretande doft - en kryddörtig sval rieslingnos med frukt av moget äpple och skiffermineral samt aningar av petroleum. En stråle mogen persika skjuter igenom. Ljuvlig smak, elegant, moget äpplig, verkligt läskande och mineralisk med fin sprits och återhållsam restsötma (beteckningen feinherb) i balans med fina rena syror som bara blir mer påtagliga ju mer vi smakar. Givetvis lagringsbart fortfarande. Så gott! Och bara 8,5 procent. Perfekt till skånsk leverpastej på danskt rågbröd.

2002 Maximin Grünhäuser Herrenberg Riesling Kabinett feinherb (C. von Schubert'schen Schlosskellerei, Grünhaus, Mosel-Saar-Ruwer)

Vinsafari i Köpenhamn

Vi tar bilen över bron redan vid tiotiden för att hinna göra fyra vinhandlarstopp, bland andra anhalter. Dagens fokus är nog välbekant för läsaren: bra franska och italienska viner i mellanprisläge som kan drickas eller lagras. Priserna på absoluta toppviner är 30-40% högre än svenska motsvarigheter, medan lägre prisklasser blir jämförelsevis billigare. Men huvudsaken är ju att få vältra sig i nya upplevelser!

Efter en tur längs Amager Strandpark parkerar vi vid kanalen på Christianshavn. Lägligt nog ligger Cibi e Vini precis bredvid. Den här lilla sympatiska och helt opretto Italien-specialisten har ett urval som ger betydligt större butiker en match. Här har vi handlat vin av och till sedan 2000 (det första vi köpte var en 1997 Siepi - klart dyrare än hemma, fast den fanns) Men väljer man noga går det att göra åtskilliga bra köp. Bland ett halvdussin baroli plockar vi tre, från årgångarna 1999 och 2001, runt tvåhundra danska, och dessutom ung biodynamisk barbera och nebbiolo från Erbaluna till bra pris. Intressanta viner från andra regioner onämnda.

Efter en seriös smørrebrød-frokost på Christian IV:s Køkken runt hörnet bär det vidare. Otto Suenson på Dronningens Tvaergade är mer av en posh dregelkällare för dyrviner. Vilket sortiment här finns! Kräng av aktierna eller lägenheten och åk hit (alternativt prova privatimport från deras svenska kontor). Säljkillarna Anders och Henrik drar igång poängtugget så att vi får fälla upp paraplyet inomhus. En 2003 Hermitage från Domaine Albert Belle måske? 445dkk - den er superfed... René Rostaing, Thierry Allemand eller 2004 Fontodi Flaccianello, den er super...? Jo, det tror vi nog - här finns som sagt massor av ännu mer kanonfeta viner till än fetare priser, inte minst från Rhône och Bordeaux - men idag är vi här och fyller bruksvinsförrådet. 2005 Lisini Rosso di Montalcino - dåligt år, ingen brunello gjordes, så vart gick druvorna? Rätt gissat. 2004 Crozes-Hermitage Cuvée Louis Belle måste bara prövas. 2003 Haut-Batailley går inte att låta bli. Ok, enough is enough, mot nästa mål.

Erik Sørensen Vinhandel är avslappnad och skön att titta runt i. Här finns ett sortiment som räcker långt för den kräsne, och i ett av rummen står en binge lådor från Bouchard Pére et Fils, från by till grankry, med skylten "2005 - så er det nu!". Inte läge att fundera länge alltså. 2005 Le Chambertin kostar 1900 dkk, så vi börjar istället med att prova 2005 Monthelie, öppen sen tre dagar. Wow! En stallig, rustik, och tätfruktig rackare som går att njuta nu med lång luftning. Därefter växlar vi till att smaka på nyöppnade 2004 Gigondas Grande Romane från Pierre Amadieu. Här finns en liten, knuten doft med många kryddor. Tätt med tanniner galore i smaken, kräver lagring, men vilket vin! Vi bunkrar rejält av diverse viner och missar inte 2002 Zind-Humbrecht Riesling Heimbourg som är på 33% tilbud. Fina moselrieslingar av årgång 2002 från renommerade C. von Schubert säljs också med saftiga tilbudspriser. Château La Bastide från Corbières finns faktiskt där hemma för 87 kr, men här är priset 50 dkk. Nu när vi har chansen väljer vi istället Guilhem Durands prestigecuvée "Optimée" för tre tior extra. 2005 Lirac Corne Loup är bara för billig, så den glömmer vi förstås att köpa. Typiskt. Voff! Ett frestande, gläfsande koppel baroli från Borgogno anfaller, men vi passar och funderar på saken. Under tiden tittar vi också närmare på de lockande kronjuvelerna från Jean-Michel Gerin i Côte-Rôtie. Sammanfattningsvis har butiken ett väldigt trevligt sortiment från högt till lågt, inte sällan med riktigt bra priser. Besök rekommenderas.

Slutligen safarins mest exotiska fågel, kolibrin. Är detta möjligen grannlandets minsta vinagentur? DL Vin Aps är vinimport på en nivå som väl är omöjlig i Sverige: en kille i trettioårsåldern, en website, en fin tvårumslägenhet i Frederiksberg (som snart ska bytas mot större lokaler utanför Köpenhamn), en enda vinproducent, en sortimentsprovning och en massa hygge. Vi blir mottagna hemma hos, och sympatiske Johannes Dahl-Lumholt presenterar familjen Lichtlés viner från Gueberschwihr. Vi har övernattat och handlat på vingården 1999 och 2004, så det här besöket är efterlängtat. Vi provar 2005 Marinés (en frisk edelzwicker med fokus på mingel och skaldjur), 2004 Riesling Tradition, 2004 Riesling Goldert, 2004 Pinot Gris, 2005 Pinot Gris en Fûts samt 2004 Pinot Noir. Precis som tidigare är det framförallt vinerna från grand cru-läget Goldert som är  mest minnesvärda. Idag glänser 2004 Riesling Goldert, komplext och fint vin, både tillgängligt och utvecklingsbart. Gul färg och rik frukt i doften, med blommor och mineraler, och petroleum just om hörnet. Fina syror i balans med frukten. Borde vara på topp runt 2009. Vi köper två lådor. Priset är verkligt bra. En 1999 Riesling VT slinker med som smakprov, det var med den skörden man firade gårdens 350-årsjubileum. Tack, vi återkommer med kommentarer om den framöver.

Cibi e Vini

2001 Barolo Vigna Cucco (Cascina Cucco, Serralunga) 185 dkk
2001 Barolo (Schiavenza, Serralunga) 229 dkk
1999 Barolo Vigna Rocche (Erbaluna, Andrea Oberto, La Morra) 195 dkk
2004 Langhe Nebbiolo (Erbaluna, Andrea Oberto, La Morra) 85 dkk
2005 Barbera d'Alba La Rosina (Erbaluna, Andrea Oberto, La Morra) 95 dkk


Otto Suenson

2005 Crozes-Hermitages Cuvée Louis Belle (Domaine Albert Belle, Larnage), 149 dkk
2005 Rosso di Montalcino (Lisini, ingen brunello 2005), 156 dkk
2003 Château Haut-Batailley (Pauillac), 300 dkk


Erik Sørensen Vin

2002 Maximin Grünhäuser Herrenberg Kabinett Feinherb (C. von Schubert, Mosel), 90 dkk
2002 Riesling Heimbourg (Zind-Humbrecht, Alsace), 200 dkk
2005 Monthélie (Bouchard Père et Fils, Beaune), 220  dkk
2005 Savigny-les-Beaune (Bouchard Père et Fils, Beaune), 220 dkk
2003 Château Liversan Haut-Medoc Cru Bourgeois Supérieur, 100 dkk
2004 Gigondas Romane-Machotte (Pierre Amadieu, Gigondas), 90 dkk
2004 Gigondas Grande Romane (Pierre Amadieu, Gigondas) 130 dkk
2004 Les Calcinaires Côtes du Roussillon Villages (Domaine Gauby, Calce, Roussillon), 130 dkk
2004 Château La Bastide L'Optimée (Corbières), 80 dkk
2005 Crozes-Hermitages Les Trois Chènes (Emmanuel Darnaud, Rhône), 160 dkk
2004 Rosso di Montalcino (La Poderina), 150 dkk
1999 Campaccio Toscana IGT (Terrabianca, Radda in Chianti), 160 dkk
2001 Vino Nobile Riserva (Fattoria Del Cerro, Montepulciano), 180 dkk

DL Vin  (Domaine Lichtlé, Gueberschwihr, Alsace)

Cremant d'Alsace, 112 dkk
Marinés - Rielsing, Sylvaner, Gewurztraminer 65 dkk
2004 Riesling, 67 dkk
2004 Riesling Grand Cru Goldert, 106 dkk
2004 Pinot Noir, 68 dkk
2004 Pinot Gris, 73 dkk
2005 Pinot Gris Fûts de Chène, 91 dkk
2005 Gewurztraminer, 77 dkk
2005 Gewurztraminer Grand Cru Goldert, 109 dkk
2001 Gewurztraminer VT, 211 dkk

2003 Château Liversan

Måttligt stallig, mogen, aningen gles doft med lagerblad och saftiga svarta vinbär med inslag av torkad frukt. Medelfylligt och runt i munnen, inte så intensivt i attacken, inte så tomt i mitten, inte så långt i eftersmaken. Överhuvudtaget ganska typisk medel-médoc.

Men rätt givande ändå, allt sitter ungefär där det ska... och det var väl också precis vad vi hoppades och förväntade oss. Den är mer än drickbar, den är rentav god, harmonisk, balanserad, okomplicerad, läskande - och ofta är det ju precis vad man vill ha. Gärna till brie, pont l'eveque eller annan ost. En trevlig bordeaux helt enkelt. Cru bourgeois borde det finnas ett dussin eller två av på systemet, att dricka till vardags. Särskilt till det här priset.

Erik Sørensen Vin, 99 dkk

2003 Château Liversan Haut-Medoc Cru Bourgeois Supérieur (Saint-Sauveur, Bordeaux)

2004 Domaine Gauby Les Calcinaires

Domaine Gauby har satt ett positivt avtryck i minnet ända sedan vi drack deras 2003 Vieilles Vignes, så när vi stöter på Les Calcinaires nappar vi direkt. Ett sydfranskt vin som håller bara 12% gör oss också positivt nyfikna. Det är bara biodynamiker som klarar av den ekvationen.

Hälften av druvorna är carignan, resten syrah, grenache och mourvèdre. Andrew Jefford skriver i 'The New France': "The burly and exuberant Gerard Gauby's 32-ha biodynamic estate based at Calce is not only one of the best estates in Roussillon, but also one of the finest domains in Southern France. Gauby ensures very low yields by hard pruning and green harvesting. He also sorts his precious harvest grape by grape... Gauby has eased back slightly on the power of his extraction over the last few vintages, providing wines of greater sumptuousness and less brute force."

Violaktig blåröd färg. Doften är lantlig, lite gödseltonad, höig och blommig med salmiak och röd intensiv frukt där vi hittar drag av skogsbär, jästa körsbär och sydfranska örter - inte minst salvia. Smaken är bitig, tät och skogsbärig med hög syra. Överraskande kraftfull i den fruktiga attacken oavsett alkoholhalten, men ändå slank i munnen. Kärnig, men inte nämnvärt tanninsträv. Avslutningen är saftigt god och faller lite tvärt, men frukten minglar lyckligt nog ändå kvar efteråt.

Efter hemfärden över Öresundsbron svängde vi snabbt ihop en rustik strimlad färsk nudeldeg, och serverar pastan med smörfräst salvia och parmesan. Vinet speglar sig i dofterna från maten - rätt kul faktiskt. Det här är ett riktigt skönt vin med sin bonniga, tovigt rockiga känsla. Riktigt bra, inte minst för eko- och biovinvänner. Vi har för oss att det finns på listan hos Restaurang Landet vid Telefonplan, men nu hittade vi det i Köpenhamns vindjungel. Fler rapporter därifrån inom kort.

2004 Les Calcinaires Côtes-du-Roussillon Villages (Domaine Gauby, Calce, Roussillon)

2005 Delas Crozes-Hermitage Les Launes

Ur glaset hoppar - efter karaffering tidigare ikväll - en väldigt direkt sötfrukt. Nästan nyavärlden-björnbärssyltig, men ännu mer lik aromerna i svartvinbärs-nickel. Smaken är först mycket saftig, utan märkbara tanniner, nästan beaujolaisigt lättillgänglig.

Men senare på kvällen har det hänt saker: dunklare, sekundära aromer komplicerar vinet, det har mycket mer att ge: just nu svarta oliver, lagerblad, anis och rosor. Tanninerna är klart mer framträdande, och vinet har växt till sig märkbart. Det här är en fin årgång av Delas pålitliga standardcrozes, och den kommer bli spännande att följa framöver. Lägg undan, men glöm inte att dricka nu.

2005 Crozes-Hermitage Les Launes (Delas Frères, Saint-Jean de Muzols, Tournon, Rhône)

2006 Vins Skalli Esprit du Silène Rosé

Perfekt vin till lunchen - idag grekisk sallad, parmaskinka och melon. Smultrondoft som förra gången, men vi hittar mer av hallon och röda vinbär än sist. Smaken är somrigt saftig, lättviktig och lättsam, men felfri och bra i sin viktklass. Den lilla bitterheten räddar vinet från att bli alltför snällt. En opretentiös och välgjord rosé i rätt användbar stil.

2006 Esprit du Silène Côteaux du Languedoc Rosé (Domaine de Silène des Peyrals, Les Vins Skalli, Languedoc)

1999 Domaine Trapet Gevrey-Chambertin Ostrea

Dags för omprovning. Vi ska ge vinet bästa tänkbara förutsättningar.
Vi äter i matrummet för första gången i sommar. Det blir farmorsmat: kycklingbröstfilé med gräddsås, inlagd gurka, vinbärsgelé, hasselbackspotatis och haricots verts. Vinet är öppnat tre timmar i förväg men inte dekanterat (så vi får en del fällning på slutet).

Färgen är mörkt röd åt det murriga hållet. Första doften i glaset ger sura körsbär och därefter julmust (inte olikt en del mogna toscanare). Snart öppnar sig vinet i en avrundad, allmänt vinös och mogen doft med viss rondör och djup, men utan större definition. En aning av gräs finns, och mot slutet kommer ett doftinslag av söta hallon.

Smaken är rätt stor, har bra intensitet både i attack och efterklang, men mitten är lite tom, aningen vattnig. Syrorna är torra, åldrade, och rätt höga. Munkänslan är fin, smaken är mer givande än doften, och avslutningen är rätt lång och inte alls dum.

Helt rätt till lite gammeldags finmat. Klart bättre än förra gången, om än med liknande egenskaper. Nu var vi ju också inställda på ungefär vad som väntade. Intressant att dricka, men fortfarande finner vi varken pinotkryddor och höstskog. Och då handlar det ändå om rätt långt framskriden mognad. Alltså ännu något av en besvikelse.

ps. vi jämför gärna med de två 1999 premiers crus från Drouhin - Volnay-Chevret och Chambolle-Musigny - som vi drack i december. Den förstnämnda var klart bättre, med större charm och ungdomlig spänst - den sistnämnda mer likartad denna i doften, fast lättare och snipigare, mindre givande i munnen.

1999 Gevrey-Chambertin Ostrea (Jean & Jean-Louis Trapet, Gevrey-Chambertin, Côte d'Or, Bourgogne)

2005 Neudorf Chardonnay Nelson

Vi lagar en caesarsallad till lunch. Chardonnay med lagom dos ek brukar passa fint till. Tim och Judy Finn's Neudorf har funnits i tjugofem år och är en välrenommerad vingård utanför Nelson på norra sydön. Särskilt berömda är man för sin Chardonnay Moutere som görs med mer än en snegling åt toppviner från förebilderna i Puligny-Montrachet och Meursault.

Vi smakar på deras andrachardonnay Nelson. Här finns en smeksam, mjölksyrlig chardonnaydoft med elegant ekfatskaraktär, nötter, lite smör och vanilj. Viss mineralkaraktär med flinta. Finstilt, ren, rätt stram och bourgognelik smak med bra längd och drag av bitter lime och grape i eftersmaken. Det här är den snyggaste nyavärlden-chardonnay vi smakat hittills (men våra erfarenheter på området är rätt små). Den är i stil och kvalitet jämförbar med lyckade byviner från ovanstående Bourgogne-appellationer.

ps. efter två dagar i öppen flaska har vinet utvecklat en stor doft av flintrök. Smaken är klart större. Efter fem dagar: flintrök och stor intensiv citrus i doft och smak, med inslag av oxidation som inte stör. Ekfaten märks inte längre, vinet påminner om riktigt bra chablis.

2005 Neudorf Chardonnay Nelson (Neudorf Vineyards, Nelson, New Zealand)

2006 Patrick Clerget Tavel La Combe d'Or

Till bouillabaissen dricker vi tavel, från négociantfirman Patrick Clerget i Beaune. Färgen är relativt intensiv, nästan rosaröd. Vi får fruktiga godistoner i doften med drag av isglass gjord på blodapelsin och hallon. Smaken är snyggt torr, svagt bitter och rättframt direkt med bra frukt och hyfsad längd. Helt integrerade 14%. Bravó!

Extremt väl lämpat till den smakrika maten med rouille, saffran och kryddor. Comte Lafond hade förstås inte en chans här. Sammanfattningsvis tycker vi att det här är en bra tavel, bättre än Château d'Aqueria (oavsett om man hittade nagellacket eller ej).

2006 La Combe d'Or Tavel (Maison Patrick Clerget, Beaune)

2005 Comte Lafond Sancerre Rosé

Solen tittar fram efter regn, storm och moln - precis lagom till midsommaraftons kväll. Vi skippar öl, nubbar, sillar och annat nordiskt oskick. Istället blir det bouillabaisse och två utsökta roséviner. Först ut är en pinot noir där redan färgen ger oss vällustrysningar. En luxuöst sval färgnyans mitt emellan ljusorange, ljust tegel och persikofärg med inslag av laxrosa.

Doften är elegant, subtil, läcker - och frukten kan kort sammanfattas som en svalare variant av restaurangklassikern peach melba: persika och hallonsås. Därtill hittar vi brödjäst, kummin, en aning vanilj, grönt gräs och örter. Smaken är torr, stram, mycket lätt, urgod med en smal stråle av sötfrukt och en riktigt lång, överlägsen blodgrape- och örtbitter eftersmak.

Vinet håller 12,5%. Suveränt som apéritif (se bara till att det är väl kylt). Detta är utan tvekan den mest klassiga stilla rosé som någonsin passerat våra läppar. Inga överdrifter åt något håll, bara ren aristokratisk finess. Valspråket leder möjligen rakt in i Vatikanen, lös gåtan som tidsfördriv i midsommar!

2005 Comte Lafond Sancerre Rosé (de Ladoucette, Château du Nozet, Pouilly-sur-Loire)

1999 Domaine Trapet Gevrey-Chambertin Ostrea

Allt borde vara bäddat. 1999 - en hyllad årgång i området (inte minst lyriskt av Allen Meadows/Burghound). Trapet - en renommerad producent i Côte d'Or. Flaskan - öppnad i god tid, ej dekanterad. Osten - en mild och läckert mogen rödkittare på fårmjölk från ostbutiken vid Lilla Torg i Malmö, med ett namn som vi glömt, fast vi gjorde tappra försök att memorera det.

Men, som inte sällan händer med bourgogner, blir det en total besvikelse. Doften är liten och svårfångad, med svag flintrök och mineral, pappkartong, lite allmänt vinösa hallon och röda vinbär, en aning salmiak, och inslag av julmust i både smak och doft. Smaken har klart måttlig koncentration, mitten är tom, eftersmaken kort och torr. Inga ljuva pinotparfymer eller höstskogar i sikte. Förskräckande svag leverans på bynivå. Vi kan inte rekommendera vinet, ens för den nyfikne. Låt oss verkligen hoppas att det var en dålig flaska.

1999 Gevrey-Chambertin Ostrea (Domaine Jean & Jean-Louis Trapet, Gevrey-Chambertin, Bourgogne)

2004 Domaine de l'Hortus Grande Cuvée

Vi lagar helstekt kyckling i ugn - ekologisk från Skåne. Med olivolja, citron, salvia och kryddor. Vinet har en intensivt kryddig doft (nejlika, sandelträ), parfymerad (en rätt billig orientalisk parfym), nästan primitivo-lik (är det rent av Mauro man tänker på?). Sydfranska örter och björnbärssyltig syrahfrukt. Smaken är rättfram och lättsamt god, inte för tung och eldig, med syrah/nickelgodis och kryddnejlika. Bra balans med en del tanniner i slutet. Blir bättre efterhand och kommer ihop efter en timme eller två.

2004 Domaine de l'Hortus Grande Cuvée Pic-Saint-Loup (Jean Orliac, Valflaunès, Languedoc)

2004 Domaine Faury Saint-Joseph

Vi smakar på denna trevliga nordrhônare igen. Tät och köttigt lakritstonad syrahdoft med drag av blodig rostbiff. Mörk aromatisk frukt av björnbär och viol med inslag av rök och rökt korv. Övertoner av örter och silverputs. Smaken ger en rund och rejäl syrahfrukt med malört, sötlakrits, rostbiff och kryddor. Syrorna är avrundade och det finns en aning sötma i helheten som gör vinet lätt att dricka även efter mat. Vi borde prova med mörk Valrhona, det är så gott med syrah. Ja, det gör vi! Okej, nu hittade vi ju inte den så här direkt... men väl en 70-procentig Lindt som låg i kylen. Chokladen smakar riktigt fint tillsammans med vinet. Samtidigt håller vi ett getöga på Helen Mirren som pussas med en yngling.

2004 Saint-Joseph (Domaine Philippe Faury, La Ribaudy, Chavanay, Rhône)

2004 Chateau Bouscassé

Grillade lammkotletter och couscous blandad med stekt paprika, samt foliepaket av sparris, haricots verts och små färskpotäter. Doften är sötfruktigt merlotlik och välpackad, med vanilj i täten. Sen kommer piptobak, salvia och andra sydfranska örter. Smaken kontrasterar intressant med sin torra, sträva stil. Den ger en hel del lakrits och anis, och bra motstånd som är gynnsamt till sydfranskt inspirerade rätter. Härligt rättframt rödtjut till mat!

2004 Chateau Bouscassé (Alain Brumont, Maumusson, Madiran)