Folk som själva gör vin hyllar ofta tesen att bästa vinet är det som tar slut först. Klaus-Peter Keller har uttryckt saken såhär: "When the glass is finished, I must be eager to drink the next one - only then do I know that the wine is good". Den typ av viner som får kritik för tungfotade balansproblem, är som av en händelse också de karaffer eller flaskor där det blivit mest kvar på provningar.
Därför ska vi vända på steken och inleda den här posten med hjälp av statistikfunktionen i CellarTracker. Det vi ska kika lite närmare på är inte kvalitet utan kvantitet - nämligen fördelningen av förbrukade och inköpta flaskor under året. Med förbehåll för att det finns viner som är så otäckt drickbara att de slinker ned innan du ens hunnit stava till källarbok, så ska vi nog kunna få fatt på ett par av årets tendenser och vaska fram några representativa exempel.
Rassel, rassel... och titta, där har vi redan ett resultat. Våra inköp toppas av Bourgogne. Ser man på! Ja, men det var ju trevligt! Och studerar vi konsumtionen, så ser det likadant ut. Hmm förresten, bonniga Beaujolais sorteras tydligen i samma fack som sina mer aristokratiska släktingar i norr. Efter att ha skärskådat statistiken med våra tjocka nördglasögon kan vi dra slutsatsen att Bourgogne som helhet har sina kusiner från landet att tacka för den kvantitativa segern hemma hos oss.
Årets comeback
I våra glas kan det inte vara något annat än gamay - och nu snackar vi inte bananjäst, bulkvin och blomsteretiketter, utan de bästa viner som går att hitta i Beaujolais. Det rör sig om folk som Lapierre, Foillard, Métras, Descombes med flera. Dessa hantverkare arbetar i stort sett utan svavel, ibland helt utan, något som tycks fungera utmärkt med deras vinifieringsmetoder. Vi har blivit så bortkollrade av de här vinerna att det krävs hänglås på lådan för att behålla flaskor tills det går att få tag på fler. Den ikoniske företrädaren för detta ursköna fenomen är given: 2010 Marcel Lapierre Morgon (Sans Soufre)
Årets näst flesta
Som god tvåa i den ädla grenen kvantitet - bara ett par puteljer efter - kommer La Bella Toscana. En smula oväntat - för vi trodde nog att Piemonte skulle ha knipit den platsen - men vårt förhållande med sangiovese är gammalt och stadigt, om än långt ifrån okomplicerat. Här är det jämnt skägg mellan några klassiskt orienterade producenter som Castello di Monsanto, Montevertine och Selvapiana. Svalodlade Montevertine fick ju massor av välförtjänt blogguppmärksamhet under 2010, men den ungefär lika svalvuxna 2006 Selvapiana Vigneto Bucerchiale Chianti Rúfina Riserva har utvecklats riktigt fint under de senaste åren och passar perfekt i rollen som banerförare och musa för våra traditionella toscanska passioner.
Åh, ljuva ungdom!
Osedvanligt mycket njutning har vi under året fått från viner som är purunga eller nästintill. Förutom de självklara beaujolaiserna tänker vi då på en del andra viner som är framställda med samma lätta hand. Ursprunget kan vara såväl Jura (Philippe Bornard) som Sicilien (Arianna Occhipinti). I de fallen känns lagring som något man knappt vill fundera över. Ja, mycket av det nykläckta från Pfalz/Rheinhessen har förresten varit toppen, även om man självklart tänker källare också. 2010 har redan visat sig underbart i södra Frankrike, och året ser väldigt lovande ut på även många andra håll, inte minst i Italien.
Det är väl hugget som stucket vem av nämnda Bornard och Occhipinti som träffade allra bäst, bägges viner är rakt av fascinerande och underbara så det räcker, men just idag säger vi 2009 Philippe Bornard Trousseau Le Ginglet.
Den tråkiga medelåldern
Varken varken eller eller. En fas där många av våra viner befinner sig. Alla dessa masochistiska lagringsprojekt med högst osäker utgång... vi har snart inte plats för fler. Och alla viner vars stil man (kanske) tröttnat på... Nä, förra årets nyårslöfte står sig: rensa i källaren!
Att köpa färdiglagrat känns som ett allt smartare alternativ.
Gammal är äldst
Färdiglagrat, ja. Under 2011 har de allra största vinupplevelserna kommit från fullmogna viner, ja rent av från de allra äldsta. Sextiofyra (eller rentav sjuttiofyra) år är uppenbarligen inga som helst problem för en bra barolo annata grande. Men att en négociant-fleurie från slutet av 60-talet är i toppform och uppför sig som en snyggt mogen bourgogne premier cru är kanske mer otippat?
1947 Giacomo Borgogno Barolo Riserva
1947 Cappellano Barolo
1949 Château Margaux
1978 Domaie Jean Gros Richebourg
Fyra tillfällen, fyra viner. Borgognos 47:or var i toppform på den vertikalprovning vi höll i oktober, och gav ett långt yngre intryck med sin fortfarande nästan vinröda färg och sina oväntat fruktiga sammetstanniner. Gammelbarolo har ju av somliga skribenter utmålats som mumier - inget kunde vara mer fel när det gäller dessa ytterst vitala och kompletta exempel, eller de andra stora årgångarna (78-71-64-58-37) vid samma provning. Inte heller Cappellanos 47:a visade minsta tecken på trötthet i januari, även om det var ett långt sprödare och mer utvecklat vin med en fruktaromatik likt rönnbärsgelé. Margaux -49 ledde oss till piemonte på ren reflex, kanske var det de eleganta volatila tonerna som påminde om Cappellanos. En stor upplevelse hur som helst. Och av flera härliga 78:or under året var Richebourgen allra bäst. 100% njutning, kanske den bästa fullmogna bourgogne vi hittills smakat.
Årets vin
En ljus sommarkväll inte långt från Öresund kom Malmöligan dragande med sitt trumfkort, och här var det inte minsta risk att gissa fel. Årets vin var inte bara årets bästa vin, utan också det godaste och mest kompletta vin vi någonsin druckit. Sådana ögonblick är man väldigt tacksam för.
1988 E. Guigal Côte-Rôtie La Mouline
Så har vi kommit fram till årets bildgåta. Den består av fem delfrågor och vi vill ha rätt svar på allihop.
Frågorna vi vill ha svar på är:
1. Vilket land är vi i?
2. Vilken vinregion?
3. Vad heter byn?
4. Vad kallas det närmaste området?
5. Vilka är byns tre bästa vingårdar?
Den som först levererar rätt svar på samtliga punkter är välkommen att kvittera ut en bra butelj med samma ursprung som bilden. Men svara i kommentarstråden, inte via mejl.
Okej, då kör vi. Lycka till!
ps. Vi har en vinnare...
19 kommentarer:
Härlig genomkörare och vilka viner som runnit ned för de FV:ska struparna det här året! Vi har en Bornard i pipelinen endera kvällen, får se om det blir trosseau eller ploussard.
Bildfrågan är easy-peasy som vanligt. Jag säger dock inget nu utan låter de andra få en chans att gissa först. :))
Tack för ett fint år med åtskilliga poster på riktigt hög nivå!
/Patrik
Åhå, årslistan?
Dags att uppfylla de krav som ställs en som flitig vinbloggsläsare? Ja, det där med stormästeriet får komma som det kommer. Min uppgift är att skjuta från höften och eftersom ni ber så snällt så gör jag det.
1) Tyskland.
2) Pfalz.
3) Königsbach.
4) Pfälzer Wald.
5) Jesuitengarten, Idig och Ölberg.
I övrigt, härligt sätt att sätta samman en lista. Jag gissar att Campredon 2009 och 2010 samt Montevertine och Castello di Monsanto är de flaskor som gått mest. Riesling har det som vanligt blivit en för blandad kompott av för att utse en klar segrare. Tack för ännu ett fantastiskt år, for many more to come.
Det var inte helt lätt, men jag är på samma spår som Henrik. Det är Tyskland och det är Pfalz, men det är nog Wachenheim. Alltså:
1) Tyskland
2) Pfalz
3) Wachenheim
4) Här fattar jag inte riktigt vad ni är ute efter, Pfälzer Wald är ju skogen så det är väl det ni menar antar jag, eller?
5) Gerümpel, Goldbächel & Rechbächel
Hej kära vänner! Skönt att se ert engagemang i dessa triviala detaljer, men det kan vara mödan värt. Även om Patrik redan ser det hela klart som korvspad ;) så kanske frågan var otydligt ställd.
4) ska vara Mittelhaardt i både Henriks och Eriks svar.
Fanken vilka goa grejer du räknade upp där, Punkarn.
En av de tre vingårdarna skymtas bakom tornet på bilden. Den ligger norr och framförallt väster om det vi ser i förgrunden.
Malmöligan har möte i morgon! Så årets bästa vin är för tidigt att utse för min del. Men La Mouline 1988 ligger bra till. :) Claes
Jäkla liga, ni är oförbätterliga. Hittar ni något bättre så får du lova att berätta vad det är. Please spill the beans anyway ;-)
Till julaftons gås fick 98 Guigal B&B lite lagom pisk av 98 Jamet, typ 3p om vi ska gå in på sådana detaljer. Men plötsligt infann sig en mean MF influensa, så det blev knappast akut bloggläge, inte förrän nu. Kanske kan det repareras framöver...
Stort tack för all intressant läsning under året! Imponerande att ha en sån frekvens och samtidigt hålla en så hög genomgående kvalitet. Hatten av!
Så till bildgåtan - på ren ihärdighet och med en god portion Internet har jag kommit fram till följande gissningar:
1) Tyskland
2) Rheinhessen
3) Flörsheim-Dalsheim
4) Wonnegau
5) Bürgel, Frauenberg, Hubacker
Tack J, starkt jobbat. Du har svarat rätt på allt.
Bilden tog vi uppe på Fleckenmauer i Dalsheim (här)
http://www.fleckenmauer.de/index.php/bilder-zur-fleckenmauer
Muren är Rheinhessens enda bevarade i sitt slag.
Den byggdes slutet av 1400-talet av samma kalksten som gör vinerna härifrån så bra. Även flertalet hus i byn är byggda av kalksten, all korsvirkesbebyggelse jämnades med marken under krigen i slutet av 1600-talet.
Vingården utanför är Dalsheimer Bürgel - kanske mest känd för att KP Keller producerar åtta fat Spätburgunder GG därifrån.
På fråga 4) hade Hügelland också varit ett godtagbart svar.
Grattis, nu är det bara att dra iväg ett mejl så kan vi bestämma hur du ska få ditt pris...
Vingårdskartan med de tre vingårdarna hittar man här:
http://www.vdp.de/fileadmin/user_upload/downloads/seite_klassifkation/RHEINHESSEN.pdf
Tävlingen över innan den ens startat? I traditionstyngda tider uppskattas detta ej!
Paddor ska ni bli!
;)
//Hermoine
Malmöligans rapport
Årets vin är nog fortfarande 1988 Cote Rotie La Mouline från Guigal. Men gårdagens övningar gick inte av för hackor.
En ännu ung, fruktig väldigt Pinot Noir-osande bouquet studsar upp från glaset med No6, Shea Vineyard 2001 från Sine Qua Non. De flesta gissar dock Bourgogne i början, men min fru säger, detta är USA-Pinot och får plötsligt medhåll av de andra. Hur som helst, vinet är riktigt bra, syran är dock lägre än i de flesta Bourgogner, och den avslöjar vinets härkomst. 94-95 poäng.
Nästa vin är kolsvart, helt ungt och tätt i färgen. Vi gissar på Syrah från Kalifornien. Men det är svårt för denna Syrah är stram, med pinjeton i europeisk stil. En snygg torrhet i avslutet gör att vi börjar vackla, men bara lite och pratar om Tua Ritas Syrah. Men håll kvar vid Kalifornien säger Patrick, och då drar jag till med Orion 2006 från Sean Thackrey. Ett lysande vin, ursnyggt, med lång god eftersmak. 96 poäng
Bordeauxdoft i sin prydno i nästa vin. Medocstil. Chateau Montrose 2000 är förvånansvärt drickvänlig idag. Supergod från en stor årgång med stiliga tanniner, fortfarande ung. 96 poäng
Vosne-Romanee, les Gaudischots 2008 från Lucien le Moine doftar DRC, så vi gissar åt det hållet. Den lilla kolatonen förvirrar dock. Färgen är relativt ljus, typisk 2008:ig. Smaken är stor exotisk med asiatiska kryddor blandat med röda bär. Hög syra, vinet växer rejält under kvällen och slutar på 94 poäng.
Nästa vin är DRC, alla vid bordet gissar DRC från en stor årgång. 1999 Romanee-St-Vivant från DRC doftar enormt mycket mogna bär blandat med tryffel och asiatiska kryddor. Smaken är fabulöst stor, lång, ung, fruktig och stram med rejäla tanniner. Detta vin kan lagras mycket länge. 98 poäng
Nu hälls den ena stora Bourgognen upp efter den andra. Bonnes Mares 2000 från G. Roumier har en stor mogen lite rökig doft. Smaken är fin men lite frukt saknas för att vinet skall vara komplett. Rejäla tanniner och lite umami blandas med den mogna frukten. 93-94 poäng.
Musigny Vielles Vignes 2009 från Comte Georges de Voguet har en strålande stor, explosiv doft med fin frukt och lite toffeton. Modern och ung. Stor, fyllig, ung smak med massor av frukt, nästan nya världenstil. Rik och mycket lång eftersmak. 98 poäng.
Charmes Chambertin Tres Vielles Vignes 1995 från Roty är ett magnifikt moget vin. Oerhört kraftfullt med läcker frukt och strama tanniner. Stilen påminner om en stor Barolo med mognad snarare än om en Bourgogne. 98+ poäng
Vi avslutade med kvällens enda vita vin. Och vilket vin det var. 99 poäng går till Bienvenue Batard Montrachet 1985 från Ramonet. Vinet doftar mycket märkligt, som en Joly Chenin Blanc med massor av svavel! Men smaken är obeskrivligt lång, elegant, stor, läcker, vital och bara så härlig! WOW
Ja, det blev en kväll med goda viner, men när mitt vinår summeras är det alltid en La som vunnit. (La Tache, La Mouline, La Turque, La Landonne, La Chapelle, Latour eller Lafite). I år är det en La Mouline 1988. /Claes
Och då får man ändå säga att ni gjorde ert bästa för att stöka om i toppen. Tackar för rapporten, den sittningen hade inte gjort ont...
Allt gott inför 2012!
Det var som attan, nästan lite snopet, men väldigt kul för mig såklart (även om det är lite knepigt att skriva med paddfingrarna). :)
Gissade att bilden nog kom från höstens Tysklandsresa och följde sen det utlagda (?) Keller-spåret.
Gott nytt år!
Härlig lista och ett fortsatt imponerande hantverk! Det känns som att 2011 svängde lite från svartlila muskelpaket till mer transparenta och svala endruvsviner. Hänger det månne ihop med en vilja till ett starkare band mellan druva och glas? En egen reflektion av några av de viner ni skivit om är att avståndet mellan druva och dryck känns avsevärt kortare hos ex. Ölberg Spätburgunder än hos exempelvis en Bordeaux som kan anta en närmast odeschiffrerbar smak av balans och nektar.
Gott nytt från Leo
Vad roligt att Toscana låg i topp! Castello di Monsanto är ju fabulösa i sitt vinmakeri, Andrea, Laura och Fabrizio kan sin sak. Inte för inte har jag spenderat en arbetsför period just på detta fantastiska vinslott. Kul! Har ni testat Sangiovese di Fabrizio Bianchi?
Vilket uppehåll. Är det vit månad? Ska ju vara farligt läste jag.....
Jag saknar er!
jag också!!
hoppas att allt är bra!
ett litet livstecken vore skönt..
Anders
Tror att fulblogg, dvs twitter, är det som är mest aktuellt just nu.
/The Wall
Skicka en kommentar