"Failure is not an option" bräkte Ed Harris i "Apollo 13". Inför Munskänkarnas trebetygsprov bör grundinställningen vara den motsatta: "Failure IS an option". Blindprovning är svårt, oavsett erfarenhet. Ödmjukhet är det bästa man kan ha med sig. Det här kan gå hur som helst.
Lokalerna är Läkarsällskapets på Klara Östra Kyrkogata. Det är en fin och lite högtidlig ambiance i det stora rummet med rejäl takhöjd, vita dukar och gott om plats vid borden. Ljusförhållandena är nästan bra, åtminstone för oss som sitter närmast fönstren. Vinerna provas i ISO-glas som kommer in på brickor, varefter man själv får ansvaret att lyfta av glasen utan att röra om i ordningen.
Tema 1 - Vita druvviner
Här ger rätt druva full pott med fyra poäng medan andrahandsalternativet ger två. Tjugo minuter till förfogande.
1. Färgen är mycket ljust vitgul. Doften är ung och aromatisk, tydligt parfymerad, med citrus, persika, litchee och ros. En lätt gewurz? Smaken är ung, ren och helt utjäst. Rätt så god och frisk med en gnutta beska och alkoholkick i slutet. Gissningsvis en enklare gewurztraminer. Pinot gris som reserv.
2009 Fincas Patagonicas Tapiz Torrontés, Mendoza
Första gissningen känns klart rimlig, medan pinot gris fick slinka med ganska omotiverat. Enligt Oz Clarke är Torrontés "...i själva verket flera olika druvsorter, som inte alla har den muscatliknande doft som druvan är berömd för. Torrontés doft kan också påminna om gewurztraminer, och den har även ett drag av luftrenare. Den är blommig, tvålaktig och ibland lätt kryddig." Detta är fortfarande terra incognita för oss, så någon poängplockning var hur som helst utesluten. Här kammar vi noll.
2. Färgen är vitgul. Doften diskret, stenig med kalkgrus, flintrök och lite ylle. Fin frukt undertill, allt som allt ger nosen en känsla av chablis. Smaken bekräftar, torr och god med fin mittfrukt och behaglig syra utan hårdhet. Bra längd med lite stenig känsla. Chardonnay som förstaval och chenin blanc som reserv, även om syran inte har den rätta hårdheten för den druvan.
2009 Michel Laroche "L" Chardonnay, VdP d'Oc
Fyra poäng, tack så mycket. Och vinet är faktiskt förbluffande gott och bra för att kosta 75 spänn. Bör testas på hemmaplan.
3. Färgen är vitgul. Doften diskret med vitblommiga toner, gummi och lime. Det känns som en riesling och just den doftkombon brukar vara australiensisk. Smaken ganska rikt fruktig, med behagligt mjuk syra och en gnutta sötma. Slutet är fruktigt utan mineralkänsla. Nya världen-riesling med sauvignon blanc som reserv.
2009 Delicato Vineyards Clay Station Viognier, Lodi
När man betraktar smaknoteringarna borde de fått oss att överge rieslingspåret. Men doften hade redan sagt sitt. Sauvignon blanc var en ganska omotiverad och dum andragissning. Noll poäng.
4. Färgen är vitgul med något rikare utseende. Doften först diskret, sedan grusdamm och andra mineraltoner, ungt druviga drag av gråpäron med lite persika. Smaken har riktigt bra extrakt, viss fetma och god kraft. Aromer av päron med skaltoner, medelsyra och en kryddighet med alkoholvärme i svansen. Typisk grüner av bättre slag med dito silvaner som gardering.
2009 Schloss Gobelsburg Kammerner Lamm Grüner Veltliner, Kamptal
Nysläppt och bra om man gillar den här druvsorten. Lagras några år tills pärontonerna lagt sig och alkoholen integrerats bättre. Fyra poäng.
Tema 2 - Vita distriktsviner
Här ges maximalt sju poäng för land, region, distrikt/appellation och årgång, plus minus ett år. Hälften för andrahandsalternativen, men man får bara en gissning på skördeåret. Trettio minuter.
5. Färgen ljust vitgul. Doften ung, ren, smått mineralisk och något vegetal. Återhållsamt på ett elegant sätt. Smaken torr, ren och frisk med bra syra, elegans, intensitet och längd. Det vegetala för tankarna till övre Loire, men vi hittar ingen flintrök/krutrök som i Pouilly. Därför Sancerre i första hand med Menetou-Salon i andra.
2009 Quinta do Ameal Loureiro, Vinho Verde
Portugal var tyvärr inte med bland gissningarna, men när man tänker sauvignon blanc av lättare slag så är det klokt att även tänka på vinho verde - det har vi lärt oss vid flera tillfällen. Nu var detta en loureiro vilket inte precis gjorde saken enklare - vanligtvis är det ju alvarinho i vinho verde. En poäng för årgång.
6. Färgen är ljust halmgul. Doften är stor, med massor av rostade fat och kryddtoner. Fruktaromerna är stora, feta och gula med citrus, persika och vanilj. Solmoget och riktigt rejält med ek. Spontant snackar vi chardonnay från nya världen: californien, australien eller sydafrika. Den behagligt torra smaken bekräftar med sin låga syra och småfeta kropp. Men vad som komplicerar intrycket är att smaken borde haft lite varmare alkohol för att uppfylla bilden. Alkoholen är inte över medel, och upplevelsen i munnen har verken tyngd eller värme, men faktiskt en viss elegans - förvirrande. Sydafrika och Tulbagh med Bourgogne och Meursault som alternativ.
2008 Château Larrivet-Haut Brion, Pessac-Léognan
Aj, här tog fatrostningen över totalt. Vi provade nollsjuan så sent som i tisdags, den hade en tydligare druvkaraktär och mindre dominant ek - en bättre version liksom nollsexan. Svaret ger en poäng för reservlandet och en för året.
7. Färgen är mycket ljust halmgul. Doften ung och ren med fina örter, vit persika, sten och framträdande mineraltoner som drar åt kattlåda. En kittlande och läcker nos, riesling utan tvekan, den lilla örtigheten säger Wachau. Smaken är helt utjäst och mineralstinn med rejält extrakt, stor kropp och bra alkohol runt 13,5 som på intet sätt står ut. Kraft och elegans i förening. Riktigt hög kvalitet och perfekt balans. Extremt bra och lagringsdugligt vin. Alzinger? Wachau med gardering på Kamptal.
2009 A. Christmann Königsbacher Ölberg Riesling Trocken, Pfalz
Har österrikarna börjat tappa upp sina viner i tyskland nuförtiden? Jäkligt bra hur som helst, GG-klass, inga tendenser till övermognad, bra pris, starkt köpläge. En ynka poäng för årgången.
8. Färgen är ljus med lätt rosa/kopparfärgade reflexer. Doften är spännande och annorlunda. Lätt blommig med toner av öljäst, kvittenäpple och cider. Dessutom bivax och antydan till bokna äppeltoner, lite utveckling alltså. Smaken är helt utjäst, men ändå mjukt fruktig, med en hög men inte hård citrussyra och tydlig kalksten i munkänslan. Aromerna är guläppliga med skaltoner. Detta är verkligen gott och besitter såväl elegans som originalitet. Kalksten och hög syra är lika med Loire och chenin blanc, och vinets personlighet hör hemma i Vouvray med gardering på Savennières.
2009 Bourillon d'Orléans Vouvray VV Coulée d'Argent Sec
Såja, äntligen en poängplockare! Men vi trodde att vinet var äldre än 2009 och tappade en pinne där.
Tema 3 - Röda druvviner
Även här ger rätt druva full pott med fyra poäng medan andrahandsalternativet ger två.
9. Färgen blåröd, mörk men transparent. Doften ger mörk bordeauxlik frukt plus ek. Lakrits, malört, korint, tobak, bläck, blyertspenna, lite vanilj. Tycks vara ungt och merlotdominerat, gissningsvis från högra stranden. Smaken är rätt fyllig och generös, oväntat intensiv och kryddig. Vi måste ta med Spanien i bilden. Förstagiss på merlot med gardering på tempranillo.
2008 Kanonkop Pinotage, Stellenbosch
Låt oss gå igenom våra fördomar: detta är inte rökigt och vi hittar inga gummimattor, ej heller eldad bakelit. Inte heller noterar vi kombinationen grönt och bränt. Detta är bra för att vara Sydafrika och pinotage även om vi inte lär springa iväg och handla. Noll poäng.
10. Färgen är svartröd, transparent men med hög densitet. Doften ger rik, mörk sötfrukt med toner av vinbär och plommon samt en rätt hård rostning som doftar bränt eneträ, kryddor och kaffe. Spontant tänker vi Californien och solmogen cabernet. Smaken balanserar högre syra med dito alkohol i en bra struktur med tuffa tanniner och gott om krydda och rondör från ekfaten. Mycket av allt helt enkelt. I slutet får vi ett småbittert bett och tanninerna blir uttorkande i eftersmaken, lite som svart te. Dags att byta spår. Vi är antingen i Toscana eller Ribera del Duero, och i vår smak har man använt alldeles för mycket ek. Sangiovese med gardering på tempranillo.
2007 Cruz de Alba Crianza, Ribera del Duero, Tempranillo
Två poäng för andrahandsalternativet, som borde varit det första om vi lyssnat mer på magkänslan: varm frukt och krydda. Nu blev det sangiovese pga det lilla bittra bitet och te-torkan.
11. Färgen är rödsvart, aningen ljusare än föregående med blåröd kant. Doften är återhållsam med svalare frukt och några vegetala inslag. Mörk frukt med rätt gott om örter, lite blomstjälk och rejält med ekfat åt det moderna hållet. Mörk frukt och fat. Tannat är den första druva som poppar upp i huvudet. Smaken ger rejält med tanniner i en drygt medelfyllig kropp utan sötma. Slutet är lite uttorkande. Kvaliteten är god men inte enastående. Det vegetala draget får oss nu att tänka italiensk cabernet i första hand och tannat får stå kvar som reserv.
2008 Fonterutoli Chianti Classico, Toscana, Sangiovese
Aj, ett tydligt exempel på hur det föregående vinet spelar bort gissningarna totalt. Den här omgången har så mycket tanniner - särskilt fyran - att smaklökarna börjar ta stryk. Vi längtar efter att äta upp den fådda ostfrallan som vi sparat i syfte att rädda gommen om det skulle behövas. Noll poäng.
12. Färgen är mörk med blåröd kant. Doften ger sötare frukt med lätt volatila drag av hallon och något fikon. Svettigt trä och pinje. Det här känns italienskt. Smaken är intensiv, rätt fyllig och lätt kryddig men fortfarande utan någon upplevd sötma. Tanninerna är riktigt tuffa, i slutet tar de ett gruvligt järngrepp på smaklökarna som snyggt går ner för räkning. Inte många druvor kan prestera tanniner av det här slaget. Sagrantino seglar upp på förstaplats, medan aglianico och mourvèdre är med i matchen.
2008 La Bastide Blanche Bandol, Mourvèdre
Kombinationen hallon/fikon borde ha fört tankarna till grenache som utgör en mindre del av vinet. Då är vinet sydfranskt och med hjälp av de tuffa tanninerna zoomar man in på Bandol. Lätt som en plätt!
Noll poäng, alltså. Dags att äta ostfralla, den smakar fantastiskt. Som avkoppling betraktar vi Klara kyrka genom fönstret.
Tema 4 - Röda distriktsviner
Även här ges maximalt sju poäng för land, region, distrikt/appellation och årgång, plus minus ett år. Hälften för andrahandsalternativen, men man får bara en gissning på skördeåret.
13. Färgen är måttligt tät med blåröd kant. Doften är lite knuten men har en tydliga limtoner och en hel del fat med viss rostning, samt drag av tobak och tjära. Smaken har en sötsaftig inledning och en kryddig mittsmak med alkoholvärme. Måttligt tanninrik och rejält eldig i slutet. Vi väljer Valpolicella i första hand och Priorat i andra.
2005 Morgadio de Calçada Grande Escolha, Douro
En poäng för året. Note to self: lim är något vi brukar hitta i röda portugiser.
14. Färgen är klart blåröd med lila kant. Doften är ungbärig med vinbär, blåbär och hallon samt snyggt genomförda drag av kolsyrejäsning. Mineraltoner och våta stenar är klart positiva. Beaujolais eller cab franc från 2009? Smaken är bärigt saftig med bra koncentration i mitten där fruktaromerna nästan exploderar i munnen. Frisk syra, svalkande mineraler, god sötfrukt och oväntat bra tanniner för vintypen. Alldeles utmärkt! Det känns som aktuella årgången av Duboeufs Morgon, med gardering på Loire och Saumur.
2009 Georges Duboeuf Morgon, Beaujolais
Den här var nog lätt att spika för samtliga deltagare. Första sjupoängaren. Inom parentes inte helt olik vår favorit 2009 Domaine de la Pepière Cuvée Granit vars vinbärsaromer är renare, tanninerna mindre men silkigare.
15. Färgen uppvisar framskridna mognadstoner åt det brunröda hållet, ganska ljust med lite fällning. Doften är utvecklad och rejält brettig med plåster, örter, båthus och stall. Nosen känns bekant från såväl fullmogen Pegau som en gammal Montus CP från -91. Smaken är kryddig, småvarm och örtig. Moget saftig men osöt med lätt uttorkande te-tanniner och tjära i eftersmaken. Gott moget vin men lite över kullen. Châteauneuf och Pegau, kanske en nittiosexa, med gardering på Madiran.
2001 Château Les Ormes de Pez, Saint-Estèphe
Bordeaux på steroider, säger gamlingarna om Pegau. Men här tog tyvärr hjärnan över, eftersom Pegau figurerat vid tidigare prov. Vinet hade brettigheten, men inte stoppningen man kan förvänta sig från Pegau. Två poäng för rätt land som tröst.
16. Färgen är mycket tät, opak med blåröd kant. Doften är öppen och sötfruktig med volatila toner av blåbär, godis, russin, mint och lite eucalyptus. Smaken är riktigt tät och intensiv, kryddig med stor sötfrukt och hög alkohol. Faten är väl inarbetade och tanninerna spelar en underordnad roll i sammanhanget - vinet är trots sin massiva och lite enkelspåriga personlighet ändå lätt att dricka och gilla. Fram med grillen! Barossa shiraz med Mendoza malbec som reserv.
2008 Kaesler Stonehorse Shiraz, Barossa Valley
En sjupoängare till, skönt!
Tema 5 - Söta viner/Starkviner
Sista omgången ger maximalt fem poäng per vin för land, distrikt, förstärkt/oförstärkt och vintyp/tillverkningsmetod. Tjugofem minuter till förfogande.
17. Färgen är mycket ljus, gulvit med glyceroltårar i glaset. Doften är druvig, ren, söt och fint parfymerad med antydan till tvål. Smaken är druvig, ren och god med antydan till skalbeska och en eldig avslutning med drag av anis och lakrits i eftersmaken. Detta kan egentligen bara vara en Muscat de Beaumes-de-Venise. Men ska man ändå gardera med något helt annat får det bli Eiswein från Rheingau.
2007 Georges Duboeuf Muscat de Beaumes-de-Venise
Fem poäng, tack för det.
18. Färgen är djupt brun med grön kant. Doften är nötig och knäckig med fina mognadstoner av tjära och båthus samt kaffe, karamell, muscovado och rik citrusfruktighet. En mycket rik och komplex nos, lätt rustik och väldigt autentisk. Smaken är fantastiskt rik på intryck med rejäl mognad, enorm frukt, kaffetoner, stenighet och märkbara tanniner. Stort och karaktärsfullt, både charmerande och intellektuellt stimulerande. Dessutom ruskigt gott. Ja, faktiskt superbt! Portugal och Madeira Malmsey, alternativt Bual med Spanien och Jerez som reserver.
NV Lustau Emilín Moscatel Superior Solera Reserva, Jerez de la Frontera
Två och en halv poäng, snälla?
19. Färgen är orangegul. Doften har tydliga limtoner med torkade aprikoser, apelsinmarmelad, honung och finns det inte lite saffran? Inte en komplex nos, men trevlig. Smaken är mycket intensiv och helsöt med en fruktig syra som nästan överröstar sötman. Avslutningen är kryddig med relativt hög alkohol även om vinet inte ger ett direkt förstärkt intryck. Riktigt bra även om det inte är stort eller märkvärdigt. Limtonerna lurar oss att tänka botrytis, högre syra och alkohol leder till furmint. Gissningen hamnar i Tokaj med Sauternes som gardering.
2003 Quinta de Bacalhoa Moscatel de Setúbal
Riktigt illa tänkt! Redan färgen är ju Setúbal och muscatdruvan ska väl inte vara så svår att känna igen. Noll poäng.
20. Färgen är rikt orange i olika nyanser, brunare och rödare i mitten och gulare ut mot de grönaktiga kanterna. Doften är mycket fruktig med massor av citrus, särskilt muscat-tonerna av apelsiner, men också aprikoser och lätt brända eller nötiga toner. Smaken rik och intensiv, med fruktig syra, tydligt förstärkt med viss tyngd. Ett gott dessertvin, troligen en Moscatel de Setúbal med gardering på Rivesaltes Ambré som också är gjord på muscat.
NV Campbells Rutherglen Muscat, Australien
En pinne för att vi begrep att vinet var förstärkt. Men muscatdruvan gav tyvärr ingen utdelning.
Så var det klart! Dags att pusta ut över välförtjänt lunch med fläskstek, sås och några överblivna slattar. Summa summarum en riktigt rolig provning, med en liten handfull viner som är värda att gå vidare med på hemmaplan. Särskilda utropstecken sätter vi för Laroches prisbilliga chardonnay, Christmanns imponerande Ölberg-nollnia, en osedvanligt bra Morgon från Duboeuf och till sist den mogna soleran från Jerez. Men cirka 46 poäng av 108 räcker knappast för att klara sig över provets godkänt-tröskel. Vi kanske ses i februari 2013?
26 kommentarer:
Oh, missade du det? Så trist!
Men kul att läsa dina beskrivningar och gissningar. Det är svårt att prova blint.
T, trist att höra att det gick åt pepparn, du som är på och noggrann i bedömningar och provningar.
Men till skillnad från andra sporter, är träningen roligare än tävlingarna i sporten vinprovning.
Vi ses på träningsarenan!
Michel
Låter ruggigt svårt - och kul. På dom igen!
Syrah - vi kanske får tillfälle att gå om praktik-kursen tillsammans 2012-13?
Michel - det är lika bra att gå in för att ha kul även när det är skarpt läge. Själva lusten är ju bästa redskapet när man provar. Sen är det förstås ännu roligare när det finns lite god mat till hands för träningen, Rotsunda style ;-)
Herren - absolut, men det dröjer. Skönt att fokusera på lite annat än blindprovning ett tag framåt. Redan på onsdag ser vi fram emot att Niklas J ska visa upp ett knippe riktigt rara viner från Madeira. Och sen blir det 6 x Barolo -89. Och sen 6 x Pinot No-Ahr Grand Cru. Och sen....
Inte bara jag som är en sopa på blindprovning just nu, skönt att höra ;-)
Respekt T! Synd att det ska var så långt mellan varven!
Det verkar inte vara helt lätt, det där? Med flygande vinmakare, nya områden, och allt vad som nu händer i denna bransch nuförtiden (och fort går det), kan man ju bara fundera över hur mycket lättare det här var för tjugo år sedan? Och jag antar att det inte blir lättare framöver, spansk merlot nästa gång kanske?
Vad krävs för godkänt? Hur många skriver och hur många brukar klara testet? Det skulle vara kul att se vad en A Larsson eller nå´n från Rotsunda, eller en Steneby för den delen, skulle ha för score en sån här gång som någon sorts referens (eller varför inte en BGK?).
mvh
/Martin
Äsch, var vi inte eniga om att skita i poäng? :)
P.
Vilken spännande helgläsning! Synd på resultatet dock, men det sporrar dig nog bara ;)
Imponerande ändå, T!
WP - visst, din senaste post var som balsam för själen ;-) Förresten, missa inte att shoppa loss på Ölberg, schysst punkdricka!
Martin - om vi har koll finns drygt 40 trebetygare bland Munskänkarnas cirka 21 000 medlemmar. Av detta förhållande kan man antingen dra slutsatsen att provet är alltför svårt, eller att aspiranternas kunskaper är otillräckliga - samt att det är svårt och definitivt att de flesta inte har tid eller lust att nörda in sig så hårt. Liksom inom idrottsvärlden ser förhållandet mellan bredd och topp i föreningen ut ungefär som en pyramid.
Säkert var det lättare förr. Inte minst Artberg har berättat om provets utformning för 30 år sedan när det mest handlade om att kunna skilja bordeaux från bourgogne ;-)
Det var ett drygt femtiotal medlemmar som gjorde provet i år. Så värst många nya trebetygare lär det nog inte ha blivit den här gången. Vi har ingen uppgift om hur många som brukar klara provet, kanske Vinosapien har koll på det? Rykten säger att godkänt-gränsen ligger på cirka 45 procent av totalpoängen och skiftar mellan 48 och 54 poäng.
Jo, det är ganska givet att en tävlingssommelier som ligger i hårdträning på heltid skulle göra ett bättre resultat. Men det är också givet att denna person skulle ta fel på precis samma sätt som vi - att resonemanget verkar ganska okej men slutsatsen blir fel - men förmodligen inte lika många gånger. En högre lägsta-tröskel helt enkelt.
Ändå gissar även namnkunniga provare fel hela tiden - när man provar blint vill säga. Ju högre prestige man tillmäter sig och sitt varumärke, desto mindre vanligt är det att redovisa sina misstag öppet. Ett misstag i sig, om man vill bygga förtroende.
P - vi som trodde att det räckte med en "show up" för att få 50 poäng... tydligen inte den här gången
;-)
Holger - tack, framförallt var det skoj oavsett resultat. Du borde gilla Vouvray VV och Ölberg, och missa för allt i världen inte moscatel-soleran i BS.
Rödtjut - alltid en tröst! Nu tar vi en skvätt Fine Amor 06, det brukar funka.
Roat mig med att läsa "blint" och det gör ju ingenting lättare, men det var ju inte alltigenom lätta viner heller.
Det är ju till exempel direkt illasinnat att ta en pinotage utan spår av vare sig bakelit eller brända gummimattor ...
Nåväl, blint är blint.
Känns som om vadsomhelst kan hända då.
Break a leg next time, old chap!
Svettigt!
Tack för tipsen. Jag brukar gilla L, men måste ju erkänna att det var ganska länge sedan jag drack den. Bra vin att ha hemma kanske. Ni vet när man bara behöver en vinsvätt till såsen en vardag och vill ha ett glas därtill.
Ölberg låter som en given beställning.
Kyrkan är Klara va?
/Janne
Som läser allt ni skriver alldeles för noga
Dags att vila nörden och ta fram njutaren? Jag tycker att det är självklart att man har ett antal trebetygare på provet med som referens. Är det så? Självklart finns det ett intresse att bevara exklusiviteten vilket sannolikt leder till ständigt svårare prov. Härligt prestigelöst att redovisa svar och facit. Cudos!
/Anders
Heder åt dig att du visar dina felskär. Intressant att läsa dina noteringar, funderingar och följa gissningarna. Det är tufft när man har viner som inte är distriktstypiska, eller när distriktets stil är i förändring och splittras mellan traditionella och moderna, som t.ex. Chianti och Fonterutoli. Vinvärlden är mer komplex idag än för 30 år sedan, med fler distrikt att hålla reda på. Det ser svårt ut, det här provet, håller tummarna för dig och återkommer själv 2013.
Väldigt kul läsning! Och hoppas att du klarar provet för det är väl på gränsen, eller?
Det är ju sjukt svårt att prova blint rent generellt och det blir inte lättare av ISO-glas, tidsgränser och annan press.
Jag kommer att tänka på vinhandlaren Harry Waugh och hans svar på frågan om han någonsin i sin vinprovarkarriär misstagit en Bordeaux för en Bourgogne: "Not since lunch"...
om 50 skallar dyker upp räknar arrangören att c:a 7-10 skall klara nålsögat. 45% av max-poängen är nog ingen dålig gissning.
det som anders skriver att några 3-betygare borde referensskriva är en klockren tanke. när jag yrade runt 2005 vet jag att åtminstone en 3-betygare satt med. och personen i fråga klarade godkäntgränsen med lagom marginal.
svårigheten ligger i att man blir ruggigt trött i pannan efter ett tag. man ska hela tiden fatta beslut och dessutom under tidspress. och missar man att spotta är man absolut ingen bra beslutsfattare.
ge inte upp fv - 46 poäng kan räcka!
Henrik - visst är det pinsamt att inte sätta Fonterutoli som vi druckit år ut och år in sedan millennieskiftet! Nollåttan hamnar på svarta listan, kommer inte över vår tröskel ;-)
Janne - tack för närläsning!
Anders - bra synpunkt med exklusiviteten, den faktorn ska inte underskattas.
Mats - då får vi sällskap på träningslägret 2012!
Fast vi kan ju fuskträna lite redan i sommar....
Vinös - vore det ändå inte lite trist att klara provet med så pass många felgissningar? Gränsen borde nog ligga vid 54 trots allt.
Vinosapien - alla provare spottade duktigt vad vi såg. Själva gav vi upp spottandet vid soleran som var allför god. Njutningsfulla sippar istället.... :-)
Visst hade det varit intressant med referensprovare, men trebetygarna från Stockholm var lite bissy med att hälla och bära ut brickor. Dessutom var det ju Ulf och Janne som hade hittat på programmet...
Mycket intressant läsning! När jag vinglade ut från provet för två år sedan kunde jag rekonstruera vad jag hade gissat, men jag kunde inte ha redogjort i så här mycket detalj hur jag resonerade...
Jag tycker du har resonerat mycket bra - kombinationen av att bra resonemang kombineras med blandad tur och otur är nog en erfarenhet som alla har från den här nivån. Såvida man inte har genomgående otur, vill säga... Har man inte testat ett prov av denna svårighetsgrad, kan det vara lätt att underskatta hur mycket mer krävande det är att blindprova 20 viner i fem flighter, jämfört med sju viner i en flight som på 2-betygsprovet. Svårigheten att behålla skärpan framåt flight nummer fyra-fem ska verkligen inte underskattas. Minns exempelvis att jag 2009 gjorde några misstag på flight fem som jag inte tror att jag skulle göra om jag hade fått en flight med söta viner utan att ha blindprovat 16 viner innan.
Spontant sett framstår några inslag vinurvalet som lite svåra, möjligen svårare än 2009. Torrontés och Vinho Verde är för all del inte jätteudda, men jag undrar om de särskilt ofta kan bli en förstahandsgissning när man har hela världen som urval? Snarast en gissning när man vet att "ja men Nisse tycker om att stoppa in argentiska/portugisiska viner..." Faktum är att jag måste säga lite samma sak om Douro-viner. Jag tycker att stilvariationen kan vara så stor att jag knappast tror att jag skulle landa där som ett förstahandsval heller.
Alla söta viner på Muscar var en innovation, rätt kul idé faktiskt.
På ett prov är det ju bra att ha tydliga poängsättningsprinciper, men vin nr 7 visar att tydliga principer inte alltid går hand i hand med "rättvis" utdelning av delpoäng. Att bedöma en Pfalz-Riesling som en Wachau-Riesling är ju att komma väldigt nära. Ärligt talat tycker jag att det - trots 0 poäng - är en mer imponerande insats än att gissa +/- 1 år på årgång på viner som i den vita flighten alla kommer från 2008-2009, vilket således ger 1 p/vin.
Godkäntgränsen brukar ligga på 50%, d.v.s. runt 54 p borde krävas. Men med tanke på hur många som brukar få underkänt är ca 46 p en mycket bra insats. Vädligt få av de som får godkänt ligger särskilt långt över 50% av poängen, så vitt jag vet. Det är helt enkelt de som gjort ungefär samma insats som du och hade lite mer tur som får godkänt. Av dina resonemang att döma, är de sällan egentligen bättre eller mer erfarna vinprovare. Hamnade själv exakt på godkändgränsen 2009 genom rätt många poäng på de vita (delvis genom tur), pinsamt få på de röda och ungefär hälften på de söta. Jag är glad att mina gissningar på de två röda flighterna 2009 inte är offentlig handling... :-)
Jag ska komplettera med att gränsen nog kan vara några % under 50% också, som några ovan säger, om det visar sig "de facto" ha varit svårare än normalt.
Snyggt skrivet, rimligt resonerat och intressant (skrämmande?) läsning. 3 är _riktigt_ (onödigt?) svårt. MVH - Vintresserad
Mycket bra resonemang du fört. Tråkigt om du inte klarade dig, men jag tror att 46 kan räcka rätt långt om det var så svårt som alla säger. Positiv rättning brukar ju JR betona. När jag skrev för något år sedan gavs ett exempel att de vid något tillfälle gett rätt för annan druva än den rätta då majoriteten svarat "fel" druva men ändå haft någon form av konsensus, apropå LHB-08. Ett flertal av mina vänner provade i lördags, och kommentarerna var att det var det svåraste någonsin och att det inte fanns mycket till typicitet nånstans. Håller tummarna för dig.
B
Idag träffade vi en kille som helt oprovocerat hävdade att Ölberg -09 var klockrent österrikisk i stilen. Ljuv musik i våra öron ;-)
Åh, det hade varit skönt att få börja med 2009 års bubbelflight: riesling sekt, blanc de blancs, cremant de loire och blanc de noirs....
Ironin vinner sin alltid. Vad faen har ett ölberg att göra i detta sammanhang?
/mw
Ju större ens referensramar är desto lättare är det kanske att hamna fel? Å andra sidan behövs ju kunskapen för att över huvud taget hamna rätt. Resonemanget borde vara mer värdefullt än resultatet, precis som vid en mattetenta, där "slarvfel" eller en tidig tankevurpa aldrig ger noll poäng.
Sen är ju kunskap i sig ett självändamål, särskilt när den kan kopplas ihop med goda drycker.
Och er kunskap på det området är ju väldokumenterad, till stor glädje för oss andra winegeeks och hangarounds.
/ TF
Eller så dricker man bara en god flaska vin och slappnar av? :)
P.
Liten uppföljning: 2009 "L" Chardonnay ger inte ett lika mineraliskt intryck på hemmaplan. Vi hittar mer av persikor i doften och ikväll märks jästaromatiska pärontoner i avslutningen - det hamnar på minuskontot. Eftersmaken är helt enkelt inte så god som vi hoppats, och det kan vara svårt att avgöra när man spottar. Knappast något vi kommer att köpa igen, men säkert utmärkt i matlagningen.
Lyckligtvis håller Duboeufs 2009 Morgon måttet även hemma. Det är tredje gången nu som vi testar detta vin, här finns god drickbarhet i en stil som påminner om Marc Olliviers 2009 Granit, även om den är klart ballare. Undras vad som händer med några års lagring...
Skicka en kommentar