onsdag, februari 02, 2011

Chianti Classico 2007: Fèlsina Berardenga vs. Monsanto Riserva



Chianti Classico är nostalgi för oss. De här vinerna lärde vi oss att uppskatta ett drygt decennium innan bloggen föddes - och innan vin blev med internet - när vi som nykläckta entusiaster gav oss ut på oskyldigt lustfyllda upptäcksfärder med bil i toscanas hjärtland. Fèlsina har hängt med alltsedan dess, och vad vi kan minnas så har vi också druckit Monsanto i en dimmig forntid.


2007 Fattoria di Fèlsina Berardenga Chianti Classico får en snabb vända i karaffen och landar direkt i glaset. Mörkare rubinrött med nyanser av tegel. Doften berättar om ett genomluftat, färdig-utvecklat vin med toner av järn och varm frukt, mest sötsura och delvis torkade körsbär samt nypon, farin, mandelmassa, ättika, vanilj, havssalt, läder och te. Frukten är supermogen och de öppna fattonerna är uppenbara - det är snudd på traditionella riojavibbar över det hela.

Smaken är mjuk med vänligt fruktig syra, små örtiga tanniner och varma utvecklade aromer i riserva-stil. Aningen bittert som av körsbärskärnor. Denna nollsjua är ett smeksamt medhårsvin som saknar det där riktiga lyftet. Dricks allra bäst just nu och inom högst ett par år. Visst är det gott, men köpa igen? Tja, kanske... fast nog hade vi förväntat oss lite mer stuns.


2007 Castello di Monsanto Chianti Classico Riserva har en osannolikt skön retro-etikett som utseendemässigt inte ändrats sedan 1960-talet. Glaset har hög lyster, vinet ser ungt och friskt ut. Doften är extremt mineralisk med spets och djup. Vi får en känsla av krossad sten, järn och te. Dessutom gott om örter - oregano, malört med mera - över en tuff, mörk körsbärskärnig frukt som har antydan till osöta likörtoner. I botten anar vi undervegetation, svamp och mossa. Här finns ingen inställsamhet, inga märkbara fat, inget varmt eller sött.
En spännande och respektingivande hardcore-näsa.

Smaken följer upp på ett kraftfullt sätt. Stor och len till det yttre, tufft kärnfull i frukten och rejält mineralstinn i mitten - som flytande sten. Ja, strukturen är faktiskt enorm - hårt vässad - med potential för framtida storverk. Associationerna går till 2007 Saint-Cosme Gigondas, eller varför inte 2007 Saint-Préfert Châteauneuf-du-Pape? En italiensk version med högre syra och lägre alkohol, fast med ungefär samma uppförande och längd. Enastående bra!

Det vi får är två distinkt olika personligheter, och ingen av dem har egentligen något att göra med den internationellt anpassade toscana-stil som präglas av modernt extraherad frukt och ny rostad ek. Kvalitetsmässigt är det också två skilda nivåer där Fèlsinas CC trots fin drickbarhet åker på stryk av den uppenbart mycket lagringsdugliga Monsanto CC Riserva. Prismässigt ligger de däremot ganska nära varandra med 149 kr (TS i november) och 199 kr (aktuell lansering i BS). Den perfekta sparringpartnern hade förstås varit Fèlsinas standardriserva, men den finns tyvärr inte att tillgå i Sverige och skulle i så fall ha kostat mer. 05an hade i alla fall knappast haft en chans i matchen, även om den smakade bra.

Slutsats: Monsantos Riserva är ett kap. Särskilt som lagringsvin, men även för den som önskar lite tuffare tag i sin unga chianti. Besök egendomen här.


ps. Monsanto fick vi som varuprov från Bristly. Om nu detta är standardversionen, hur ska då vingårdsriservan 2006 Il Poggio stå sig mot en jämbördig motståndare?

18 kommentarer:

Herren sa...

Montesanto beskrivningen låter som den perfekta kontaktannonsen, jag tror på en perfekt match med mina smaklökar. Tack för gedigen konsumentupplysning!

The Wall sa...

Vi har upplevt lite flaskvariation på just Fèlsina 2007. Ibland kryper en inte helt behaglig form av beska fram, som iof brukar mildras efter någon dag i frihet.

Anonym sa...

Gary har precis snattrat om Felsina med.

http://www.youtube.com/watch?v=-zkvnncciyo

P.

Vinosapien sa...

verkar dock vara en bra bit från
montevertine...eller?

Finare Vinare sa...

Herren - vi ser fram emot att läsa din beskrivning...

The Wall - intressant. Vi lär nog dricka den igen trots en liten strimma av besvikelse. Inte minst kommer vi att testa mer Fèlsina inom kort....

P - tack för länken! Ja, där hade vi ju just standardriservan som inte säljs på SB, och Garys reaktion på den var väl en ganska precis återgivning av vad vi tyckte om standard-chiantin. Trevlig stil, men en bit kvar till enastående. 88+ om man ska översätta till siffror.

Vinosapien - kvalitetsmässigt så nafsar vi nog Montevertine i hälarna, men stilen är mer kraftfull än burgundiskt elegant. Därav våra associationer till Saint-Cosme Gigondas - ett jäkla bra vin för övrigt.
Sen fanns där inget som triggade ekallergin heller och det ska man ju vara tacksam för. Fjäskbefriade stilar brukar ju gå hem på Sturkö-baren, så detta ska du absolut pröva. 91-92 pinnar känns inte som någon överdrift i sammanhanget.

Vinosapien sa...

menade stilmässigt och absolut inte kvalitetsmässigt. bara etiketten, och det faktum att gabriel importerar, får mig att gå loss på ett 4-pack. intresset blev inte mindre av att läsa er post.

The Wall sa...

Visst ja, jag fingrade på Rancia Riserva 2007 (Fèlsinas fin-vin) i tisdags, men var lite osäker på om jag skulle slå till eller inte eftersom jag inte riktigt övertygats av vanliga Fèlsinan. Det som till slut vägde emot var en anställds "jag var inte imponerad". Eftersom denne och jag har liknande smakreferenser övergav jag Rancian den gången. Finns den kvar längre fram kan jag knappast hålla tassarna borta.

Upplevde för övrigt en intressant sak i slutet av förra veckan; Mandrone di Lohsa 2007 öppnades på en måndag och slutkonsumerades på fredagen, fortfarande till stor belåtenhet. På lördagen valdes just Fèlsinan bort till förmån för Fonterutoli 2008 och tydligen var Mandronen lite väl färsk i smaklökarna, ty Fonterutolin smakade intet. Paus i kylskåpet till söndagskvällen och vips, plötsligt var smaken åter i Fonterutolin. Olika galaxer? Javisst, men ändå intressant skillnad.

Finare Vinare sa...

Ja, hur som helst ska ju Rancian knappast drickas än.
Men man måste ju testa för att veta... så vi försöker ställa ner förväntningarna lite, med nollsexans uppvisning av potential i färskt minne...

Lohsas nollsjua är inte alls tokig. Några dygns luftning i ditt kylskåp verkar annars vara modellen i största allmänhet...

Henrik sa...

Jag lider ju inte av direkt ekallergi, tycker som Winepunker att lite medium toast Allier rätt använt kan vara mycket trevligt.
Men efter att några Montevertine runnit ner så är längtan efter Toscanska muskler på choklad- och ek-träningsläger inte som mest bultande.
Därför härligt att höra om denna.
Enligt Monsanto själva ligger den här på barriquer som använts en gång - sannolikt till Il Poggio som använder en blandning av nya barriquer och barriquer som använts en gång.
Jag börjar med att testa den här, sedan tar vi itu med Il Poggio. Gissar dock att Il Poggio 06, med ledning av årgång och barriqueanvändning, har en mycket ljusare framtid än nutid.

P.S
För övrigt mycket illasinnat hanterat av Gabriel. Jag har ju köpstopp!
D.S

Finare Vinare sa...

Jo, 42 månader i ny ek KAN ju funka alldeles utmärkt, åtminstone om man heter Guigal och vingården La Mouline. Problemen hittar man hos klåpare som försöker göra om tricket....

Nä, lite mediumrostade aromer av sandelträ och ljusa orientkryddor bör knappast vara allergi-framkallande.

Det ska bli intressant att se vad Il Poggio har att ge. Vi ska tussa ihop den antingen med Rancia 07 eller Fontalloro 06. Vilken önskas?

(givet svar: kan man inte få båda?)


PS. Fy Gabriel, INTE importera fler bra toscana-producenter och ruinera hederligt folks karaktär och moral.

Henrik sa...

Precis, vem tror den där Gabriel att han är egentligen? Vinvärldens svar på Larry Flynt?

På det hela taget, om vi ska räkna in alla klåpare, har väl sannolikt Guigal gjort mer skada än nytta, men det är ändå svårt att hålla emot dem. Jag lät en d'Ampuis rinna ner häromlördagen och sweet Lord, den gjorde om tricket.
Men som sagt, man får väl se Guigals toppnummer, väl valda delar av Bordeaux samt några enstaka italienare som goda undantag snarare än regel ...

Vad gäller Rancia och/eller Fontalloro, så gissar jag, än en gång med årgången som vägledning, att Rancia har mer att erbjuda i dag. Framtiden borde tillhöra Fontalloro ...
Jag provar gärna alla tre - nudge, nudge.

Anonym sa...

Jag har lagt ner det där med vinbudget. Precis som det där med motionera, äta nyttig mat och hålla hastigheten. Trams trams trams :)

Beställt en Monsanto får vi se.

P.

Anonym sa...

(A): Monsanto beställer vi om inte annat bara för etiketten...

The Wall sa...

Kylskåpet är underskattat som luftningszon. Huvudskälet till kylskåpsexperimenten är att antalet alkoholkonsumenter för närvarande har reducerats tillfälligt till en person till och med slutet av juli. Även kosten får justeras något; kött med färdiggrad "rare" får också vänta på konsumtion.

Ulrik sa...

Grattis väggen!

The Wall sa...

Tack!

Henrik sa...

Efter att ha varit ond och elak mot Gabriel måste jag i alla fall erkänna en sak; etiketterna är ännu snyggare irl än på bild ...
Första flaskan ska få vila någon vecka, sedan kommer rapport.
Misstänker att Gabriel, trots hans attack på mitt köpstopp, slipper turbotutte :-)

Henrik sa...

Jaha, så slapp Gabriel undan turbotutte igen ...
Inledningsvis är Monsanto lite unken, stenig, kirschig men inte volatil och körsbärig.
Ett par timmar senare är doften mer inbjudande, kryddig, örtig, stenig och en jäkligt tät frukt, får faktiskt nästan lite CH9-vibbar.
Fast syrorna är mer italienska, mineraliteten tuffare och körsbären mer, eh, ja, italienska.
Monsanto är ju svingod ...
Och ännu mer svingod om något år eller tre, gissar jag.