1999 Joseph Drouhin Clos Saint-Denis

Gås med krås och sås, det är julmat hemma hos oss. Med sina fem kilogram är årets gåsapåg en rejäl krabat, fast det låter som mer mat än det är. Bortåt ett kilo inkråm och hals kokar vi fond på, och säkert  en och en halv liter gåsflott rinner av och blir till världens bästa matfett. Innanmätet av gåsen smörjer vi med citronklyfta, salt, socker och vitpeppar innan vi fyller den med äppelklyftor och katrinplommon och syr igen krabaten med steksnöre. Två och en halv timme senare kommer den ut ur ugnen, brun och grann.

1999 Joseph Drouhin Clos Saint-Denis är seriösa doningar,
den saken framgår redan av doften. Våra förväntningar är något nedskruvade efter den nyligen provade 2002 Charmes-Chambertin, men detta är bättre. Här finner vi fantastiska, respektingivande aromer av tjära, tobak, rök, blyertsstift och järn, som ger en del associationer till barolo. Frukten är också åt det mörkare hållet - dova lockrop i skogen, med röda stråk av hallonlakrits och körsbär. En aning av julmust-mognad, men alls inget som stör.

Smaken är bentorr, på ett ädelt sätt. Vinets kropp känns relativt slank, men kraft saknas inte och intensiteten är hög. Frukten upplevs ganska återhållsam, och tycks bara nätt och jämnt tillräcklig för att fylla ut den seniga, steniga strukturen. De mineraliska sensationerna är inget annat än imponerande, och de bär ut i en enormt stilig och solid båge hela vägen från mitten till den ihållande eftersmaken. Gåsen får precis vad den förtjänar.

På stora viners vis blir detta bara bättre och bättre för varje klunk, ju mer man lär känna det. Här finns en tydlig känsla av transparens, av att vingårdens jord talar rakt igenom druvsaften. Allra bäst smakar det faktiskt till musik, då vi tycker oss "begripa" vinet på ett djupare, tredimensionellt plan. Låter kanske mystiskt, och det är inte så ofta man får den känslan. Dels måste det finnas något att hämta, dels bygger det på att vinet bjuder motstånd och man tvingas jobba för njutningen - och så måste musiken vara på samma nivå. Och det var den faktiskt!