2008 Gros Frère et Soeur Echézeaux

En av de bästa filmer som någonsin gjort om mat och dryck måste vara Babettes Gästabud, efter Karen Blixens berättelse med samma namn. Det geniala är kontrastverkan mellan gammeldanskarnas religiösa puritanism och den franska hjältinnans kärlek till bordets fröjder. Några viktiga planteringar görs i början, sedan är det med film precis som med ett bra långkok: allt som behövs är tid. Bilderna masar sig framåt i sövande tempo, fyrtio bleka och magra år passerar. Och så kaboom! bränner de av hela fyrverkeriet under en enda färgsprakande måltid. Den känslomässiga effekten är enorm.

Filmens höjdpunkt är nog ögonblicket när Jarl Kulles svenska general kommenterar huvudrätten. En gång åt han dessa vaktlar - "Cailles en Sarcophage" - lagade av Paris bästa kock på Café Anglais, och så plötsligt förstår vi hur allt hänger ihop. I glasen har sällskapet en 1848 Clos de Vougeot från Louis Latour. Hur gott det smakar berättas enbart i bilder. Gamlingarna har klara problem att hålla ordning på anletsdragen.

Själva lagar vi ankbröst med puy-linser, rotsakspytt och rödvinssås. Inte lika storslaget som Babettes middag, men ändå väldigt gott. Vinet hade vi tillfälle att testa hos importören i maj, annars vete tusan om vi vågat chansa. Nej, förmodligen inte. Förväntningarna är alltså på topp. Ska vi också förvandlas till lallande lellar ikväll?

2008 Gros Frère et Soeur Echézeaux Grand Cru har en öppen, frestande doft. Första sniffet ur karaffen är nog det allra bästa. Här serveras rostade toner, köttiga och djuriska, med ett sexigt inslag av tryffelsvamp och din älskades armhåla en ledig söndagsmorgon. Skogsbären är maffiga, S hittar lingon med tjinuski-sås, dessutom noterar vi apelsiner, enrisrökt korv, tallbarr och örter. Ikväll framstår det tydligt hur pass mycket ny ek man använt sig av, här finns en hel del drag av rostning och bittermandel.

Attacken är stor och omedelbart lustfylld, fruktig och ekig. Elegant torr, med drag av kryddnejlika. Syrorna läskande och ganska breda med drag av både blodapelsiner och lingon. Mittsmaken kunde haft bättre fokus och riktning - den är också märkbart gles i väven här och där - men har en härlig intensitet och bra utbredning i munnen. Avslutningen bjuder på en viss beska av örter och ek. Smaken är enormt läcker precis i början, men tappar lite efterhand. Ett riktigt höjdarvin ska egentligen bete sig precis tvärtom.

Det här är väldigt gott, men ikväll ställer vi tuffare krav än så. Vinet känns lite "jobbat", frukten uppumpad på ett sätt som gör vinet omedelbart attraktivt - mittsmaken avslöjar det problemet - och därför känns det inte som ett klockrent projekt för källaren. De flesta av Gros viner kommer från unga stockar. Därför använder man sig, åtminstone än så länge, av en mustkoncentreringsmaskin ("omvänd osmos") för att täta till musten. Slutligen noterar vi i mesta laget av ny ek, åtminstone för vår smak.

Bernard Gros' 2008 Echézeaux övertygade alltså något mer vid provningen i våras. Vi måste justera ner omdömet en smula, men om vi bortser från invändningarna - visst gjorde vinet succé till ankbrösten! Vi kanske inte blev lika tårögda som Babettes middagsgäster, men nog var det en bra fredagskväll. Klä julgran, dricka gran kry, äta anka, se en höjdarrulle. Ungefär så. Och så lite mer vin, tack.


ps. Filmen hittade vi på CDON för 69 spänn. Fortfarande en tänkbar julklapp eftersom de levererar inom två-tre dagar. Vinet släpptes häromdagen i vinkällarbutikerna.

pps. Poängknarkare får som vanligt sin fix i CT. Klicka på länken, så blir allt bra. Märk väl att den högsta poängen, den satte importörn själv. Ja, man ska ju tro på sina grejer...