BYOB 6/11

Rolfs Kök är med rätta berömda för sina långkokta oxkinder. De når sitt himmelska tillstånd genom att tillbringa två dygn i sydfranskt rödtjut - snacka om utdragen kallmaceration - varefter de steks i panna och grytbräseras i sådär en tio-tolv timmar. Vi som älskar långsam matlagning kan förstås inte låta bli att pröva lyckan på egen hand. Johan Jureskogs recept hittade vi här.

Det mesta utom själva serveringen kan fixas i förväg, så det här är mat som passar bra att göra när man är lite fler runt bordet.  Och det var vi i lördags, åtta närmare bestämt. Goda vänner och vinnördar hela bunten. Allt för länge sen sist, men nu hade vi bestämt oss för att ta igen förlorad mark. Förväntningarna var förstås på topp - vad skulle dölja sig i karaffer och påsar?

Okej, då sätter vi igång!

1. Gyllene färg och mognande doft med karaktär av normandisk äppelcider. Fascinerande autolytisk alkemi, skickligt inarbetad fatkaraktär. Diskreta sherrytoner, nougat, hasselnötter och brioche. Salivdrivande grapefruktskal och prima mineralvatten. Hög fruktmognad och gulorange aromrikedom i munnen. Citrussyror med spänst och fräschör, liten grapebitter twist, torrt och kritmineraliskt slut. (92)

NV Jacques Selosse Brut "Initiale" Grand Cru Blanc de Blancs

Favorit i repris. Degorgerad oktober 2007, drickfasen perfekt just nu. Vi gjorde misstaget att karaffera, inte bra...

2. Silvervitt med grönskimmer. Elegant, återhållsam, skiffertonad, smått animalisk doft. Flintrök, malkula, vit citrus och diskret äppelbensin. Fjäderlätt, intensiv, ungdomligt dansant smak med renaste tänkbara frukt, i perfekt balans med den graciösa syran. Grapefrukt, tång och salta havsbrisar kan förnimmas i den stilfullt torra avslutningen. Fantastisk kabinettsriesling, det blir inte mycket bättre än så här. (93)

2008 Egon Müller Scharzhofberger Kabinett

Skulle förstås vara Egon den Fjärdes nollnior då. Var tusan gömmer mannen restsockret, egentligen? Den här nollåttan finns i BS, medan kabinetten från 2009 redan är slut.

3. Fint rostade fat, rejält med kryddiga toner och en aning av gummi. Persika och vaniljkokta päron. Popcornen väntar runt hörnet, och visst får man bourgogne-associatoner. Smaken är tyvärr inte lika kul. Frukten känns lite sötkladdig med glycerolfetma, lite grova syror, alkoholbitterhet och fatbeska. Intrycket är inte helt harmoniskt och det bränner duktigt i eftersmaken. A spikar snyggt att det rör sig om en nyzeeländsk chardonnay. Men vinet framkallar inga ovationer kring bordet, tvärtom är kritiken ganska enig. Överjobbat. (87)

2007 Felton Road Block 2 Chardonnay

Otacksamt att inta scenen efter Egon the Elegant. Vinet är fortfarande ungt, och kanske ordnar det sig med tiden. Ändå väldigt tveksamt att satsa pengar på att utforska saken.


4. Tegelröd sidendress. Svindlande vacker och övertonsrik doft med ljusa drag av jordgubbssylt, tjära, pomeranser, torkad frukt, orientkryddor, sandel och eneträ. Superharmonisk smak med lustfyllda tanniner lika söta som brunt socker. Mogna apelsiner i syrorna, gott om sprattlande lakritsfiskar, och en tonicbitter avslutning. Nervigt, elegant, självlysande vin med en enorm längd. Ren kärlek! (95)

1997 Paolo Scavino Barolo Bric dël Fiasc

Inte ett spår av värmestressade tanniner. Har vunnit i harmoni och varvat ner på efterbrännkammaren sedan det toppade vår årsbästalista 2007. Annars lika bra som då.

5. Mörkare brunröd nyans. Superkomplex doft med fascinerande djup och bredd. Mörka drag av tjära och köttfond bäddar under supermogen (bananmogen) frukt av cassis, plommon och hallon. Viol-blommiga övertoner spelar över mullrande djupbas av fetlakrits och piptobak. Menthol och grusväg vill man ju också ha i sin barolo. Smaken är rik, sammetslent kraftfull, lite plump. Aromatiken generöst plommontonad åt det mörkare hållet. Rejäl kropp, stora, söta, aningen kantiga tanniner och en lång, kryddig eftersmak. Vilken uppvisning! (94)

1997 Paolo Scavino Barolo Carobric

Scavino övertygar med sina bägge baroli från -97. Men så olika de är, syskonen! Intressant att de flesta gissningar hamnade i det traditionella lägret, även om  det mumlades "Scavino-cassis" rätt tidigt...

Dags för oxkinderna! Här behövdes ännu en skölja ner maten-barolo. 2006 Cascina Cucco Barolo Cerrati framstod som saftig langhe nebbiolo i det celebra sällskapet...

På det igen:

6. Vid första sniffen påminner vinet om en oansenlig, vegetal vänstra stranden-bordeaux - men här finns också en förorenad, kemisk lukt som är ganska motbjudande. Doften förenar drag av gräs, tulpanstjälk, grön paprika, gummi, bensin och utbränd aska. Det är liksom bränt och grönt på samma gång. Ganska otäck smak av utspädda svarta vinbär, bränt gummi, bakelit och släckt brasa. Den sura syran skramlar tomt i en blek och tanig kropp med låg alkohol, ändå finns en brännande eftersmak. Det framstår som ett valhänt försök att kopiera klassisk cabernetdominerad bordeaux, och resultatet når faktiskt nya dimensioner av uselhet. Var i hela världen gör man så här dåligt vin? (59)

2002 Château Changuy Afip Global Cabernet Sauvignon "Premium Wine"

Jonathan Ray/Daily Telegraph: "It's the second red, the 2002 Château Changyu Premium Wine (also a Cabernet), that hits the bull's-eye, with buckets of voluptuous cassis fruit and spicy cedar wood. At £40 a pop, it would struggle against the competition in the UK, but, taken in isolation, it's impressive. It's aged in French oak and resolutely Bordeaux in style and I'm itching to show it in a blind tasting." Ja, så kände säkert Ulrik också! Vi snackar alltså om det näst dyraste vinet från Kinas mest prestigefyllda vinföretag. Beijings avgaser bidrar förstås till en unik terroir. Kolla in det fina Lafite-liknande slottet här.

7. Tät, mörk, nästan opak oxblodsfärg. Mättad, komplex och syrahtypisk doft av malört och mynta, mörka körsbär och björnbär, bittermandel och chark. Mullrande mörker av skokräm, asfalt, lakrits, svart oliv och mörk choklad. Tät, fruktig, balanserad smak, friskt syrlig, rejält kryddig, fernet-bitter, chokladig, kolatonad och mintig. Ambitiöst och proffsigt vinbygge, och dessutom riktigt gott - men kanske också en smula anonymt och utan det där definitiva lyftet. Gissningarna går till amerikansk rhône ranger-syrah eller australiensisk rhône-kopia. (92)

2007 Haskell Pillars Stellenbosch Syrah

Ovanligt bra för en sydafrikan. Nyligen vinnare i "Tri Nations Challenge 2009" mellan NZ, OZ och SA (första gången SA vunnit). Hälften av druvorna avstjälkades, resten jäste i klasar, uteslutande med naturjäst. Mognade under 15 månader i franska ekfat, varav 45% nya. Liten upplaga, kostade motsvarande ungefär 500 kr. I Sverige har nystartade Kajsa Wines tagit sig an agenturen.

8. Ren, ung, mörk och elegant bordeauxdoft med hög fruktmognad. Banan/cassis, bittermandel, blyerts, mineral, ceder och tobak. Mer av blommiga toner tillkommer efterhand. Ung, stram, knuten smak med seriös tanninstruktur. Drygt medelfyllig kropp med lite tunnare frukt än doften antydde. Torr mittsmak med läskande mineralkänsla, samt en elegant avslutning likt bitter belgisk choklad. Smaken vinner starkt på luft och upplevs mycket mjukare efter en timme eller två, då också en hel del kolatoner gjort sig bemärkta. Känns som en schysst nollsexa från Saint-Estèphe eller Pauillac. (92)

2006 Château Pichon-Longueville Baron Pauillac Cru Classé

Riktigt god och välgjord pauillac, utan att vara fantastisk, lagras typ fem år. Just nu på rea för 695 kr.

9. Det här glaset har en hänförande doft! Själva definitionen av ung côte-rôtie med tjära, malört, eneträ, fina charkuterier, blommande viol och fruktig peppar i både grönt, vitt och svart. Rika, vackert röda fruktaromer samt ljusa fattoner av sandelträ, kola, orientkryddor och mjölkchoklad. Smaken är - om möjligt - ännu bättre. Vilken fin fruktmognad! Vilka silkiga tanniner! Vilket grepp! Vilken mineralitet! Köttsafterna från en nystekt rostbiff möter de underbaraste kryddtoner i en burgundisk munkänsla på grand cru-nivå. Helt fenomenalt och ospottbart vin. Känns som en nollsexa. Jamet? Nä, attans om det inte är Guigals Château d'Ampuis vi har äran att få möta igen. Ljuvliga parfymer hänger sig kvar och sjunger högt i det tömda glaset. (96)

2006 E. Guigal Côte-Rôtie Château d'Ampuis

Kvällens vin! Tack, tack, tack, Henrik! Finns fortfarande kvar på SB för 995 kr, annars är €68 hos Millésimes att föredra.

10. Lysande rubinröd färg och en doft som är vidöppen direkt efter upphällningen. Ännu ett supersniff, med toner av cassis, hallon, salmiak, läder, orientkryddor och ett stänk fin konjak. Vinet stänger ner rätt snabbt i glaset, och upplevs då mer monolitiskt. Ungt, förstås. Slank och seriöst strukturerad smak, rikt fruktig och aromintensiv, härligt bett i mineralsältan, suveränt grepp i de ungtuffa men sötmogna tanninerna. Förenar lätthet och tyngd på ett magiskt sätt. Kommer igen i glaset efter en timme eller två. En toppbarolo med grym potential! 2001 eller 2004? Monforte eller Serralunga? Aldo Conterno? (95)

2004 Massolino Barolo Vigna Rionda Riserva

Grattis alla som handlat.

11. Stor, helgalen doft med karaktär av extremt låg avkastning. Volatilt som en amarone och brettigt som en châteauneuf med söt torkad frukt, läder, russin, godisek, plåster, mynta, eucalyptus och andra örter. Rejält kraftfull, bittersöt smak, kryddig, smått eldig. Hög citrussyra med lite "justerad" känsla. Maffigt, munfyllande och mättande vin, supergott att sippa snarare än dricka. Fortfarande relativt ungt trots viss utveckling. Gissningsvis en bra aussie-shiraz, med vissa invändningar mot en lite "tillverkad" stil. (92)

2002 d'Arenberg The Dead Arm Shiraz

Kul med mognande viner  från "down under". Ännu mer tid på rygg skadar inte!

12. Färgen är ung, tät och blåröd. Doften bjuder på charmig sötfrukt åt grenachehållet, som mosade skogsbär med ungdomliga godistoner. Vi nosar jordgubbar, hallon och björnbär. Fikon, kryddor och garrigue. Persikor, apelsiner och choklad. Tydlig ek i modern stil, men utan att skymma den goda frukten. Bra mineraltoner och fräschör, samt en kryddig avslutning. Lätt att gilla! Södra rhône? (91)

2006 Montecastro y Llanahermosa Ribera del Duero

En ren tinto fino/tempranillo alltså, på amerikansk och slavonsk ek. Bra utdelning för 200 spänn! Väntar på att lanseras genom Bristly.

13. Mogen uppenbarelse med vackert rubinröd färg, och massor av fast fällning. Doften är först lite instängd med unkna, funkiga toner av simbassäng och båtvarv. Öppnar snart upp mot en fenomenalt mycelmättad, jordig och svampig undervegetation. Mer av mynta, tobak och te. Läder, tjära, korv, balsamico, knäck och crème brulée. En enormt komplex sniffarupplevelse - men smaken överträffar doften med sin storslagna, sötmoget röda nebbiolofrukt som är så överraskande vital. Här finns ett strålande grepp i tanninerna och en enorm mineralkaraktär. Gissningarna börjar vid -82, men går snart tillbaks till -78 innan A slår fast att det nog är äldre än så, och vi landar slutligen vid -71. (95)

1971 Giovannini Moresco Barbaresco Pajoré

Ljuva återseende. Kanske inte lika himlastormande som förra flaskan, men ändå en stor och vacker upplevelse.

14. Citrongul färg. Fin doft med ljusa aromer av mineral, citronskal, apelsin, smör, vanilj, honung och ljus kaka. Petroleum i diskreta toner, med vita blommor på toppen som känns väldigt riesling. Smaken medelfyllig, balanserat söt med frisk syra och stenig munkänsla. Ren, markerad syra driver smaken i den relativt lätta, fina avslutningen. Supergott vin, och renheten är ack så tysk. En söt auslese utan botrytis. Mosel som det tycks, kan det vara Molitor? (92)

2005 Markus Molitor Zeltinger Deutschherrenberg Riesling Auslese **

15. Orange färg, och en alltigenom botrytiserad doft av rx-lim/karlssons klister, marmelad på apelsiner och pomeranser, torkade aprikoser, bokna äpplen, nötter, örter och honung. Smaken viskös, superrik och rejält söt, säkert 200 gram restsocker. Väldigt intensiv i sina botrytiserade aromer, med lite högre alkohol och en låång, kryddig eftersmak. Balansen blir lite i tyngsta laget, men visst är det häftigt. Tokaji 6 puttonyos eller kanske en bonnezeaux på ren ädelröta? Nej vi är inte ens i Europa. Hmmm, då är det nog mr. Krankl i glaset! (92)

2005 Sine Qua Non Mr. K The Noble Man Alban Vineyard Chardonnay

Ett samarbete mellan Manfred Krankl och Alois Kracher. Druvan är chardonnay och restsötman hela 235 gram/liter. Ändå 12,1% alkohol. Hyfsat hög brix alltså...




Tusen tack till er som var med och bidrog till denna långa, härliga kväll!