Södra rhône och ny rostad ek är ingen enkel historia. Efter ett par år nere i mörka källaren har 2004 Domaine La Monardière Vacqueyras Vieilles Vignes en mörk doft med brända, rostade fat, kryddnejlika och en aning volatila toner. Frukten har tappat sin primära körsbärslikör - nu handlar det mer om torkad frukt, fikon, katrinplommon och ugnsbakta kärnor av stenfrukt. Söta lakritsremmar, mörka fernetbranca-örter och fet, stenig jord.
I munnen får vi ett gott, runt, kryddigt vin med aromer av mörk choklad, tobak, russin och mineraler. Sötman är ganska uppenbar, faktiskt lite i sötaste laget i den ordentligt långa eftersmaken. Alkoholen är däremot återhållsam, vilket får S att gissa på ett svalare år som 2004. Något som blivit uppenbart med lagring är de mjuktorra ektanninerna, och en lite jolmig munkänsla med lägre syror. Vinet är inte alls lika upphetsande som när det släpptes, alltför fatpräglat - och vi ristar dit en notering i minnet om att se upp med grenache och ny ek. Hoppeligen hittar nästa flaska fram om ytterligare ett år eller två. Tveksamt, som det ser ut nu. (88)
ps. 60% grenache, 20% syrah och 20% mourvèdre. 18 månader på 600-liters demi-muids. Extra tråkigt att dissa med tanke på de exalterade tongångarna i samband med släppet.
6 kommentarer:
Hmm, intressant och lite oroande. Grenache och ny ek är väl sällan så lyckat, men det handlar ju ändå om demi-muids och inte barriquer. Jag köpte inga nollfyror, men det låter som att man bör väcka en nollfemma rätt omedelbart. De var ju ruskigt goda åtminstone sommaren 2008... men saker händer. Nu brukar ju sällan Vacqueyras behöva lagras så mycket, men för att slänga ännu en fackla på bålet - tror ni inte årgången kan spela viss roll också? Vi har öppnat några nollfyror senaste halvåret där det känts som att vinet fortfarande legat lite i limbo och väntat på att komma loss efter en sedvanlig inledande charmig fas. Monardières VV är ju ändå hyfsat seriösa grejer från 60-åriga rankor.
Nog är det så, och kanske öppnade vi den helt enkelt för tidigt. Nollfyror verkar som sagt hänga lite på gärsgårn för närvarande. Nollfemman hade mer av allt och borde behöva än längre väntetid, nu när den inledande smekmånaden är över. Vi gissar att det är bäst att spara på den...
Alla lövträdsallergiker har väl märkt att säsongen är här. Men inte visste vi att ek är med i sjukdomsbilden. Var ska detta sluta?
Förresten, hur många hade en fantastisk vinupplevelse igår? Billigt Vin jagar också anledningar till uteblivna kickar...
tyvärr finns det nog en och annan ekbomb liggandes i källaren...
smaken utvecklas ju konstant...
kanske utvecklas bio-boomen till bio-bomben...
Visst är det trist när man korkat upp och allt är upplagt för njutning och sedan blir det liksom inställt. Just risken med ändrade smak- och stilpreferenser är väl en av svårigheterna med att köpa lagringsviner. Sånt som verkar vara strålande idéer vid inköpet känns ibland inte fullt så engagerande två år senare. Jag beställde ett gäng 04:or från Domaine La Monardiere på er rekommendation. Systemet slarvade bort min beställning. Jag gick i taket. Nu låter det som jag borde skänka den slarviga en stunds tacksamhet. Fast så dumt låter det ju ändå inte.
VS: biovinerna har så rackarns god frukt att vi inte tänker experimentera med långlagring. En överraskning rätt nyligen var dock den underbara 1997 Mas des Chimères som verkade ha flera år framför sig...
Så sant, Ingvar. Men vi har då aldrig ångrat gamla inköp av röd bourgogne eller champagne!
Kanske var det biokalenderns fel?
Det var lövdag igår...
Annars är det väl vår och "lööööövtider" på G nu? ;-)
Undrar just hur många besvikelser som väntar runt hörnet?
Så länge de är balanserade så kan jag gilla det mesta men jag vet ju inte vad jag tycker om 10 år.
Skicka en kommentar