Under jullovet korkade vi upp en nollsjua från Domaine de la Janasse, en côtes-du-rhône vid namn Les Garrigues. Så här måste Bob Parkers ande dofta, tänkte vi då. Ikväll får vi förnyad medial kontakt med hans hyllade "vintage of a lifetime". 2007 La Bastide Blanche Bandol Rouge har en djup doft där mörka likörtoner blandas med advokatens patentsökta "liquid stones". Söderns garrigue finns i rikligt mått och just här domineras den av prunkande lavendel. Assisterande noter av körsbärskärna, ammoniak, hostmedicin, tobak och rosor gör detta till ett riktigt frestande glas att sniffa på...
Som brukligt med bandol och mourvèdre hade vi ställt in oss på ganska tuffa tag. Döm om vår förvåning när den nya årgången fläktar in som en mjuk slöja i gommen. Fräscha syror och alkoholsöt frukt framkallar silkeslena sensationer, viskösa som vaselin. De tuffare tanninerna letar vi förgäves efter, vresigheten är noll och alla femton procenten har trollats in i den stora frukten - men det finns lakritssalta pastisaromer, steniga mineraler och en avvägd bitterhet som stramar upp avslutningen. Hudens rysningar av välbehag hjälper till att berätta för hjärnan vilken nivå vinet lyfter till.
Oj, vad bra detta är! S som provar blint sätter priset till "i alla fall inte under 200 kr, gissningsvis 240". Nu är ju inte det riktigt fallet, vi snackar 129 spänn i systemets ordinarie sortiment. Precis som just konstaterats i kommentarstråden till föregående post: det här ett brakfynd i sin prisklass. Vi möter upp med en chilihet grillad kyckling, ugnsrostade kalamata-oliver, söta paprikor samt örtig klyftpotatis och får en väldigt billig biljett till medelhavet på kuppen. La Bastide Blanche har varit mycket bra även i de tre föregående årgångarna, men här blir den sydfranska nollsjuefruktens vänner rejält bortskämda. Håll koll på temperaturen och matcha med rätt mat. Och glöm för all del inte att lägga undan några flaskor!
ps. Sedan åtskilliga år görs egendomens viner av ekologiskt odlade druvor. När man gör en SB-sökning på röda franska ekoviner mellan 0 och 9999 kr får man bara sex träffar totalt, en svårt vilseledande information till kunderna.
2007 La Bastide Blanche Bandol Rouge, EARL Bronzo, Le Castellet. (90)
15 kommentarer:
Något att stoppa undan för framtiden?
Ha! Jag skriver en elegant hyllning av små imporöter och La Bastide Blance 2007, kombinerat med ytterligare en träffsäker VinUnic-diss på förmiddagen - ni kontrar med att recensera samma vin några timmar senare. Onekligen ett sammanträffande. Återigen: väl generöst betyg. 88 poäng, men skyhög prisvärdhet.
Håller med om att man väntat sig tuffare tag, men att den var just elegant och aldrig klen.
Ni besvärades inte alls av sötman som blev väl tydlig när man drack den utan mat?
Nå, svara nu. Vilken är SB:s mest prisvärda röda under 150 - La Tense eller Bastide Blance 2007?
Ha! Underbart med ett självförtroende värdigt en guldtandad rappare!
Sista först. I vår smak är Le Tense fortfarande systemets allra bästa röda under 150 spänn. Dels för att användbarheten är så mycket bredare, dels för att vi i allmänhet föredrar den "burgundiska" balansen med högre syra, slankare kropp och lägre alkohol. Det skäms inte för sig ens i sällskap med betydligt dyrare viner från bourgogne och piemonte.
Sötman, javisst har Bastide Blanche en fruktsötma som får extra skjuts av alkoholen. Den är för övrigt genomgående i nästan alla sydfranska nollsjuor vi smakat. Bäst tycker vi att det blir när man parerar med söta ingredienser som grillade paprikor. Men vänta fem år och det kommer inte längre att upplevas så sött. När bebyfetman gått in kan också tanninerna tänkas göra sig mer bemärkta, och nog lovar vinet betydligt större komplexitet till den som har tålamod.
En kul grej med Bastide Blanche är hur årgångstypiska deras viner har varit. Den enda som avvikit lite från normen är nollfyran som var oväntat eldig, stor och sötfruktig jämfört med andra producenter i provence/rhône. Vi har lagt undan av både nollfem och nollsex så det ska bli intressant att se vad som händer framöver.
Jag har läst er blogg nu i några månader. jag ska erkänna att jag i vrede varit påväg att sluta mer än en gång då ni bara smaskar i er konstiga viner från Danmark Tyskland etc. Men nu verkar ni vara på rätt väg med två viner från SB. Ni har väl rätt med betygsättningen på Blason då jag håller med om att någon extra finess pga stor volym i produktionen inte finns i gommen. Men nu ska jag ner och köpa 2007 La Bastide Blanche Bandol Rouge!! Ps: Jag klagade på Nynäshamns bryggeriers "Ekholmen Ekologiska Ale" som fått problem i Batchen (skriver man så?) och fick 100kr och som plåster i levern.
Verkar vara ett bra pris för Bandol i Sverige. Jag hittar sällan någon intressant Bandol under 10 euro. Pibarnon kostar en hel del nuförtiden.
De europeiska priserna på La Bastide Blanche ligger vanligen runt €15-€18 med enstaka fynd neråt €11 vid hel låda. Så det svenska priset är grymt!
Erik - vrede är verkligen inte den känsla vi vill framkalla. Åtminstone inte i första hand ;-)
Så vi testar ytterligare ett sydfranskt vardagsvin ikväll! För vi kan ju inte bara skriva om konstiga viner från Danmark och Tyskland. Hur skulle det se ut?
Erik slog huvudet på spiken, kan tillägga samtliga vin från Vinik åxo :-).
Alltså, jag kan förstå att det kan kännas körigt att inte hinna med på "konstiga" viner från Tyskland och Danmark, men jag vill tacka för de ögonöppnarna - också!
Vinik är i dagsläget knepigare, men Tyskland är väl öppet för alla svenskar - det är bara att beställa.
Sedan om detta beteende får SB att skärpa sig eller tvärtom gå ner sig ytterligare, det är en annan fråga ...
Angående Bastiden, jag har prövat en flaska och var faktiskt direkt överraskad av hur "mjuk" den var med tanke på tidigare årgångar. Mineralen och pastisfeelingen var härligoch bjuder på en billig resa till Bandol med utsikt över båthamnen där, men hur bra blir den av att ligga fem år?
Jag hittade inte riktigt strukturen eller tanninerna som sa lagring med hög och förväntansfull röst. Alltså, jag fick ingen känsla för att vinet dör på två år, men jag fick heller ingen känsla för vad gott skulle komma.
Hmm. Nu blev jag sugen på att prova på någon av mina Galantin från 98 och 99. Mina Pibarnon 97 får vila ett tag till. Jag provade en hos en kompis för ett år sedan och den verkar tåla fler år.
Första sippen av detta i nya Riedel Vitis glas. Stått i karaffen 1h nu men alkoholen slår igenom lite väl hårt för att drickas utan tilltugg. Får se hur det funkar ihop med ryggbiffen senare ikväll.
Grymt nöjd med glasen iallafall!
http://img691.imageshack.us/img691/6316/bildcl.jpg
P.
Efter ytterligare en timme och en grym biff till så faller allt på plats. Jag kommer på mig själv att sitta och bara dofta ur glaset. Ett betyg som i min bok betyder riktigt bra. Jag köper fler och bygger på höjden och rekar detta till alla nära och kära. Fynd.
P.
Galantin 99 är färdigmognad. Mycket trevlig bekantskap. Jag ska nog köpa mer av den domänen (eller liknande) 7,50 euro för 5-6 år sedan.
Lavazza
2018-01-21. Från vår temperade källare lät vi 07:an ackompanjera varsin snabbstekt entrecote-skiva (nära "bäst-före-datum")+kokt amadine samt sås med svart trumpetsvamp. Det enda vi ångrar är att vi inte köpte fler av 07:an! /Åsa o Per
Roligt att höra! Vi har ett par flaskor kvar... det är väl knappast någon brådska?
Skicka en kommentar