Krabba är givet till fredagmiddag efter Nettare e Gioias frestelser, likaså riesling från Rüdesheim. Men kommer man hem i senaste laget och tyskarna inte är kalla nog är det läge att avvika från planerna. Det är precis sånt som öppnar för oväntade matchningar. Vem kunde tro att ett vitt från djupaste södern skulle bjuda på egenskaper som passar krabban perfekt?
2006 Domaine Laguerre Le Ciste Blanc, Côtes du Roussillon bjuder på spännande mineraltoner med petroleum i tanken. Tittar vi på etiketten blir det begripligt, schiste är nämligen lika med skiffer (Fel, fel fel. Se kommentarstråden!). Och det fortsätter med sval kalksten, krutrök och våt ylletröja. Hallå, var är vi egentligen! Det här doftar bourgogne och chablis. Klockren frukt som av citrusskal och kvittenäpple. Milt rostade fattoner av smör, nötter och kola adderar ett diskret lager som inte skymmer vare sig frukt eller mineral. En extremt angenäm doft som kräver smakprov.
Och som det här vinet levererar i munnen! Syrorna är faktiskt sensationellt bra för ett vin från södern. De kvillrar livligt på tungspetsen och ger vinet en chablislikt stram struktur i gommen. Vi kan inte påminna oss ett ett endaste vitt vin från languedoc eller roussillon som bjudit på något liknande. Smaken är renfruktig men torr, med intensiv citrus, kvittenäpple och väldigt prominenta, stendammiga kalkstensmineraler som svalkar av munkänslan. Avslutningen är behagligt grapebitter med en blyg aning av fino i eftersmaken. (91)
Vad i hela friden var nu det här då? Ja, själva grunddragen i historien är väl ganska bekanta vid det här laget: Eric Laguerre tog över familjeegendomen 1999 och styrde om produktionen från bulk till kvalitet. Byn Saint-Martin de Fenouillet ligger i Vallée d'Agly (området kallas Fenouillèdes) väster om Perpignan. Här finns utpräglade bergslägen på ungefär 500 meters höjd, hisnande vackra. Läget ger stora temperaturskillnader som säkert är en del av hemligheten bakom de fenomenala syrorna. Ekologisk odling och hantering av jorden har förmodligen också gjort sitt. Koncentrationen bör hänga ihop med med det låga uttaget, runt 20 hl/ha, inte ovanligt i Roussillon. Druvblandningen överraskar rejält: marsanne, roussanne, rolle/vermentino och maccabeu (20/20/30/10 - vad var resten, kan man undra).
ps. Vissa likheter finns med ett annat av årets vita utropstecken, nämligen 2007 Quinta de Saes Reserva Branco. Fast det här är nog ännu ett snäpp bättre.
9 kommentarer:
Haha! Hur man än gör hinner ni före. Beställde lite grejer från Vinik, men det behövdes lite förändringari beställningen pga brist på Jurassique. Nik föreslog den här som ersättare och jag sa okej - trots druvblandningen. Du blir INTE besviken, menade Nik.
Tydligen inte.
Heja vinik! Allt är bra....
Henrik, du blir inte besviken. Vi provade den först för någon vecka sedan och föll omedelbart pladask. Jämför med exempelvis premier cru chablis (liknande syra och mineralitet) och det här ger mer än de flesta.
Anonym nattsuddare, så här ligger det till:
vi skriver om precis vad vi har lust med och i första hand om viner vi går igång på. Från Domaine Laguerre har vi provat fyra, men det var bara ett som var outstanding. Från Mas Conscience har vi provat tre, och det var ett som var outstanding i vårt tycke. "Heja Vinik" kan vi skriva under på utan minsta ironi, det mesta är faktiskt "bra" men inte allt är värt en egen post.
Det kan förstås gälla andra viner som kunde tyckas vara självskrivna i bloggen. Exempelvis drack vi en 1999 Barolo Ornato från Pio Cesare häromdagen och den var förstås hyfsat god, men inte så att vi fick lust att skriva om den...
Nånstans säger jag ouch ...
En 1999 Ornato från PC som endast är hyfsad god ..
Språkpolisen anmäler sig! Ett litet fel har upptäckts. Le Ciste är inte lika med skiffer utan växten som du ser avporträtterad bakom nämligen lagercistros Cistus laurifolius en medelhavsväxt vanlig i garriguen och vid vinodlingar. En städsegrön solvändeväxt.Skiffer är schiste eller ardoise på franska vad jag vet. Annars som alltid en skön beskrivning av ett mycket gott vin och som även jag finner perfekt till krabba.
Vi ses!
Tina, det är härligt när du läser korrektur så att man lär sig något när man skriver! Och vi som trodde Le Ciste var occitane... ;-)
En städsegrön solvändeväxt! Den som ändå fick vara en sån.
Le Ciste på occitane är las mojas. Kolla in http://cessenon.centerblog.net/1699377-Le-temps-des-cistes. Vi kanske ska ta en tur ner till Languedoc i april och se när de blommar?
Aha, las mouchos! Lustigt nog verkar det som le ciste bara vill växa i le schiste. Eller åtminstone i kalkrik jord. Och så många olika sorter det verkar finnas!
Man kanske skulle pröva att plantera en i trädgården i Skåne? Det verkar som den är härdig nog för att klara det..
Le printemps en Languedoc! Oh la la Tina, quelle tentation, difficile à résister...
Skicka en kommentar