2004 Roagna Barolo Vigna Rionda

Roagna Azienda Agricola I Paglieri är en traditionellt orienterad producent i Barbaresco. Det är först under det senaste året som vi har bekantat oss med deras produktion, men de har snabbt vunnit en plats i våra hjärtan med sina personliga och ursprungliga viner. Deras vardagliga Dolcetto är den mest komplexa vi provat, med spännande, brettiga tredjehandsaromer. Deras Langhe Nebbiolo bjuder på skön aromrikedom i en lätt, elegant kropp. Och deras Barolo la Rocca e la Pira är ett fascinerande, snudd på storslaget uttryck för traditionell barolo.

När 2004 Barolo Vigna Rionda dök upp blint hos Ulrik förra helgen, var vi flera som blev förbryllade av vinet. "Kontroversiellt och inget charmtroll", för att citera Frankofilen. Mer information bjöd Anders på i kommentarstråden:

"Det här vinet är i motsats till Roagnas övriga viner bara delvis gjort av dem själva. Åtminstone i årgång 2004 (och kanske även senare) köpte Roagna vinet i ett tidigt skede av Aldo Canale i Serralunga och svarade sedan för den fortsatta lagringen samt buteljering och marknadsföring. Det är också möjligt att Roagna ger Canale viss hjälp när det gäller arbetet i vingård och källare. Tanken är måhända att Roagna skall ta över helt när Canale bestämmer sig för att definitivt hänga upp förklädet på källardörren. Tidigare producerade han vinet helt på egen hand under beteckningen Canale Aldo & Figlio, Poderi dell'Antica Vigna Riunda."

Det är ofrånkomligt att vi måste prova vinet en gång till, i ett sammanhang där det får stå för sig själv. Vi har en positiv förväntan och vill inget hellre än att få ett bättre intryck.

2004 Roagna Barolo Vigna Rionda har en ljusare klarröd färg med varma tegelnyanser som tunnas ut mot vattenklart i kanten. Doften har djup och en härlig komplexitet. Vi noterar tydligt brettiga drag där vitpeppar, gödsel och lagård samsas med gröna örter och utåtriktad, lite vass lavendel. Frukten uppvisar röda vinbär, lingon och plommonkompott. Mandelmassa, sandelträ och kryddnejlika ger behagligt söta och kryddiga sensationer...

I munnen får vi en bra attack och friska, något vassa (garv)syror. Just det vassa draget är vi helt överens om, men aromerna är röda, intensiva och goda. Lavendeltonerna gör ett andra varv i gommen. Kroppen är lätt och slank på gränsen till tunn, men det finns också en förmildrande mjukhet. Tanninerna är knappast munfyllande, snarare lämnar de en känsla av läskpapper. Eftersmaken är rätt så lång och intensiv med drag av salmiak. Det sammanfattande intrycket blir en sympatisk och god flugviktare som kanske kan överraska med längre lagring. Ändå med ett tydligt stråk av besvikelse, och betyget borde varit flera pinnar högre. (90-91+)

Det här ger intryck av att vara skördat i tidigaste laget, därav kanske den syrliga lättheten och de gröna tonerna. Förmodligen var det så man gjorde förr i tiden? Vi kan inte riktigt få in i skallen att vi befinner oss i den allra mest prestigefyllda mittsektorn av Vigna Rionda. Den lätta, syrligt saftiga stilen lever inte upp till Serralungas renommé om att producera de mest kraftfulla vinerna i barolo. Även om priset är väldigt bra sett till vingårdens berömmelse levererar inte vinet för 370 pix, åtminstone inte nu. Och det är osedvanligt svårt att bedöma vad som kommer att hända framöver. För att citera Antonio Galloni: "Roagna’s 2004 Barolo Vigna Rionda remains a mystery to us".


ps. Även norrmännen diskuterar flitigt kring 2004 Vigna Rionda, med mer positiva slutsatser än våra. Men när de pratar om hur sent Luca Roagna skördat de fullmogna druvorna, då är de ute på tur! Svenskarna i form av Auzone samlar sig på motsatta planhalvan och sågar vinet jäms med fotknölarna. Vi får däng av svenskarna för att vi är för snälla och av norrmännen för att vi är för elaka. Kunde man sammanföra de här båda grupperna skulle det bli riktigt intressant...

pps. Fler Vigna Rionda har druckits här och här.