Det har blivit dags att se över nomineringarna till årets mest tokigt ekade viner. Lite tidigt redan i augusti, tycker ni kanske. Men kvällens vin har utan tvekan en plats reserverad, var så säkra...
Magneric är det tredje vinet vi testar från Domaine Sainte Croix i Hautes Corbières. Druvblandningen är 50% carignan vieilles vignes, 20% grenache vieilles vignes samt 26% syrah jeunes vignes och 2% morrastel bouchet. Skördeuttaget är som så ofta från gamla stockar lågt - 22 hl/ha. 40% av vinet lagrades på två till fyra år gamla ekfat, resten på tank med jästresterna i arton månader.
2005 Domaine Sainte Croix Magneric öppnar med en klockren doft av - gissa vad - jo, nyhyvlade ekplankor, rentav brädgård. Inte oväntat får vi bittermandel och julkryddor på köpet. Genom plankornas springor kikar vi in på en ursnygg carignanpersonlighet - rena drömmen om man gillar sånt, med knallpulver, biodynamiska mörka skogsbär, blomtoner och smaskig salmiak. Men ajajaj, inte kika! Det höga trästaketet hindrar effektivt allt gluttande på den sköna frukten, och ju mer man försöker trycka in näsan mellan springorna desto mer får man på nosen.
Dags att smaka. Attacken i munnen är carignanfruktens fifteen seconds of fame. Jäklar vad gott det smakar i början, intensivt, friskt, kraftfullt... oss så... nej nej nej, här kommer mittsmaken, framspånad ur en solid planka med uttorkande ektanniner och julkryddor. Eftersmaken lämnar en salmiaklik och besvärligt torrträig känsla i gommen. Inte alls kul att suga på...
Efter en dryg timme eller två måste vi i rättvisans namn nyansera beskrivningen. Här har det nämligen hänt en hel del positivt. Den läckra carignanfrukten har tagit för sig även i mitten och hänger med en bit ut i den kryddiga eftersmaken. Vinet har nästan hittat ett slags balans, men visst är det synd att utsätta en så genomtrevlig frukt för så mycket ek. Extra frustrerande eftersom alla förutsättningar egentligen fanns på plats ändå - och rätt förvånande med tanke på hur produktionsbeskrivningen ser ut. Vinet kommer nog alltid dras med träsmak och okänsligheten drar ner betyget till (86).
2005 Magneric Corbières (Domaine Sainte Croix, Fraisse des Corbières, Languedoc)
ps. Importeras av Vinik och kostar 170 kr. För en återträff väljer vi hellre Celèstra, det av gårdens viner vi gillat allra bäst. Även deras Carignan tilltalade oss stort, trots rätt tydlig ekhantering.
6 kommentarer:
"Genom plankornas springor kikar vi in på en ursnygg carignanpersonlighet..."
Så j*vla bra skrivet. Klockrent!
Hej Anders! Det hade förstås varit roligare om vinet hade varit klockrent. Men frustration är utmärkt bränsle till formuleringar...
Fin blogg du har, inte minst väldigt fina bilder.
60 poster i juli är en imponerande aktivitet...
Man undrar lite grann över det här med eken.
Ska eken ge prestige? Kunna motivera högre pris? Poäng? Fjäskvanilj?
Jag köper en viss användning av ek, Bordeaux och Lalas t ex, vore väl inte Bordeaux respektive Lala utan eken, men i övrigt?
Hur går tankarna bland ektomtarna? "Har jag köpt dyra nya barriquer ska vinet jävlar i mig få ligga där tills plankan slår hårt" - eller?
Det sägs ju att ekvaniljen tilltalar otränade vindrickare och kanske är det ett sätt att vinna i prestige på exportmarknaden. Och Sainte Croix ägs ju av britter, inte fransmän.
Rikligt med ek gör ju att vinet kräver några år för att i bästa fall tugga i sig den. När vi pratat med folk i rhônedalen sägs det ofta att ek är för turisterna, och att fransmännen själva helst vill vara utan och dricka på frukten. Till och med i beaujolais har vi stött på ekade gamayviner som doftar som toscanare och smakar träplanka. Skamsna ansiktsuttryck och ursäktande fraser när vinet hälldes upp. En styggelse tyckte vi ... ;-)
Ha tålamod. Ek kan försvinna med ålder. Just detta vin har jag provat ett par äldre årgångar av och kan intyga att det händer saker. Bra saker dessutom.
Claes - precis vad som behövdes, fler prognoser för framtiden! Onekligen förvånande att faten skulle märkas så mycket med tanke på hur vinet är gjort. Vilka årgångar var det du hade provat?
Förresten, vill man vara helt på den säkra sidan så finns ju alltid epoxy och Jean-Pierre Vanel... ;-)
Skicka en kommentar