En egen vinkällare

Handen på hjärtat, kära vinnörd, visst är en av dina våtaste drömmar en bättre plats för dina dyrköpta älsklingar, där de kan sova sin törnrosasömn innan det blivit dags att framföra svanesången? Ett ställe där du kan kliva ner och svalka dig i sommarvärmen, alltmedan du längtansfullt vänder på de sovande skönheterna... kanske får du ett ryck, greppar korkskruven och gör processen kort med din korkskruvs-ångest, för att sedan avnjuta ett perfekt tempererat glas på egen hand - eller tillsammans med dina otroligt imponerade och avundsjuka vänner.


Men hur många hus nuförtiden har överhuvudtaget en källare? Är man ägare till en skapligt stor tomt går det ju att bygga en jordkällare istället. Vinosapien gjorde slag i saken under våren som gick. Klokt nog tog han hjälp av en bra byggsnickare, för att bygget skulle bli färdigt någon gång. I botten lades ett skikt av makadam, varpå man gjöt en bottenplatta. Sedan byggdes väggarna upp med leca-block av dimensionen 60x25x25, som rappades utvändigt och invändigt. Rummet blev cirkelrunt till sin form, med en inre diameter på knappt fyra meter. Taket var den knepigaste biten: gjutet av cement i en form som pallats upp ovanför bygget, innan det slutligen lades på plats.


När själva konstruktionen var klar täcktes alltihop med jord, sand och grus till en kulle om kanske 7-8 meter i basen, och nu när gräset börjat gro, så smälter alltihop in i naturen på ett ganska fint och diskret sätt. Inuti noterar vi en enkel golvbrunn, för att kunna spola av golvet. Och spolar man av det med några skvättar vin, har man strax en mycket autentisk doft av äkta vinkällare!


Så var det dags för inredningen. Efter diverse klurande kom man på ett smart sätt att platsbygga hyllor med omväxlande vertikala och horisontala reglar. Resultatet blev ungefär 30 fack som vart och ett rymmer ett sextiotal flaskor. Sedan tidigare hade man i huset ett par metallpjäser som rymde ett hundratal flaskor. Totalt beräknas rummet klara att svälja drygt tvåtusenfemhundra buteljer! Temperaturen ligger för tillfället på sexton grader, och till vintern lär den nog sjunka under fem. Kanske behövs ett termostatstyrt elolje-element för att hålla upp temperaturen till tio - om nu vinerna ska mogna någon gång!


Schweiziska hyllan. Alla som har en sån hemma räcker upp en hand.


Kein Keller ohne Keller.



När man bjuder in sina goda vänner vill man ju gärna ha ett bord att stå och trivas runt. Det specialbeställda, råa, svetsade järnbordet passar perfekt in i den sparsmakade stilen. Nu återstår bara att betala byggfakturan på 80 lakan - ganska billigt om ni frågar oss - och hälla upp ett glas vin till gästerna. I vårt fall blev det en 2008 Benoît Dorsaz Petite Arvine de Fully Les Perches. Vilken upplevelse: schweizisk sten och syra inne i den svala svenska jordkällaren!

Grattis till ett lyckat bygge, Vinosapien. Och tack för att vi fick plåta och skriva.

2002 Geheimrat "J" Riesling Spätlese Trocken

Mulnande eftermiddagsväder och ett stilla kvällsregn påkallar sommarlovets första inomhusmiddag. Den kvardröjande värmen och en sen shoppingtur till Svågertorp på jakt efter nya bekväma joggingskor har skjutit fram måltiden till sydeuropeisk timme. Halv nio känns det ganska lagom att äta. Ikväll önskar vi oss en lätt glasnudelsallad på thailändskt manér med räkor, färsk koriander och lime.

Geheimrat "J" är helt enkelt Weingüter Wegelers grundare Julius Wegeler (1896-1913). Vinet är en cuvée från sexton vingårdar som numera har klassningen Erstes Gewächs. Vi snackar Berg Roseneck, Berg Rottland och Berg Schlossberg i Rüdesheim, Doosberg, Lenchen och Klosterberg i Oestrich, Hasensprung och Jesuitengarten i Winkel, Hölle i Johannisberg, samt Kläuserweg och Rothenberg i Geisenheim.

2002 Geheimrat "J" Rheingau Riesling Spätlese Trocken doftar allmänt underbart och senskördat, med mandeltoner, burkmandariner, persika, melon, mango, bergamottecitron, blond grapefrukt, aning litchee och svalkande mineraler. Den ungdomliga blommigheten har avtagit, och samtidigt hittar vi mindre av petroleum än vi väntat oss.

Smaken har utmärkt syra och fortfarande ganska livlig sprits. Det uppstår en rätt intensiv peak i mitten med hjälp av nämnda koldioxid och tydliga mineraler. Syrorna påminner mest om diverse citrus, med apelsinaromer och grapebitterhet. Avslutningen är god - men faktiskt aningen vattnig. I efterklangen noterar vi bikarbonatfräsiga och något jordbeska mineraltoner.

Vinet är fortfarande relativt ungt - dieselgrävlingarna arbetar fortfarande strax under jordytan. Som apéritif jobbar den bra, till våra asiatiska glasnudlar funkar det också fint, men troligen skulle en mosel spätlese passat ännu bättre. Efter mat är fruktsötman lite mer påtaglig än vi minns den. Hur som helst en härlig rheingau, som inte riktigt når den enastående nivå vi hoppats på. (89)

Tidigare bloggat här och här.

ps. Kolla vad Alf Tumble tyckte häromdagen.

2007 Château de Saint-Cosme Gigondas

Fjärde flaskan sedan släppet i våras. Vid det här laget står det klart att vi snackar om ett av årets allra bästa köp. Nu provade vi med 48 timmars luftning - och vilken uppvisning vinet bjöd på!

2007 Château de Saint-Cosme Gigondas sjunger högt upp i glaset med kristallklara toner av jordgubbar, hallon, björnbär och blåbär. Så komplext i sin frukt - en not avlöser den andra, men gemensamt är den magiska renheten och mognaden i 2007 års skörd. Även om aromerna från frukten är skyhöga i glaset toppas de ändå av de friska örterna och blommorna. I munnen njuter vi av den perfekta balansen - inte en antydan till hetta står att finna, trots att curryvarm bulgur och grillad fläskkarré står på bordet. Fruktaromerna ringer i gommen, den respektingivande kraften har gett vika för charm och elegans -
kvar är syrastrukturen och de salmiaksalta, steniga mineralerna från föregående flaskor. Detta kommer att glänsa i källaren - men visar utan minsta tvekan vad det har redan ikväll. Parker var inte fel ute med poängen. Tack gode Bacchus för att vi hade sinnesnärvaro att köpa en låda. (93)

ps. Vi kommer att tänka på en flaska från för länge sedan:
1995 Domaine J.C. Chassagne Gigondas (numera Domaine Cecile Chassagne) som hade precis dessa fenomenalt fokuserade hallon/jordgubbar. Efter sådär sex-sju år var den helt fantastisk och uppenbarligen ganska minnesvärd...

2006 Mitolo G.A.M. Shiraz

Holy macaroni! Nu går gamlavärlden-kramarna bananas i sommarvärmen. Utegrillen lockar fram andra sidor hos vindrickaren, den saken är klar. Är det dags för sydafrika, chile och argentina också månntro?

Nå, vi trodde att vi visste var vi hade Frank Mitolos/Ben Glaetzers G.A.M. Shiraz. Nollfemman var tät som en blå vägg: ett mäktigt vin, och ganska eldigt, med rikt syltiga aromer av drottning och svartvinbär. Perfekt till en ostbricka med svartvinbärsmarmelad, demonstrade Ulrika Karlsson på Krakas Krog. Men ett glas räckte, tack så mycket.

Döm om vår förvåning när vi sniffar på 2006 Mitolo G.A.M McLaren Vale Shiraz - och hamnar mitt i toscana! Samma generöst rostade fat, samma surkörsbär, samma cola, samma mintchoklad...
det här är välbekanta takter, ungefär som någon redigt fatad men ändå asläcker nittiosjua efter några år av mognadslagring. Vi associerar också en smula till den goda, fatrostade 2007 Terre de Bussière från Janasse.

Skitgott sniff - och när vi smakar är det precis lika smarrigt! Syrorna är tillfredsställande höga och ger inte ett manipulerat intryck, aromerna öppna och läckert rostade med det där mötet mellan brunröda surkörsbär, plommon och mintchoko som är så svårt att motstå. Någon eldighet ser vi inte till, fruktsötman är väl balanserad med resten av vinet och avslutningen blir lagom lång och lustfylld. Årgång 2006 anses väl inte lika bra som 2005 - även om Glaetzer själv håller den högt - men vad spelar det för roll när drickbarheten är i topp, med precis lagom utveckling att njutas nu. Extremt lätt att gilla, och galet bra utdelning för 149 pix. Att vi inte köpte fler! (91)

Förresten, är det någon som vet varför Mitolos nollsexor gick så billigt i våras? Aussie-backlashen? Jay Millers pyspunka? Svag årgång? Starkare krona? Vi har hört rykten om att partiet haft det jobbigt på vägen till Sverige...

2006 La Spinetta Ca' di Pian

2006 La Spinetta Barbera d'Asti Ca' di Pian gjorde ett enastående bra framträdande igår - helt enligt förväntningarna.

Ett och ett halvt år efter släppet har vinet fällt ut lite färgpartiklar och vunnit i både tydlighet och komplexitet. La Spinettas varumärkes-skyddade cassisnoter kommer igenom fint, med lite rosenblommiga övetoner samt några röda och svarta vingummin. Och liksom trollkarlen drar vita kaniner ur sin hatt, frammanar Giorgio Rivetti förföriska rostade drag ur sina ekfat. I munnen serveras en härligt len rondör och aromrikedom, byggd runt ett centrum av druvtypiska lingonsyror som gör detta vin så extremt gott till mat och driver eftersmaken framför sig en bra stund. Detta måste vara vår bästa flaska av Ca' di Pian hittills! Ingen brådska med resten, nollsexan kommer att hålla och utvecklas i flera år till. (91)

Först bloggat här.

2002 Domaine Jean-Pierre Sève Pouilly-Fuissé Vieilles Vignes

Bourgogne är ett minfält, som bekant - men i det vita fältet ligger minorna om möjligt ännu lite tätare. Det är så mycket som kan gå fel. Desto roligare när allting stämmer.

När vi handlade kvällens vin hos Robert de Niros dubbelgångare Jean-Pierre Sève i Solutré - sommaren 2004 - visade han stolt upp jättestora fossiler han grävt upp ur den kalkrika vinmarken. Vieilles Vignes var ett häftigt, generöst eklagrat vin som tveklöst imponerade , men också berättade med all önskvärd tydlighet att det inte var avsett för otåliga konsumenter. Vi testade en flaska, la sedan ner vinet i källaren och plockade inte upp det förrän förra året. Då var vi i stort sett framme. Ikväll är fjärde gången vi ses.

2002 Domaine Jean-Pierre Sève Pouilly-Fuissé Vieilles Vignes har en fantastisk doft där perfekt frukt och rostade fat äntligen ingått i skön förening. I ett enda ord: lemon curd! En veritabel lyxfrukost med smör, brioche, rostat bröd och nämnda citronmarmelad. Några droppar arrak från faten, men ändå helt utan att förfalla till svulstighet eller oxidation. Så himla läckert! När vi sniffar utanpå tallrikens citronklyfta är det exakt samma arom som i vinet. Och ovanpå hela härligheten svävar massor av kalkstensmineraler som inte låter vinmakandet ta över showen.

Munnen kan bara bekräfta. En harmonisk och rikt mogen citrusfrukt, där den grapebitterhet vi ibland kan hitta i Pouilly-Fuissé håller sig i bakgrunden. Syrorna tycks inledningsvis lite åt det låga hållet, men vaknar till liv ordentligt när de får spela mot saften från de pressade citronklyftorna, på vår smörstekta öresundsspätta. Väldigt diskreta popcorn går fint ihop med dubbelpaneringen. Ju mer luft vinet får, och ju mer temperaturen stiger, desto lyckligare blir vi. Detta är så otroligt givande och intresseväckande! När vi betänker att vi betalat €16 och kvaliteten är jämförbar med en riktigt lyckad premier cru från meursault eller puligny-montrachet, så kan vi bara säga: Allez Solutré! (92)

2008 Philippe Gilbert Menetou-Salon Blanc

Gillar ni sauvignon blanc från övre loiredalen? Det gör vi också - om den är riktigt bra. Ska man långlagra, så är det kusinerna François Cotat och Pascal Cotat man helst vänder sig till. Men när det gäller dricka nu och snart, har Philippe Gilbert blivit vår absoluta favorit. Hans 2008 Menetou-Salon Blanc är inget annat än en klockren fullträff. Doften spelar på finstämda noter av citroner, nässlor och mineraler. I munnen finns en beundransvärd balans och renhet, där kalksten och intensiv citrus ringer i de höga syrorna och de mogna fruktaromerna. Avslutningen blir lång och skön med antydan till anissälta. (90)

Strålande apéritif där vi särskilt gillar varmrökt lax som tilltugg. Nästan lika bra är brillat-savarin eller crottin. Vinet klarar bevisligen också att frysas!

Vinik importerar, priset är 175 kr. (nik@vinik.se)

ps. Gör er själva en tjänst och hoppa över 2008 Henri Bourgeois Sancerre Les Baronnes som finns på SB. Blint kan man knappast tro att det rör sig om en sancerre - snarare en övertydlig kiwi, närmast en karikatyr. Philippe Gilbert gör åttor runt den större, mer namnkunniga producenten.

3 x Rosé de Provence

Vi har väntat. Och som vi har väntat! Man kan inte utföra ett vetenskapligt korrekt rosétest utan de rätta meteorologiska förutsättningarna. Det krävs obarmhärtig sol från klarblå himmel, azurblått hav med oräkneliga salta bad på samma dag, minst 25 grader celsius - och så den lagom soldruckna känsla som infinner sig därefter. Nu är vi beredda. Bring on the best of Provence!



Hmmm förresten, det blir nog lite tungt att prova allihopa på en gång. Därför har vi har sållat fram tre kandidater med hjälp av gruppspel under försommaren, samt diverse goda minnen från sommaren 2008. Förra årets testade roséviner bedömdes inte kvala till in den här elitserien.

Reglerna är som vanligt enkla men stenhårda. Färgen ska vara löjligt ljus, med nyanser av lökskal, tjugotalsdress eller puderdosa. Vad gäller druvorna är cinsault en essentiell ingrediens, medan dominerande syrah skickar vinet direkt till avbytarbänken. Ursprunget ska förstås vara côtes de provence. Och det ska inte smaka konstgjort godis om vinet!




Första glaset har en föredömlig färg, ljust laxrosa med nyanser från persika till puderdosa. Doften är snyggt återhållsam med smultron, rönnbär och tydliga mineraltoner som lovar stenig svalka. Smaken är mineralisk och fräsch, välbalanserad om än lite vattnig. Minst söt i trion, med en smått kryddig aniston i den ganska långa avslutningen, där en del mineraler minglar omkring. Vinet hade inte alls lidit av högre syror, men blir ändå perfekt uppfriskande apéritif, en varm dag som den här. Detta verkar vara Peyrassol, och möjligen var våra förväntningar ännu högre. (87)

Andra glaset är ännu blekare, mest puderdosa i färgen - dessutom en nästan viskös uppenbarelse när vinet far runt i glaset. Doften är fruktig med nyanser av hallon, persika, jordgubbar och mineraler. Lätt parfymerad och godistonad, med antydan till alkohol när vi sniffar. Smaken har utmärkt grepp, kraft och rikedom, men blir dessutom tydligt alkoholsöt och dränkt av sötlakrits, för att sluta kryddigt och varmt snudd på eldigt. Tyvärr möter inte strukturen upp som den borde - här saknas den syrliga fräschör som vi längtat efter hela dagen. Alkosötma kan man vara utan, när det är tjugofem plus och gassande sol. (86)

Tredje glaset har en rikare färgnyans, men fortfarande inom det ljust laxrosa spektrat, och utan blåa nyanser. Doften är mycket mineralisk, som av våta stenar med smått unkna inslag. Nyanserad, ren och samlad - inget spret - med vit tulopastill, apelsinblom och fina smultrontoner utan artificiella drag. Smaken har bra balans - rätt stor och inte söt så det stör - med en god liten beska som påminner om det vita i apelsinskalen. Avslutningen är lång med fin balansgång mellan sötma och syra som får hjälp av beskan. Lite kaxigt till sin personlighet, och klart bäst till våra fiskspett. (88)


2009 Château Peyrassol AOC Côtes de Provence Rosé


2009 Château Les Valentines AOC Côtes de Provence Rosé



2008 Château d'Esclans Whispering Angel AOC Côtes de Provence Rosé

Château d'Esclans ägs av (före detta) bordeauxprofilen Sacha Lichine, som gett sig fan på att hamna i topp när det gäller rosé i provence. Cuvéen Garrus hör till de absolut dyraste roséer som står att finna, medan Whispering Angel är det ofatade instegsvinet med en prislapp på €14. Château Peyrassol övertygade när vi var vid medelhavskusten för ett par år sedan, och befinner sig precis under de absoluta topparna, som Domaine Saint André de Figuière. Vår favorit från härom året Les Valentines måste sägas vara en besvikelse med sin nollnia - alltför märkt av alkoholen. 2008 var inget dumt år om man önskar fräschör med högre syror, och ett års extra lagring är ingen match för roséer av den här kalibern.


På spetten var det hälleflundra, svärdfisk, lax och bläckfisk. Aioli och varma grönsaker bredvid. Skitgott till vinerna.

2009 Ch Peyrassol (149 kr) och 2009 Ch Les Valentines (169 kr) finns i BS. 2008 Ch d'Esclans Whispering Angel (150 DKK) finns att köpa i Danmark eller för 179 kr via Winefinder (endast hela lådor). Medan ni är i Danmark, varför inte haffa en låda Château Bregançon hos Philipson till 90 DKK/flaska. Den som endast nöjer sig med det bästa kan prova 2009 Domaines Ott Château Romassan Coeur du Grain Bandol Rosé. 199 DKK på tilbud hos Vinoble eller 263 kr flaskan i hel låda via Winefinder. Det är den mest eleganta nollnia vi testat hittills. (90)

Mjuklandning på Näset

2009 Château Minuty "M de Minuty" AOC Cotes de Provence Rosé

Fin färg mellan lökskal och ljus persika. Smultron och persika på nosen. Ren och lätt stil med hyfsad syra, aningen vattnig mittfrukt och kryddig sötlakrits i slutet. Ingen större mineralitet att skriva hem om, men okomplicerat gott och läskande som apéritif. Inte så märkvärdigt, men ändå en korrekt, god och fullt funktionell provence-rosé. (84)


Svart molinaro-ris med knipplök, färsk spenat, plommontomater och hyvlad parmesan. Tack Anne-Li för ris och inspiration!




2008 Montepeloso A Quo IGT Toscana

Någon sa att vinskribenten Håkan Larsson gillat det här vinet. Det borde räcka för att lägga benen på ryggen (vi säger bara Kevin Arnold Shiraz och lådvinsrally). Vinovativas framåtlutade hype-sälj lockar inte heller - men personalen på Regeringspassagen var positiva, och det ska bli rätt kul att testa en flaska till lamm på utegrillen. Den inledande doften är oroväckande, med generösa doser fjäskvanilj. Den täta frukten blandar kryddig björnbärssylt, cassis och plumpa plommon - hög fruktmognad och mjuka tanniner i en stil som kunde ha kommit varifrån som helst, konstaterar S. Karaktären är tydligt druvblandad med inslag av sötmogen cabernet. Nya södra toscana är verkligen internationellt orienterat i sin kommersiella inställsamhet!

Till de grillade lammkotletterna funkar det faktiskt rätt bra, även om vi hade varit nöjdare utan restsötman. Lyckligtvis finns syror som möter upp, och det smakar gott på ett omedelbart sätt. Vi är inte alldeles missnöjda, även om vi knappast kommer att utforska den här egen-domens vidare öden och äventyr. Ett slags antites till Montevertines graciösa toskanare från igår. Drick svalt och glöm snabbt. (87)

ps. Länkarna går till SB.

Tasting chez Vinosapien #2

2007 Demeter Zoltán Veres Tokaji Furmint





2009 Medici Ermete Arte e Concerto DOC Lambrusco Reggiano





Handfast recension av trebicchieri-lambruscon...





2008 Weingut H.J. Kreuzberg Spätburgunder Devonschiefer Goldkapsel





2002 Weingut Knipser Cuvée X





2003 Rockford Wines Rifle Range Barossa Valley Cabernet Sauvignon





2000 Château Montus AOC Madiran





2008 Domaine du Pas Saint Martin Jurassique AOC Saumur Blanc





2007 Montevertine Toscana IGT





06/07 Domaine Rivaton Tombé du Ciel Vin de Table de France

ps. Noteringar? Kolla här.

Tasting chez Vinosapien #1

2008 Benoît Dorsaz Petite Arvine de Fully Les Perches AOC Valais




2008 Domaine du Pas Saint Martin Jurassique AOC Saumur Blanc




2009 Weingut Keller Riesling von der Fels QbA Rheinhessen




2008 Maison Pierre Overnoy Arbois-Pupillin Poulsard AOC Arbois




2006 Demeter Zoltán Szerelmi Tokaji Hárslevelü




2001 Domaine du Gros Noré AOC Bandol




2007 Hacienda Terra d'Uro Seleccion DO Toro




2000 Jacques Puffeney Vin Jaune AOC Arbois

ps. Saknar ni text till vinerna? Kolla här.

Midsommar med Alain Chabanon

Viner (läs mer här):

2009 Rosé Tremier
2004 Rosé Tremier

2006 Trelans
2005 Trelans

2008 Campredon
2007 Campredon
2006 Campredon

Le Villard VdT MMI - MMIII

2005 Esprit de Font Caude
2004 Esprit de Font Caude
2001 Esprit de Font Caude

2005 Les Boissières
2001 Les Boissières

2002 Le Merle aux Alouettes