Reglerna var enkla. Tio glas - hälften tyska, hälften franska. Inget vin fick kosta över 400 kr. Alla glas skulle betygsättas på en skala från ett till tio, eller på ren svenska: 1. defekt 2. uselt 3. dåligt 4. acceptabelt 5. medelmåttigt 6. bra 7. mycket bra 8. extremt bra och 9. exceptionellt. Dessutom ombads alla provare att sätta ihop en ranking från 1 till 10. Resultatet skulle räknas ut genom summering av juryns givna poäng.
1. Mörkare färg med ljusare röd kant, viss utveckling. Kryddig, fatig doft med lakrits, salvia och malört. Rik frukt, ganska mörk med ljusare inslag av rönnbär och medicinaltoner. Avrundad smak, måttligt frisk med bra kropp, lakritsrondör och mineralsälta. Tyvärr fattas det lite sjung och spänst, här skulle det vara önskvärt med högre syra. Men svansen är inte eldig och balansen fungerar i övrigt hyfsat bra. Detta är helt klart en tysk pinne, vi gissar på Baden och varma 2009. 5p, åttonde plats.
2. Medelljus varmröd med viss utveckling. Nyanserade mognadstoner och god komplexitet på nosen. Orientkryddor, menthol/mynta, plommon, en klick körsbärsmarmelad, apelsin och örter. Gräddigheten är läcker och lockande. Smaken är medelstor med trevlig mognadsutveckling och bra syra samt fatkryddiga tanniner åt det lättare hållet. Inget stort vin men riktigt gott. Bourgogne är det utan tvekan, syran plus utvecklingen får oss att gissa på 2002. 7p, tredje plats.
3. Medelljus oxblodsfärg med ljust röd kant, ser ut att ha lite utveckling. Trevliga mognadstoner på nosen, rikligt med örter som salvia och malört. Ljusare frukt åt rönnbärshållet, medicinaltoner, lite asfalt. Ganska rikt fruktig och drickmogen smak, lite tung i gumpen, kunde haft friskare syror. En god och seriös tysk. 7p, sjätte plats.
4. Djupt vinröd färg med blå reflexer och röd kant, det här ser ungt ut. Parfymerad näsa med dominanta godis- och marmeladtoner. Knasig och avvikande doft, rentav störande. Stora kärva tanniner, klumpigt fruktig smak, noll elegans. Söt doft och osnygg smak. Det här är knappast tyskt, och bourgogne verkar det inte heller vara. Vad tusan är det då, billig industri-pinot från Languedoc? 4p, näst sist.
5. Medelljust brunrött med röda till tegelröda nyanser i kanten. Parfymerad, fruktig doft med viss utveckling. Röda och mörka pastiller, en pust av stall och ganska dominant örtighet, årgång 2006?
Sammansatt och utvecklad smak, bra syra, finkalibriga tanniner och tydlig örtighet. Alldeles torrt vin, inga ansatser till fruktsötma, något tunt i kroppen men riktigt bra längd. Bourgogne utan tvekan, rätt gott men orkar inte masa sig fram till prispallen. 6p, sjunde plats.
6. Mörkare varmröd med viss utveckling. Riktigt snygg fatkaraktär med dominanta orientkryddor. Salvia och malört, ljusare frukt åt hallon/rönnbärs/apelsinhållet, mörkare mineralitet. Stilen är på vissa sätt burgundisk men vinet talar definivt tyska. Det är lätt gjort att tänka Friedrich Becker här, fatfjäsket är skickligt formulerat. Smaken välbalanserad och rätt slank, med bra syra och kryddighet samt gott om tanniner i slutet, bara aningen för mycket ek idag. Ein feiner Fritz som vi gärna vill se uppe på pallen. 7p, andra plats.
7. Tät blåröd färg med violett kant - ungt vin. Märklig doft, otäckt reduktiv, det luktar som en skitig cementblandare med pustar av våt vinkartong. Grönt stjälkiga drag i kombination med tung björnbärsfrukt. Stora torra tanniner, stor osöt frukt, smak av fuktigt betongbruk. Det här är fan inte bra, möjligen är det defekt men i så fall på ett sätt vi sällan träffat på. Provningens sämsta tjut. 3p.
8. Brunröd färg med varmt tegelröd kant. Full utveckling på nosen, bourgogne utan tvekan, ålder drygt tio år, äldsta vinet. Stor doft med fina pinotparfymer, undervegetation, svamp, tryffel, bark, knäck och början till oxidation. Störst smak, god kropp och rondör, bra syra och lena tanniner, aromer likt ett slags mogen version av blåbär med lingon. Slutar beskt och lurvigt, vinner inte på att stå länge. Den inledande showen räcker för att vi ska dela ut en åtta, tyvärr tar de murrigt oxidativa dragen över efter en timme. 8p, första plats.
9. Ljust varmröd färg. Vacker doft av apelsiner, örter, mynta, salvia, lakrits och rönnbär. Syrlig och slank smak, rejält rik på aromer med alkoholvärme i den långa svansen. Ädeltyskt och jättegott med Christmann-vibbar. Charmen räcker nästan upp på pallen. 7p, femte plats.
10. Djupare färg, varmt brunröd med tegelkant. Utvecklad doft med karamell, knäck, mynta och orientkryddor. Kraftfull smak, bra struktur, viss beska, något torra tanniner, aningen för ekig i slutet. Riktigt gott moget vin som kan vara såväl franskt som tyskt, men vi gissar på det senare. Vinner på luftning och blir bara bättre och godare efter en timme eller två. 7p, fjärde plats.
Puh, vilken drabbning! Skyttegravskriget var över på en halvtimme den här gången, helt utan civila offer. Granatröken skingrad, scorekortet inlämnat. Det varma provningsrummet gjorde att temperaturerna i glasen steg oroväckande snabbt och pressade vinerna att visa ständigt nya sidor. Pinot noir vinner ju knappast på att provas vid rumstemperatur och därför fick vi justera betygen neråt för flera av kombattenterna. Generellt sett var de flesta "mycket bra" men inte "extremt bra" och som synes blev det rejält trångt kring "sjuan". En svagare ranking betyder egentligen inte att det vinet var "sämre", bara att spelreglerna sa åt oss att föredra ett annat vin just den här halvtimmen.
Vinerna avtäckta:
1. 2009 A. Christmann Spätburgunder Königsbacher Ölberg (389 kr)
2. 2007 Maison Camille Giroud Gevrey-Chambertin Les Crais (319 kr)
3. 2009 A. Christmann Spätburgunder Pfalz (143 kr)
4. 2010 Wakefield Pinot Noir Adelaide Hills (114 kr)
5. 2006 J-C Boisset Vosne-Romanée Les Quartiers de Nuits (389 kr)
6. 2009 Weingut Dr. Heger 'Mimus' Spätburgunder Ihringer Winklerberg (299 kr)
7. 2009 Domaine Bachelet Bourgogne Rouge (225 kr)
8. 1999 Domaine Michel Gros Chambolle-Musigny (295 kr)
9. 2009 Weinhaus Heger Blauer Spätburgunder Baden (139 kr)
10. 2002 Domaine Simon Bize Savigny-les-Beaune Aux Vergelesses (295 kr)
Juryns samlade betyg:
Placeringarna:
1. 2002 Domaine Simon Bize Savigny-les-Beaune Aux Vergelesses (295 kr)
2. 2009 Weinhaus Heger Blauer Spätburgunder Baden (139 kr)
3. 2009 Weingut Dr. Heger 'Mimus' Spätburgunder Ihringer Winklerberg (299 kr)
4. 2007 Maison Camille Giroud Gevrey-Chambertin Les Crais (319 kr)
5. 2009 A. Christmann Spätburgunder Königsbacher Ölberg (389 kr)
6. 2009 A. Christmann Spätburgunder Pfalz (143 kr)
7. 2006 J-C Boisset Vosne-Romanée Les Quartiers de Nuits (389 kr)
8. 1999 Domaine Michel Gros Chambolle-Musigny (295 kr)
9. 2010 Wakefield Pinot Noir Adelaide Hills (114 kr)
10. 2009 Domaine Bachelet Bourgogne Rouge (225 kr)
Enskild vinnare när juryns poäng räknats samman blev alltså nummer tio, 2002 Savigny-les-Beaune Aux Vergelesses från Simon Bize. Här hände enbart positiva saker med luftning, och lagom mognad gör ju underverk med röd bourgogne. När vi smakade igen under resultat-genomgången framstod det som klart bästa vinet, och borde förstås ha fått vår bästaröst. Våra poäng fördelade sig nästan jämnt mellan Frankrike och Tyskland, men tittar man på den samlade juryns resultat, så var det faktiskt tyskarna som tog hem matchen.
Den tyska stilen är ganska lätt att känna igen, och som bekant gillar vi ju germansk pinot. Lite överraskande att 2009 Königsbacher Ölberg inte träffade bättre - vi älskade verkligen nollåttan - medan Christmanns basversion från 2009 gjorde riktigt bra ifrån sig. Slutligen en eloge till Dr. Heger som kom förvånansvärt långt med sin billiga 2009 Blauer Spätburgunder och även imponerade med sin vingårdsselektion 2009 Mimus. Som av en händelse släpps båda Baden-vinerna i beställningssortimentet idag.
14 kommentarer:
Otroligt spännande provning. Ändå märkligt att Christmanns bas-pinne uppfattas som bättre än Ölberg. Provningsförhållanden? Lagringskrav på Ölberg? Och jo, jag vet tyvärr att syror inte återuppstår ...
Frågan är om Simon Bize tar det som en komplimang från er att uppfattas som en tysk :-)
I övrigt, på sitt sätt positivt att les Crais 2007 uppfattas som en 02:a, jag har en i pipeline och lite snabbmognad är inte fel - bara man upptäcker det i god tid.
Om man tittar på gruppens samlade bedömningar av Ölberg 09 så fick den tre femmor, en sexa, en åtta och en nia. Sistnämnda kom från Erik Hjort som höll det som provningens bästa vin. Ja, förmodligen var vi orättvist snåla, men vi var åtminstone inte ensamma om att vara det. Doften var helt enkelt inte vidare uttrycksfull eller övertonsrik jämfört med de andra vinerna. 2009 blev nog lite i varmaste laget här och var i Tyskland, till exempel i Mittelhaardt. Jämför med svalare Schweigen där Fritz Becker skördar hela två veckor senare.
Kommer det från oss så bör Simon Bize ta det som en komplimang :) Men Côte de Beaune och Tyskland kan ju faktiskt ha sina likheter. Rech/Dernau och Volnay borde ansöka om att bli vänorter.
Ja, visst var det märkligt att vi hittade så pass mycket utveckling i 07 Les Crais redan nu! Kanske var det bara den här flaskan, vi satsar nog på att vänta något år till med resten av våra.
Undras om utfallet blivit annorlunda i stora glas? ISO är knappast optimalt för att prova pinot...
Intressant att studera hur signaturen MB är den mest svårflörtade och poängsnåla provaren i hela juryn. Ändå ger han sjuor till bägge vinerna från Heger, precis som vi gjorde. Såpass bra baspinot för 139 pix, det är nog på sin plats att viska f-y-n-d. Tyskarna är livsfarliga i den här prisklassen...
Det är också intressant hur MB:s ranking stämmer nästan till punkt och pricka med hela gruppens summerade slutresultat. Vin 2 och 3 har bytt plats, liksom 8 och 9, men de har samma poäng.
Drack 07 les crais för 2- 3 månader sen. Nu var den att njuta, balans och elegans! Tyckte att syran var väl märkbar när den kom. Blev förvånad över hur bra den blivit bara på ett par år i källaren. Andra 2007 som Jadots Epenots och Pommard Le Chaniere kan man gärna invänta några år till.
på tal om germaner...ett av kvällens:
2007 - Kreuzberg - Ahrweilerer Silberberg - Spätburgunder - Grosses Gewächs
fick storstryk av:
2009 - Benoît Dorsaz - Humagne Rouge - Quintessence
så fort germanen tempererade aningen för mycket...sötma/vanilj/jolmighet...men inget snack om att det var en german i glaset.
funkar helt ok om graderna ligger under 15...
hr...jag tycka om;)
En pinot nero, der klarer sig godt og koster 139,- svenske kroner (svenske kroner!) giver anledning til et spørgsmål: hvad er landbrugsmæssige produktionsomkostninger i Bourgogne ? er Bourgogne "dyr" pr. definition ? er pinot ner/ pinot noir/ blauundsoweitere en "dyrere" drue at dyrke eller lever man højt på renommé og et misundelsesværdigt
velfærdsniveau, som er godt for vinbonden men mindre godt for vinelskeren. Det økonomiske pointe har naturligvis intet med smagen at gøre men spørgsmålet begynder at være relevant hvis tyske "opkomlinge" kan give kamp til stregen til Bourgogne, der er dobbelt så dyre......
Vilken kul provning! Hatten (eller korken?) av för upplägget.
Beskrivningarna av Hegers viner stämmer rätt väl överens med hur jag minns dem från när vi besökte dem för snart två år sedan. Största skillnaden är att jag upplevde dem som intensiva och rentav lätt tvåliga i sin ungdomliga parfym och dessutom über-ekade. Vi provade även äldre årgångar och känslan var att det skavde lite här och var, även efter ett antal år. Däremot var vulkanuttrycket från de bästa lägena från Kaiserstuhl riktigt häftiga.
Heger tillhör ju de definitiva topparna i Baden, både i kvalitet och pris enligt min efarenhet. Synd att Enjoy inte har fått hit de tuffaste Rieslingvarianterna, men för den som tänker sig till Alsace i sommar ligger Heger mindre än en timme från Colmar. Som alltid rekommenderas bokade besök, men dörren är öppen även för spontanbesök.
Erik Hjort hälsar:
"Det australiska vinet förändrade inte helhetsbilden eller resultatet, däremot så indikerar det snarare att den tyska segern skulle ha blivit ännu större om jag valt ytterligare en tysk pinot som hade sluppit bli dissad som avvikare.
Intressanta detaljer att notera;
· Det vinnande vinet kom från Frankrike!
· Silver och bronsplacering gick till Tyskland!
· Det tyska silvervinet hamnade på samma kvalitetspoäng som det franska guldvinet. Trots att guldvinet var mer än dubbelt så dyrt!
· Tyskland vann poängkampen med 215 poäng mot Frankrikes 200!
· Tyskland vann priokampen med 189 mot Frankrikes 196!
· Tyskland vann placeringskampen med 25 mot 30 för Frankrike!
· 3 provare hade Tyskland som vinnare, 3 hade Frankrike som vinnare och en provare hade oavgjort poängmässigt!
· 3 provare hade Tyskland som vinnare och 4 hade Frankrike som vinnare priomässigt!
Tyvärr gick min Gourmondo-beställning iväg några timmar före jag såg detta. De har annars Hegers 09:a för 11.90 euro. Tycks vara prisvärt vardagsvin om man skall tro er. Nu blev det Beckers baspinot (2010) som blir sommarens basvin. Löjligt prisvärt för 9.50 euro.
På temat Baden-pinot. Har någon testat Hubers grejer? Intresserad både av intryck från instegssakerna och hans GG. Huber lyfts ju fram som en av landets fem bästa producenter. Är det traditionella saker eller modernt? Hur är ekningen?
Man kan ju invända att bourgogne inte börjar bekänna färg på riktigt förrän i prisklasser över 400 kr. För att se hur konkurrensen tar sig ut på absolut internationell toppnivå har vi handlat ihop följande provning som går av stapeln hos Munskänkarnas stockholmssektion i september. Notera att det rör sig om samma årgång, för rättvisans skull:
2009 K-P Keller Frauenberg
2009 Friedrich Becker Tafelwein
2009 Michel Lafarge Volnay Mitans
2009 Gros Frère & Soeur Clos Vougeot Musigni
2009 Brewer-Clifton Mount Carmel
2009 Williams Selyem Estate
2009 Felton Road Block 3
2009 Beaux Frères Vineyard
Vore kul att plocka in schweiziska Gantenbein också, det är mycket "buzz" om dem, inte minst bland de tyska kollegerna. Finns hos Bergman Vin.
Vi har inte testat Huber. Michel J provade och rapporterade om dem i höstas, var det väl. Ganska så positiva tonfall om vi minns rätt. För att komma från en tvättäkta bourgognefreak alltså (tyskarna fick generellt sett modesta sifferbetyg som toppade vid 90-strecket).
Stort tack till Kalle och Erik för en intressant provning!
Visst fanns det mycket som kunde sett annorlunda ut i sammanställningen om dagsformen för ett par av frassarna varit bättre; hade inte Gros Chambolle precis trillat över mognadskanten (för min smak) hade min poäng varit en helt annan och en frisk flaska Bachelet är lätt medaljplats för mig.
Med det sagt, tyskarna gjorde en bra laginsats och de är ju som bekant omöjliga att slå i straffläggning...
Sant. Fast tyskarna skickade inte ens fram sin förstafemma från Ahr: Stodden, Meyer-Näkel, Kreuzberg, Deutzerhof och Nelles.
Inget vin från officiella liga-ledaren Becker heller.
Vad tusan var det med Bachelet-vinet? Sällan har man smakat nåt liknande, det är svårt att ens föreställa sig en frisk flaska. Har du några såna?
Skicka en kommentar