"Mjuklandning på Näset" brukar vi skriva, men den här gången blev det snarare magplask i rotblöta. En kvart av solglimtar vid halvsextiden fick oss att tända upp grillen och låtsas sommar trots att det enligt termometern var femton grader utomhus. Men snart öste regnet ner igen. Liksom i FV:s spädaste ungdom kunde vi ju alltid ägna den första på landet-kvällen åt vinerna, och åt att skriva några rader.
Rhônedalens nollfemmor är ökänt långsamma att komma i mål - särskilt de mer tanninrika - men vi har ändå goda förhoppningar om ett par viner som har fått sova skönhetssömn under drygt fyra år i samma låda. Låt oss korka upp dem, travel shock eller inte.
2005 Domaine le Sang des Cailloux Vacqueyras Cuvée Doucinello blandar 70% grenache med 20% syrah, 7% mourvèdre och 3% cinsault. Vingårdarbetet har bedrivits med ekologiska och biodynamiska metoder under många år, men det var först 2008 som man ansökte om certifiering. Jordmånen är karg, med en blandning av lera, kalksten och rullstenar. Fyrtioåriga stockar ger ett naturligt lågt uttag, och en extra selektion gjordes i samband med skörden. Alla druvor avstjälkades och fick jäsa/macerera under tre veckor i betong-tankar med överpumpning. Uppfostran ägde rum i stora foudres och 450-liters tonneaux under förvånansvärt kort tid, ett halvt till ett år. Vinet buteljerades utan klarning eller filtrering.
Uppenbarelsen är tät och fortfarande ganska ungdomlig i färgen - blåröd/ svart/ oxblod, i stort sett opak. Karaffen bjuder på rått kött och vått ylle, lavendel och timjan, rostiga järnspikar och salmiak, tobak och vilda djur. I glaset håller sig frukten kvar i det mörka murriga spektrat med dova toner av svarta oliver, plommon och björnbär, blodgrape och slånbär. Kombinationen järn/salmiak/farin bidrar till en rustik och mustig doftprofil - elegans är väl knappast det första ordet man kommer att tänka på här.
I munnen en tät och avrundad krabat, där en sötma som påminner om farin och fikonsirap möter salmiaksälta och lakritsfiskar. Tanninerna är druvmogna, munkänslan snarast fet, och intensiteten tycks driven av djupa kryddiga mineraltoner. Inledningsvis - och till maten - har vi problem med den där fikonsötman som är rätt framträdande, men med mer luft och tid går den in och lämnar plats för andra goda egenskaper. Helheten känns till slut ett par snäpp för tjock och rustik, fast alkoholen håller sig lyckligtvis på mattan. De bästa intrycken får vi till ost och på egen hand, efter timmar i karaff. Eftersom vinet inte fällt ut särskilt mycket än, drar vi slutsatsen att ett par års extra lagring borde vara av godo för att mejsla ut smakprofilen. Ikväll är vi inte alldeles övertygade, även om den mogna frukten bjuder till rätt generöst. Vi får hoppas på framtiden...
2005 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape Tradition är en mix av 75% grenache, 11% mourvèdre, 11% syrah samt 4% cinsault, vaccarèse och counoise. Parcellerna - totalt 23 hektar - är spridda ganska jämnt över hela appellationen. Åldern på stockarna snittar runt de femtio. Ungefär två femtedelar av druvorna avstjälkades varefter musten jäste/macererade i betongtankar under fem veckor - ganska länge alltså. Uppfostran följde i stora foudres och 600-liters demi-muids under arton månader. Vinet buteljerades efter en lättare filtrering.
Oj, vad kul! En helt annan doftprofil - trots en ganska liknande druvsammansättning. Här är det de ljusa orientkryddorna som tar för sig. Citrustoner - klockrena blodapelsiner - skänker en härlig fräschör åt de lätt syltiga jordgubbsaromerna som får understöd av röda körsbär, körsbärskärnor, kirsch, sötlakrits, varma stenar, köttsafter, lavendel, nori-ark och marabou mjölkchoklad. Det här är så himla typiskt châteauneuf i dess mer burgundiska tappning. Exemplariskt, skulle man nog kunna säga. Ja, helt betagande!
Entrén i munnen är elegant och silkeslen, men vinet greppar tag på ett föredömligt sätt när det gäller tanniner, frukt och mineraler. Läskpappersliknande sensationer på papillerna paras med ljuvliga jordgubbsaromer, stiliga kryddtoner, mintig örtighet, frisk syra och god längd. Här finns det faktiskt inte mycket mer att orda om, inga invändningar - det är njutning som gäller från början till slut. Drickbarheten är underbar nu och säkert många år till. Vi älskade vinet när det kom, och vi älskar det idag. Hatten av för Bosquet des Papes och Châteauneuf!
ps. Kolla vad Frankofilen tyckte nyss om 2005 Bosquet des Papes.
4 kommentarer:
Trevlig läsning, som vanligt! Vi drack uppp våra 2005 Cuvée Doucinello tämligen omgående medan vi har sparat på 2005 Bosquet des Papes - låter som vi kanske gjorde rätt..
PS Har ni provat 2010 Domaine de la Tour du Bon, Rosé i år? DS
Ja, det låter nästan så. 2005 Doucinello tycks hänga på gärsgårn just nu - varken ung eller mogen. Man får hoppas att hon kommer ut i bättre form om något år. Återbesök 2013?
2005 Bosquet des Papes lär ju bara bli bättre över den närmaste femårsperioden, men eftersom det smakar så jäkla gott nu blir det en tuff utmaning att hålla fingrarna borta ;-)
Vi gjorde av med våra 2010 La Tour du Bon Rosé förra sommaren. Nik Vinik drack nyligen en fådd flaska och var förtjust över utvecklingen.
Skönt att Bosquet skickade fram något så fint, särskilt efter en nätt besvikelse från Vacqueyras. Så fort juli tar över från den oktober som går undet täcknamnet juni korkar jag upp. Låter precis som vad man kunde hoppas på ...
Tyder samtidigt på att det möjligen är skillnad på växtläge och växtläge också. För det låter ju inte som om vinmakningen skulle drivit vinerna åt så olika håll.
Den sommar de svage kallar vinter, typ.
Nä, Vacqueyras och Châteauneuf-du-Pape är väl knappast förväxlingsbara?
Skicka en kommentar