Brunello 2007: Colleoni vs. Pian dell'Orino

Stackars maratonlöpare. Hällregn och kulingbyar är knappast drömläge för att nöta 42 kilometer asfalt, men däremot som klippt och skuret för oss som hellre ägnar lördagen åt god mat och uppmärk-samhet på vinerna. Såväl barn som vuxna älskar köttfondue. Vi doppar tunna skivor av ryggbiff, ostronskivlingar, broccoli och salladslök och backar upp det hela med nyslagen bea.

Marino Colleoni verkar vara en producent att hålla ögonen på för folk som gillar heltraditionella doningar. Med halvannan ynka hektar ekologiskt odlad vinmark, icke-interventionistisk vinmakning och 48 månader på slavonska 15-20 hl botti bör man väl kunna förvänta sig det bästa? Det lilla smakprovet i början av maj var lovande, men vi lyckades inte få grepp om vinet under några ögonblick i ISO-glas en hektisk kväll.

Pian dell'Orino  har förstklassiga lägen i närheten av legendariska Biondi-Santi. Sydtyrolaren Caroline Pobitzer och hennes tyske make Jan Erbach har investerat massor av pengar i sitt nybyggda vineri och jobbar med germansk precision och hög ambition. Biodynamiskt vingårdsarbete och puristiska källarmetoder är melodin här. Musten jäser utan tillsatser vid hög temperatur, med lång maceration, och det unga vinet får mogna i 25 hl botti under tre år. Vi har tidigare testat årgångarna 2004 och 2006 och blev imponerade.

2007 Podere Sante Marie Colleoni Brunello di Montalcino

Doften är transparent i helklassisk botti-stil med mängder av komplexa nyanser: läder och mynta, torkade surkörsbär och tranbär, sötmandel och salta lakritsfiskar, kalksten och köttfond, rosor och balsamico, tobak och mjölkchoklad samt en släng av volatila målarpytsar. Detta är sannerligen en vacker och typisk nos, som förmedlar luftig panorama-känsla. Den djupare frukten öppnar upp efterhand, tätar ihop sig och sötar till sig, med löften om en sammetsliknande smakupplevelse.

Redan den första klunken är storslagen. Här finns kropp, bredd och djup, men munkänslan är ändå smidig med bra örtbett och frisk syra. Vi suger njutningsfullt på de druvmogna finsandiga pulvertanninerna, slås av den explosiva smakutvecklingen efter sväljet och njuter av en rejält lång efterklang som vecklar ut sig likt en solfjäder med behaglig alkoholvärme, läcker fruktsötma och balanserande mineralsälta. Det här är ju gott som tusan!



2007 Pian dell'Orino Brunello di Montalcino

Doften är koncentrerad med söta stråk. Vi noterar rejält hög druv-mognad med ett inslag av honung (botrytis??). Aromerna förenar hallonredux med helklassiska surkörsbär, tobak med tjinuskisås och oregano med violer. Honungen drar sig snart tillbaka och lämnar fältet fritt för ren och tät sangiovese med ett druvtypiskt bittert nyp, men vi associerar också till södra rhône, för med luftning utvecklas klockrena cassis-toner som påminner om en del nollsjuor från châteauneuf.

Jämfört med doften upplevs smaken förvånansvärt slank, fast med riktigt hög fruktkoncentration i stramt åtdragen korsett. Återigen hittar vi cassis-aromer bland surkörsbären, men fruktsötman är återhållsam och syrastrukturen bestämd, tanninerna fortfarande aningen knutna och bläckiga med en knivsudd beska i det förhållandevis svala slutet. Det här är ett imponerande bygge i semi-klassisk stil, tätt på frukt. Som sagt: här finns mycket att hitta, inte minst en del positiva ch9-vibbar.

Oj, vilka goda viner! Vi hajade inte riktigt hur bra Colleonis nollsjua var på nyhetsprovningen i maj, men nu fattar vi precis. Det är en underbart givande brunello som är fullt ut spelbar redan nu efter kortare karaffering, perfekt att ha medan man väntar på att annat ska mogna.
Pian dell'Orinos 07-brunello är väl minst lika storslagen, men strukturen är stramare och framtidspotentialen förmodligen större, så den förtjänar ett gäng år i källaren innan det är dags att åka.

Tryffelsvinet via SB/TS, 399 kr. BB-Vinimport, 329/299 dkk.
Franska Kvalitetsviner via SB/PI, 478 kr (varuprov)

Frankofilen gillade Colleoni. Vi gillade Pian dell'Orinos nollsexa.