Vad är den där sangiovese för en figur, egentligen? Vad är "the unique selling point"? Körsbär! ropar nog en och annan. Äsch, det finns hela provkartor av körsbärsaromer i mängder av andra viner. Nä men surkörsbär! Okej, nu börjar vi närma oss det väsentliga i identiteten. Fast frågan är om inte själva fingeravtrycket finns någonstans i det bittra? Kombinationen av långdraget svart te, örter och jord som skänker vinet dess "bidre bid", för att låna en minnesvärd formulering av Skandinaviens italo-pusher numero uno.
Vi sticker inte precis ut hakan om vi säger att brunello di montalcino är det mest eleganta och komplexa uttrycket för sangiovese som vår planet har att erbjuda. Det bästa vi hittills har smakat i den vägen är utan tvekan 2006 Poggio di Sotto - sinnessjukt snyggt, men då kostar det därefter. Letar man i lite mer överkomlig prisklass är det ett par egendomar som kliver fram sprickfulla av lust att berätta om the true heart and soul of sangiovese. Montevertine - och Selvapiana.
2007 Fattoria Selvapiana Chianti Rúfina Vigneto Bucerchiale ser redan lagom utvecklat ut i färgen. Inga blåtoner som dröjer kvar, istället ett djupt varmrött vin med antydan till tegel i kanten. Här doftar det druvmogen mörkröd sangiovesefrukt: massor av surkörsbär, ett par likörkörsbär, läckra söta hallon och gott om lakrits. Ammoniak, tobak, sandelträ, örtflora och kalkgrus/jordiga mineraltoner, lite lätt sumpiga. Nosen är vidöppen och ger intryck av omedelbar spelbarhet.
Pow! Fullträff på papillerna! I en enda klunk etablerar sig smaken som rik, frisk och underbart greppig. Här serveras saftiga tanniner, skönt sjungande syra och koncentrerad frukt. Vi får ett riktigt gott häng i aromer och strävhet med den där extra intensiteten från ett varmt år och bettet från örter och te i slutet. Efterklangen är lång och rejält stinn på mineraler och fin tobak.
Lagom utvecklat, inte alltför sött eller alkoholvarmt, och framförallt inte ekigt - högst en tiondel av faten var nya. Ja, det här dricker man ju gladeligen nu med en gång. Nollsjuan är väl ungefär lika bra som nollsexan, men håller inte tillbaka det minsta - så varför vänta?
Ren kärlek för sangiovesiker som oss, klockren överleverans till priset, och ett ypperligt samspel med ryggbiff och trattisar i senapsgräddsås till penne rigate.
Otto Suenson, 192 dkk.
Moestue har tyvärr inte lagt upp nollsjuan i BS - den borde finnas i ordinarie, eller hur?
ps. Nollsexan hyllade vi här, här och här.
pps. Federico Giuntini från Selvapiana var här. Hur kunde vi missa?
Någon som hade vett att prova?
10 kommentarer:
Verkar som Moestue ännu inte tagit in deras 2007'a, finns inte för restaurang heller. Deras lista har ju minskat betydligt sedan starten men jag hoppas att de fortsätter med denna.
Jag snappade blixtsnabbt upp din rekommendation av 06:an i september förra året men det är en sak jag ångrar med det inköpet och det är naturligtvis antalet flaskor. Det blev bara tre stycken. Senaste gick åt nu i senvintras tillsammans med en magisk Osso Buco med Gremolata och Saffranrisotto. Sista håller jag hårt i. En av de godare Chiantis jag har druckit måste jag faktiskt tillstå. Nu är det bara att försöka få hem några 07:or då.
Trevlig prisutveckling hos suenson också, i stortset samma pris på 07 som jag betalade för 01 i 2005/dansken
Ezra - hoppas verkligen att Moestue får snurr på sina grejor.
Skäggiga - sangiovese & ossobucco är en klockren kombo! Vill du shoppa mer 06 Bucerchiale så finns det här.
Dansk i 08 - vi säger bara €16,90. 2-1 till Tyskland.
Om Zimling blir klar tror jag på 1-1, men man kan jo inte handla på nettet hela tiden, så missar man jo trevliga personligheter som Jens hos suenson och inte minns the Grand master Carlo... Och köper ni 1-2 låder hos Jens kan man säkert få ett bättre pris, och man behöver ha min 12 fl av denna som ni vet/dansken
Kan bara instämma i hyllningskören, ruggigt bra och ren sangiovese. Tror jag betalade lite mindre än 192 dkk för 07:an i Ottos butik.
Perfekt tips till min vinsafari i början av juli :)
/Robert
Jag provade just 09:an hos producenten. Ännu bättre än 07:an tyckte vi, och också damen som höll provningen.
/Fredrik
Hmm, det var oväntat goda nyheter, tack för rapporten! 2009 betraktas ju som en mindre lyckad årgång i Toscana, och många egendomar klassade ner druvmaterialet till sina toppviner.
Kan meddela att Selvapianas 2010 är rena dynamiten - och inte bara för att det är 14,5% pang ... Finmaskiga tanniner, underbartt sura körsbär, tanniner som från thé, suverän syra, en fin mix av sten och nyregnad jord. Blir sannolikt ännu bättre, men kommer att krävas karaktär för att spara flaskor ett par, tre åt och få se vad som händer. Och tro det eller ej, ett av verifieringsorden är the ;-)
Skicka en kommentar