2007 Domaine Tripoz Macon-Vinzelles Les Morandes

Vasastans Ost gör en pesto-pastasallad som hör till stans godaste, vi har plankat den ett otal gånger. Till att börja med kokar man ett rejält lass med pastasort(er) efter eget val, den här gången tog vi radiatori. Därefter är det dags att mortla ihop en pesto med ruccola, parmesan, olivolja och vitlök. Cashewnötter funkar, om man inte får tag på pinjenötter. När pastan är färdigkokt ska den kylas ned, snabbast går det med kallt vatten.

Sedan är det bara att blanda pastan med peston samt tunna skivor av purjolök och gurkstavar skurna på tvären. En liten men rackarns viktig ingrediens är kaprisen, för stingets skull. Sedan är det dags att grunda på tallriken med blandad sallat: rosé, frisé, isberg och lite färsk ruccola, alltihop dressat med en vinägrett på din favorit-olivolja, svartpeppar, salt, vitvinsvinäger eller citron. På med pastablandningen och toppa med några skivor prosciutto, grovriven parmigiano och ett par strimlor soltorkad tomat. A tavola!

Efter många försök med den här salladen har vi kommit fram till att chardonnay är dess perfekta matchning. Gärna lite ekad, men åtminstone med en utveckling som skänker lite fetma och nötighet. En lite rikare rosé funkar också, men det är något särskilt med chardonnay. Den här gången skickar vi fram en sydlig bourgogne som vi underskattade grovt när vi först provade den i september förra året. Efterhand har det gått upp för oss precis hur bra den är. Lyckligtvis hade vi sinnesnärvaro nog att köpa på oss ett sexpack.

2007 Domaine Céline et Laurent Tripoz Macon-Vinzelles Les Morandes är ganska rikt gult i glaset, en aning beslöjat. Doften är galet mineralisk med toner av ylle, ostronskal och kalksten. Frukten har fin mognadsutveckling mot fetare citronskal och några droppar spad från ananas och persika. Riktigt aptitretande med de jästiga sur lie-tonerna, snudd på blanc de blancs faktiskt.

I munnen friskt med antydan till sprits, klockren kalkstenssyra och ganska rik aromutveckling med jästiga och lätt nötiga citrustoner.
Skolbokstypiskt för chardonnaydruvan smakar vinet som en ren och (nästan) stilla BdB. Möjligen något tunt i mitten, men livligt och engagerande med riktigt bra längd på efterklangen där massor av marina mineraler glatt hoppar omkring. Att döma av producentens hemsida har vinet inte varit i närheten av ek, men det bjuder ändå på en hel del komplexitet. Smyger in bland salladens ganska rika smaker och buffar sig fram till precis det utrymme som behövs för att komplettera måltiden. Gott som sören!

Vi skulle gärna se mer av ambitiösa ekoproducenten Domaine Tripoz i Sverige - man kan gissa att deras viner från rätt okända byarna Loché och Vinzelles inte kostar som de smakar, ens utan tokrea.

Vinik, utförsäljning av konkurrentens konkurslager, 70 kr.
Kvalitetsmässigt minst 170.

ps. Om man var hänvisad till italienska vita till den här rätten - vad skulle ni välja, förutom italo-chardonnay?