Hmm, vi blir alltmer övertygade om att aglianico är ett oumbärligt djur i vinamatörens menageri. När vi trängtar efter tanniner till rött kött, så är det numera inte vilka tanniner som helst vi far efter, utan med fördel syditalienska rackare från den sent mognande druvsorten. Identiteten befinner sig någonstans i krysset bandol-bordeaux-barolo men är på ett skönt sätt ruffigare än alla tre och faktiskt ganska unik. Urbota italiensk och uppenbart beroendeframkallande.
Den senaste månaden har vi sänkt ett par buteljer aglianico del vulture från Fratelli d'Angelo. Det var väl inte precis första gången, men en bra påminnelse om hur goda de är. Och så genomhederliga i uttrycket! Vi kan egentligen inte påminna oss några tillfällen i modern tid när vi fått ut så mycket ut av ett par stadiga rödviner i prisklassen strax över hundringen. Visst, det handlar om Merolli-kronor - den bästa valuta som Skandinavien för tillfället har att erbjuda - men ändå.
Samma självklara identitet finns i Terredoras taurasi-viner. De är väl inte riktigt lika ärkekonservativa som motsvarande från släktingarna Mastroberardino men precis lika bra, och trots en större andel små ekfat i stort sett helklassiska i sitt uttryck. Vi snackar ypperligt druvmaterial från några av Campanias bästa vingårdar, där Walter Mastroberardino/Terredora drog det längsta strået när den ärevärdiga egendomen delades upp mellan bröderna för drygt femton år sedan.
2005 Terredora Taurasi Fatica Contadina är mörkt i färgen, men samtidigt transparent. Djupt sammetsrött till oxblod med ljusare röd kant och en dryg millimeter tegel runtom. Nosen är stor och salivdrivande, åtminstone för alla oss som uppskattar tobak. Här har vi pipsnuggor, snus och köttsafter. Jästa mörka surkörsbär, rosmarin, pinjebarr och pinjenötter. Ljusa rosor och mörka mineraltoner. Nyvässad blyertspenna och en skvätt julmust från faten. Doften bjuder på en härlig definition och spännande rörelser i det uttrycksfulla aromspelet.
Smaken är klassiskt osöt och ordentligt sträv när vi först smakar innan maten, med en skottkärra full av goda tanniner att tugga på. Ganska så finkalibriga, men å andra väldigt många till antalet och definitivt envetna. Syrligheten är frisk, frukten stabil, mineralsältan aptitretande och längden mer än acceptabel med gott om tobak i eftersmaken. I samspel med våra ryggbiffar faller tanninerna in i smakbilden och vips har vi ett balanserat vin.
Summa summarum: klart komplext och ett mycket sympatiskt uttryck för druva och terroir. I stort sett old-school sånär som på arton månaders barrikadering av mer konservativt snitt. 2005 verkar utifrån våra nedslag hittills vara ett hyfsat men inte storslaget år nere i södern, och relativt sett lite snabbare i mål. Det här dricks bra redan ikväll och lär nog utvecklas fint över de närmaste fem, åtminstone.
PrimeWine via SB/BS, 199 kr.
5 kommentarer:
Kan bara i förbifarten nämna att sista flaskan av 2004 Taurasi CampoRe Riserva gick åt i fredags kväll till grillade lammkebabspett och klyftpotatis. Makalöst gott vin! Måste inhandla lite mer Aglianico.
Oj, vi har inte rört våra CampoRe eller Fatica Contadina från 2004 än... skönt att höra ordet makalöst ;-)
05 Fatica Contadina var öppet på vid gavel i nosen och faktiskt likaså i munnen, tyckte du samma sak om 04 CampoRe?
Vi måste ha mer d'Angelo! Carlo mejlade oroande nyheter om "arvestrid" - kanske kommer det inga nya årgångar via Holte?
Det var en alldeles underbar, rik och öppen bouquet med en udda fruktighet som vi (tre pers) faktiskt inte lyckades ringa in. Som vi klurade! Lite frustrerande men angenäm var den iallafall. Något senare doftade det bland annat läder, köttsafter, eneträ och en aning tjära. Rikligt med tanniner men knappast inte sådana med hullingar utan snarare finsandiga och runda. Vi lyckades nog servera i perfekt temperatur (~18C), man ville liksom aldrig sluta sippa och gurgla. Vinet satt som en smäck till maten.
Hur tycker du att oxblod skiljer sig i färg från exempelvis människoblod? Som styckare har jag inte sett någon som helst skillnad varpå du gärna får utveckla ditt resonemang då det verkar vara just oxblod som ofta omnämns i dina texter.
Intressant kommentar. Det är väl mest att "oxblod" är en välkänd och använd färgreferens inte minst på möbler etc. Förhoppningsvis är det många som fattar vad man menar och så kan man fortsätta i texten utan att fastna.
Hade vi skrivit människoblod så hade 99 av 100 läsare studsat ur sin läsning och börjat fundera över helt andra saker, till exempel hur det står till med vår mentala status :)
Skicka en kommentar