Så var vi igång med trebetygskursen igen. Kvällen ska bjuda på tolv röda, det är allt vi vet.
Flight 1
Blåröd/oxblod, en inte helt klar uppenbarelse. Lätt gräsig körsbärsnos med vanilj, ekfat, lakrits, tjära och te. Spontant en sangiovese på första sniffet, möjligen enklare nebbiolo. Smaken är lättare medelfyllig, örtig och osöt med läskande syra, måttlig kropp och små torra tanniner som liknar svart te. Aromer av svart te hänger också med ut i eftersmaken. Ett litet inslag av ättikssyra noteras. Det tycks vara ett italienskt vin av lite enklare slag, förmodligen av sangiovese och troligen från toscana. Korrekt vinifierat i traditionellt osminkad stil, inte alls oävet att dricka men lite tunt. Förmodad prisklass runt 100-lappen.
2005 Cave de Tain Hermitage
Skandal! Inte någon av tolv provare var någon gång inne på att detta skulle vara en syrah från norra rhône, än mindre en hermitage. Det här kooperativet är notoriskt för sina underpresterande hermitager. Hade det varit en italienare för 120 spänn hade den varit helt ok, nu kan det inte bli annat än dödskallemärkning. Hur kan SB:s inköpare tacka ja till sånt här? TS 94123/339 kr.
Varmt bärig, lätt parfymerad nos med fin sötfrukt av hallon, jordgubbar och lakrits. Några fikon, lite curry-kryddor och väldigt tydlig garrigue med lavendel. Ungt och grenache-dominerat, rätt så komplext. Örtig, fint fruktig smak med frisk syra och rätt gott om tanniner, lite kantiga och kärva. Smaken ger en känsla av svalare år eller läge, alkoholen slår inte igenom heller, även om eftersmaken är kryddig med god värme. Det här är förstås ett grenachedominerat vin från södra rhône, av rätt hög kvalitet. Gigondas eller châteauneuf, troligen det senare eftersom vinet är såpass elegant och rödfruktigt. 2008, lite svalare än 2007?
2007 Domaine Santa Duc Gigondas "Tradition"
Ser man på! Den här nollsjuan har vi missat att testa på grund av vissa "issues" med tidigare årgångar, men det var uppenbarligen ett misstag. Detta är den mest rödfruktiga och minst bullriga unga versionen hittills. Lite oväntat dock med de kantiga tanninerna, men det ordnar sig nog med tiden. Här får man mycket vin för slantarna. SB 2732/189 kr.
Blåröd transparent färg med bebisblå kant. Doften är stor och utåtriktad med svala blåbär och björnbär, violer, salmiakbalkar, Ga-Jols tjärpastiller, lite skokräm och gummi, men ingen störande ek. Syrahdruva, lektion ett a. Smaken är snyggt balanserad, osöt till salt, väldigt läskande med sin svala frukt utan att bli alltför syrlig. Tydlig granit i munnen, ingen märkbar alkohol men bra längd. Utmärkt vin, strax under gränsen till övertydligt i stilen. Syrah från norra rhône förstås, en ovanligt bra skolboks-crozes från svalare år? Domaine de Lises?
2007 Domaine de Monteillet Saint-Joseph "Cuvée de Papy"
Ovanligt bra för en crozes... då är det till Saint-Joseph man ska. TS 94528/295 kr.
Mörk, tät färg. En lättare korkskada skymmer sikten, tyvärr. Mörka körsbär med inslag av russin, tobaksfat, lakrits, kryddor. Allmänt italiensk känsla. Smaken är stram och tuff, med rejält grepp i tanninerna, alltför ungbläckig ännu. Redigt vin med framtidspotential. Tanninrik druva plus rejält med ektanniner i mörkare stil. Ambitiösare nebbiolo på små ekfat? Kanske bandol? Förmodligen riktigt bra utan korkskadan.
2005 Domaine Sarda-Malet Côtes du Roussillon "Terroir Mailloles"
Ambitiöst vin för priset. Kan nog bli riktigt bra med tillräcklig lagring. Vi minns fortfarande årgång 2000 med glädje. TS 94484/260 kr
Färgintensivt blålila, opak med cerise kant. Doft av bärglass med aromer av cassis och blåbär, charmigt som en beaujolais, cab franc eller dolcetto. Tillägg av vanilj, lakrits, malört, kaffe och choklad. Smaken är tätt fruktig och rik på extrakt, med greppiga tanniner och italienska syror. Smått bläckig, men alltför rik på tanniner, ek och alkohol för att vara någon av nämnda viner. Som en överambitiös dolcetto på anabola steroider. Aromerna känns lite pushade av odlade jäststammar. Fasen vet vad detta kan vara. Någon gissar på malbec (malbläck?) och plötsligt trillar intrycken på plats.
2006 Catena Alta Mendoza Malbec
TS 94333/295 kr.
Födelsedagstårta på hallon, jordgubbar och banan. Våt sten och grus. Ingen vidare komplexitet men vanilj, kryddor och lite dill från faten. I smaken är det fruktsötman som sticker ut i balansen. Saftigt, snällt och medhårs i tanniner och citrussyror, en grenachelik känsla men utan garrigue eller direkt eldighet. Spanien eller australien? Alltför sött, ingen höjdare i vår mun. P konstaterar att tårtan är gjord på zinfandel.
2009 Seghesio Sonoma Zinfandel
SB 22562/179 kr.
Flight 2
Varm rubin, mörkt transparent färg. Örter, ek, röda körsbär och jordgubbar, tobak, ceder, vanilj, choklad samt lite spansk gasbinda och lätt volatila toner. Rioja i modernare stil (som Caceres GR) ligger nära till hands efter horisontalen nyligen. I munnen serveras mogna tanniner av hög kvalitet, riktigt bra frukt och fransk ek. Rätt mycket kaffe och lite örtbitterhet. Ett alldeles utmärkt vin som säkert pryder sitt matbord både i år och de närmsta fem.
2004 Finca el Puig Priorat
Här får man mycket vin för pengarna, igen. Tack för det. SB 2737/189 kr.
Tät varm färg, mörkt oxblod, opakt. Animalisk inledning på nosen, plommon/russin/björnbär med körsbärskärnor och en del drag av mycket mogen eller torkad frukt. Lite bittermandel och lätt volatila mörka bärtoner. Modern ekbehandling i form av kaffe och mörk choklad. Smaken är är tätfruktig och rejält extraherad med en avvägd syra som drar iväg rejält i mitten, kanske är den tillsatt? Alla rattar är i maxläge utom möjligen tanninerna, här finns gott om alkohol, en del ekbeska också. Nästan portlikt. Mest liknar det en modern amarone på nya ekfat.
2004 Rijk's Private Cellar Tulbagh Shiraz
Flera instämmer i gissningen, men detta är tyvärr en väldigt tillverkad produkt utan tydlig hemadress. Det snällaste man kan säga är att vinet är fritt från rök och bränd bakelit. Tumme ned hur som helst. TS 94210/219 kr.
Transparent granat/rubin. Massor av kryddig ek på nosen. Ceder, ljust sandelträ, färskt virke. Söta röda bär, blomtoner, nypon och ljus kakao. Smaken är medelfyllig, mjukt silkig och fint syrlig, med lite högre fast ändå balanserad alkohol, ungefär som en cali-pinot. Bra frukt och struktur, lite för mycket tanniner bara. Rent och elegant i uttrycket, skulle möjligen kunna vara en ljus nyzeeländsk syrah. Gott!
2004 Tenuta Sant'Antonio Amarone della Valpolicella "Selezione Antonio Castagnedi"
Här blev vi alla tagna på sängen. Inga gissningar på amarone! Borde platsa i Thomas Ilkjaers kategori "rena och eleganta". Väl mycket ek om man ska vara kritisk. SB 28002/249 kr.
Nästan svart, färgintensivt vin, opakt med röd kant. Doft av sötmogen bärfrukt som cassis och blåbär. Lite mint/eucalyptus och en aning av bränt gummi/bakelit. Förmodligen shiraz... aussie eller sydafrikan? Smaken är fyllig som koncentrerad saft, sötbärig men relativt frisk citrussyra, med en liten grönhet och aning bränd bakelit. Mjuk i munkänslan, men aningen kantig. En lite tillverkad stil, inte helt harmonisk, menändå rätt ok. Gissning: sydafrikansk shiraz, med gardering på australien.
2004 Rijk's Private Cellar Tulbagh Cabernet Sauvignon
En cab! Klart bättre än shirazen från samma producent. TS 94211/219 kr.
Ännu ett nästan svart vin, opakt med lila kant. Ohemula mängder vaniljglass, samt kaffe, choklad, tobak och lakrits. Här var det mycket ek! Mörk, sötfruktig syrahlik frukt med svart oliv och lite skokräm. Smaken är tät och extraherad, men överraskande osöt och välbalanserad. Ingen eldighet står att finna, men vaniljen går igen. Bra, inte för sött, inte för starkt. Intrycket är väldigt proffsigt, sånär som på den myckna vaniljsåsen. Därför landar vi i proffsiga californien, och gissar på syrah.
2007 Niepoort "Morgadio da Calcada" Douro Reserva Tinto
"Douro boys" är också proffsiga, och det är förstås portvinsdruvor i vinet. TS 94450/299 kr.
Doften är söt, mäktig och maffig. Frukten bjuder på mogna björnbär med tillägg av vanilj, kryddnejlika, vitpeppar, mynta/eucalyptus och anis. Smaken mjuk och välbalanserad med riktigt läcker mittfrukt, sötlakrits och citrussyra samt rikligt med choklad. Bläckigt, anmärker någon, men det är inget som stör oss. Avslutningen varm och kryddig, men inte eldig. Balansen är riktigt lyckad, här finns ingen bränna och ingen syrajusterad känsla. Eken är dessutom skickligt inarbetad i smaken. Gott! Att det är en barossa shiraz är förstås ställt utom allt tvivel.
2005 Kaesler Stonehorse Barossa Valley Shiraz
BS 89481/269 kr.
Hmm, kunde man tänka sig en world-wide time-out för ny rostad ek i några år? Så fick vi smaka lite mer på själva vinerna? Nähä, inte det. Ibland blir det väldigt påtagligt hur mycket design och manipulation som pågår i vinerier välden runt...
12 kommentarer:
tufft att gissa rätt när ekdimman ligger som effektivt filter över vinets rätta identitet.
blir lite som en hollywood-film eller en överproducerad pop-låt.
ofarligt...barntillåtet...välkammat...tråååkigt.
borde gå att leta upp bättre representanter för respektive typ, eller?
Santa Duc:en är inte alls dum, riktigt ursprungtypisk även om jag nog tycker den är rätt mörk ändå. Klart den bästa årgång jag smakat av vinet. När vi ställde den direkt mot Saint-Cosmes nollsjua kändes den dock betydligt mer bullrig, men sådana där Svarte-Petter provningar blir ju rätt speciella.
Viktigast på en sådan här kursprovning är väl hur pass typiska vinerna är. Sedan får de gärna också vara så intressanta/bra som möjligt, så att man blir glad :-)
Hermitagen var ingen bra start :-(
Riktigt förbannad blir man däremot av marknadsanpassade vinmakarprodukter utan "somewhereness". Tät färg, modern ekrost, extraherad sötfrukt, industrijästiga wonderbra-aromer, snällt, fylligt, polerat - och så noll känsla av jordmån eller omgivande flora. Om vi ska ha en intressant vinvärld kvar även framledes borde såna viner kallas vid sitt rätta namn och bojkottas hårt.
Den vinprofilen verkar annars funka utmärkt som trigger på SB:s inköpsavdelning.
Vi tycker att de borde ta en titt på Caves Augés sortiment för att kolla vad som bör stå på hyllorna i en välsorterad (frankofil) vinbutik:
http://www.cavesauge.com/memo/images/Catalogue_Caves_Auge_2010-2011.pdf
2007 Santa Duc ska prova igen hemma, kanske får någon flaska chansen att åka med mot framtiden. Testa gärna 2004 Finca el Puig, det vore kul att höra vad du tycker Franko!
Möjligt att jag säger detta för att jag själv åkt på så kallat däng i liknande tester men.....
Utan att hänge mig åt Nossiterska konspirationer (om ni inte vet vem han är så blir inte det här inlägget någon vidare läsning - sluta läs och gör något vettigt istället) så är det självklart så att det finns en internationalisering och strömlinjeformning av framförallt rödvinsproduktionen. Här är ledorden direkt drickvänlighet och instrumenten ny ek, temperaturkontrollerad jäsning, generös extrahering och vad dagens trick nu kan vara. Terroir är underordnat och det börjar även kännas som att druvor i allt större utsträckning är underordnat, vilket är än mer oroande. Utan att kunna leda det i bevis så tror jag att ett sådant här trebetygstest hade varit enklare för 15 år sedan. Och det beror inte bara på att det nästan bara fanns SB-sortimentet att utgå ifrån vid urvalet av vin. Tror även att jordmån och karaktärstypiska drag fick mer utrymme - vilket naturligtvis gör gissningsleken med kvalificerad och mer underhållande.
Tar sektisterna i Munskänkarna hänsyn till denna utveckling i utformandet av testerna? Har kriterierna ändrats till följd av denna utveckling? Testar de själva vinerna före för att säkerställa att det finns karaktärstypiska drag i urvalet?
Av vithåriga trebetygare har vi hört historier om att kunna känna igen och skilja på bordeaux och bourgogne. Sen var det klappat och klart!
Fortfarande kommer vinerna i själva 3b-provet uteslutande från SB:s sortiment (inkl. BS) - plus att någon äldre flaska från arrangörernas källare brukar slinka med.
Det var nog inte så att gårdagens provningsviner testats i förväg, kursledarna ursäktade sig för flera atypiska viner.
Hade vi själva varit kursledare vore målsättningen att lyfta fram det positiva, det underbara som varje område faktiskt förmår. Mer kärlek, helt enkelt. Dit nådde väl inte gårdagens övning, och det hade krävts ett större arbete (kanske inköp utomlands eller via privatimport) och möjligen en högre budget, för att leta rätt på tillräckligt upphetsande viner.
Om Munskänkarna har något viktigt att göra i sin utbildande verksamhet så är det ju - enligt oss i alla fall - att agera aktivt för mer autentiska viner.
Men - här handlar det ju inte minst om att lära sig känna igen sånt som kan tänkas dyka upp på provet. Och några hyfsade glas fick vi ju...
Men varför måste vi prova viner från Rijk's hela tiden? Cabben var ju med även på provningen 23/11.
Vinmakarnas typiska metoder, även undermåliga sådana, har väl ingått i vad som gjort viner ursprungstypiska. Om detta är något som ska beklagas beror väl lite på hur man ser på kundernas och producenternas önskemål.
Blindprovning är svårt. Jag provar med duktigt folk (däribland en tidigare sommelier och vinagent) och de har inte kunnat identifiera att samtliga viner är olika Margaux från samma årgång eller att samtliga viner (utom två viner, ren merlot respektive ren Cab, som jag tog med som ett riktmärke för vad som inte är samma slott) är från samma slott Ch. Lagrange (1996-1999).
Lavazza
Sant, Lavazza. Det är sånt som kallas traditioner. Dåförtiden var metoderna inte så interventionistiska som under de senaste decennierna. Lyckligtvis har många till slut kommit fram till att ett riktigt bra vin görs i vingården.
Problemet med designade viner är att alla tenderar att göra likadant världen över, kanske för att många konsumenter gillar att känna igen sig. Vinmakeri med ledning av marknadsundersökningar är möjligen företagsekonomiskt smart på kort sikt, men rena döden i längden.
Bordeaux = knepigt, inte minst för att det är så mycket ek i vinerna. Det är väl därför som folk ständigt tar miste på merlot och cabernet - druvkaraktären överröstas av fatkaraktären.
Exempelvis en ch9 från foudres eller tank är mycket mer transparent för druva och terroir...
Precis Lavazza. För 150 år sedan så åkte Michel Rolland runt i världen i första klass på en Boeing 777 och hjälpte bönder på franska landsbygden, som dragits med svårigheter som mikroklimat, karg jordmån och lokala druvreglering, att globalisera deras viner för att få dem att hålla 14.5 procent, ha en generös ton av vanilj och ha ett drickfönster på exakt 1.5 år efter de nått säljhyllan i den lagom rustika vinbutiken i det gentrifierade storstadsområdet. Precis så Lavazza.
En hint bara....
Lyssnade nys på vetandets värld om vintunnans betydelse. Kanske nån annan som är intresserad.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=412&artikel=4273873
Tack snälla Rara, den fick rulla direkt när vi fick mejl från BKWIne.
Men det är väl knappast nyheter för vinnördar? Att olika skogsområden har olika egenskaper, och att rostningen har en helt avgörande betydelse. Nu är det vetenskapligt bevisat, liksom. Lite fånig presentation tyckte vi nog också...
Men tänk, man kan också göra fantastiskt vin UTAN ny ek! Utan aromjäster, enzymer, mikro-oxidation och annat trixande. Med doft och smak av druvor och växtplats...
Blott några tankar från en som faktiskt diggar ek!
Visst, eken är dominant i många av vinerna ni provat och vissa av dem är säkerligen tillrättalagda för en bredare publik och för att minimera risken med hyllvärmare. Samtidigt finns det viner i provningen som har alla komponenter på plats för ett långt liv - och således (och förhoppningsvis) finner balansen mellan de olika elementen om säg tio år.
Dirk Niepoort's viner står högt i kurs hos mig och flera av hans viner är byggda för ett långt liv. Visst är han lite av Portugals flying winemaker men att det finns ursprungskaraktär är ställt bortom allt tvivel.
2007 är vansinnigt bra i Douro. Vete tusan om det inte är det bästa de någonsin producerat om man även beaktar den nyvunna moderna vinmakarkunskapen som de nu applicerar på sitt tidigare know-how. Jag är ganska övertygad dom att den här reservan är supersnygg om ett decennium och att vaniljsåsen tonats ner avsevärt!
En annan som ofta fått kritik för den myckna ekbehandlingen i Douro är Prats Symington's Chryseia. Därför blev jag helt paff när jag nyligen fick testat den med ålder. Eken hade integrerats strålande och att det var Douro-skiffer i doft och smak var det inget snack om!
Ung BDX är också snorekad men där har vi ofta 'överseende' med rostningen för vi vet det vinner på lång lagring.
Vad vill snubben ha sagt?
1. Många viner har mkt ek men också ett långt liv framför sig och således gott om tid att baka in träet.
2. Vi har för lite kunskap om många viners utvecklingskurva för att vi lagrar för lite av dessa eller aldrig ges chansen prova mogna exempel.
3. Bolagets sortiment suger många gånger när det kommer till att köpa in viner av hög klass och ursprungskänsla, trots ek.
4. Jag....eh, gillar ek ;-)
PS. Kudos för att våga stå för att man sagt/skrivit NZ-Syrah på en Amarone!
MVH
Niklas
Skicka en kommentar