tisdag, maj 04, 2010

Munskänkarna provar majnyheter


Majsläppet är i sin bredd och mångsidighet det hittills roligaste i år. Det vanliga glappet mellan tråkbilligt och tokdyrt har fyllts upp med en hel dröse viner runt tvåhundringen, inte sällan med några år på nacken. Det är alltså upplagt för årets hittills roligaste nyhetsprovning, med hela tolv ordinarie viner till ett snittpris av 210 kr, och som grädde på moset tre dyrare bonusviner från de bästa sluttningarna i norra och södra rhônedalen. Ikväll dök det upp 120 provare på Näringslivets Hus, så det var fullt upp. Några intryck ska vi ändå försöka att förmedla - inte minst glädjande att nya versionen av vår gamla favorit från 2007 var så bra. Att döma av det massiva gensvaret var kvällens mest populära vin 2004 Ghiaie della Furba.

2008 Château Haut-Mayne Graves hade en ung och lite blyg doft med vanilj och den lilla ton av gummi och hyacint som nya fat kan ge, plus det typiskt vaxartade från semillondruvan. En ton av mosad banan hittade vi också bland mer förväntade äpplen. Smaken var lätt vaniljtonad, ren och ungdomligt frisk men samtidigt lite grön, snipig och kort. En passabel vit bordeaux, men kvaliteten försvarar inte riktigt priset.

2007 Josmeyer Riesling Les Pierrets hade det mesta man kan önska sig i en torr riesling från Alsace. Doften bjöd på påtagligt steniga, lätt rökiga mineraltoner med kassaskåpssäkra löften om dieselångor i framtiden. Under allt det våta gruset finns en skolboksmässig rieslingkombo av äpple och persika. Smaken gav härliga mängder extrakt och hade en behagfull balans där syran var precist utmejslad utan att bli det minsta hård. En pytteliten honungssötma minglade kvar i avslutningen. Kvällens bästa vita, och ett givet köp för alla rieslingdiggare. När det tar slut, kolla efter 2007 Riesling Le Kottabé från samma producent.

2002 Domaine Laroche Chablis 1er Cru Les Beauroys hade en utvecklad, insmickrande doft där vi först slogs av rikligt med malolaktiska smörkolatoner och vaniljfat. Intrycket var för övrigt klart komplext med en mix av citron, vit persika, gröna äpplen, lovikkavante och en del mognare honungstoner. Smaken var inte lika yppig som doften utlovat utan höll sig kvar på den eleganta sidan med fina mineraler, och utan några tendenser till oxidation i förtid. Rätt så "kommersiell" i stilen, men ändå ett klockrent köp, i alla fall för alla oss som inte har källaren full med mognande chablis. De mest hårdnackade terroiristerna kan stå över.

1994 Domaine Bourillon Dorléans Vouvray Sec är färgintensivt saffransgult och luktar knappast gott när korken dras. Här finns reduktivt svavel (påminner om ruttna ägg) som kan skrämma bort en och annan - men inom någon minut har gamlingen fått ordning på anletsdragen och doftar härligt. Gillar man komplexitet och mognad finns det mycket att hämta här, såpass mycket att det är svårt beskriva. Men rikligt med honung finns förstås, därtill torkade aprikoser, arrakstoner, ylle-unknad och en hel gammal kemilåda full med möbelpolish och skoputs. Smaken är häftig, men klart säregen och ganska tuff. Nästan helt torr, med rätt stram syra, lite kemisk beska och aptitlig sälta, samt en lång, njutbar eftersmak. Vi har köpt ett par flaskor och tänkte experimentera med hårdostar som comté eller abondance - fler förslag till matmatchning mottages tacksamt! För den som är äventyrligt lagd finns (fanns) också en 69:a att pröva.



2006 Springfield Estate Wild Yeast Chardonnay från Robertson i Sydafrika hann vi varken dofta eller smaka på. Den som vill berätta om sina intryck är varmt välkommen att kommentera!

2007 Maison Cristophe Cordier Pouilly-Fuissé var vi lite nyfikna på efter den ovanligt fina Bourgogne Blanc som kom i höstas. Nu fick vi väldigt tydliga, nästan framfusiga aromer av Del Monte burkpäron, såpass att man undrar om de framkallats av kalljäsning med odlade jäststammar. Lite nya världen i bourgogne alltså, och kanske inte riktigt vad vi hoppats på, eftersom vi föredrar när vinerna från Pouilly-Fuissé drar åt citrus, örter och sten. Trots gnället är det ett riktigt gott vin som det ska bli kul att testa i lugn och ro på hemmaplan.

2005 Domaine Couly-Dutheil Chinon Clos de l'Echo är en ovanligt välmatad cabernet franc på mogna druvor från ett varmt år. Den allmänt cabbiga doften öppnar kryddlådan, tar fram vaniljstången och drar på med en fet lakrits som vetter åt läkerol, hostmedicin och skokräm. Därtill får vi druvtypiska drag av nyklippt gräs, och en grön paprika som solat sig så länge att den skiftat färg till rött. I munnen är vinet gott och oväntat fylligt med harmonisk solmogen frukt, kraftfull kryddighet och rejäl längd. Den som har föreställningar om grönt, surt och snipigt rött Loire-vin bör testa detta (relativa) kraftpaket. Går dessutom utmärkt att dricka nu - gärna till rostbiff - eller att lagra i tio år om man så vill.

2004 Tenuta di Capezzana Ghiaie della Furba Toscana IGT - 60% cabernet sauvignon, 30% merlot och 10% syrah som fått 16 månader på barriques - är precis så bra som vi hade hoppats på! Doften öppnar med läckra fattoner av piptobak och mörk choklad. Örterna är bland de första intrycken i glaset, och en allmänt italiensk känsla av körsbär och kärnor. Cabernetdruvan tar några minuter på sig att komma loss, men snart skiner den vackert med bordeauxtypiska svarta vinbär och ett stråk av mint. Men här finns också ett välavvägt inslag av brett eller stall som gör att nosen inte blir alltför modernt slickad utan istället framkallar drömbilden av ett klassiskt, ekfatslagrat gamlavärldenvin. Smaken är extremt harmonisk, perfekt balanserad och ytterst behaglig. Rik frukt, läcker mintchoklad och en snyggt mineralisk avslutning. Mmm, den första flaskan lever redan farligt...

Update: På hemmaplan visar Ghiaie della furba inledningsvis och helt överraskande en del gröna, stjälkiga, sura och bittra drag. Men det händer lyckligtvis massor i karaffen och efter 1-2 timmar känner vi igen oss i en harmonisk, fyllig karaktär av mintchoklad, kryddor och örter. Så lufta i god tid, annars låt vila ett år eller två.

2006 Thelema Mountain Vineyard Stellenbosch Cabernet Sauvignon har det inte lätt efter en sådan uppvisning! Kombinationen av gröna stjälkar och sydafrikansk rök i doften drar knappast ner några pluspoäng. Men efterhand öppnar nosen upp med en yvig kvast grönmynta och rätt framfusiga svarta vinbär. Smaken bjuder på sötfruktig, småvarm cabfrukt. Drivet av en intensiv mintighet och småfjäskiga chokladkolatoner kommer ekipaget till slut upp på vägen och får igång en ganska bra skjuts i munnen. Långtifrån ett elegant vin, men rätt gott ändå. Som gjort för utegrillen! Själva har vi ett par nollfyror kvar, men när de är slut så blir det inget grilla med Thelema i fortsättningen.

2003 Springfield Estate Robertson Cabernet Sauvignon "Méthode Ancienne" visar på ett pedagogiskt sätt hur klokt det kan vara att lägga till en hundralapp och få ett godare vin på kuppen. Här finns en ovanligt snygg sydafrika-doft med rostade drag, mint, rök, choklad, vinbär och mognadstoner som är ganska så tilltalande. Smaken är mogen och drickfärdig med framträdande syror (justerade?) och en behagligt medelfyllig kropp utan störande alkoholhetta (13%). Gott vin.



2007 Renato Ratti Nebbiolo d'Alba Ochetti har en medelljus, något glesnande färg - vinet ser redan ut att vara drickfärdigt. Nebbiolofrukten doftar omedelbart gott, som av slånbär och körsbär med ljusa stråk av violer. Tydliga vaniljtoner, rostat bröd, kaffe, kryddor och mandelmassa på toppen summerar en småfjäskig och lite överslätande fatkaraktär. I munnen får vi en god, inställsamt sötfruktig, lättare medelfyllig nebbiolo som biffats upp med (alltför) generös ek. Tanninerna är snälla och vinet utlöser väl inte några stående ovationer, men i sin konsumtionsvänlighet blir det ett välkommet tillskott till vardagens spaghetti med köttfärssås eller pizza - och det redan ikväll. Inte alls dumt, men servera vid 14-15 grader för bästa grepp och fräschör.

2007 Château Bouscassé Vieilles Vignes drar uppmärksamheten till sig med en framfusig, rå frukt av mosade blåbär och björnbär med ungdomliga kolatoner. Ingen tvekan om att detta lovar gott, och löftena uppfylls i munnen med en riktigt maffig frukt där tanninerna inte uppvisar någon störande bitterhet utan bara är fullmogna, purunga och bustuffa. Det här är ett kanonbra vin som levererar riktigt hög klass för slantarna, men som vanligt är det en förutsättning att man gillar tannat och tanniner - samt klarar av den nya gräsliga etiketten. En god dos tålamod behövs också. Sisådär åtta till tio år blir nog lagom.



BONUSVINER

2007 Patrick et Cristophe Bonnefond Côte-Rôtie överraskade positivt, med färskt minne av deras (i vårt tycke) överekade vingårdsvin Les Rochains. Doften var mycket elegant och övertonsrik - med violblommighet, grönpeppar, barrskog och friska skogsbär över mörkare tjära och rökiga mineraltoner. Visst finns det hyggligt med ek men den är snyggt hanterad. Smaken är en oklanderlig representant för sitt nordliga ursprung, friskt syrlig, balanserat fruktig och medelfyllig utan märkbar alkohol. Mycket behagligt vin och säkert ett lysande matsällskap. Drick ungt eller lagra.

2005 Cave de Tain Hermitage övertygar inte alls. Doften är rustik och osnygg med varmårsdrag av kokt plommonfrukt och rotfrukter, svartpeppar och gammalt surt, murket trä. Intrycken går igen i smaken, som litar helt på kraft och glömmer alla ansatser till elegans. Sur och trist med oxidativa, bittra och träiga drag. Det här kooperativet - en pålitlig leverantör av underpresterande viner - är i behov av en omvälvande förändring. Sånt här går inte att sälja längre.

2007 Vignobles Brunier Domaine du Vieux Télégraphe "La Crau" blir kvällens efterrätt. Whohoo, vad snyggt detta är! Nog fanns vissa farhågor för ett alkoholångande monster i absolut behov av långt och svalt mörker. Inte hade vi kunnat föreställa oss denna elegans och (håll i er nu) omedelbara tillgänglighet. Den komplexa doften spelar över jordgubbar, rönnbär, körsbärskärnor, kirsch, orientaliska kryddor, ljus mjölkchoklad, fikon, salmiak och salta havsbrisar med friskt sjögräs. I munnen imponerar vinet med sitt fasta grepp av högklassiga tanniner, tjusar med sina ljuvligt öppna aromer och sin lekfulla kryddighet, friskar upp med sin livliga syra och stannar kvar med sin ihållande längd. En nittifemplussare värd varenda krona, grattis till alla som handlat!



ps. Länkarna går till SB.

30 kommentarer:

Eeeeerik sa...

Verkar som det blir en härlig sommar pojkar! Men vem fan går och köper en 170kr vin till familjens vanliga onsdagsspagetti? men ni ska ha tack för dom varningar ni gör, ex hermitagen. bra där! : )

Finare Vinare sa...

Vi gör! När ska man annars dricka sin nebba om inte till onsdagsspaghettin?

Eeeeerik sa...

Läste alldeles nyss i Munskänkarnas vinjournal i Maj numret att Hermitagen ni dissat fick 16poäng (ett högklassiskt vin) av Peter Axelsson, Ulf Jansson och Johan Tarmet vem gick och borstade tänderna innan? eller har ni bara olika uppfattningar?

Finare Vinare sa...

Jag diskuterade vinet med Ulf igår och vi var helt överens om bristen på finess. Däremot påpekade han att vinet inte fattades kropp och kraft.

Om nu côte-rôtien och hermitagen båda fick 16 poäng är det något som inte står rätt till, tycker jag (för övrigt blir 20-skalan väldigt grovkalibrig just där).

Själv kan jag omöjligt tänka mig en högre poäng än 85/100, vilket ändå är generöst. Det beror kanske på hur mycket man störs av det murkna, muggiga draget i vinet...

Eeeeeerik sa...

Ja det hade varit kul att få prova för att känna efter hur en annan hade uppfattat vinet. Själv ska jag ner och beställa min nya favorit Château Cadet, enligt mig otroligt prisvärt och mycke vin för lite pengar. Så det är vad en arbetslös 24åring ska göra idag, men det blir nog lättare att få arbete i den kungliga hufvudstaden i sommar. har någon tips så tas det gladeligen emot.

Henrik sa...

Jag visste att det skulle svida att låta Telegrafen skicka signaler till nån annan - Gaaaaaah!
Men, man kan inte få allt. Härligt med Furban i alla fall - precis som jag misstänkte.
Första flaskan - huka dig!
Jag kunde faktiskt inte hålla mig borta från Piaggias riserva eller Sette Pontis Oreno heller. Först i kassan upptäckte jag att det inte var Oreno 06, utan 07 ...
Hade jag upptäckt det inne i källardelen kanske jag valt annorlunda. Nåja, 07 lär ju vara bra i Toscana också, så det blir nog bra. Men de flaskorna lever mindre farligt nu än om det varit 06.
Sedan, när priset på Mitolo var så bra var jag tvungen att se vad the rave har varit om. Någon gång i sommar ska man väl få till en grill som kan gå upp i ringen mot lite muskulös Aussie-shiraz.
Den där Vouvrayen däremot, den tänkte jag inte ens på. Ett misstag som bör rättas till känner jag.

Finare Vinare sa...

Varför var Mitolos viner så galet billiga i år? Är det aussie-backlashen som fått full effekt? Man kunde ju inte låta bli att plocka åt sig en GAM och en Savitar. So shoot us! ;-)

Det var ren feghet att inte handla 1969 Vouvray. Hur ofta bjuds den möjligheten? Måste fixas.

Fler Furba åt folket! 360 buteljer räcker ju ingen vart...

Henrik sa...

Well, don't shoot me! Intressant att Gam var slut när jag stod där, men återuppstått till er ...
Jag tog faktiskt två Savitar och två Reiver. Priset var för bra, helt enkelt. 05 har jag förstått ska vara bra i Australien, men 06 har jag ingen koll på. Men det måste vara en ohemul backlash om priserna närmast halverats på halvannat år.
Börjar Parker tappa stinget?
Vad gäller Furba, det verkar ju faktiskt som om det räckt - och inte mig emot ... Jag känner redan att jag tog för få.
CH9 och 07 däremot, där verkar ta det slut i ett nafs oavsett tilldelning.

Finare Vinare sa...

Toscana och 2004 är ju inte heller någon dålig kombination! Och när det gäller Furban behöver man inte vänta, det går fint att dricka nu eller lagra vidare, vilket man vill.

Ja visst är det extremt med åtgången på CH9 2007. SB skulle lätt kunna ha tagit in dubbelt så stora kvantiteter. Man borde nog testa Solitude illa kvickt, medan den finns kvar...

Frankofilen sa...

Kul att Ghiaie della Furba levererade! Barriquelagrade italienare är inte riktigt vad jag längtar efter just nu, men efter era hyllningar till nollnollan häromåret var jag tvungen att köpa några flaskor för att smaka själv.

Och visst borde man ge Solitude en provtur snart också. Bara 55% Grenache och dessutom 20% procent nya fat kan vara illavarslande, men jag gillade ändå nollettan rätt mycket för flera år sedan...

Vintresserad sa...

Tack för utmärkt (som alltid) genomgång. Stod och höll i Furban idag, men passade... det kan ha varit årets miss (så här långt). Några Mitolo såg jag inte till. Vinkontot visar iallafall kraftigt rött efter en del härjningar tidigare i vår. Ska nog ändå försöka få tag på ett par Furbor och kanske ngn Mitolo till utekvällarna.

emil a sa...

tack för kul genomgång! jag hade bara råd med båda Vouvray den här gången. Någon på Passagen sa med ett leende på läpparna att den från 69 var fantastisk, "bara mineraler". Väldigt spänd på den. 4 kvar i kväll ser jag..

Finare Vinare sa...

Felsaldo, Emil! Men den går nog att beställa från Malmö. Där behöver man inte ha bråttom, skåningarna tar det piano, ingen rusning som i Stockholm.

Syrah sa...

Det är så underbart med betyg hit och dit, vilket vin är bäst. Men det beror ju på vad man gillar, och smaken är bekant som baken, delad.

Mina favoriter är inte alls desamma, även om de FV tyckte var bäst inte på något sätt skäms för sig. Mina favvisar den här kvällen var bland de 12 "ordinarie" Chinon-vinet och böand de tre extra Côte-Rôtien.

Jag håller dock med om Cave de Tain. Hyggligt vin, men kvaliteten på den Hermitagen var ungefär som en Crozes-Hermitage, så det var på tok överprissatt. Jag gillar inte alls Cave de Tains viner. De håller inte den klass jag vill ha i norra Rhône.

Finare Vinare sa...

Va, vi som skippade poängen den här gången! Det kändes lite oschysst att svänga sig med siffror när smakproven var så snabba...

Visst var Clos de l'Echo riktigt trevligt med sin oväntat kryddiga och kraftfulla personlighet - men kanske inte höjden av Loire-finess, eftersom vinet var såpass fatat. Intressant att se hur det utecklas! Som jämförelse smakade vi nyligen på Catherine & Pierre Bretons vingårdsvin 2007 Bourgeuil Clos Sénéchal och den var klart mer elegant och läskande, med tydligare mineralitet och mer återhållsamma fat.

Hmm, om man nu envisas med att ranka vinerna och försöker bortse från de mest subjektiva värderingarna så är det ju faktorer som komplexitet och definition i doft och smak, storlek, grepp, längd och balans i smaken, samt typicitet och elegans i helhetsintrycket som återstår. Och till sist: hur väl vinet mäter sig mot andra viner man smakat från den aktuella appellationen. Det sistnämnda är väl det mest intressanta och användbara med betygsättning?

Finare Vinare sa...

Syrah, självklart gillar du côte-rôtie bäst! ;-)

Eeeeeerik sa...

har någon provat pierre peters nya rose ?? är ett JÄTTEstort fan av pierre peters för övrigt...

Finare Vinare sa...

Nej, men vi kan verkligen rekommendera PP Extra Brut! Där finns det mineraler så det står härliga till.

Eeeeerik sa...

jo tack jag vet! WOW alltså den är bra! och skit bra pris!

Anonym sa...

Har ingen testat och skrivit om Ch Cadet? Verkar vara mycket lovande för 169 kr. // Henrik

Finare Vinare sa...

Alltså den här: 2005 Château Cadet, Côtes de Castillon, 94170, T5 1800 flaskor, 169:- (Swedish Brand)

Ulf Jansson: "Utvecklad doft med plommon, mörka bär, fat och lite cedertoner. Medelfyllig, utvecklad smak med en del torra tanniner, fin syra, hyfsad längd och ganska sträv avslutning. Lite robustare bordeaux med bra fruktighet. 14 = (normal QPR)

Jack Jakobsson: Doft: utvecklad men knuten, röda bär, lingon, aning mint och läder. Smak sträv och ung, röda bär, fikon, grov idag med aning jordighet, lätt örtighet, lagras. Betyg: 14,5p - (sämre QPR)

Låter inte så tokigt, ändå. Året var gott mot de flesta i trakten...

Eeeeerk sa...

Jag har faktiskt provat den, under en sthlm wine club provning. Carl på Swedish brand hade med den, den var sjukt bra enligt mig. den skulle dock enligt honom ligga runt 125kr vilket vi då tyckte va löjligt billigt, men det blev ju lite dyrare, fast vem bryr sig. har redan beställt 5! ETT KAP!

Anonym sa...

Cave de Tain!! Just det, inget vidare. Jag gick själv på ett insmickrande förslag från importören för ngt år sedan. En låda med blandat från årgång 2005. Vedervärdigt! Förstår inte hur importören kan ha mage att erbjuda dyligt!
Sen en annan tråkig sak.... kanske fel forum, men jag såg ju några smitare i kön i måndags.. Där står folk troget o väntar i en timme eller mer, sen kommer nån "kompis" släntande då det är en kvart kvar o börjar prata och helt diskret smyger med i kön då de öppnar: ett jäkla otyg och hänsynslöst!!
)kransen

Finare Vinare sa...

Sant, Krasse. Det finns ju gott om tid att umgås i kön, men så knepigt kan det ju inte vara att komma ihåg var man stod nånstans...

Vi minns en Hermitage 99:a från Tain som var långt ifrån upphetsande men något bättre än den aktuella nollfemman. Nu var ju både 99 och 05 toppårgångar, så det finns inga ursäkter. Tendensen ser inte bra ut, heller...

Finare Vinare sa...

På hemmaplan visar Ghiaie della furba inledningsvis och helt överraskande en del gröna, stjälkiga, sura och bittra drag. Men det händer lyckligtvis massor i karaffen och efter 1-2 timmar känner vi igen oss i en harmonisk, fyllig karaktär av kryddig mintchoklad. Så lufta i god tid, annars låt vila ett år eller två.

Frankofilen sa...

Hmm, jag tänkte poppa en Ghiaie ikväll för att se vad den går för. Luftas, check. Vi hoppas på en smeksam, harmonisk inflygning för veckolandning...

Finare Vinare sa...

Hmm, det fanns till och med en del unkna drag av pelargonvatten i början, och S var först inte alls uppskattande till hur det smakade. Vi var också oense om hur pass syrligt vinet var. Gissa vem som saknade syror? Efter ett par timmar hade smaken fortfarande massor av örter, men då hade faten kommit ikapp med sin mintchokladiga rondör och sitt kryddiga bett. S ändrade efterhand inställning till mer och mer positiv, om än lite motvilligt ;-)

konjären sa...

Naturligtvis har jag med vioss återhållsamhet i det här släppet gått på Vouvray -69 som enda köp... Har man som jag en läggning för över(mogna) viner missas inte en sådan chans. Återkommer när jag testat!

konjären sa...

Oj, vad slarvigt jag skriver när jag har brått... "viss" återhållsamhet och "(över)mogna" viner menar jag ju!

Henrik sa...

Sitter här med sista slatten Ghiaie della Furba och ler brett.
Den var lite blyg vid karaffering, jag fick faktiskt nästan lite bourgognevibbar av de vegetala inslagen som samsades med en orientalisk kryddbasar och svårflörtad frukt.
En timme senare tittade cassisen och stallet fram och ytterligare en timme senare vill de italienska körsbären vara med och stallet börjar likna en elefantbur som någon står och grillar mörkt kött i. Tjohej, det här är fylligt, komplext, bra fart men ändå ganska elegant och hanterar enkelt lammfilet och potatisgratäng. Till gruyere är det alldeles underbart.
Jag tycker mycket om det nu, säg 92-93p, men jag tror att det kommer att vara ännu bättre ganska snart. En om året?