torsdag, januari 14, 2010

Jacques-Frédéric Mugnier: Nuits-Saint-Georges 2006


Veckans mesta samtalsämne har varit - rimfrost! När upplevde man sist ett Stockholm där vartenda träd noggrant sprayats av NK:s julskyltare och alla hus fått siktat florsocker på toppen likt pepparkaksbyggen? Vart man än går möter man flanörer med stora japanska kameror på magen, längtande att fånga undret på bild och visa upp i en varmare framtid: minns ni vintern 2010 när allt var vitt...


Lunchvy. 2010 eller 1910? Tredje båten från vänster heter Törsten.

Sista förhandsrapporten inför morgondagens bourgognesläpp kommer från Jacques-Frédéric Mugnier och hans monopolvingård Clos de la Maréchale, faktiskt den största i hela Côte d'Or. 2004 återtog han skötsel och vinifikation av hela nio hektar vinmark som varit uthyrd till Faiveley, vilket i ett slag gjorde firman tre gånger större och krävde sex heltidsanställda i stället för en. Mugnier gläder sig mycket åt att kunna göra sina insatser i rättan tid med den nya personalstyrkan. Clos des Fourches är det ålderdomliga namnet på vingården och betecknar numera den del av skörden som kommer från relativt sett yngre vinstockar - gränsen går runt 40 år - deklasserade till byappellation. 2006 års skörd landade på ett snitt av 37 hl/ha. Som vanligt använder Mugnier bara en femtedel nya ekfat för mognadslagringen.



2006 Jacques-Frédéric Mugnier Nuits-Saint-Georges Clos des Fourches öppnades igår och har en djupt sammetsröd färg. Doften är först knuten och svårfångad, den ger mestadels grusdammiga mineraler och tycks vara på väg rakt in i en mörk tunnel. Så plötsligt öppnar den upp igen, vilken överraskning! Ljuslila blomtoner av syren och viol kommer starkt, mot en bakgrund av mörka skogsbär och röda körsbär. I munnen bjuds en hyfsad frukt av hallon och körsbär, med bra örtigt bett och en frisk, lite kärv syrlighet. Blommigheten bara växer och växer, och frukten är ganska fin, men känns en smula gles och gör att denna enklare cuvée inte blir totalt tillfredsställande. Ändå ett riktigt gott vin, inte minst med tanke på att priset till restaurang är ungefär hälften av "the real thing". (89)



2006 Jacques-Frédéric Mugnier Nuits-Saint-Georges 1er Cru Clos de la Maréchale kommer alltså från de lyckliga stockar i denna muromgärdade jättevingård som uppnått tillräckligt respektingivande ålder. Vinets färgnyans är djupt sammetsröd, och doften är omedelbart med på noterna - som en kaskad ur glaset - trots att korken just dragits och vinet är högst fjorton grader varmt. Frukten är långt tätare än i första glaset - förförisk, snudd på sexig - med mättade mörka skogsbärsaromer som drar åt björnbär, toppade av syren och viol. Nästa tydliga intryck är en djup, spännande baston av svart tryffel som osar direkt toppklass. Därnäst börjar faten göra sig bemärkta, först med nybakt kardemumma, och snart även med bittermandel, mandelmassa, sandelträ, kanel och lakrits.

I munnen bjuds en mörk, rik pinotfrukt som täcker upp paletten fullt ut. Smaken är ganska robust med rejäla tanniner som samverkar harmoniskt med frukten och de grusiga mineralerna. Jämfört med Chambolle-Musigny Les Fuées och även Clos des Fourches känns faten lite mer framträdande, men ändå på ett klart positivt sätt i form av en finstämd kryddighet och varmare rostade toner.

Vi summerar: mittsmaken är tät nog, balansen oklanderlig och eftersmaken av utmärkt längd. Det här är en riktigt tillfredsställande bourgogne i den lite mörkare skolan, en Mugnier med lite mer av kraft än av elegans av om man ska förenkla saken, och väldigt typisk för NSG. Lagras tre till fem år för maximal utdelning, men gör inte alls ont att dricka nu. Härligt vin! (91-92+)

Kostar 655 kr, 120 flaskor släpps totalt varav hälften finns i butik imorgon. Den här lilla jämförelsen snodde vi ihop med hjälp av importören Gullberg & Gullberg och den aktuella vinlistan på Vinbaren.
Hela bourgognesläppet hittar du här.

8 kommentarer:

Frankofilen sa...

Föredömlig konsumentvägledning inför dagens släpp, och finfina noteringar som vanligt! Tack!

Däremot sticker ordet "palett" i mina ögon varje gång jag ser det i en svensk notering. Många verkar slänga sig med det hur som helst. Vad avses här egentligen? Är det engelskans "palate", det vill säga gom, eller menar ni konstnärens palett som en metafor för smaken/munkänslan? Oj, nu kände jag hur jag nästan fick grodlår...

Kvack och trevlig helg!

Finare Vinare sa...

Palett på svenska blir väl en slags associativ korsning av båda? Och kanske är det inte helt katastrofalt att blanda ihop dem? Eller det kanske det är? Förlåt i så fall ;-)

Smaken fyllde alltså ut helt och hållet i gommen, och den här stilen kan tänkas passa utmärkt även i din gom...

I morse var det dags för Passagens personal, inte minst Josef, att rosa alla Bruno Clairs nollfemmor. Till exempel 2005 Marsannay Les Grasses Têtes som finns i hyggliga kvantiteter, har ett vänligt pris och enligt utsago dricker finfint redan nu.

Happy shopping!

Niklas Jörgensen sa...

Bruno Clairs Marsannay Les Grasses Tetes lagras dessutom utmärkt så det är onekligen en kul Bourgogne att ha liggande utan att ruineras....

MVH

Niklas j

Tomas sa...

Jag kan bara instämma i dina betraktelser över Mugnier-vinerna, även om jag inte skulle kunna precisera dofterna så exakt. Jag provade ju även jag igår. Doften stod mycket riktigt som en kvast ur glaset. Det första jag tänkte om Clos de la Maréchale var att den visst var värd sitt pris. Vilken längd på eftersmaken! Tack förresten för en trevlig pratstund.
/Tomas

Finare Vinare sa...

Aha Tomas, du beställde in den efter att jag hade gått, din rackare? Minns inte vad du drack till din mat, men inte var det väl Maréchale?

Jo, visst försvarar den sitt pris. Han är vass, Freddy Mugnier. Kul att ses och prata!

Härligt Niklas, då får man alltså dricka Marsannay både nu och senare...

Swedish sa...

Drack Bruno Clairs Marsannay "Les Longeroies" 2002 för två veckor sedan. I min smak fortfarande lite väl ung och stängd... Hur den står sig mot Grasses Têtes vet jag inte dock..

Italienska viner sa...

"Törsten" är ju klockrent.

/Patrik

Tomas sa...

Nej, jag drack dolcetto till fisken. Sen blev jag ju nyfiken. Lars försåg mig vänligast med en provsmakning av Maréchale vid sidan av Fourches. Farligt att sniffa på. Jag skulle ju stanna i Piemonte!