Terrasses du Larzac är en terroir med fantastiska möjligheter. Andrew Jefford, specialist på sydfranska viner, förklarar varför i den här artikeln. Hur långt kan man egentligen ta vinerna om man pumpar in rejält med kapital, har konstnärlig läggning och är kompromisslös perfektionist? En som bör ha tillgång till alla tre är kompositören Robert Dougan, mannen bakom musiken till The Matrix. I början av 2000-talet köpte han egendomen om 11 hektar och gav sig attan på att göra viner av världsklass. Inga utgifter var för stora när det kom till källarbygget, och som vinmakare anställdes Jérémie Depierre med förflutet på Château Margaux. Men det är kanske först under det senaste året som investeringarna verkligen burit frukt, i form av ett galet upphetsat buzz anfört av David Schildknecht och Gary Vaynerchuk.
Läs mer om det på gårdens blogg.
De två flaggskeppsvinerna La Pèira och Las Flors är byggda runt syrahdruvan, med större eller mindre andelar av grenache. Gårdens tredje röda gör oss dock minst lika nyfikna. Här är druvblandningen 65% cinsault och 35% carignan, två misskända druvor som dock ska kunna uträtta storverk i rätt jord och rätt händer. Traditionella druvsorter, så här kan man förvänta sig druvmaterial från gamla stockar. Mognadslagring i enbart använda ekfat bör garantera att vi slipper dricka ekjuice ikväll...
2007 Les Obriers de la Pèira, Terrasses du Larzac har en totalt läcker och komplex doft rakt ur karaffen, salivkörtlarna svarar som på kommando. Ett helt röse av krossad sten mosar mogna mörka skogsbär, med kul doftinslag av både nypon och lingon. Här finns också gott om nötiga toner som av valnötter och sötmandel, därtill lite kirschångor, kaffenickel och en skvätt malolaktisk filmjölk. Den saftiga garriguen svävar högt uppe i glaset, precis som förväntat. Härliga gynnare, de här två druvorna...
Men det är i munnen det händer. Wow, vilka sköna grejer!! Smaken överraskar efter doften, större än väntat och mer sötfruktig. Den upplevda sötman är väl ungefär i nivå med Julien Barrots viner från 2007. Gommen smeks av en lent viskös nollsjuakänsla, ändå finns en frisk mineralitet och bra fräschör i syrorna. Lätturbon kickar in och levererar ett rejält tryck i mittsmaken (14,5%), varefter en lång, sugande, skamlöst hedonistisk avslutning tar vid - där sötlakritsen slingrar sig varv efter varv runt den söta frukten. Detta är oemotståndligt! (91-92)
Vi drack 2007 Saint-Cosme Côtes-du-Rhône till den vitlöks- och rosmarinspäckade lammsteken och de rostade grönsakerna. Doften var mörk, nästan svart - nymalen svartpeppar, krossad sten, svarta körsbär, viol, grillkol, lakrits och garrigue som grönmynta och malört. Smaken var slösande rik och mörkt apelsinchokladig i frukten, ändå med perfekt stram struktur och underbart friska syror. En sanslöst god syrah som uppskattades stort av gästerna. (90) Les Obriers sparade vi till ostarna och eftersnacket. SB har köpt in ett parti, så det kommer att dyka upp i tillfälligt släpp framöver. Ännu ett klockrent Bristly-vin!
ps. Kolla in filmen nedan. Inga utgifter sparade, som sagt. En långfilm i cinemascope nästa gång kanske?
6 kommentarer:
Les Obriers står på diskbänken, men har fått behålla korken än så länge; oklart varför. Mer sugen nu - eller mindre? Hm...
Och visst är Saint Cosme en lysraket i mörkret kring hundrastrecket? Solklar som husets röda på Creutzgatan sedan ett tag tillbaka. Hvergang.
Tack för att du påminde oss om Saint-Cosme, Anders. Det blir påfyllning - men 07 Valbelle och Hominis Fides, de får nog ligga till sig...
Hm hm hm... Obriers var onekligen lite sötare än vi hade trott. Men inte det minsta kladdigt för det, tvärtom. Ändå ett vin som är allra bäst efter maten? Eller kanske till en baconlindad tournedos? Till lammsteken var i alla fall Saint-Cosme CdR löjligt god.
Blir intressant att höra när du röjt av diskbänken...
Var det inte Gabriel själv som kallade Peira för "monsterviner"? Sötma eller ej, kul att läsa lite tidiga intryck av den här flaskan. Även jag har en del som pockat på uppmärksamhet senaste tiden, inte på diskbänken men i en trälåda bredvid sängen...
07 Les Obriers de la Pèira: Pröva att spara halva innehållet - korka igen och ta fram vinet nästa dag - vilken balans och komplexitet - första dan - matvin - andra dan - meditationsvin!!
Vi vågar oss nog inte på att smaka Peira eller Las Flors i nuläget. Mer av ny ek gör att man gärna väntar tills allt har integrerats. Men det ska bli spännande!
Några har förstås smakat på toppvinerna redan och det vore kul att höra vad ni tyckte.
Guran, Obriers kändes faktiskt som ett klockrent meditationsvin från första början. Det var därför vi valde bort det till maten och sparade till efteråt. Vi ska absolut pröva ditt trick.
Tycker väl ni kan smaka Las Flors. Har ni en låda är det väl alltid kul att följa vinets utveckling från början. Vinet var riktigt bra och ni behöver inte vara rädda för the oakmonster;-)
hälsningar
Johan
Skicka en kommentar