onsdag, augusti 19, 2009

Sortimentsprovning hos WineTrade


Vi hälsar på hos en en ung och passionerad vinimportör: Niklas Jakobsson. Den som var flitig besökare på Passagens vinbutik innan 2006 kan tänkas ha minnen av den här killen i grönkläder. Precis som sin namne Niklas Andersson (Vinik) jobbade han nämligen i vinkällardelen innan det var dags att sjösätta det egna projektet. Men först - en längre séjour i Languedoc och Roussillon! De två niklaspojkarna tycks ha dragit liknande slutsatser - att det mest spännande i Frankrike just nu händer i den starka rörelsen av småskaliga naturliga viner, ekologiska för att inte säga biodynamiska.

När man studerar deras respektive sortiment - båda imponerande - ser man att de valt varsin inriktning, bara delvis överlappande, men där båda visar stor integritet och nyfikenhet. Vinik har ett större urval av personliga, överkomliga drickviner medan WineTrade lagt rabarber på en handfull av söderns mer exklusiva och svåråtkomliga kultviner, där prislappen ofta är i nivå med storheter från klassiska områden. Peyre Rose, Grange des Pères och Domaine Gauby, för att ta några exempel.

Att detta är potentiell hårdvaluta på toppkrogarnas hippa vinlistor förvånar alltså inte, och dagens provare tillhör uteslutande sommelierfacket. Men den slutkund som bor i Stockholm kan faktiskt privatimportera och plocka ihop enstaka flaskor efter behag, för att sedan få dem levererade till sin butik inom en vecka. Samtliga nedanstående priser är dock till restaurang och utan moms. Lägg därtill systemets rörliga påslag om 19%, sedan det fasta påslaget om 3,50 kr och slutligen 25% moms - och där har ni utpriset. Under dagen presenterades ett såpass överdådigt urval att vi valde att fokusera på området röda sydfransoser. Men ett par juraviner fick ändå slinka med....





CHÂTEAU D'ARLAY (Comte Alain de Laguiche, Arlay, Jura)

1999 Château d'Arlay Corail - 135 kr
2003 Château d'Arlay Côte de Jura Rouge - 130 kr

Château d'Arlay väntar gärna åtskilliga år innan vinerna buteljeras. Corail är något så intressant som ett traditionellt vällagrat rosévin gjort av alla de fem ursprungstypiska druvorna: poulsard, trosseau, pinot noir, chardonnay och savagnin. Färgen är mycket ljust brunröd. Doften är oxidativ och nötig med en frukt som liknar rönnbärsgelé. Smaken är superslank och riktigt aromintensiv med ringande syror. Har vissa likheter med mogen röd lättviktsbourgogne. Karaktärsfullt! (90) Rouge är en ren pinot noir från gamla stockar, som bjuder på fina röda körsbär och goda, rätt tydliga fattoner. Dessutom hö, gräs, svettig häst och lite spillning. Smaken är lättare medelfyllig, frisk och lagom sträv i bra balans. God frukt där det varma året gynnade svala Jura. Bara en aning för mycket fat i eftersmaken, men det kan bättra sig med tid. Sympatisk pinot till hyggligt pris. (87)

DOMAINE MATASSA/THREE TREES (Tom Lubbe & Sam Harrop, Fenouillèdes, Roussillon)


2008 Three Trees Cabernet Merlot- 99 kr
2006 Domaine Matassa Cuvée Romanissa - 205 kr

Three Trees CM är lilafärgat med unga, godisartade cabtoner - påminner om en rättfram cabernet franc från loire, men utan särskilt framträdande gräsighet. Ett primärfruktigt vin med fräsande hög syra. (85-86) Romanissa gillar vi skarpt. En animalisk, intresseväckande grenachedoft med goda inslag av läder, bondgård och spillning. En del volatila syror bidrar med limtoner och komplexitet - knallpulver, salmiak och kryddor hamnar också på pluskontot. Friskt och läskande, lagom stramt, komplext med en lång kryddig eftersmak. Ett riktigt läckert vin som vi gärna skulle se mer av. (91)

DOMAINE GAUBY (Gérard Gauby, Calce, Roussillon)

2008 Les Calcinaires Rouge, Côtes du Roussillon - 139 kr
2006 Vieilles Vignes, Côtes du Roussillon Villages - 290 kr
2006 Le Muntada, Côtes du Roussillon Villages - 595 kr

Nollåttan av Calcinaires är galet buslila i färgen med en precis lika busung skogsbärsfrukt i doften. På äkta biodynamiskt vis osar det också av bondgård, med tillgång till både gödselstacken och utedasset, ungefär som i nollfyran. En omedelbar frukt fyller munnen, med intensiva aromer av körsbärspastiller och viol, samt mjuka tanniner och livliga syror. Mer rustikt än elegant, och som brukligt från Gauby charmigt, medelfylligt och läskande. (88) Vieilles Vignes är klart mer elegant och återhållsamt idag, en småknuten doft med örter, snygga mineraler, slånbär och lakrits. Smaken är hustypiskt medelfyllig, helt utan alkoholtyngd, med friska syror och lagom strama tanniner, salt mineralitet i avslutningen som är väldigt läskande och bara en aning gles. Riktigt snyggt vin med terroirkänsla, behöver förmodligen något år för att fylla ut kostymen. (90-91) Och så till sist, Muntada. Spännande att prova flaggskeppet för första gången! Här bjuds en fantastisk doft, vidöppen för utforskningar och ack så elegant. Frukt som av slånbär och andra ljusa skogsbär med någon droppe parfym och lösningsmedel. Betagande övertoner av örter och blommor ger en känsla av höjd och panoramavy. Ljusare, söt skogsbärsfrukt återkommer i den medelfylliga smaken där munkänslan är vänligt len och druvkaraktären tydligt präglad av carignan från urgamla stockar - ni vet, salmiak och knallpulvermineraler. Så lätt och bekymmerslöst. Att framställa sitt dyraste toppvin utan att falla för frestelsen att spänna musklerna och extrahera är inget annat än beundransvärt. (93+)

DOMAINE OLIVIER PITHON (Olivier Pithon, Calce, Roussillon)

2006 Saturne Côtes du Roussillon - 180 kr
2006 Le Pilou Côtes du Roussillon - 290 kr

Saturne är öppet, tillgängligt och rätt komplext i doften med en mörkare örtighet, lakrits och mörk choklad. Dessutom får vi en kaxigt biodynamisk bondgårdskänsla där spillningen osar i bakgrunden. Mörkare frukt och violtoner med bra bett och tryck i smaken (carignan och grenache med en mindre del syrah). Måttligt extraherat, men ett bra snörp i tanninerna. Skördeuttaget är lågt, bara 15 hl/ha. Utmärkt, personligt vin! (90) Pilou är Oliver Pithons stolthet, en ren carignan från urgamla stockar. Härligt vildvuxen känsla av koskit, garrigueörter, blommor, ogräs och marktäckande växter. En fatkyss av bittermandel och choklad kompletterar den mörka körsbärs- och skogsbärsfrukten. Smaken är svalfruktig och len med stor, munfyllande rondör. Ett utpräglat och tilltalande carignanvin (89), men idag föredrar vi faktiskt Saturne.

DOMAINE DE TRÉVALLON (Eloi Dürrbach, Saint-Etienne-du-Grès, Bouches-du-Rhône)

1999 Domaine de Trévallon Rouge, Vin de Pays des Bouches du Rhône - 360 kr
2004 Domaine de Trévallon Rouge, Vin de Pays des Bouches du Rhône - 335 kr

Nittionian har en utvecklad, rödbrun uppsyn. Doften står som en blomsterkvast ur glaset: utvecklat cabbiga vinbär, ljusa plommon och slånbär sällskapar med förvånansvärt gröna drag som av pelargon, blomstjälkar, vinbärsblad och lavendel. Järnrika mineraler hittas bland mognadstoner av multnande undervegetation. Den eleganta smaken upplevs helt torr med utmognade, pulvriga tanniner, frisk syra och en mjukt kokt plommonfrukt. De gröna tonerna går igen i munnen och gör vinet kontroversiellt. Den som störs av sådant väljer kanske hellre något annat, har man inte problem med grönt är det snyggt på ett lite gammaldags vis. Vinet tycks ha passerat sin topp, men är drickvänligt och bör njutas nu och snart. (90-91) Nollfyran har en knuten, outvecklad frukt av blandade vinbär med blommiga övertoner. Smaken är ung, stram och outvecklad med tuffa, fortfarande smått ogina garvsyror. Vinet behöver minst fyra års ryggläge och passande mat. (89)

PRIEURÉ DE SAINT-JEAN DE BEBIAN (Chantal Lecouty & Jean-Claude Le Brun, Pezenas, Languedoc)

2006 Chapelle de Bébian Rouge, Coteaux du Languedoc - 135 kr
2002 Prieuré de Saint-Jean de Bebian Rouge, Coteaux du Languedoc - 235 kr

Andravinet Chapelle har en charmig, mörkröd frukt med eleganta, rättframt parfymerade blomtoner av ros och viol. Toner av vinbär, körsbär, plommon och läder (mourvèdre). I munnen bjuds en mjuk och generös frukt, lätt att gilla, med sötlakrits, grön ört och rätt intensiv krydda/pepprighet. Trevligt vin och gott att dricka på frukten. (88) Ett parti mognande nolltvåor av förstavinet Prieuré har nyss anlänt. Det är en balanserad årgång som blev riktigt lyckat i området, till skillnad från i södra rhônedalen. Doften är utpräglat elegant med suveränt parfymerade blomtoner. En väl sammansatt och mångfacetterad upplevelse med komplexitet, kryddighet, fat och gröna örter. Frukten leker med näsan, här finns både jordgubbar, skogsbär och plommon i mognande versioner. Smaken är medelfyllig och riktigt elegant med örtiga, blommiga sensationer och ett avvägt sötfruktigt, kryddigt slut. Härlig drickfas nu, med ett visst tycke av klassiska norra rhône. (91)

DOMAINE POUDEROUX (Robert Pouderoux, Maury, Roussillon)

2005 Latour de Grès, Côtes du Roussillon Villages - 130 kr
2006 Terre Brune, Côtes du Roussillon Villages - 155 kr
2003 La Mouriane, Côtes du Roussillon Villages - 295 kr

Roussillon kan emellanåt bli alltför eldigt och starkvinstonat och så är också fallet med Latour de Grès, i vår mun. Däremot gillar vi Terre Brune, utan tvekan. Även detta är ett fylligt vin, men balansen är på plats. Doften är intressant, med mineraliska drag av rostigt järn och en tät frukt med chokladtoner. Smaken är som sagt riktigt välbalanserad - fruktig som av körsbärspralin med tuggbara, mörkchokladiga tanniner. Toner av hallon och ljusa björnbär assisterar i munnen. Härlig grenachekänsla i mörkare, mättad, munfyllande stil. Ett Mina Vinare-vin! (90) La Mouriane kommer med örtiga toner plus vaxljus och stearin. Smaken bjuder på salt lakrits, och är lite åt det mjukkokta hållet, ändå med en vass avslutning från det heta året. (88)

TERRE INCONNUE (Robert Creus, St. Séries, Languedoc)

2008 Les Bruyères, Vin de Table Français - 145 kr
2005 Cuvée Guilhem, Vin de Table Français - 199 kr
2004 Cuvée Sylvie, Vin de Table Français - 339 kr

100% biodynamisk carignan och 0% ek lockar i Les Bruyères. Söta mosade skogsbär, nyponsoppa, kardemumma, nötter, salmiak och knallpulver hoppar upp ur glaset och får oss att le ändå upp till mungiporna. Smaken är löjligt typisk carignan framställd på garagevis, här finns en supermoget len frukt med bra fräs och längd i aromerna. Ett riktigt charmtroll för carignanfantaster, men varning utfärdas för reduktivt stink i nyöppnade flaskor. Lufta ordentligt! Priset kunde dock vara lite bättre med tanke på att vinet kostar €8-€9 i Frankrike. (89) Guilhem är det enda av dessa rebellviner som blandar druvor - lika delar grenache, carignan, mourvèdre och därtill 10% tempranillo! En volatil nagellackston med örter och lavendel ger plats för en senskördad, biodynamiskt fruktig smak med lädertoner samt massor av tannin och extrakt. Burdus, söt känsla i avslutningen. Ett kraftpaket som ger vissa associationer till Barrals Jadis, men inte riktigt lika bra. (89) Sylvie är den lilla operationens mest ambitiösa vin - enbart syrah varav hälften av den en gamla klonen serine - och upplagan är förstås liten. Doften är fint utvecklad med slånbär, plommon, örter, lakrits och köttfond. Smaken är frisk och härligt aromrik med mjuka tanniner och bra syrah-bett. (90)

DOMAINE PEYRE ROSE (Marlene Soria, St. Pargoire, Languedoc)

2002 Domaine Peyre Rose Clos des Cistes - 595 kr

Syrahspecialisten Marlene Soria är vid det här laget legendarisk för sin skygghet, sina gröna fingrar och sitt småskaliga lowtech-vinmakeri. Sedan Guide Hachette, och senare Parker, höjde henne till skyarna på nittiotalet är hennes viner bland de mest kostbara i hela Languedoc. Hon är totalt kompromisslös: sålde vidare alla tre årgångarna 99-01 till kooperativet sedan hon anat en bismak från tanklagringen, och släpper inget vin innan hon bedömer det som drickfärdigt. Nolltreorna har just nått den franska marknaden (€50). 2002 Clos des Cistes har en vidöppen, lagom utvecklad, något volatil doft av största elegans. Tydlig norra-rhône-känsla av syrah med ljusa plommon, vinbär, tobak, läder, lövhög och sous-bois. Påminner faktiskt också om mognande Saint-Emilion! Smaken är utmärkt fokuserad med en intensiv, småsöt frukt där vi anar en liten russinton. Fint avstämd alkoholvärme (14,5%) bidrar till en rejäl längd på eftersmaken. Ett extremt njutbart vin.(93)

I sällskap med Frankofilen provade vi också en hel del vitt från ovanstående producenter. Avslutningsvis smakade vi Gérard Gaubys sällsynta, mineraltonade VdN 2005 Caricia, samt till sist en helt utsökt, både sötsimmig och fräsch 2000 Királyudvar Tokaji Aszú 6 Puttonyos.

ps. på vägen ut slog det oss att precis denna källare faktiskt varit vår replokal. För tjugofem år sedan - i ett annat liv, känns det som.

17 kommentarer:

Mina Vinare sa...

Hej FV!

Jag lovar att ni ska få se mer (läsa mer) om Domaine Matassa. Three Trees är ett samarbetsprojekt. Matassas toppvin El Sarrat (2007) fick åka med i bagaget hem till Sverige.

Kul att Roussillon är så i ropet.

Ha det bra!

/ MV

Vinosapien sa...

Imponerande bukett av producenter.
Hoppas han forsätter plocka in grejerna.

Testade ni inte Marcel Lapierre's Beaujolais??

Anonym sa...

(A): Kul. Provade ni Barmes-Buecher? Har nyss beställt en låda Herrenweg 2006 från honom.

Finare Vinare sa...

MV - Romanissa hade en härlig fräschör. De plockar tydligen tidigt för att vinerna inte ska bli för tunga. Ser fram emot rapporten...

VS - Lapierres vin var inte med på provningen. Inte heller Vailliés, tyvärr...

(A): Jodå, vi provade en cremant och två vita från B-B. 2006 Herrenweg var väldigt yppig och utvecklad med honung, botrytis, tropisk frukt och petroleum. Antydan till hetta i avslutningen. Givande och gott, om än inte så elegant.

Frankofilen sa...

Härlig sammanfattning av intrycken. Vi var väl överens om det mesta utom Gaubys 2008 Calcinaires som jag bara tyckte var för mycket. Mänskliga fekalier snarare än bondgård. Å andra sidan var 2006 Muntada dagens finaste glas. Riktigt läckert vin, speciellt om någon annan betalar ;-) Gaubys vita var heller inte så dumma.

För egen del var det roligt att 2006 Esprit de Beaucastel var lika fin som förra gången. Men i jämförelse med de biodynamiska fransoserna kändes den verkligen squeaky clean. Frukt, frukt, frukt. Fast bra.

Dagens lilla besvikelse stod Trevallon för. Första gången jag smakar denna producent, och varken 1999 eller 2004 levde upp till (de höga) förväntningarna.

Anonym sa...

Kul. O kul med hyllning till tomas andersson wij i sista raden...? Birk

Finare Vinare sa...

Alldeles ofrivilligt, faktiskt... Mr Wij har aldrig hört till favoritartisterna (eller favoritskribenterna, när han höll på med sånt). Sorry, Birk!

Franko - den där grönheten i Trevallon landade väl inte så bra i din gom?

Gillade också de vita från Gauby. Och Chardonnay La Reine från Arlay. Fram med comteosten!

Visst, Esprit var som sagt precis lika bra som sist (typ 92). Fast man saknar ändå lite "terroirkänsla" - allt det där andra... la garrigue och le merde på ren franska.

Finare Vinare sa...

Varken vi eller Wij är väl egentligen särskilt originella när det kommer till kritan... ;-)

Anonym sa...

ha, ha. Originella, kanske inte (Flink på tal om Thomas och originell ;), men många som lyssnar och många som läser ...
Bra låt tycker jag i alla fall: "Tommy och hans mamma" http://www.youtube.com/watch?v=Orm-xu4COFw

Tack igen för en bra blogg/birk

Anonym sa...

Jaså?,
Jag som trodde det var en hyllning till GW Persson..

;)

/Martin

Frankofilen sa...

FV - Trevallon var ingen katastrof men gav ett ytterst ljummet intryck med tanke på pris och förväntningar. Men visst var grönheten kanske inte av den mest godartade sorte. Blomsterstjälkar och kokta rotfrukter är sällan jättekul. Bortsett från den ogina, snipiga stilen på nollfyran fick jag ingen feeling av någon av årgångarna. Cabernet som inte riktigt är som cabbe skall vara, och dito syrah. 1+1 blev liksom mindre än två. Det måste finnas bättre saker att odla än cabernet sauvignon i Bouches-du-Rhône. Jag ligger kanske någon poäng under dig, men hade hoppats på mer. Men vi stannade väl inte så länge vid de glasen när det fanns så mycket annat gott. Och jag minns att du mest konstaterade att Trevallon levererade som det brukar - ljummet ;-)

Finare Vinare sa...

Sant, södern bör användas till söderns druvor! Därav också lägre entusiasm för Three Trees Cab Merlot.

Trevallon *2004* levererade som det brukar, skulle det vara. Det vill säga lite ogint och absolut lagringskrävande.
Med 1999 var det första mötet, ganska fint på sitt lite omoderna sätt. 2000 var också tilltalande när den provades förra året på Grand.

ASi sa...

Tidigare hade jag några 1998 Gauby VV, och upp till tio år blev de bara bättre, så lite mer tålamod än några år krävs om man nu inte verkligen gillar kärva viner...

Finare Vinare sa...

ASi - VV var inte alls särskilt kärvt. Niklas bekräftade att Gauby länge eftersträvat en lättare och elegantare stil med frisk syra, måttligt extrakt och lägre alkohol. 2002 var första året där han tyckte sig ha nått fram. Dessförinnan var VV tydligen mer åt det rustika hållet. Stämmer det med dina intryck?

Vinosapien sa...

Här kan ni se hur jag uppfattade
Gauby's VV 2002:
http://www.vinosapien.com/MyTastings?Wine=267

När jag besökte honom våren 2005 berättade han att hans stora inspirationskälla vid den tidpunkten var...traditionella Riojor...

ASi sa...

Er beskrivning stämmer ganska bra med hur jag upplevde vinet, särskilt uppskattade jag avsaknaden av alkoholeldighet som besvärar mig i många sydfranska viner. Däremot var 1998 nog kraftigare och strävare än nu, eller så beror det på att ni här jämför VV med andra än mer muskulösa viner, medan jag drack det ensamt.

Korkdragaren sa...

Visst har Niklas kul viner, Muntada är ett enormt bra vin.

Snart får han in 98'an av Corail som är ännu bättre än 99'an ni provade.