Ibland finns det inget alternativ! Plötsligt drabbas vi båda av ett starkt begär efter bourgogne, det mest eleganta av planetens röda viner. Nu borde det dessutom vara läge för en återtitt på nollfyrorna. Den här årgången tycker vi är lite underskattad - och visst hade man problem i vingårdarna. Men, som det brukar sägas, september gjorde vinet. Noggranna producenter plockade bort skräpet och lyckades göra utmärkta viner. Det är något särskilt med fräschören i fruktsyrorna från det här året, och gillar man örter och frisk mineralitet är det också lite av ett signum. Mer betoning på terroir än på frukt, kanske man kan säga. Men det är vanskligt att generalisera och just fruktens renhet är den egenskap som utmärker kvällens favorit.
2004 Comte Armand Auxey-Duresses Premier Cru är transparent och ljusare körsbärsrött med aning blå nyanser i den ljust tomatröda kanten - medtävlaren ser förresten snarlik ut. Vi sniffar och får en elegant, frisk och väl fokuserad doft. En ljus örtighet som av lavendel och vinbärsblad ger höjd och finess. Rena, söta doftslingor lockar med röda vinbär, hallon, rönnbär och en gnutta lingon. Smaken håller vad doften lovar, ja till och med överträffar löftena. Med sin slanka silkeslena textur, sina ytterst välbalanserade syror och den skinande, saftigt mogna rödfrukten som sjunger i munnen är detta inget annat än renaste njutning. I avslutningen kickar lätt-turbon in på ett sätt som är välbekant från riktigt lyckade viner och eftersmaken bara ringer och ringer. Faten är enormt snyggt infattade i helheten, märks egentligen först senare på kvällen i ett kryddigare djup som utvecklas med luft.
2004 Domaine Maréchal Pommard La Chanière bjuder på en doft där renheten fått lämna utrymme för en större komplexitet. Örterna är rätt dominanta, av ett lite mörkare slag som tomatkvist, malört och grönt te - och fokus är mer oskarpt med muddiga toner av insjölera och stearinljus. Mineraliteten har en känsla av järn och köttsaft. Bland vad som troligen är fattoner hittar vi bark, sandelträ och en gnutta tjärat skeppsvirke. Ungefär en timme behöver doften för att avtäcka frukten, men då bjuds å andra sidan en härlig pinositet. Smaken överraskar positivt med sitt fokus, en skinande frukt där mittsmakens goda syror bjuder på nästan smärtsam njutning när vi provar. Den örtiga, barkiga, kryddiga komplexiteten blir verkligt god, men avslutningen är något kantigare och inte lång som i det första glaset.
Ja, herre jesus! Visst finns andra viner som framkallar andliga böjelser men säkrast är nog röd bourgogne. En stråle ljus från himlen, avklarnad renhet i blick, nåd och tacksägelse. Helt osökt får vi båda lust att knäböja inför all denna skönhet och finess.
Vi har skrivit om båda vinerna för något år sedan, länkat här. 2004 Comte Armand Auxey-Duresses Premier Cru gav vi då (89), orättvist snålt känns det som idag. Men sin renhet, elegans, balans, textur och längd är (92) inte att ta i för mycket. Vilken uppvisning!
2004 Pommard La Chanière gjorde ett ännu bättre intryck då (92) och får idag nöja sig med (90-91) vilket ju ändå betyder att det är enastående gott. Båda vinerna befinner sig i en väldigt trevlig drickfas just nu, men bör väl hålla i fem år till...
8 kommentarer:
Vad kul att läsa! Har tänkt att korka upp Marechal Pommard 2004 senare i höst, och det låter som det borde funka i tiden. Deras 2002 var också "gudomlig" för ett par år sedan. Comte Armand har jag ingen erfarenhet av men den låter onekligen som ett toppenvin. Ja, jag återkommer helt enkelt ;) (snygga bilder förresten...)
Wow, synnerligen inspirerande, Bourgogne känns som nästa seriösa hållplats. Frågan är bara: var börjar man? Det känns smått oöverskådligt med alla negocianter och vinmakare som verkar korsa varandras vägar åtskilliga gånger innan vinet är färdigt.
Birk - nu ångrar vi oss lite att vi inte testade Comte Armands 2004 Pommard Clos des Epeneaux medan den fanns. Men Auxey 1er Cru kostade ungefär hälften, så vi fick fler istället.
Patrik - ja, var tusan börjar man? Gärna där de gör riktigt bra ifrån sig, så att man får karva dit ett rejält hack i dörrposten med en gång. Schyssta utgångspunkter skulle vi säga är premier cru Chambolle, Vosne eller Volnay, från en bra producent.
Varför inte Domaine de la Pousse d'Or? Det är stiliga viner och 2006 Volnay Les 60 Ouvrées går faktiskt bra att dricka nu...
Ett tips är att kolla in lilla importören Vinitor.se. Det vi har fått smaka har genomgående varit riktigt schyssta grejer.
Kära läsare, vad säger ni, var ska Patrik börja egentligen?
Varför inte börja med någon av 2006:orna från Tollot-Beaut som släpptes 1:a augusti? Jag har provat Savigny-Champ-Chevrey, ett riktigt charmtroll (dessutom ljus som en rosé vilket ger plus i min bok...). Testade även Pillots 2007 Pommard Rugiens som är väldigt bra den med, lite mer seriös och väldigt ung såklart men ett stort vin i vardande. Och FV's tips om Domaine de la Pousse d'Or är såklart mitt i prick. Synd att man missade 2004 Comte Armand Auxey-Duresses Premier Cru när den kom förresten, verkar ju superbra FV!
Hehe, vi hade på känn att det skulle komma en välriktad passning från dig, Holger. Intressant med rapporter om bourgognerna från augustisläppet, det är inget vi hunnit öppna än.
Fler tips som kan få Patrik att korsa alperna?
Tackar för tips - verkar finnas god tillgång på de augustisläppta Tollot-Beaut´s Savigny-Champ-Chevrey och Chorey-lès-Beaune samt Volnay 1er Cru Clos des 60 Ouvrées finns även i de södra provinserna.
Jag har för avsikt att köpa på mig en del nu för att kolla upp om säg 2-3 år. Är både 2006 och 2007 att betrakta som goda Bourgogne-år?
(A): Provade Pillots Pomard Clos de Verger 07 från augusti släppet i fredags. Väl ungt just nu men kommer att bli riktigt bra om några år. Just nu mer ett sniffevin än ett drickevin. Doftar guddomligt...
Rugiens låter jag ligga i källaren ett bra tag till tror jag...
(A): Om nåon är intresserad kan jag meddela att det så sent som igår (22/8) stod ca 10 st av Pillots Pommard Clos de Verger i Nordstan, Gbg som inte syns på SBs hemsida.
Skicka en kommentar