lördag, augusti 15, 2009

1970 Sogrape Reserva & 1966 Caves Aliança Garrafeira Particular



Det är något visst med tematiska djupdykningar. Vi surfar vidare i kölvattnet av Portugisiskt, och landar borta i det glada sextiotalet. Nog är de fina, de gamla etiketterna. Men riskfaktorn ökar ju äldre viner det handlar om. Ikväll blev det en storvinst och en praktnit...


1970 Caves Messias Garrafeira Tinto Particular har en etikett som bör tilltala arkeologer och privatdetektiver. Rejält trasig och endast till hälften läsbar avslöjar den i alla fall 11,5% alkohol och beteckningen Garrafeira Particular - ungefär "utmärkt flaska". Lyckligtvis finns den röda folien kvar med producentens namn - Messias. Alltså Sociedade Agrícola e Comercial dos Vinhos Messias, i Bairrada. Och då är troligen druvsorten baga. När vi häller upp är färgen brungul, ungefär som mörk sirap - inte alls lovande. Doften påminner om dålig madeira, kraftigt oxiderad med inslag av målarfärg, kaffe och balsamvinäger, men utan några mer positiva markörer. Smaken är stum eller snarare avliden med torrsträva tanniner. Ouch - helt odrickbart! Där kom första bomskottet, och det med besked...


1970 Sogrape Reserva Tinto är buteljerad av Sociedade Comunal dos Vinhos de Mesa de Portugal Limitada, Porto. Om vinet är från Dão, Douro eller någon annanstans är mer än vi kan klura ut. Etiketten säger 12,8 % alkohol och buteljen är utrustad med både lack och en tuff kork som bitit sig fast i flaskhalsens insida. Den måste tryckas ner i flaskan efter några fruktlösa försök att få upp den. Färgen är mörkare rödbrun - här finns det uppenbarligen hopp om livet. Doften kommer med toner av fikonsirap, goda mineraler, läder och svamp. sous-bois, smått härsken köttbuljong, och målarfärg. Men det finns en fin mörk frukt undertill med inslag av torkade körsbär och toner av russin. T får dock överdos av linoljefärgerna - ryggmärgsreflexen skriker att låta bli vinet, eftersom glasets innehåll tycks komma från kemtekniska hyllan. S har dock inga problem med det, och doften blir mycket riktigt klart bättre efter en timmes tid när färgtonerna kliver in i bakgrunden. Smaken är angenämt syrlig med lite torra tanniner - lustigt nog är den ändå väldigt mjuk och välbalanserad med rätt intensiva och mörka aromer av surkörsbär, russin, fikon, köttbuljong, lakrits och anis. Först smakar det alltså väl mycket målarverkstad - terpentin och linolja - men det artar sig efter en timme, och till slut blir det riktigt harmoniskt och gott. Benen sprattlar rätt bra på geriatriska avdelningen och vinet funkar fint till smörfrästa kantareller. (85-88)


1966 Caves Aliança Garrafeira Particular är enligt den enkla etiketten en Vinho Tinto, Colheita de 1966, buteljerad i Sangalhos, Bairrada. Bland druvorna bör vi alltså kunna hitta en hel del baga, och vinet håller 12,5% alkohol. Fylligare bakgrundsfakta hittar man som vanligt hos Portugisiskt. Nåväl, korken är genomblödd och vinröd, men kommer upp hel och hållen och doftar underbart. I glaset serveras en fint avbalanserad, harmonisk bouquet med karaktär av röda körsbär, fikonsirap, russin och matlagning: köttfondue, aptitretande örter och persiljekvist (bouquet garni). De oxiderade mognadstonerna är väldigt lyckade, med mindre oljefärg än i föregående vin. Så fint det är att sniffa på med all lakritsen som kommer mer och mer! När vi smakar är vinet mjukt och harmoniskt med nedsmälta, finsandiga tanniner, rätt pigga syror och friskt intensiva körsbärsaromer. Ett livligare vin, långt mindre oljefärgat än föregående, det vill säga nästan inte alls. Möjligen finns inledningsvis en aning av gammal pappkartong men den är absolut inte oangenäm eller störande, och den försvinner med luft. Vinet växer under hela kvällen och eftersmaken tillfredställer med sin goda kryddighet. Det här är ett förföriskt drickvänligt vin och väldigt enkelt att gilla. Sablar, vad gott! Fyrtiotre års ålder bekymrar inte denna lättfotade och charmerande personlighet. Ännu en femetta - bland de bästa hittills. Storartad njutning levereras ännu en gång! (90-91)


1965 Porca de Murça Vinho de Mesa Tinto (suggan från Murça) är buteljerad av Real Companhia Velha - Geral da Agricultura das Vinhas do Alto-Douro i Vila Nova de Gaia. Mer förhistoria läser man här. Korken är genomblöt, så den trycker vi ner för säkerhets skull. Flaskan har en viss fällning men inga stora mängder. Doften är intressant men också lite mysko. Bränt socker, farin, plommon, gott om örter och en tydlig kåda från barrträd. Här finns unket rustika inslag av portugisisk aguardente - den gamla hamnarbetarspriten på sockerrör som luktar billig rom blandat med toarengöringsmedel - och rummet osar snart av svettig gris som rullat sig i lera, vilket i sin tur påminner om lukterna på roskildefestivalens tredje dag. Egenskaper som vinner på luftning... men smaken lyckas faktiskt ändå vara god - avrundad och viskös med en mjuk men livlig syra. Trots sina konstigheter är vinet ändå relativt trevligt och karaktärsfullt med sina kåda- och karamelltoner. Men också väldigt bonnigt med alltför mycket av gammalt trä, och så den där suggan som hänger kvar i eftersmaken. (80-82)

ps. Nästa gång blir det ännu mera sextiotal och viner från våra födelseår...

9 kommentarer:

Vinosapien sa...

Fantastiskt att majoriteten levererat...

Suddas olikheterna ut med åren (Douro vs Bairrada)...

Just nu skulle man vilja dra ner näsan i en sådan gammal soppa...får hålla till godo med Turriga, lite Valais-Syrah(08) och Muscadet...

Finare Vinare sa...

Visst verkar det som att vi har tur. Så här långt...

Vår erfarenhet av gamla portugiser är ju klart begränsad. Men saker vi har funderat på är att Bairrada/baga ofta tycks bibehålla en friskare, rödare frukt (även i längden) samt att Douro tycks bli lite mer rustikt med mer russin och portvinstoner.

Turriga, gäller det nollfyran så vänta gärna om du inte vill ha en rejäl eksmocka. Minst fem år blir nog lagom till att börja med ;-)

Ung Valais-syrah vill vi höra mer om, har de samma ungdomliga direkthet som norra rhône?
Är det inte synd att ta dem unga om de kan bli så bra som Crittins nittiofemma?

Såg din notering om Domaine de L'Ecu, de är ju rätt kultförklarade eller hur? Vi har läst om dem på annat håll och nyfikenheten är väckt. Kanske dags att laga moules marinière? Vore spännande att testa de där terroirviarianterna...

Vinosapien sa...

Eksmocka...säger ni det...
http://vinosapien.com/MyTastings?Wine=,1164

Halva flaskan kvar...ser om något lugnat ner sig...det som överraskade mest var Baross-vibbarna samt den rediga fruktsötman.

Valais-Syrah är en 08 som är helt oekad. Skörda...macerera...jäsa...malo...lite lugn och ro...buteljera. Pur frukt. Påminner lite om ung Grenache. Halvflaska kvar även här. Ser vad vi säger ikväll.

Ecu var grymt trevlig. Resten ska njutas nu ikväll. Sanslös fräschör!!

Finare Vinare sa...

Haha, kul att läsa. Var det after-eight-aromerna som lurade iväg dig till barossa? Det gläder oss att du gillade det ungefär som vi, och vinet tycks ha vad som behövs för en lång resa in i framtiden. Instämmer i dina iakttagelser om att sötma, fat och tanniner lär integreras perfekt med tiden. Ett stort, modernt vin!

Frankofilen sa...

Lite hederlig trådkapning. Kom precis hem från jobbet och tänkte beställa pizza. Turrigan har legat pyrt till en längre tid, men ok då. Den får ligga. Det får bli något annat välfatat italienskt ;-)

Men intressant att lägga era noteringar bredvid varandra. Jag antar att det förhoppningsvis handlar om fruktsötma snarare än restsötma?

Och ja, er portugisiska geriatrikavdelning är intressant den också ;-) Undrar om det inte var den där 66:an som tyvärr var korkad en gång i somras, eller var det 61:an? Niklas?

Ulrik sa...

Niklas hade väl med en 58 hem till dig? Tyvärr en korkad.

Claes Lindquist sa...

Vinunic noterar nöjt att 43 år gammal Caves Alianca levererar! Visst är det kul med gamla viner. De smakar annorlunda jämfört med unga viner, men gott är det likväl.

Claes/Vinunic

Niklas Jörgensen sa...

Ohoj, det var 58:a som var korkad hos Frankofilen! Bara ett par dagar innan hade jag dock korkat upp samma årgång och de var hur bra som helst! Två timmar i karaff och inga ålderskrämpor...

En kvar; jag håller tummarna!

Anonym sa...

Trevligt att läsa om gamla Portugiser på andra ställen än hos Niklas :)
Öppnade själv en -65 Colares ikväll och förvånades över upplevelsen.
Som ny i "gemet" men som följer era bloggar troget, hade jag självklart förväntningar på mitt födelseår och jag blev inte besviken på Viuva José Gomes da Silva. Korken drogs upp med skruv och gjorde inget motstånd, dock var den rejält genomfuktad, men fortfarande spänstig.
Doften aningen unken till en början men lugnade ner sig efter en stund och mogna röda bär tog överhanden.
Friska syror krullade tungroten och mer sträva och mogna röda bär sköljdes ner i strupen.
En positiv överaskning blev denna första "gamla", Portugis jag provat.
Tack för trevlig och intressant läsning!

\\Micke