2006 & 2005 La Spinetta Langhe Nebbiolo

Så länge sen det känns nu, snart två veckor! 80 kartonger om sex flaskor av den nya årgången fläktade förbi under en dag - nästan som om det aldrig hänt. Och precis likadant var det förra året. Det här vinet lär aldrig riskera att bli en hyllvärmare. Vi är inte förvånade, för här handlar det om något så trevligt som "folka-Starderi" - det vill säga överkomligt vin från en vingård i världsklass. Ett slags barnarbete i allmänhetens tjänst: en hoper ungar från dagis, låg- och mellan-stadierna rycker ut för att visa att stockar på fyra till femton års ålder också kan göra utmärkt vin. Båda vinerna får vända i karaffen innan det är dags att visa upp sig tillsammans...

2006 Langhe Nebbiolo Vigneto Starderi har en först lite motvillig knuten, ungbärig doft med inslag av lingon och tranbär. Efter en stund breddar den ut med ljuvlig söt mandelmassa, röda körsbär och hallon, samt i slutet av glaset: ljus tobak.

Smaken är stram med karaktär av röda vinbär och mandelmassa, fortfarande en smula kartig men extremt lovande, med påtagligt långa syror. Kroppen är slank och elegant, nästan burgundisk, med stora möjligheter för framtida utveckling. Till antipasti följda av ragú, pasta och parmigiano är detta löjligt gott redan idag. Efter en dryg timme har vinet öppnat upp på ett anmärkningsvärt sätt, med betydligt mjukare, rikare smak och kokostoner från faten. Ung nebbiolo och köttfärssås är alltid en pålitlig kombination, så även ikväll. Vi satsar på att spara resterande flaskor ett tag.

2005 Langhe Nebbiolo Vigneto Starderi går motsatt väg i under kvällen: öppnar upp snabbt till en fantastiskt god och komplex doft av söta röda körsbär, cocktailbär, muskotnöt och dovare tjärtoner. Vi sniffar vidare med hallonreduktion, solmogen tomat, parfymerade blomtoner med vinbärs- och myntablad och en gnutta tryffel. Det suger till i magtrakten på ett smått erotiskt vis.

I munnen får vi ett mognande, mjukt kryddigt och småeldigt vin med mjukare, kortare syror än nollsexan. Aromer av plommon skiljer nollfemman från sin yngre syster. Det omedelbara intrycket är: ett vin att dricka nu. Vi provar att göra en cuvée av båda årgångarna, men vinerna kompletterar inte varandra, de är bättre vart och ett med sin egen personlighet. Efter någon timme har nollfemman stramat upp sig och ger ett yngre intryck än i början. Det här är nog ändå ett vin att dricka inom en relativt nära framtid - Giorgio Rivetti framhöll 2005 för dess charm och tidiga tillgänglighet. Så gott!

2006 Langhe Nebbiolo Vigneto Starderi (La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)

2005 Langhe Nebbiolo Vigneto Starderi (La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)

2006 & 2004 Barbera Ca' di Pian

Det är fredagskväll och vi har båda en aptit som hämtad från Rabelais. Ett glas mineralisk och krispig 2006 Soalheiro Alvarinho släpper på spänningen efter de senaste timmarnas dubbeltrackande med landets minsta och största popstjärna. För att sedan stilla vår hunger behövs riktig frossarmat på Anthony Bourdainskt vis: kalvlever anglais med fingertjocka french fries. Därtill två årgångar av ett favoritvin. Ungt eller moget, vilket passar bäst till käket?

2006 Barbera Ca' di Pian bjuder först på en doft av rostade fat, vi tänker på kokoskola, kaffe och lakrits. Därefter lockar prima kvalitetsfrukt av mörka körsbär med övertoner av violer och en retsam kärna av bittermandel där vi också tänker på diskreta, mörka likörtoner. En enda sipp och vinet går omedelbart på knockout med perfekt syrafokus, intensiv mittfrukt, ett rejält drag och en långlång eftersmak med inslag av malört. Otroligt perky vin - ett fiffigt ord för de svenska översättningarna pigg, käck, frisk, fräck och framfusig. Vi är överens redan efter första klunken, detta är fantastiskt bra - det är den bästa unga Ca' di Pian vi hittills smakat.

2004 Barbera Ca' di Pian har en djupare och glansigare lyster. Här får föregående samma doftkaraktär i en djupare, klokare och mognare version där vi tänker på mörka godsaker som muscovadosocker, brända mandlar och inlagda plommon. En klassig och komplex känsla av undervegetation finns på djupet. I munnen får vi härlig rondör och harmoni, med avrundade syror, snyggt nedtonad intensitet och en liten ekbeska som kommer hänga med den här årgången till slutet.

Ok, vi har två systrar och båda sjunger. Lillan är på hugget med sin ljusa sopranröst - storasyrran har tappat diskant men vunnit i mellanregister, hon har en vacker altröst med ålder och erfarenhet. Kanske är hon inte lika kul och snygg som lillasyrran, kanske har livet gett henne ett stänk av bitterhet. Men hon har verkligen hittat stilen - och hon vet att lillan kommer att gå samma väg med tiden...

Hur gick det, då? Jo, 2006 var överlägset bäst till maten med sina höga syror. 2004 är ett skönt vin att dricka senare under kvällen, varför inte med en bit manchego.

2006 Barbera Ca' di Pian (La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)

2004 Barbera Ca' di Pian (La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)

2006 Mas des Chimères Coteaux du Languedoc

Lac du Salagou är en fascinerande plats. När vi såg sjön för första gången i somras liknade den inget vi tidigare sett. Kanske påminner marken en smula om månlandskapet runt Teide på Teneriffa. Sjöns vatten är intensivt turkosvitt mot de omgivande mörkröda stränderna. Jordmånen runt sjön består av finfördelad basalt (lava) och extremt järnrik skiffer - därav den intensiva färgen...


Sjöns södra och sydvästra strand erbjuder nordsluttningar, inte så vanligt i Languedoc men det förekommer. Didier Barral i Faugères har exempelvis alla sina syrahstockar åt norr. Att syrah trivs bäst i norrlägen är egentligen inte så konstigt, druvan växte ju inte ursprungligen i södern - den har sin naturliga hemmaplan i norra rhône och gillar inte hetta på samma sätt som grenache, carignan och mourvèdre. Guilhem Dardé har sina vingårdar i sydvästra hörnet av Lac du Salagou, runt byn Octon där han också är borgmästare - och förmodligen innehavare av byns största mustascher...


2006 Mas des Chimères Coteaux du Languedoc består till två tredjedelar av syrah, som kompletteras av grenache, carignan, cinsault och mourvèdre. Mognadslagringen varade i arton månader på stora fat. Vinets färg är mörkt blåröd, snygg och lagom tät i glaset. Här bjuds en djup, mäktig doft med bra komplexitet och ursprungskänsla: krutrök, svartpeppar, tjära, rökta charktoner, svarta oliver och lakrits. Mörk skogsbärs- och plommonfrukt med några röda stråk, bittermandel och tydlig garrigue som salvia, oregano och rosmarin.

Smaken går i traditionell languedocstil i bästa bemärkelse: rik, mogen och saftig mörk frukt, rejäl syrahsälta, rondör av saltlakrits och en aptitlig och välavvägd malörtsbitterhet. De rökiga mineralerna kommer igenom bra, läskar gommen och lockar till nästa sipp. Det finns gott om kraft, men ingen upplevd eldighet (14,5%). En lång och kakaopulvrig finish rundar av intrycken. Vi är förtjusta i den här stilen och längtar redan till förnyad bekantskap. Ännu ett sympatiskt vin i ekolådan från Vinik (nik@vinik.se) till trevligt pris - 155 kronor. Doft och smak betydligt större än prislappen.

2006 Mas des Chimères Côteaux du Languedoc (Guilhem Dardé, Octon, Lac du Salagou, Languedoc)

Domaine Sainte Croix Carignan 06

"Terroir. Limestone. Carignan. Sun. Wild herbs. Grenache. Living soils. Elegance. 100 year vines. Rich fruit." Det är vad som står på baksidesetiketterna från Domaine Sainte Croix i Hautes Corbières. De börjar minsann bli bättre på att marknadsföra sina naturtillgångar, vinmakarna i södra Frankrike...

Kvällens vin heter Carignan och är klassat som Vin de Table på grund av druvsammansättningen. Ni som följt vår framfart under förra året vet hur hårt vi fallit för carignandruvan - om bara förutsättningarna är de rätta. Och de tycks de vara här! Markens utmärkta potential uppmärksammades av ett engelskt par, Jon och Elisabeth Bowen, som nu driver gården på ett ytterst seriöst sätt. Är man petig med detaljerna är det här vinets beståndsdelar 85% carignan från 104 år gamla stockar, 10% grenache från 60-talet och 5% young vine syrah. Marken är mycket kalkrik, så vi förväntar oss friska syror. Skördeuttaget är lågt, 20 hl/ha. Vinifikationen är traditionell med pigeage och relativt lång maceration, därefter följer två års uppfostran på använda ekfat, stora som små.

Sainte Croix Carignan VdT 06 har en tät, mörkt blåröd färg med fin klarhet och lyster. Doften bjuder först på mängder av järn (det gillar vi alltid), garvat läder, animaliska toner, söta skogsbär, mörka körsbär och lakritsrot. Faten finns absolut där - kryddiga med ceder, nejlika, muskot och söt mandelmassa - men de är riktigt snyggt ihopskruvade med frukten och känns lite dyrt italienska. Blommiga övertoner får doften att skimra av elegans...

Smaken är liksom doften uttalat järnrik, rena blodtransfusionen. Och vilka syror! Det bara vattnas i munnen. Trots hög fruktkoncentration, rikligt med mogna tanniner och 14% alkohol finns inget tungfotat i detta vin, det är otroligt läskande. Mellanregistret är stort med rik frukt och lakrits. Avslutningen stramar åt på ett elegant sätt, först en liten knut med tanniner, sen en lång härlig svans av fruktsyror. Fortfarande helt ungt och fräscht. And we love it!

Det här är ett av de bästa druvrena eller nästanrena carignanviner vi testat, i gott sällskap med Domaine Richeaume, Mas des Capitelles och Singla La Crinyane. Och vi har en stark känsla av att vi kommer säga så om fler viner på den druvan under de närmaste åren. Vinet kostar 220 kronor och importeras förstås av Vinik (nik@vinik.se).

Carignan Vin de Table 06 (J & E Bowen, Domaine Sainte Croix , Fraïssé des Corbières, Languedoc

Åtta vita från nya världen

Så var det dags att lämna den del av världen som vi kan nå med bilen. Terra incognita är full av vita fläckar. Där borde man halka omkring som Bambi på hal is. Inte minst en värld full av likartade chardonnayviner skrämmer inför en blindprovning. Men eftersom andra viner har såpass tydliga drag kan det faktiskt räcka med att läsa på i Munskänkarnas Vinbok för att hitta rätt...


Vin nummer ett är ljust gult. Doften öppnar med grapefrukt och nässla, kompletterar med melon, päron och grön druva innan en smakfullt genomförd smörighet färgar intrycken. Ovanpå skimrar ett oemotståndligt vaniljsmicker av finaste Lejonet & Björnen-glass med äkta vaniljstång. Det doftar ytterst välgjord bourgogne-kopia på ett läckert och vänligt sätt. Inte helt oväntat smakar också vinet riktigt gott, och smaken sitter ihop på ett föredömligt sätt. Den utstrålar mjuk elegans och försöker lyckligtvis inte vara större än vad frukten tillåter. En behaglig alkoholvärme utgör fokus, märks mer än de hyfsade syrorna, och driver en lång, givande eftersmak framför sig. Det är riktigt snyggt gjort, det är balanserat och det finns goda mineraler som lämnar en gnutta anis i eftersmaken. Vanilj och generös alkohol får oss att bestämt säga californisk chardonnay.

Facit: 2005 Lynmar Russian River Chardonnay (California)

Lynmar Estate sägs beundra maconnais. Det gör vi också, så det är inte konstigt att vi kommer överens. Vinet jästes i hela klasar, 60% jästes i ståltank, resten i ekfat. Uteslutande naturliga jästsvampar användes. Helt genomförd malolaktisk jäsning blev en engångsföreteeelse för 2005, eftersom året var ovanligt svalt. Vinet mognade i nio månader på 40% franska ekfat, varav 25% nya (mycket att räkna på där). Om de övriga 60% procenten var amerikansk ek eller tank är mer än vi vet. 14,2% alkohol satt fint i helheten. En favorit i provningen, men den lever inte upp till priset.



Vin nummer två är ljusare vitgult. Doften är fräsch och elegant nedtonad, nästan sirlig. Fläder och blomtoner, lite sockerdricka, mycket tilltalande. Smaken är givande och balanserad med lagom hög syra, aningen alkoholviskös och mycket behaglig i munnen. Druvan är sauvignon blanc och det nedtonade, finessiga intrycket känns franskt. Vi gissar att det är en luring från sancerre.

Facit: 2007 Beringer Napa Valley Sauvignon Blanc (California)

Ser man på, amerikanerna kan! Vinet hette tidigare Fumé Blanc, men man har dragit ner lite på faten. Den alkoholviskösa munkänslan var kanske lite för generös för att vara från sancerre. 29% små franska ekfat, nya och använda - resten på tank. Mycket trevlig sauvignon, inte minst med hänsyn till prislappen 129 kr.



Vin nummer tre är medelljust gul, något rikare än ettan.
Vi får en rätt så fet doft med gula drag av arrak, gult äpple, kvitten, lemoncurd, tropiska frukttoner och en gnutta honung. Det är intressant och komplext att sniffa på, med både blomövertoner och ylle-unknad. Den stora smaken ger supermogen, rik frukt, med eldighet, ändå bra balans och goda syror. Rätt långt och mycket gott i sin stil. Flera nyckelord pekar på chenin blanc - och eftersom det fylliga vinet knappast kommer från loire så hamnar vi förstås i varma sydafrika.

Facit: 2006 Rijks Private Cellar Chenin Blanc Barrel Fermented (Tulbagh, South Africa)

14,2% alkohol, 6,2 gram syra, 4,2 gram restsocker. Tulbagh är ett varmt område! Egendomen Rijks startades 1997. Druvorna handplockades nattetid för att rädda syrorna och undvika oxidation. 30% av vinet kalljästes för att framhäva frukten. De resterande 70% jäste i kar av ek. Vinet spenderade 11 månader på jästresterna för maximal aromrikedom. Här finns alltså mycket ek, men den rika frukten klarar det. Ett stort och ganska imponerande vin.



Vin nummer fyra ser ut ungefär som ettan. Doften brer på med smör, nötter och rökiga fat. Nötterna blir snart nötcreme och här någonstans förflyttas vi omärkligt till en newage-butik som försöker kränga billiga doftljus och tvålar. Rökelse och syntetvanilj fyller i bilden av den otäcka butiken. Fy fan vad läbbigt! Smaken är stor, men ekkostymen är större än den lilla fruktparvel som ska fylla ut den. Syrorna ger ett osnyggt, justerat intryck - citronsyra är troligen boven. Vinet blommar över och tröttnar snart i glaset. Vi har ingen aning om var i nya världen man gör sådan här chardonnay men vi vet exakt var varningstriangeln ligger.

Facit: 2005 Bouchard Finlayson Crocodile's Lair Kaaimansgat Chardonnay (Overberg, South Africa)

Nog sagt om detta vin.



Vin nummer fem har en mycket ljus färg med gröna reflexer och små kolsyrebubblor. Doften är utpräglat grön och vegetabilisk, dessutom yvig och grov. Nässlor, krusbär, vinbärsblad, anis. Smaken är spritsig och grov med rätt klumpiga syror som känns justerade. Kyler man hårt kan vinet säkert ha en läskande effekt i sommarvärmen. Detta motsvarar alla våra fördomar om nyzeeländsk sauvignon blanc. Stoneleigh?

Facit: 2007 Cloudy Bay Marlborough Sauvignon Blanc (New Zealand)

Cloudy Bay lanserade själva urmodern till en hel vintyp - som Oz Clarke sedan lagt ned en halv livstid på att propagera för. Och detta är vad vi får i glaset. Someone's slacking at this property.. Minst hundra kronor för dyrt...



Vin nummer sex är mycket ljust gult med gröna reflexer. Doften handlar nästan helt om mineraler: terroirkänsla, stenar, skiffer, rejält däcksgummi och, som någon så träffande spikar in: däcket på färjan till Helsingör - särskilt på gamla sunkiga HH-ferries. Ja, och så ren pressad limefrukt då, som fortsätter i smaken som har rejäla mängder mineraler och bitande höga (slut)syror. Bra, men vi kan inte låta bli att tycka att syran ligger utanpå - men det kanske ordnar sig med tiden. Någon som vet? Lime och gummi är australiensisk riesling i vår bok. Eden eller Clare Valleys.

Facit: 2007 Grosset Polish Hill Clare Valley Riesling (South Australia)

Jeffrey Grosset startade egendomen 1981. Den ligger i södra Clare Valley, 10 mil norr om Adelaide. "Jeffrey Grosset's Polish Hill riesling tastes as though the grape juice were made of water that was filtered through layers of glacial gravel, slate and shale – which, in fact, it was...' Rod Smith Wine and Spirits feb 2001" Vinet har umgåtts ett bra tag med sina jästrester. 13% alkohol.



Vin nummer sju har en mycket komplex och intressant doft. Vi bockar av fetma från smör och bivax, unknad som av ylle och gummi, rökmineraler som fyrverkeripjäser, arrakstoner, gult äpple och citrus. Smaken lyckas vara både fet, lätt, mogen, fräsch och knastertorr på samma gång. Syrorna är påtagligt höga och alkoholen lika påtagligt låg. Alla indikatorer pekar på den klassiska, rentav legendariska typen av Hunter Valley Semillon.

Facit: 1998 Tyrrell's Vat 1 Hunter Semillon (New South Wales)

Tyrrell's grundades redan 1858. Vinet lagras i 10 år innan släpp. 7,7 gram syra, 10,5% alkohol.En stor upplevelse! Det vore kul att dricka igen, och hållbarheten är det inget problem med. Ytterligare tio års lagring funkar säkert.




Vin nummer åtta är ljust gult med en doft av smör, citrus, rosenvatten och tydliga malolaktiska kolatoner. Eftersom syran därmed blivit mycket avrundad och ekfatens beska får fritt spelrum kan man knappast kalla detta vin elegant. Fyllig kropp, viss intensitet - men tydligt grova, bittra, till och med lite gröna drag. Detta är inte alls särskilt kul. Chardonnaydruva utan tvekan, med malo och fat. Men sånt görs ju (alltför ofta) över hela planeten. Så vad gäller ursprunget har vi ingen aning.

Facit: 2005 Petaluma Piccadilly Valley Chardonnay (South Australia)

Piccadilly Hills är en del av Adelaide Hills, bland de svalaste växtplatserna i Australien. 13,5% alkohol, 6,12 gram syra, 1,25 gram restsocker. Franska fat i 10 månader.



Tack till eminente provningsledaren Fredrik Leandersson och Munskänkarna i Stockholm för en nyttig och givande kväll. Det är lustigt med nya världen att druva och ursprung inte sällan är ganska lätta att känna igen - även för dem som sällan dricker dessa viner. Ofta är det svårare att placera vita fransoser på rätt ställe...

NV Mas des Chimères "El Che"

Har ni undrat var rödvinsvänstern tog vägen? Här är den, igen. Mer rock'n'roll blir det förmodligen inte i år. Den mustaschprydde, tillika omtalade byrevolutionären Guilhem Dardé blandar tre årgångar grenachedruvor (2003, 2004 och 2005), etiketterar med Vin de Table och toppar med smeknamnet "El Che". Och vilket vin han har fått till! Huka er châteauneufer och piemontesare, här anfaller grenadjärerna från söder. Allons enfants de la Patrie...

"El Che" har aldrig gjorts förut. Vem vet, kanske kommer det inte göras igen heller, men vi hoppas verkligen att det här vinet inte var en stundens nyck. Färgen är transparent varmröd - revolutionsröd? - med både ungdom och mognad. Doften är ljust kryddig, krämig, komplex, utvecklad - med hallonreduktion, mandelmassa, några kokta jordgubbar, örter och flyktiga barbarescotoner. Aningar av tobak och stall i slutet. Det doftar förstås rakt av grenache - och därtill nebbiolo. Skitbra och oj så öppet och rättframt!

Smaken tar inga fångar. Krevaderna skallar i munnen - vinet är rikt, läskande saftigt, kryddigt, koncentrerat, behagfullt eldigt (15%) och rejält långt i smaken, med mättade hallonaromer och sötlakrits. Underbart till mildare getost eller på egen hand. Ja, glaset innehåller så vitt vi kan se 100% flytande njutning. Har ni bara den minsta svaghet för grenachedominerad södra rhône och varmårspiemonte bör detta absolut inte missas, även om det dröjer några veckor till nästa leverans. Priset? Vad sägs om 120 pistoler - addera valfri ljudeffekt själv. Vi tar nog en granatkrevad.

Mas des Chimères importeras av Vinik (nik@vinik.se). Nej, vi har inte fått vinet gratis och vi är inte inhyrda av Viniks marknadsavdelning. Men det är andra gången vi smakar och intrycket är minst lika bra som sist. Mersmak alltså - ställ undan flaskan innan den tar slut...

ps. Blogger ville inte ens ladda upp en bild med namnet "El Che". El Che gick dock bra...

"El Che" Vin des Chimeres Vin de Table de France, Guilhem Dardé - paysan vigneron, Mas des Chimères, Octon, Lac du Salagou, Languedoc

Middag på Cafe Rotsunda

En hygglig andel av den svenska vinbloggosfären hade nappat på inbjudan till Café Rotsunda - kvällens värd är alltså mat- och vinprofilen Michel Jamais. Gästernas skara består av hittills anonyma internetfegisar som Torsten & Sophie (även kända som Finare Vinare), superhemliga Frankofilen, inte alls anonyma Anders Wennerstrand samt Andreas & Micke i teamet Rhônarna. Alla viner serverades blint, ofta i roliga, finurliga parbildningar. Glasen var Riedels bordeaux och bourgogne. Inga anteckningar togs, så vi gör ett försök att pussla ihop fragmenten ur minnet...

Ett glas champagne är aldrig fel för att massera hjärnans talcentrum. För ikväll skulle det nämligen snackas! 1998 Mumm Cuvée R Lalou hade en del mognadstoner av nougatcreme och valnötsskal i doften och ungdomlig fräschör i smaken, men levde inte upp till varken sitt pris eller vårt fina intryck från i höstas. En viss jordbeska tycktes höra hemma i en god men något enklare årgångschampagne.

A table! 2007 Palladius (Sadie Family) är mycket fräscht och uttalat jasminblommigt med blandad mogen frukt och inslag av melon och grape. Är det här en purung vit bourgogne? Nej, chardonnay är bara en av druvorna. De andra är viognier, grenache blanc och chenin blanc, får vi reda på. Härligt friska syror, mogen frukt, snyggt avvägd fatkaraktär och utan större konkurrens den bästa vita sydafrikan vi hittills druckit. 2006 Spitzer Honivogl Grüner Veltliner Smaragd (Franz Hirtzberger) har en rikt gul färg och en oljig doft av citronskal, lemon curd och andra citrusmarmelader med ett inslag av honung. Superrik och intensiv smak av sent skördade druvor. Syrorna är inbäddade i massor av extrakt och viskositet. De fullmogna citrustonerna för tankarna till Zind-Humbrecht. Men vilken överraskning att det är en grüner veltliner i glaset! När vi väl hamnat i rätt land hittar vi de lite barrskogiga dragen, och med hänsyn till den enormt höga klassen vinet visar ligger det nära till hands att dra till med en gissning på Hirtzberger. Mästerligt vin!

Nu serveras första tilltugget: ankleverconfit, finhackad, med frisésallad på smörstekt morotsbröd. Mmm...

2006 Volnay 1er Cru En Caillerets Clos des 60 Ouvrées (Domaine de la Pousse d'Or) doftar terroir, nämligen torr kalksten och våt insjölera. Medelmörk frukt av röda körsbär och mörka hallon, rått kött och något rökig fatrostning. En pust av brända örter känns bekant från bourgogne 2004. Nej den kopplingen var inte helt rätt, året är 2006 men de tycks ha vissa gemensamma drag. Smaken är ung och frisk, aningen stram och kartig fortfarande, men redan fullt drick- och njutbar. Mycket trevligt, detta är en stil som vi känner igen och gillar stort. Elegansen tycks härröra från Chambolle eller Volnay, troligen det senare. Vi har inte testat nollsexorna från Pousse d'Or ännu, men nåt åt det hållet kan det nog vara...

Ibland har man tur! När vi valde att ta med oss 2002 Volnay 1er Cru En Caillerets Clos des 60 Ouvrées (Domaine de la Pousse d'Or) visste vi ju att värden har en faiblesse för sånt här, och vi ville också dela med oss till hela gänget av en av förra årets största vinupplevelser - men vi hade ingen aning om att vi också skulle få prova nollsexan. Doften har en härlig komplexitet, här kombineras ungdom och utveckling med rikare frukt och några djupa stråkdrag av tjära och garvat läder som utstrålar högklassig årgång. Vinet fyller ut bra i munnen, frukten är mogen, balansen är skön och avslutningen lång och givande. "Det här är väl nolltvåan", viskar Frankofilen med en diskret armbåge. Busgott och elegant vin som levererar igen, vi är stolta som tuppar!

Dags för en citrongräsdoftande hummersoppa, vari en halstrad pilgrimsmussla badar lojt. Mums...

2005 Ab Ericio Burgenland (Weingut Hans Igler) är mörkt i färgen, friskt och fint syrligt med mjuk munkänsla och sammetslena tanniner. Mörk merlotlik frukt av körsbär och björnbär och en del fatkaraktär av krydda och vanilj som kan upplevas som inställsam. Det är delvis merlot i vinet men vi har inte den blekaste aning om var vi befinner oss. Efter några gissningar prickar vi in Österrike och då borde den andra druvan vara blauer zweigelt, eller blaufränkisch - eller båda! Blaufränkischland är smeknamnet på Burgenland och en av de vassaste producenterna där heter Weingut Hans Igler. Själve Hans är inte längre i livet, men egendomen förs vidare av dottern med make. Mycket trevligt vin. 2001 Sagrantino di Montefalco 25 Anni (Arnaldo Caprai) får oss att ta en sväng i USA innan vi hamnar i Italien. Vinet har en för sagrantinodruvan sedvanligt blommig och förförisk doft. Smaken är förvånansvärt civiliserad i tanninerna jämfört med den nyligen testade nollfyran och bjuder på enorm koncentration, viss utveckling av aromerna och rejäl längd. Det här moderna, tätt packade vinet smakar fantastiskt till den rätt som nu serveras, där risotton står för perfekt hantering av tanninerna.

2004 Domaine Font de Michelle Châteaneuf-du-Pape Blanc har en god och utvecklad doft av bokna gula äpplen med blommiga övertoner. Smaken är mjuk, småfet och angenäm och syrorna lite åt det låga hållet. Anis och lakrits i eftersmaken. Vi gissar på marsanne och vit hermitage. Rätt dal men fel by. Verkligt kul att få prova det här vinet - inte minst efter nätdiskussioner om vit châteauneuf - och vi tackar Rhônarna.

Två små lammkorvar ligger på en getostrisotto, flankerad av grillade körsbärstomater. Oh, vilka korvar!

2004 L'Hospitalitas Côteaux du Languedoc (Gerard Bertrand) bjuder på typisk sydfransk garrigue, tydligt mineralisk terroirkänsla, lite rökig kryddighet samt prima mörk kvalitetsfrukt av syrah och mourvèdre i en drygt medelfyllig, rätt elegant kropp. 2005 L'Hospitalitas Côteaux du Languedoc (Gerard Bertrand) är ett par storlekar större och maffigare - mer syror, mer tanniner, mer frukt, mera allt - 2005 i all sin glans. Det här är moderna languedoc på allra bästa humör, med californiskt leende i syrahfrukten och fötterna stadigt i sydfransk mylla. Vi är överens om vinets totala förträfflighet och sätter omedelbart upp det på önskelistan.

Majskycklinglår och stekta skogschampinjer i gräddsky med persilja och vitt vin samt stekt småpotatis. Så gott!


1998 Wynns John Riddoch Coonawarra Estate Cabernet Sauvignon Limited Release ger fina cassistoner och mognadsutveckling i doften men känns grön i smaken på något sätt, och lär kanske inte bli så mycket roligare med tiden heller. 1998 Bin 707 Cabernet Sauvignon (Penfolds) har förutom svarta vinbär en typiskt mintig, eucalyptuslik doft som utan tvekan placerar vinet i Australien. Frukten är tätare, maffigare och ungdomligare än i första glaset, tyvärr med en syrajusterad känsla. Inget av dem är väl riktigt vår korg med cabernetdruvor.

Mise en Bouteille kunde inte delta i kvällens sittning men han skickade en portugisisk pensionär som stand-in: 1937 Vinho Generoso Garrafeira Particular (troligen Alentejo, okänd producent). Ja, ni läste rätt - årtalet är 1937 och vinet har tillbringat minst 40 år på fat!! Tyvärr hittar vi en omisskännlig korkdefekt, men inte värre än att vi kan se allt det andra som finns här: nötig, knäckig ädelmognad med portugisiskt grus och slånbärssaft. Ett enormt tryck i smaken och alkoholburen längd i slutet. Snöpligt att fällas av en lömsk kork när man annars har hälsan vid 72 års ålder. 1981 Ruster Beerenauslese Grosslage Vogelsang (Weinkellerei Burgenland, Neusiedlersee) kommer in som ersättare och ger ett enormt ungdomligt intryck i jämförelse. Blommig fräschör, aprikoser, torkad frukt och honung. Underbart gott till osten som nu står på bordet.

En mildare blåmögelost, Bleu de Causses, med fikon- och lagerbladsmarmelad.


1988 Vieux Telegraphe Châteauneuf-du-Pape har en medelljus färg och flera karaktärsdrag av mogen kryddig bourgogne, fast med provençalsk garrigue, och en riktigt skön djurisk funkighet. Syrorna är också lite mer avrundade i den saftiga, läskande smaken, men vi hittar varken framträdande alkohol eller upplevd sötma. Det här är riktigt bra, en av kvällens stora vinupplevelser! 1993 Old Telegram (Bonny Doon) försöker göra om tricket på amerikansk mark men känns både äldre och tröttare än sin franska förebild.

2001 Forman Napa Valley Cabernet Sauvignon har massor av färg och bordeauxlika drag av ceder, jord och blommor vid sidan av den mycket cabernettypiska frukten. Vi hittar en hel del fin tobak i den smått mognande smaken där det mesta är i balans. Den här calicabben var utmärkt god och givande.

2004 Meursault Premier Cru Les Poruzots (François Mikulski) är så pass citrusgeneröst i doften att vi först landar i Kalifornien. Vinets slankhet, stramhet, mineralitet och syror är dock helt burgundiska. Aningar av anis i eftersmaken. Mycket bra och stiligt vin. Samt uppfriskande efter alla röda.

Klockan har passerat fyra, det är dags att bege sig hemåt. Ibland stal maten och det livliga samtalet intresset från vinerna och noteringarna blir ju därefter. Men det finns fler att läsa här och här. Och det är helhetsupplevelsen som räknas. Vilken kväll...



ps. Vinuppslaget i DN:s söndagsbilaga nådde förresten ett nytt lågvattenmärke med dagens imbecilla och klyschiga tonfall. Vi citerar bildtexten: "Bland de nya årgångarna har Bengt-Göran Kronstam hittat flera prisvärda vita viner". Det var nog inte särskilt svårt eftersom det urtvättade ordet här betecknar näst lägsta snäppet på skalan. Eller detta: "Dagens vinutbud är stort, så stort att nyfikenheten behöver guidning". Och gissa av vem! Man utgår tydligen från att läsarna är begåvningshandikappade...

För tio-femton år sedan var DN:s vinsida en stor källa till inspiration. Tyvärr är det inte bara vi som förändrats sen dess.

2005 Domaine Rouaud Barbacane

Lite ekologiskt gladtjut till den sydfranska kycklinggrytan med bacon, lök, svamp, örter och svarta oliver skulle verkligen inte sitta fel ikväll. Domaine Rouaud ligger i Roussillon, strax väster om Perpignan, i byn Pezilla-la-Riviere. Mitt emellan berg och hav...


Kvällens vin är framställt av 100% grenache noir från 35-åriga stockar, där uttaget var 30 hl/ha. Vinifieringen tog 23 dagar med regelbunden överspolning för att extrahera frukt. Uppfostran skedde på tank i 22 månader. Vinet är gjort (praktiskt taget) utan svavel och helt utan filter, vilket visar sig form av livlig sprits och en tung fällning i i flaskan. Några omhällningar fixar till koldioxiden, sen serverar vi svalt - högst femton grader.

2005 Barbacane har en carignanlikt busig och Neil Young-rock'n'rollig doft. Vi snuddar vid tanken att vinmakaren gjort en hederlig helkroppspigeage efter besök på utedasset - men det reduktiva stinket lämnar snart plats för fina örter och rättframma mörka skogsbär som lingon, hallon och björnbär. Vidare får vi rejäla vrid på svartpepparkvarnen, muscovadosocker, några skott knallpulver, saltlakrits och en diskret skvätt av kirsch. Smaken plockar alls inte upp den heta tråden utan stannar på svala 13%. Vinet är raktigenom friskt och läskande i syrorna, snarast lingonsyrligt, med mängder av extrakt och sköna tanniner som äts upp av maten, och massor av liv och salmiakbus i munnen. Rena hälsodrycken - som ett välriktat långfinger till vinvärldens alla tråkmånsar.

Flaskan rymmer en halv liter och den kostar bara 75 spänn. Importeras av Vinik (beställ prislistan från nik@vinik.se). Billigt och samtidigt personligt vin är värsta bristvaran - det här gillar vi skarpt.

2005 Barbacane Vin de Pays des Côtes Catalanes, Jerome & Sophie Rouaud Artisans-Vignerons, Pezilla-la-Riviere, Roussillon

Hjo häller finaste franskt

Hjo Grosshandel är importören dit du vänder dig när du behöver ett klassiskt slottsvin, gärna i klädsam medelålder - och inte funderar alltför mycket på priset. Här kan det kosta duktigt med pengar - varning för tillfällig hicka - men å andra sidan ruvar man på ett lager av finviner som påminner om listorna på de mest källarförsedda restaurangerna - till vilka man också är en viktig leverantör. Den som beklagar sig över dålig tillgång på bordeaux bör fördjupa sig i importörens produktdatabas - och importören kan i sin tur jobba på att beställningslista alla sin produkter för att nå ut till privatkunderna. Hemsidan är en av branschens mest funktionella - rena fullkornsbrödet - och har pdf-faktablad om de flesta viner. Sök på valfri producent och se hur fantastiskt mycket av äldre årgångar det finns här! Vill du ha en bourgogne från 70-talet - inga problem...

Lite mer direktkommunikation med slutkunderna kunde dock inte skada. Var är produktnyheterna, var är blandlådorna, klubbmedlemskapet, de mer precisa matmatchningarna och de entusiastiska, personliga tillropen när man hittat något nytt och kul - eller gammalt och gott? Fler och fler kunder vänder sig numera direkt till importören för att få information, och systembutiken fungerar ju hyfsat som utlämningsställe. Beställningssortimentet lär bli allt mer använt när de tillfälliga släppen ransoneras framöver, och borde väl explodera när SB:s webförsäljning kommer igång i höst. Ja, inte för att det är så himla svårt att lyfta telefonen idag heller...

Firman med det rekorderliga namnet bjöd in till sortimentsprovning och lockade med världsberömda viner. Klart att vi nappade!


JOSEPH DROUHIN - BOURGOGNE

2007 Morgon har en öppen, ung och busigt god bärdoft som av blåbär och lingon. Smaken har bra intensitet i en lagom lätt kropp med bra syror. Fräsch. fruktig och mycket trevlig beaujolais cru. Drick svalt i sommar till plattfisk à la meunière. BS 81111/119 kr.

2006 Santenay har ljusröd färg och en härligt druvtypisk doft med sandelträ och pinotkrydda, jordgubbar och röda vinbär. Friska, lite kartiga syror i en lätt kropp med fin aromatik. Sympatisk, typisk och läskande by-pinot till hyggligt pris. Skulle sitta fint till en kycklingklubba utomhus under semestern. BS 75491/189 kr.

2005 Chambolle-Musigny Premier Cru är lätt på färg men har en komplex, köttig, något animalisk doft med mörkare bärfrukt, även några björnbär hittas här. Smaken är intensiv, aromrik och välbalanserad med stadigare syror och rejäl struktur. Bra framtidspotential, känns det som. BS 83192/549 kr.

1996 Morey-Saint-Denis Clos Sorbé Premier Cru har en komplex och fint nyanserad doft med mognadstoner, höstskog, läder och karamell. Smaken är mycket torr och fin med rätt tuffa syror, något uttorkande tanniner och mognadsaromer. Stramt och elegant. PI/RS/489 kr.

1990 Beaune Clos des Mouches Premier Cru är den sällsynta typen av vin där tiden stannar för en stund. Färgen är lysande, transparent varmröd med tegelton. Det är på sin plats att damma av kännarbegreppet bouquet, alltså: en fantastiskt komplex, mogen bouquet, med inslag av ostbutik, läder, vilt, svamp, orientkryddor, karamell och naturligtvis hallon och gamla jordgubbar. Smaken är rik och mycket behaglig med helt vital frukt, mogna syror och en enorm komplexitet i aromerna. Utan tvekan var detta dagens största upplevelse! Det måste vara den perfekta födelsedagspresenten till en bourgogneälskare. Ska vi säga väl prisvärt eller rentav fynd? PI/RS/990 kr.



PAUL JABOULET AINÉ - RHôNE

2006 Gigondas "Pierre Aiguilhe" bjuder på ungbusigt primär körsbärs- och hallonfrukt av grenachedruva, med assist av malolaktisk smörkola. Vinet är öppet och saftigt, rödfruktigt, aningen burdust - men ge det provençalska lammkotletter till sällskap så är saken biff. BS 74502/220 kr.

2003 Crozes-Hermitage Domaine de Thalabert är en gammal favorit som vi inte sett till på länge. Om ni undrar var den hållit hus, så är det här den gömmer sig. Nolltrean bjuder inte oväntat på en riktigt tät färg och en yppig, mycket utåtriktad doft av tvärnitat däcksgummi, mörka körsbär, något björnbär och högvis med violer, peppar och örter. Smaken är mycket maffig och omedelbart tilltalande. Den stora frukten omfamnar rikligt med behagligt tuffa tanniner och lagom kärnbitterhet. Det här är i princip mitt i prick på våra syrah-preferenser (ok, åtminstone en av dem). Lagra något år för mer av charktoner. PI/RS/285 kr.

2005 Côte-Rôtie Les Jumelles har en ungbärig, fortfarande malolaktisk doft med smörkola, skogsbär och örter. Vinet är på tok för ungt idag med mycket strama, något ogina syror. Tid behövs alltså utan tvekan, men är frukten stor nog för framtiden?
Åt det snåla hållet. Pass på den. PI/RS/399 kr.

1997 Hermitage La Chapelle har en vackert brunröd färg och en ekig, komplex och karaktärsfull doft: knäck, läder, kryddnejlika, brända örter, lite gammeldags källartoner och fin, rustik mognad. Smaken är helt torr och kraftfull med betoning på prima frukt, uppmjukade tanniner, goda örter och en lång, intensiv eftersmak. Lite större och varmare frukt än i 98:an som vi drack i höstas. Utmärkt årgång, inte det minsta trött. PI/RS/740 kr.



BORDEAUX

2004 Château Hosanna Pomerol ingår sedan 1999 i Jean-Pierre Moueix' portfölj av slott och fick namnet i samband med övertagandet. Druvmixen är 70% merlot och 30% cabernet franc som vuxit på stockar med snittålder av 40 år. Vinet har gott om blommighet, syrener, fin hudkräm, mörk björnbärstonad sötfrukt och lite mint. Smaken är mycket maffig och tät, givande, sötfruktig och modern i stilen - influenser från nya världen i positiv bemärkelse. Utåtriktat och lättgillat vin som funkar utmärkt att konsumera redan nu. BS/75422/1099 kr/Nyhet 090202


2004 Château Latour à Pomerol har en söt, aningen syltig doft med vinbär, körsbär, jord och övertoner av parfym och hudkräm. Smaken är mjuk och tät, uttalat fruktig med lägre syror. Viss bitterhet och förvånansvärt kort i eftersmaken. BS/599 kr/Nyhet 090202


2001 Château Cos d'Estournel Saint-Estèphe har en sval, mycket fin svartvinbärsdoft, med ett tydligt inslag av ädlaste skit - eller solklar brett (välj själv), gräs, blommor, hudkräm och cigarrlåda. Tanninerna är medelstora och helt behagligt infattade i en snyggt torr och precis lagom stram helhet. Lång finish med bra slutsyror. Elegant, cabernetdominerat vin som faktiskt fungerar utmärkt att konsumera redan idag - eller att spara länge. BS 88999/999 kr/Nedsatt pris.



2000 Château Giscours Margaux är lite extra kul att testa eftersom vi har en oöppnad låda i källaren. Vinet ser mörkt, nästan opakt ut. Doften är tydligt knuten men lättar på förlåten till eucalyptus, täta svarta vinbär, kaffe och grusjord. Smaken har rejäl kropp och struktur, med ungsträva, tuffa tanniner och lakritsrondör. Mycket lovande - men ännu alltför ungt. Det var faktiskt på sitt sätt mer tillgängligt precis vid inköpet, kan det ha varit 2004? Sov gott, nu vet vi att vi ska inte väcka dig än på flera år. Priset 1125 kr innebär en uppseendeväckande prisutveckling, 359 kr kändes bättre. PI/RS.



2002 Château La Mission Haut Brion har fina, ljusa blomtoner och bra höjd i doften, med parfym, örter, läder, ljusa tobaksfat och svarta vinbär. Smaken är örtig, slank, stram och mer rödvinbärsfruktig än doften, med fat, lite kola och diskret tjärlakrits. Elegant vin som går att konsumera redan nu, men stramheten behöver mat. Vinet är lite dyrt för vad det är. BS 85570/899 kr.



2002 Château Cheval Blanc har en mycket snygg rosenparfym, fantastiskt blommig karaktär med subtila noter av vinbärsblad, blandade vinbär, hallon, tobak, nyriden häst, grus och en gnutta grön paprika. Doften är komplex, men man får samtidigt en stark känsla av att inte ha tillgång till hela bilden än. Vinet beter sig utmärkt i munnen, balansen är superb, syrorna är slanka och sköna, munkänslan sammetslen och behaglig och aromatiken stor. Fantastiskt och lovande!

Nå, hur gott det än smakar så är det till slut något som står i vägen - lite som att försöka titta in i ett fönster när man bländas av en solstråle. Är det själva myten, ikonstatusen, som blir till en psykologisk grind som inte riktigt vill öppnas... man borde förstås se stjärnor men får: ypperlig jäst druvsaft. Varför inte göra som Miles och dricka vinet i pappmugg på McDonalds? BS 85502/1874 kr/nedsatt pris, förut 2999 kr.


1995 Château Haut-Brion är mer lättbegripligt eftersom det fått ytterligare sju års mognad. Här föreställer vi oss en en hel blomskål, ett potpurri av kronblad, fantastiska parfymer och hudkrämer hos Madame de Pompadour. Ordentliga doser av klassiska fat kommer till i smaken, som trots väl tilltagen ek ändå handlar om pur elegans. Medelfyllig kropp, slank mjukhet, vackra syror, mycket gott och spännande att få prova. PI/RS/2950 kr.

Summa summarum: ett flertal bordeaux-körsbär poppade på en och samma gång. Men det var i bourgogne som klockorna stannade...

2006 La Spinetta Monferrato Rosso Pin

Ni kan historien vid det här laget. Liksom bröderna Rivetti döpt sitt chardonnayvin Lidia efter la mamma, är det salig fars smeknamn som pryder kvällens etikett. Druvblandningen är 65% nebbiolo och 35% barbera, vinifierat i roterande jästankar för maximal tillgänglighet. Den sedvanliga noshörningen tittar förstås på oss från flaskan, ett kvalitetsbevis så gott som något. Intressant i den nya årgången är en medveten kursändring som tilltalar oss stort.

2006 Pin Monferrato Rosso DOC är transparent blårött med varm lyster. Redan ett par decimeter från glaset svävar balsamiska fatkryddor av sandelträ och kanel. Frukten kommer i en blandad korg där hallonen ligger överst. Ständigt dessa hallon i viner vi gillar! De andra fruktnoterna är körsbär, slånbär och plommon i en röd, charmerande helhet. Som så ofta bjuder La Spinetta på blommiga övertoner, ikväll är det syrener vi båda tänker på. Frukten går igenom på ett utmärkt sätt - fatrostningen är fint avvägd, mediumrostad med ljusa vanilj- och tobakstoner, den överglänser de förra årens yvigare stil. Jämför vi med gårdagens châteauneuf finns faktiskt vissa likheter (inte minst hallonen) men vi hittar mer av grusdammig terroir här - likt en lätt slöja som fläktar fram och tillbaka framför frukten...

Smaken är lent silkig och saftigt ren i frukten, med roliga nebba-tanniner som strör fin sand i munnen. Här finns bra bett, mintig fräschör och friska, långa syror i den goda avslutningen. Aromerna är rödare och lättsammare än vi minns från de senaste åren - mindre av buller och mer av elegans, ut med mörkare likörtonade fat och in med läskande drickbarhet. Vi gissar att det är både årgång, skördedatum, extraktion och graden av fatrostning som spelar in. Tanninerna tas om hand av maten (lammfärsbiffar med fetaost och ugnsrostade grönsaker) och syrorna står upp på ett strålande sätt. Vinet är både stiligt och publikfriande, ett charmtroll man omedelbart vill ta till sig. Det ska bli riktigt trevligt att följa dess utveckling framöver...

ps. Pio Cesares 2005 Langhe Nebbiolo är tillbaka på ruta ett med brända örter och tydligt kartig grönhet i den fruktglesa smaken. Tråkiga batch 1.0 hittar ni på Fleminggatan. Goda version 2.0 hittade vi på Norra Station och på Långholmsgatan.

2006 Pin Monferrato Rosso DOC (La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)

2006 Pierre Usseglio Châteauneuf-du-Pape Tradition

Trängtar ni efter en enkel biljett till södra rhônedalen så här mitt i vintern? Stek ett par vitlöksstinna lammkotletter och tunnskivade auberginer i grillpannan och strö med herbes de provence så är ni halvvägs igenom biljettkontrollen. Stoppa ner näsan i en karaff med Pierre Usseglios röda Châteauneuf-du-Pape så svänger ni redan in på Route d'Orange. Det här är ett av de viner vi längtat mest efter i februarisläppet...

2006 Pierre Usseglio Châteauneuf-du-Pape Tradition har en underbar och öppen doft i dekantern, mättad av skogshallon och saltlakrits, grillkött, nygarvat läder samt ett diskret litet stall som vädras ut efter hand. Så lovande och oj så typiskt!

I glaset får vi alla ovanstående läckerheter - plus mer av ljusa röda körsbärstoner, röda vinbär, friska provence-örter, fint parfymerad hudkräm och en lagom skvätt körsbärsbrännvin. Smörkolan (eller hallonkolan) är ungdomlig och en klick fikonmarmelad pekar framåt.

Smaken erbjuder redan njutning på hög nivå med hallon, söta röda körsbär och saltlakrits i öppna charmiga drag med härlig balans och ett vrid på svartpepparkvarnen i avslutningen. Modernt fruktig stil och precis lagom eldig utan tung alkoholkänsla. En bit queso di cabra blir busgod som tilltugg efter maten.

Jämför vi med sommarens flaskor av nollfemman nere i Provence är det här lite mer lättsamt och om möjigt ännu mer lämpat för att ta en flaska redan nu, serverad sval och frisk för maximal drickbarhet. Aromernas nyanser är aningen ljusare och strukturen är kanske inte fullt lika imponerande som nollfemmans - men ack vilken lustfylld drickupplevelse det bjuds redan idag. Hur gott ska det då inte bli med sju års ålder under korken...

ps. Det här vinet kostar €19 på plats i butiken Vinadea. Den svenska importören Primewines marginal tycks i detta fall vara uppseendeväckande stor. Vi skickade iväg en fråga och hoppas på svar.

2006 Châteauneuf-du-Pape Tradition (Domaine Pierre Usseglio et Fils, Châteauneuf-du-Pape, Rhône)

Röda från Spanien och Portugal

Rubriken på den här posten borde väl ha varit "Munskänkarna provar februarinyheter"? Snuvade på konfekten? Vi också, litegrann. Men ibland krockar begivenheterna, så vi får nöja oss med ett referat av gårdagens tvåbetygsprovning. Det blir iberiska halvön på längden och tvären, minsann en nyttig uppdatering för oss som oftast väljer bort vinerna därifrån. Och en nostalgisk påminnelse om tider när vi inte gjorde det! I mitten av åttiotalet, långt innan vi hade något som kunde kallas vinintresse, var det till firman La Rioja Alta vi vände oss när vi ville ha något extravagant på bordet. Gran Reserva 904, Viña Ardanza, Viña Arana och Viña Alberdi var säkra kort. I mitten av nittiotalet, när vinlusen bitit, så var det spännande att upptäcka lite modernare viner från Ribera del Duero. Nuförtiden är det oftast på provningar vi ses, ibererna och vi...

Glas 1 har en varmröd, mogen färg med bruna reflexer och tegelkant. Doften är varm och inbjudande, genomluftad med fin oxidation och en del flyktiga syror, kräftspad, saft av slånbär och jordgubbar, knäck, läder och några brända drag som inte är oangenäma. Smaken är medelfyllig med mjuka tanniner och en förvånansvärt väl bibehållen, fint syrlig frukt. Harmoniskt vin, lite tandlöst kan tyckas - men vänligt och trevligt att dricka nu. Vid det här laget vet ni att glaset innehåller en heltraditionell rioja gran reserva hämtad direkt ur skolboken. Åldern är uppskattningsvis +10 år. Det är inte utan att man blir sugen på mer.

Facit: 1995 La Rioja Alta Gran Riserva 904 (Rioja)

Tempranillo cirka 85%, mazuelo (carignan) och graciano 15%. Spenderade åren 1995-2001 på fat. Överlevde. Väldigt mycket vin och traditioner för pengarna - om man gillar stilen.



Glas 2 är tätt blårött, nästan opakt med blålila kant.
Doften ger mörk, primär frukt åt björnbärs-, körsbär- och drottninghållet - och ek. Faten bidrar med både vanilj och en lite rå ton av lim och lösningsmedel som inte känns helt bekväm. Några lagerblad på toppen. Smaken är rejält tanninrik och extraherat fruktig med bra syror, bett och balans. Lite kafferost från de nya faten och välpackad frukt. Smått eldig avslutning. Vinet är en välgjord representant för "Det Moderna Spanien" och vi gissar att det med sin lite rivigare stil kommer från Ribera del Duero, och att druvan därmed är tempranillo, eller tinto fino som den kallas lokalt. Den lite yviga alkoholen gjorde att funderingarna tog ett varv över Priorat. Hatten av, för detta är onekligen ett ambitiöst arbete - men inte riktigt vår påse.

Facit: 2004 Dominio de Atauta (Ribera del Duero)

100% tempranillo, 14% alkohol. Vinifikationen innefattar en veckas maceration med skalen och regelbunden överpumpning, därefter alkoholjäsning i två veckor. Slutligen en stunds rejäl fottrampning, precis som i Douro. Mognadslagringen varade i 12-16 månader beroende på druvornas ursprung, i franska ekfat varav en tredjedel nya. Vinet reas just nu ut på SB.



Glas 3 är medelmörkt, varmt blårött med röd kant. Doften är öppen, luftad och mycket fin. Tydliga, söta kittlingar av mandelmassa samsas med fina fatkryddiga toner och röd sötfrukt av vinbär, hallon och slånbär. Pinjeskott, lite eucalyptus, mintchoklad, balsamtoner och russin kommer till, och några torkade fikon och dadlar. Givande, hög klass på doften! Smaken är fruktig, saftig, med relativt mjuka tanniner, bra syror och en lång, generös eftersmak med vissa russintoner och skön alkohol. Det här vinet är mycket tilltalande och riktigt bra, men vi är tyvärr lost för words angående dess ursprung. Något yngre, lite fräsigare och modernare från Rioja?

Facit: 2003 Finca el Puig (Priorat)

Här kunde man ju lagt ihop ett och ett, grenache blir man ju oftast charmad av. Påminner inte så lite om södra rhône. 45% garnacha, 23% cariñena, 20% cabernet sauvignon, 10% merlot och 2% syrah. Syrorna är förvånansvärt friska för året och inga torra, brända tanniner står att finna. Bravo!



Glas 4 är medelljust varmrött med lägre intensitet. Doften är lustig och förmodligen inte av högsta klass: örtkryddig och bärsaftig med mjukt uppkok av plommon. Fast rätt karaktärsfull är den ändå på något sätt, med eucalyptus, rök och grusdamm som leder tankarna till Portugal. Smaken är relativt lätt, saftig, lite tvär och kort i avslutningen. Vi noterar också en rostad fatkaraktär och en inte helt snygg bitterhet. Vinet känns som en portugis av halvbra kvalitet, men det saknar inte sympatiska drag.

Facit: 2004 Periquita Reserva (Alentejo)

50% castelão, 30% touriga naçional och 20% touriga franca. Observera att sockerhalten är 7 gram per liter - vi stördes lite av sötman när vi en gång blev bjudna på vinet. För 79 spänn är detta ändå ett hyggligt vin, som gjort för svenska folkets grillade fläskkarré i sommar.



Glas 6 är mörkt blårött till lila, mycket färgtätt. Doften är uttalat fruktig och tätt kryddig, där dominerande mörka bär som björnbär och blåbär blandas med enstaka mogna jordgubbar. Någon eucalyptus och vaniljton gör att hela intrycket påminner om Late Bottled Vintage. Doften skvallrar om ambitioner. Smaken är fruktig och örtig, med hyggligt friska syror, mediumtanniner och en framträdande bitterhet som av kaffe. Vinet är modernt, robust och lite grovt i stilen, fast kvaliteten är relativt hög. Vinet kommer med stor sannolikhet från Douro, men är inte riktigt vår påse - vi dricker inte heller gärna purung LBV.

Facit: 2004 Quinta do Vallado Touriga Nacional (Douro)

100% touriga nacional, 16 månader på gamla franska ekfat.



Glas 6 har en mörk, blåröd färg. Doften ger massor av rostade fat med nästan burgundiska kryddtoner. Dessutom vanilj, dill, hallon, blåbär, läder och inslag av köttsafter och chark. Detta doftar riktigt gott, ingen tvekan om den saken. Smaken är tät, kryddig, stor men välbalanserad, med mycket bra drottningfrukt och en lång eftersmak. Det här bör vara en modernare rioja av högsta kvalitet. Roda I?

Facit: 2005 Baron de Ley Finca Monasterio (Rioja)

80% tempranillo, 20% cabernet sauvignon och 18 månader på franska ekfat. Att tankarna gick till Roda ! gör ju att vi måste ta fram fyndflaggan nu med en gång, det här vinets prislapp är nämligen bara drygt hälften så stor. Vore trevligt att dricka igen någon gång framöver. Majoritetens val till bästa vin.



Glas 7 är transparent mörk rubin med blå reflexer. Doften är god, tilltalande och snyggt läsbar. Fint parfymerade svarta vinbär med inslag av rödare fruktsafter stöttas av elegant franskekade fattoner av ceder och blyerts. Omogna toner av grön paprika, parade med brända örter och en pust av marijuanarök, avslöjar ett och annat om både växtsäsong och skörd. Smaken är mintig och läskande, medelfyllig med goda, behagliga tanniner och friska syror. Vinet är fint balanserat och bör vara mycket matvänligt. Både ni och vi har redan klurat ut att druvan är cabernet sauvignon. Och den odlas mest i Penedés.

Facit: 2003 Torres Mas La Plana (Penedès)

Aha, en av Torres stoltheter - cabernetvinet Mas La Plana från Penedés. Vinet kommer från det varma året 2003 (brända drag) och skördades tidigt för att rädda fräschören (därav den gröna paprikan). Man lyckades riktigt bra, får vi säga. Det här vore trevligt att träffa igen och är som så många europeiska nolltreor tidigt utvecklat i sin drickfärdighet.



Glas 8 är mörkt blålila och opakt. Doften är knuten, odefinierad och svårläst. Mörk frukt med ek och lakrits. Smaken är enormt tanninrik och sträv med mängder av extraherad frukt, lakrits, anis och bitterhet i en stor, tuff kropp. Stilen är modern, detta är ett tvättäkta powervin. I matchen mellan frukt, tanniner, ek, alkohol, bitterhet och syror får tyvärr de senare rejält med stryk - lite tveksamt som matvin, men borde funka till grillad noshörningsbiff. Känns inte alls drickfärdigt än. Svårt att säga var i det nya spanien vinet kommer från. Vi tänker inte utforska dess vidare öden och äventyr.

Facit: 2005 Pintia (Toro)

Vega Sicilias moderna alibi i Toro, Jay Miller ger 95 poäng. Tinta de toro är lokal dialekt för tempranillo. Sent skördat, i oktober. Hej då, Pintia och Jay Miller...



Tack till Staffan Svedberg och Munskänkarna i Stockholm för genomgången och valet av viner. Inte precis lättgissat, men ytterst lärorikt.

De Longs vinkartor finns finns att beställa här.

ps. Vilka viner hälldes egentligen på nyhetsprovningen? Nettare e Gioia var där...

2000 Crissante Alessandria Barolo Capalot

Efter en söndag i skidbacken är det dags för belöning i form av barolo och ankbröst. Kvällens vin luftar sig i form i vår karaff och detta enbart på grund av en epostad rekommendation från Hans Artberg: "Underbar mogen nebbiolo med lätt "bourgogne-känsla". Tack, Hans! Det är precis den typen av tips som är så kul att få - det finns alltid viner som slinker förbi och man hinner ju inte ha koll på allt...

Egendomen Crissante Alessandria är baserad i La Morra, kommunen som är så berömd för sina lätta och eleganta, förhållandevis snabbmognande baroli. Gårdens historia går tillbaka till 1949 - sedan mitten av sjuttiotalet drivs den av Michele Alessandria som lyft kvaliteten successivt. Vingården Capalotti omfattar 10 hektar belägna strax nordost om La Morra, i rakt östlig exponering med morgonsol. Jordmånen här är förhållandevis bördig och kommundelen Santa Maria har därför dragit på sig en del kritik för att producera kvantitet före kvalitet från större firmor. Just Capalotti ingår dock i en liten handfull vingårdar i det här delområdet som har utmärkt anseende. År 2000 var varmt i området, men inte med sådan värmestress som i 2003.

2000 Barolo Capalot har en transparent, brunröd färg med tegelkant - vinet ser drickfärdigt ut. Doften är vidöppen, med fint utvecklad bouquet: vi tänker direkt på hur köttig den i grunden är. Fram träder bruna mognadstoner av muscovadosocker, indisk kryddlåda, kanske några sultanrussin och annan torkad frukt. Drypande läcker fikonmarmelad, söt hallonreduktion, sötlakrits, anis och menthol.

Vinet frestar med slampigt sötfruktig, intensiv varmårssmak. Tanninerna är mjuka och finsandiga, kroppen medelfyllig och alkoholviskös med sötlakrits och turboinsprutad eldighet. Det känns som 14,5% och det är också precis vad som står på flaskan. Ändå ger vinet ett hyggligt balanserat intryck eftersom en del syror finns där, inte minst i avslutningen. Ett jättegott vin, och ganska oemotståndligt! Nå, hur var det med Artbergs beskrivning? Nja, syrorna är inte direkt burgundiska - den alkoholviskösa munkänslan och den drypande sötfrukten leder snarare tankarna till varm, rödfruktig och mognande châteauneuf-du-pape. Och det är ju inte heller dumt...

Tyvärr är årgång 2000 tillfälligt slut i BS och det som levereras nu är istället 2004. Men nollfyran behöver ju inte vara något stolpskott, även om den inte fått mer än 86p av Wine Spectator. Det här vinet njutes, som så ofta, bäst med poängräknaren i läge off.

Importeras av Wester Wine & Food.

ps. Årgång 2000 är åter tillgänglig i BS från och med 4/2.

2000 Alessandria Crissante Barolo Capalot DOCG (Michele Alessandria, Az. Agr. Alessandria Crissante, La Morra, Piemonte)