Druvorna till NV Egly-Ouriet Brut Tradition Grand Cru kommer från egna vingårdar med respektabelt gamla stockar. Det rör sig om knappt tio hektar i grand cru-byarna Ambonnay, Bouzy och Verzenay. Tre fjärdedelar pinot noir och resten chardonnay. Basvinet är jäst och uppfostrat i bourgognefat, tappat utan klarning eller filtrering, och såväl dosagen som svavelhalterna är låga. Den här nysläppta flaskan degorgerades i september 2011 efter 38 månader på jästfällningen.
I munnen en tät, rik och krämig champagne som på samma gång lyckas vara heltorr, lättfotad och spänstig. Den finkalibriga moussen är verkligen superharmonisk! Smakbalansen blir närmast perfekt, med gott om kropp och uppenbart mogen frukt men ändå fin fräschör och en stadig rödäpplig, ren och rensande avslutning.
Förresten. I tisdags provade vi ett gäng champagner hos Munskänkarna:
NV Pol Roger Brut
2002 Pol Roger Brut Vintage
2004 de Saint-Gall Blanc de Blancs
2004 Bernard Hatté Special Club
1990 Veuve Clicquot Cave Privée
2002 Dom Pérignon
1999 Pol Roger Cuvée Winston Churchill
2004 Diebolt-Vallois Fleur de Passion Blanc de Blancs
1998 de Saint-Gall Cuvée Orpale Blanc de Blancs
NV Krug Grande Cuvée
2002 Bollinger Grande Année
Egly-Ouriets Brut Tradition skulle lätt ha placerat sig i toppskiktet. Grymt bra utdelning för 395 kr, och dessutom rykande aktuellt i oktobersläppet.
7 kommentarer:
Du kommer inte förmedla hur de stora kanonerna smakade? Var DP bättre än den vi provade? Och hur var Grande Année?
Hur var 2004 Diebolt - Vallois? Förtidig eller sjukt förtidig?
I den digra uppställningen champagner vill vi sätta spotlighten på Bernard Hattés Special Club-flaska och Cuvée Orpale, de gav båda extremt bra utdelning, både sett till priset och oavsett priset.
04 Fleur de Passion var en stor besvikelse med atypisk aromatik åt det syntetiskt tropiska hållet. Givetvis alltför ung men vad ska det bli?
02 Dompa hade kanske det mest mineraliska uttrycket - hatten av för att största huset i champagne vågar göra en så stram, elegant och kompromisslös prestige. Klart mer imponerande än förra gången.
02 Grande Année, rik och fatig men göm och glöm. Egly-Ouriet är mycket godare att dricka nu.
Egly-Ouriet är en favorit i Côtes-du-Rååån och ett av stoppen i somras. Vad gott det är och vad gott det kommer att bli! Helt enig.
I andra änden av skalan - Trist med FdP 2004. Senaste flaskan vi sög i oss i somras var rent krabbig mineralstinn med sluten rödsirlig frukt. Vi väntar länge med nästa flaska.
Bolly Grande Année 2002 tycker jag är riktigt god redan nu, men visst har den flera flera decennier framför sig i god vigör.
Några tankar kring Pol Rogers brut vintage 2002?
Att döma av de rapporter jag sett, verkar det vara "stuva undan och glöm" som gäller i nuläget.
/Johan H
Jag drack 2002 Pål Råger nyss och tyckte den var super! Ung? Visst är den det, men den fantastiska frukten gör att jag upplevde den väldigt drickbar nu. Drack den till mat i och för sig, kanske mer hårdsmält mol alena.
FV: Har ni provat några av Vilmarts champagner? De kör väl också med en del fatlagring?
Gôut, nu hänger jag inte med - Egly-Ouriet och Côtes du Rhône... Nog för att jag hört talas om utvidgning av champagneområdet men... Vad missar jag?
Ang. Bollinger GA 02. Är helt klart väldigt god och drickbar redan nu men syran och koncentrationen borgar för fin utveckling i många år framöver.
Skicka en kommentar