måndag, oktober 15, 2012

Munskänkarna provar Rhône


2010 Domaine Jaboulet ”Parallèle 45” Côtes-du-Rhône Blanc

Jaboulet har fått en nytändning sedan egendomen togs över av Caroline Frey, mest känd som ägare till Château La Lagune i Bordeaux. Det här är en typisk blandning av gröna rhônesorter: 50 % grenache blanc, 20 % marsanne, 20 % viognier, och 10 % bourboulenc. Alla druvor kommer från egna vingårdar, företrädesvis i löss- och sandjordar. Vinifieringen sker i rostfria ståltankar, och följs av tre månaders uppfostran - hälften i ståltank, hälften i medelstora ekfat. 13 %. (70005, 99 kr)



Guigal är utan tvekan Rhônedalens skickligaste inköpare av druvmaterial från både norra och södra delen. Här har vi ännu en urtypisk blandning av gröna rhônedruvor, men en som är helt annorlunda mixad: 55 % viognier, 20 % roussanne, 10 % marsanne,
10 % clairette och 5 % bourboulenc (de enda tillåtna gröna druvsorter som vi nu inte har lyckats täcka in är faktiskt ugni blanc och piquepoul blanc). Inköpt frukt, jäst och lagrat i ståltank. Blommigheten och fetman är typiska för viognier. 13,5 % alkohol. (71947, 109 kr)




Domaine Saint-Préfert startades 2002 av Isabel Ferrando, som tidigare var i bankbranschen. Vingården heter Les Serres och ligger i den sydvästra delen av appellationen. Marken här är lerig och täckt av stora rullstenar (galets roulés) med grus undertill som ger bra dränering. Druvmixen består av 80 % clairette och 20 % roussanne, stockarnas ålder är 50 år i snitt. Efter pressning jäser musten i ståltank. För att få maximal fräschör i syrorna blockeras den malolaktiska jäsningen med hjälp av nedkylning och en lätt svaveldos, varefter vinet dras om för ett halvårs uppfostran på jästfällningen i små bourgognefat - lika delar nya, ettåriga och tvååriga. Det friska och elegant fatade vinet får till slut en lätt filtrering innan buteljering. En hektar ger 4000 flaskor. 13,5 % alkohol. (74799, 349 kr)




Domaine Jean-Louis Chave är Hermitage-bergets odiskutabla ledstjärna, vars viner sedan länge är riktigt dyra och snudd på omöjliga att få tag på. Egendomen har gått i arv från far till son sedan 1481. Sedan ett tiotal år har man börjat köpa in druvor och vin från småodlare i området - grannar och vänner med vilka man har ett nära samarbete. Druvmixen här är 80 % marsanne och 20 % roussanne. Doften är i unga år blommig med toner av vit persika. Typiskt för vit hermitage är den där speciella smakbalansen med lägre syra, oljig fetma och tydlig mineralkänsla. Vinerna härifrån kan vanligen lagras minst 10 år. Alkoholhalten är 13 %. (75942, 394 kr)




Château de Saint-Cosme är kända som en av de bästa producenterna i byn Gigondas. Familjen Barroul har drivit egendomen sedan 1570 och är nu inne på 14:e generationen. Sedan 1997 har man också en livaktig négociant-verksamhet med mycket gott rykte. Deras Côtes-du-Rhône är ett vin på enbart syrah som blandar två ursprung: Vinsobres uppe i nordöstra hörnet av södra Rhônedalen, och Gard nere i sydvästra delen. Det förstnämnda bidrar med fräschör och definition, det sistnämnda med kraft och fyllighet. Alla druvor avstjälkas - till skillnad från gårdens övriga viner - och vinifieras i betongtankar. Här kan man förvänta sig aromer av svarta vinbär, lakritskola, orientkryddor och viol, samt en drickvänlig smak av mörka bär, svartpeppar och oliver. 13,5% alkohol.  (88908, 109 kr)




Domänen skapades 1967 av Aimé Sabon. Idag drivs Janasse av syskonen Cristophe och Isabelle. Det är en rätt stor egendom med 55 hektar vinmark, varav 15 i Châteauneuf-du-Pape. Ursprunget här är röda lerjordar strax norr om Courthézon, alltså precis utanför appellationen. Vinet blandar tre druvsorter i lika delar: grenache, syrah och mourvèdre. För att koncentrera smakerna begränsas uttaget genom sträng grönskörd där man klipper bort 30-40 % av druvklasarna. Macerationstiden är relativt lång - 18 till 21 dagar – och sedan får det nyjästa vinet mogna i foudre (grenache) och barrique (syrah och mourvèdre), varav en tredjedel är nya. Kvaliteten är exceptionell för appellationen Côtes-du-Rhône Villages och jämförbar med en god châteauneuf-du-pape i modern stil. Flörtar en smula med Australiens rika fruktighet, med stöd av lite mörk choklad och rostning från faten. 
20 000 flaskor per år. 14,5 % alkohol. (92100, 175 kr)





Appellationen Crozes-Hermitage definierades 1937, och utvidgades 1952. Den omfattar dels kullarna norr om Hermitage-berget och dels det flackare landet söder om Tain. Här framställs huvudsakligen rött av syrah, men också en mindre andel vitt av roussanne och marsanne. Denna ambitiösa cuvée kommer från gårdens äldre stockar i flera utmärkta lägen. Albéric Bouvet var Gilles Robins farfar. Gårdens historia började 1920 med en dryg hektar för husbehov. 1996, när Gilles tog över egendomen och bestämde sig för att börja buteljera själv, istället för att sälja druvorna till kooperativet i Tain, omfattade den tio hektar. Till skillnad från Gilles Robins fruktiga bistro-vin Papillon från yngre stockar - som jäser och mognar i ståltank - har Albéric Bouvet fått en längre maceration med en del av stjälkarna kvar och uppfostran i små ekfat, varav en femtedel nya. Stilen är medvetet extraherad med gott om strama tanniner som behöver lagring för att mjukna. Produktionen är cirka 35 000 flaskor per år. 13 % alkohol. (71554, 186 kr)




Appellationen Saint-Josèph skapades 1956, och omfattade då den centrala delen runt Tournon och Saint-Jean-de-Muzols på högra stranden av norra Rhône. Förutom rött av syrah görs även en mindre andel vitt av marsanne och roussanne. Domaine Gonon har sina 7,5 hektar vingårdar i den klassiska kärnan av Saint-Josèph. Det är branta sluttningar med jordmån av granit, som är omöjliga att bruka och plöja på annat sätt än med intensivt handarbete. Bröderna Jean och Pierre Gonon jobbar ytterst traditionellt och icke-interventionistiskt. Nya rankor tas med sélection massale, alltså från den egna vingården istället för från plantskola. Musten jäser på burgundiskt vis i öppna träkar med vingårdens naturliga jäststammar. Man använder sig till och med av gammeldags fottrampning för att få en mjuk extraktion. Uppfostran varar i femton månader, dels i använda 600-litersfat och dels i en större 1200-liters liggare. Åldern på faten varierar mellan ett och 40 år! Bröderna Gonon är klassiska vignerons som föredrar hårt slit i vingården framför semester. 8 000 flaskor. 13 % alkohol. (73040, 259 kr)




Traditionellt orienterade producenter i Châteauneuf-du-Pape gör helst bara en enda cuvée. Exempel på sådana egendomar är Clos des Papes, Charvin och inte minst Le Vieux Donjon. De sistnämnda startade 1962 och buteljerade sin första årgång 1966. Idag håller driften på att tas över av den förtjusande Claire Michel, som utbildat sig i Montpellier och gjort praktik på Harlan Estate och hos Boisset i Bourgogne. Vingårdsarealen omfattar 15 hektar, mestadels norr om byn. Odlingsmetoderna är ekologiska. Druvmixen i gårdens röda är 75 % grenache, 10 % syrah, 10% mourvèdre, och 5 % cinsault plus andra godkända druvsorter. Stockarna är mestadels mycket gamla, 60-100 år. Precis som appellationens regler föreskriver, så skördas allt för hand, och man väljer att avstjälka druvklasarna till hälften. Alla druvor vinifieras tillsammans i betongtankar, med enbart vingårdens egna jäststammar. Mognadslagringen tar 18 månader i stora gamla foudres. Mycket mer klassisk än så här blir inte Châteaunuf-du-Pape, och även i en knepig årgång som 2008 lyckades man göra ett elegant och komplext vin som passar bra att dricka medan man vänta på att andra årgångar ska mogna. 50 000 flaskor per år. 14 % alkohol. (71659, 299 kr)




Unge Julien Barrot tog världen med storm när årgång 2005 av hans grenache-cuvée Pure fick 100 poäng av Robert Parker. Den första årgången som buteljerades och såldes under namnet Domaine La Barroche var 2003, men familjen Barrot är knappast några nykomlingar för det. Egendomen har faktiskt gått i arv från far till son sedan 1600-talet, och pappa Christian utvidgade vingårdsarealen till nuvarande 12 hektar. Hans fokus låg på vingårdsarbetet, och frukten såldes till stora negocianter som Chapoutier och Guigal. Julien Barrot utbildade sig i Montpellier och sökte sedan inspiration både i Bourgogne och i Australien. Det här kan man märka när man smakar hans viner. Stilen är nämligen uppenbart fruktig, något som lockas fram med inledande cold-soak och en aktiv men varsam extraktion. Druvmixen är 66 % grenache, 14% mourvèdre, 12 % syrah, 6 % cinsault och 2 % ”andra”. En del av stockarna är över 100 år gamla. Stjälkarna används om de är mogna nog. Uppfostran tar 18 månader - grenache i stora foudres, mourvèdre och syrah i använda bourgognefat, och cinsault i ståltank. Nollnian är påtagligt frisk trots att året var varmt. 20 000 flaskor. 15 % alkohol. (75870, 329 kr)




Med årgång 2009 - en varm växtsäsong med perfekta förutsättningar - har Jaboulet visat att man är med i matchen på allvar igen efter ett svajigt decennium alltsedan förlusten av Gérard Jaboulet 1997. 2006 togs egendomen över av Caroline Frey, ägare till Château La Lagune i Bordeaux. Hon har på kort tid sett till att få välbehövlig ordning, inte minst på källararbetet. En tredjedel av skörden från Jaboulets ägor på Hermitageberget går sedan länge in i detta andravin till världsberömda La Chapelle. Första årgången av ”La Petite Chapelle” kom redan 1953. De gamla syrah-stockarna (40-60 år) växer vid sina områdestypiska stödkäppar i fyra olika vingårdar: Les Bessards, Les Greffieux, Le Méal och Les Rocoules. Granit är den dominerande bergarten, men det finns också en stor variation i jordmån och terroir som skänker en särskild komplexitet åt Jaboulets flaggskeppsvin, menar åtminstone producenten. Skördeuttaget blir lågt, mellan 20 och 25 hl/ha. De olika lotterna vinifieras separat och blandas först i samband med omdragning av faten året efter skörd. Det är då man slutligen bestämmer vad som egentligen ska hamna i vilket vin. Mognadslagringen tar 15-18 månader och andelen nya ekfat är inte större än en femtedel. 14 % alkohol.  (91217, 529 kr)




Ytterligare ett vin från den dynamiska Isabel Ferrando och lieu-dit Serres, som alltså har en lerig jordmån täckt av rullsten med grus undertill. Druvmixen i ”Auguste Favier” är 62 % grenache, 35 % cinsault vieilles vignes (ovanligt mycket) och 8 % syrah. Stockarna är 40 till 100 år gamla och ger ett skördeuttag på högst 20 hl/ha. Alla stjälkarna används i vinifieringen. Uppfostran tar 18 månader. Grenache mognar i betongtankar och cinsault/syrah i medelstora bourgognefat (600 liter), som använts två till tre gånger förut. Isabel hade tidigare konsulthjälp av den inflytelserika oenologen Philippe Cambie, men har sedan 2009 valt att gå sin egen väg. 
2010 gav generellt sett ovanligt friska och välstrukturerade viner med en årgångstypisk kombination av hög syra och hög koncentration. Ett normalt år görs det cirka 12 000 flaskor av den här cuvéen, men 2010 blev kvantiteten 40 % mindre pga den klena fruktsättningen. 
14,5% alkohol. (70898, 399 kr)




Syskonen Daniel och Christine Chaussy driver tillsammans – i femte generationen - den här egendomen om nio hektar. Släkten började buteljera under eget namn 1950. Boislauzon är för övrigt både namnet på gården och på omgivande vinmark i nordligaste delen av appellationen. Odlingarna är ekocertifierade sedan 2012. Prestigecuvéen ”Quet” mixar 80 % grenache med 20 % mourvèdre. Stockarna har nått 60-80 års ålder och uttaget är 15-25 hl/ha. De båda druvsorterna vinifieras tillsammans i cementtankar. Samtliga stjälkar används i vinifieringen. Macerationstiden är lång, cirka 30 dagar. Mognadslagringen äger rum  dels i cementtankar (grenache) och dels i små ekfat (mourvèdre). Vinet buteljeras utan filtrering, resultatet blir cirka 5 000 flaskor per år. 2009 var en varm årgång i södra Rhône, vilket i det här fallet har gett söt frukt och täta, tjocka, fullmogna tanniner. Alkoholhalt enligt etiketten 15% - i realiteten troligen högre. (90489, 479 kr)

Vad tyckte ni som var med?

8 kommentarer:

Caroline sa...

Som du vet röstade jag ju fram den vita Hermitagen till kvällens vin(n)are. Just nu känns det som att jag skulle kunna bli sambo med det för en längre tid.

Finare Vinare sa...

Låter som en god idé... den lär knappast ställa till bråk men är tillräckligt intressant och attraktiv för att umgås med i åratal.

Det verkar ha varit många som blev träffade av det är vinet. Några kom fram och sa att det var det bästa vita vin de någonsin smakat.

Men tänk då Chaves egen hermitage blanc...

Finare Vinare sa...

...96an var fantastisk. Undras hur 07an smakar:

http://www.systembolaget.se/99685

Finare Vinare sa...

Äsch, 94an var det ju.

http://vinare.blogspot.se/2011/07/malmoligan-slar-tillbaks.html

Henrik sa...

Kvällens vin var väl La Petite Chapelle - fin frukt, otroligt snygga tanniner och väl avvägd fatbehandling. God redan nu, knappast mindre god på andra sidan tunneln om 8-10 år.
Med det sagt, Préferts Auguste Favier är för jävligt god den också. Visst, den är ung, men med lite tid i glaset är den öppen och inbjudande, förvisso finns värme men ingen hetta. Strålande frukt, syror som balanserar, härlig komplexitet med garrigue och mineralitet.
Préferts vita CH9 var också mycket trevlig. Jag tycker den tjänade på att serveras ganska kyld då lite sötma hölls på mattan då. Annars, ovanligt snygga syror för en vit CH9, fina citrustoner blandat med ytterligt vita päron och en värmande kryddighet.
Guigal visade med sin vita CdR att man är en fruktansvärt skicklig och omsorgsfull negociant - den var överraskande bra enligt mig, som brukar vara måttligt svag för stilen ...
Quet är, om inte ett monster, så i alla fall någonting ditåt. Det är mörkt, där finns hetta och en riktigt tättvävd matta av mörk och lätt torkad frukt. Den är inget jag vill dricka nu och den blir säkert bättre med lagring, men frågan är hur mycket. Ett Darth Vader-vin som jag tvivlar på blir Anakin ens om 10-15 år.
Albéric Bouvet kändes som en kanon-Crozes, men den behöver lagring.
Janasse har jag provat förut och vidhåller att den är väldigt bra - en rejält fruktig CdR som i princip håller CH9-kvalitet. God nu, säkert ännu godare om X antal år.
Till sist, Vieux Donjon är verkligen en fin, traditionell CH9. Slank och elegant, men ändå med väldigt levande frukt. Fin garrigue, en lite lädrigt köttig känsla. Förtjusande drick nu-CH9.

Finare Vinare sa...

Henrik - instämmer i precis allt du säger, förutom att Auguste Favier till slut stod som kvällens favorit när plus och minus lagts ihop med lite eftertanke. Man kan glädjas åt att ha lagt undan av det vinet. Som det verkade igår skulle det nog funka bra att lufta i ett par timmar och sänka en redan nu.

Anonym sa...

La Petite Chapelle 2009 var klart bäst (men jag brukar föredra norra Rhône framför södra), Saint-Préfert Blanc 2011 var förvånansvärt elegant och mineraliskt för en Ch9dP.

Cuvée de Quet 2009 tyckte jag inte alls om, även om doften var trevlig var det fullständigt obalanserat i smaken, med en otrevlig, spritig eftersmak. Det kanske i någon mening var imponerande, men jag landade på "85 poäng?" som omdöme. Jag kan inte tänka mig att lagring kommer att integrera den här sprittonen.

Jag är inte Châteauneuf-fientlig eller alkoholallergisk i största allmänhet, bör jag kanske tillägga och försvara mig med (köper understundom bl.a. moderna spanjorer och Barossa-Shiraz) men t.ex. de allra flesta amarone är faktiskt mer balanserade än så här.

Henrik sa...

Inser, med ledning av min not ovan, att jag nog också tyckte Favier var bäst ... Mer passion i den än, den ganska, eh, objektiva noteringen om La Petite Chapelle.
Skitsamma, superba viner båda två.