torsdag, maj 03, 2012

Munskänkarna provar majnyheter


Majsläppet kändes vid ett ytligt påseende ganska oengagerande.
Gäsp, Systembolaget liksom... vid det här laget kan vi ju handla från massor av olika källor och har fullt upp med att titta åt annat håll.
Men det är orättvist att generalisera och avfärda kategoriskt. Om man sovrar med omsorg finns det faktiskt en hel del intressant även denna gång. Vad sägs om en trio vingårds-Volnay från Marquis d'Angerville? Som extrabricka två kanske? Nä, de kom inte med i onsdagskvällens nyhetsprovning. Men väl fyra nordrhônare från stora årgången 2009.


1. 2007 Domaines Schlumberger Riesling Grand Cru Saering

Här osar det skitig smörjgrop och småfeta toner av gula äppelskal som legat kvar i slasken sedan i måndags. Jordigt och dieselmineraliskt med några rötade druvor i mixen, ovisst hur pass ädel den rötan var. Ganska bred smak, rätt generöst utvecklad med guläppliga aromer och en syra som i vår smak är alltför avrundad. Inte någon vidare GC-klass om ni frågar oss, och därefter ställdes skåpet med besked av medtävlaren...

2. 2010 Weingut Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein Erste Lage

Purung rieslingdoft med klockren druvkaraktär: mandelblom, vit persika, grönt äpple, limeskal, örter, massor av mineraler, liten grön marmeladkula och en skiva honungsmelon. Smaken är ren och slank med Olga Korbuts fruktkropp och en liten juvenil spritsighet. Visslande hög syra - perfekt fokuserad, livlig och engagerande. Tätt tvinnad struktur och mängder av sprittande mineraler. Gott grepp i slutet och rejäl längd på efterklangen. Enastående bra, och ett klockrent lagringsvin - våra erfarenheter säger att fem års väntan brukar vara lagom. Missa inte denna fina årgång.


3. 2010 Gianni Voerzio Bricco Cappellina Langhe Arneis

Diskret och neutral doft, lätt blommig och smått mineralisk med de allra lättaste av pärontoner. Dessutom är nosen aningen tvålig och framkallar på pricken bilden av en nyss uppblåst badboll - pvc-plast, alltså. Smaken är lika neutral den, med äpplig syra och jordbittra toner. Inte så vidare kul, ganska enkelt på det hela taget. Carlo Merolli kan nog trolla fram betydligt bättre alternativ för halva pengen.

4. 2008 Domaine Stéphane Tissot Arbois Sélection

Stor doft - extremt uttrycksfull med all den karaktär man kan önska sig av savagnin och chardonnay som vinifierats på oxidativt Jura-vis under ett täcke av florjäst. Aromer av nötter, lite smör, bokna äpplen, citronskal, kalksten och manzanilla-sälta. Frisk syra, nötig fetma och sälta som ropar i högan sky efter salta mandlar och andra tapas.
Bra längd på aromer och syra, stenig finish - ja, hela smaken är en definition av ordet "aptitretande". Uppenbart hög kvalitet på allt från druvmaterial till källararbete, men också ett vin att älska eller hata: gott, äckligt eller rentav äckelgott? Det här ställer krav på acquired taste men lovar mycket tillbaks till rätt mottagare. Schysst pris också.


5. 2010 Domaine Bruno Clair Marsannay Pinot Noir Rosé

Blyg och finstämd doft med smultron and andra röda bär. Inledningsvis en anstrykning av svavelstickor som lyckligtvis blåser bort, sedan svaga antydningar om läder, sous-bois och mineraler. Plus för total avsaknad av de godistoner man oftast finner i roséer. Smaken är slank, heltorr och mycket frisk med markerad syra och en god liten örtighet. Ren och uppfriskande avslutning som rensar bra. Inte jättemärkvärdigt, men ändå rätt elegant, och raka motsatsen till publikfriande. Kul att plötsligt få se två roséer från Marsannay på SB - är det första gången? Vi dricker gärna en flaska nu när värmen kommer. Ännu bättre pinotbaserat rosa kan man hitta hos Philippe Gilbert (Menetou-Salon) och Olivier Horiot (Rosé de Riceys).

6. 2011 Domaine de la Mordorée La Dame Rousse Tavel

Sötare bärfruktig doft med definierade hallontoner och busunga drag av geléråtta som i nuläget är störande tydliga. Undertill finns lyckligtvis en seriös mineralkaraktär med sälta, anis och våta stenar. Smaken är rik för en rosé, snudd på småfet, men ändå med fullt tillräcklig syra och goda aromer av anis, lakritsrot, smultron och hallon. Det hela slutar kryddigt och ganska så långt. Klart mer seriöst och källarvärdigt än man kan tro vid första sniffen - lagra ett år eller två och det mest juvenila godiset kommer att vara borta.


7. 1986 Château Bel-Air Lagrave, Moulis-en-Médoc Cru Bourgeois

Stor bordeauxdoft med full mognadsutveckling och rejäl komplexitet. Kanske inte direkt elegant i starten när vi tvingas dra på oss blåstället och mocka bajs i stallet, men snart kommer så mycket mer: piptobak, läder, multnande undervegetation, mogna svarta vinbär, korinter, paprika, mynta och andra örter. Frukten utvecklas riktigt fint i glaset mot sötare toner av plommonmarmelad och vinbärsgelé. Smaken är lättare medelfyllig med hyfsad syra, fortfarande hyggligt vital vad gäller frukt, frisk mynta och tanniner som blir uttorkande och kantiga i slutet. Inte alls dumt med tanke på årgång, kvalitetsnivå och pris. Egentligen ville vi ha 85:an till provningen, men de buteljerna dammsögs inom en minut på Passagen. Det lär dock finnas rätt gott om flaskor kvar eftersom det släpptes tvåtusen av vardera årgången - upplagt för jämförelser alltså. Sånt här vill vi se mycket mer av på bolaget, och är man bara det minsta intresserad av mogen bordeaux bör man nappa även om slottet är obekant.


8. 2007 Zuccardi Zeta Mendoza

Tre kilo svart bautasten till vinflaska. Tät doft, smått hotfull likt en mörk vägg. Mycket mogen frukt, tänk cassis/björnbär/mörka plommon. Dessutom ek, grillkol, lakrits och choklad. Smaken överraskar positivt genom att vara lagom extraherad med frisk syra och välbyggd struktur. Vi hade nog gissat på mer alkohol, mer fat och framförallt en hårdare extraktion - men det här var bättre än väntat. Tyvärr blir tanninerna något träiga i slutet, men det hela borde kunna styras upp med en grillad entrecôte och/eller kortare lagring. Inte helt tokigt faktiskt, och som sagt - smaken är klart bättre än doften.


9. 2008 Poliziano Mandrone di Lohsa Maremma Toscana IGT

Öppen nos med skön rostning och väldefinierad cabbighet. Frukten känns relativt sval, vilket självklart är önskvärt i ett Maremma som ofta är varmt. Trots förhandsinformationen från näsan är smaken ändå förvånansvärt frisk och spänstig med livliga syror, god strävhet och saftiga cabernet-aromer. Intensitet, persistens och bra längd. Visst serveras det både ek-choklad och allmänt fatrostade toner, men konstigt nog inget som direkt stör en ek-allergiker. Gott per omgående, med potential att bli utvecklas fint under några år. Givet restaurangvin till grillade köttbitar.

10. 2007 Podere Santa Maria Colleoni Brunello di Montalcino

Knepigt, vi måste säga att vi inte fick grepp om det här vinet genom några korta sniff och sipp, trots att vi lät det lilla glaset stå ett par minuter. Doften var återhållsam och visade alla tecken på att behöva utvecklas i karaff och kupa under flera timmar. Utan tvekan botti-lagrat, med sina diskreta toner av ljusa plommon, torkade körsbär, läder, tobak och örter. Smaken relativt slank och frisk med druvmogna traddo-tanniner och klassiska surkörsbärsaromer i en lagom varm avslutning. Klart lovande, och såvitt vi kan se outstanding, men här krävs en flaska för att riktigt begripa vad det handlar om.
Vi återkommer i frågan.


11. 2009 Jaboulet Hermitage Blanc Chevaliers de Sterimberg

Kvällens doft - enligt många provare - med sin slående kombination av våt granit, nyutslagen blomma, fetmogen gul citrusfrukt och dyra bourgognefat. Inga besvikelser i smaken - här finns ovanligt friska syror för ett vitt rhônevin, en skön rondör och rikedom av aromer, all stenighet man överhuvudtaget kan önska sig och dessutom en driven fatkaraktär. Makalöst bra - spring och köp. Äsch vad vi är omoderna - aktivera beställningsknappen!

12. 2009 Domaine de Lises Crozes-Hermitage

Stor doft - syrah rakt ut ur skolboken med klassiska violer, svartpeppar, blåbär, lingon, lagerblad, tjärpastill, däckverkstad och lakrits. Smaken är sval och frisk, syradriven med småkärva tanniner och en viss grönörtighet. Av allt att döma skördade man tidigt det året. Typisk Graillot-stil utan märkbar ek, funkar att dricka nu men kommer att bli roligare om några år.


13. 2009 Jaboulet Crozes-Hermitage Domaine de Thalabert

En helt annan stil med mer markant ek i form av mandelmassa och fatkrydda. Frukten varmare och mer senskördad, åt det mörka plommonhållet med inslag av cassis. Riktigt tät smak med bläckiga tanniner, balanserat frisk syra, småsöt frukt och choklad från eken, samt en ännu rätt träig finish. Lagrings-crozes på steroider, ställ in väckaren på 2018 för full utdelning och integration.

14. 2009 Jaboulet Hermitage La Petite Chapelle

Hyggligt bra doft med helseriös mörkfrukt och läckra stråk av cassis. Svartpeppar, grillkol, lakritsrot, vaniljstång, bastubänk, choklad.
Men det är i munnen det händer - wow-känslan är omedelbar och odiskutabel. Sjungande fruktsyror, suverän tanninstruktur, ren cassis, härlig intensitet och ihållande längd. Friskare och roligare i munnen än Delas' 2009 Tourettes, och massor av potential för decennier av utveckling. Om detta är andravinet, hur bra ska då inte 2009 La Chapelle vara?

9 kommentarer:

Anonym sa...

Jag brukar normalt gilla Voerzios ek-logiska viner, men hans Arneis har jag aldrig förstått mig på. Doft och smak som påminner om avslagen Dispril känns sällan kul.

/The Wall

Finare Vinare sa...

Finns Dispril fortfarande? Man ryser vid bara tanken på acetylsalicylsyra.

Välkommen att höra av dig ifall du önskar befria oss från några ek-logiska 2003 Barolo La Serra. Det vore en lättnad ;-)

Anonym sa...

Skönt att veta att det finns rygg-upp ifall det egna förrådet skulle sina. Återkommer om det blir aktuellt. Vad spenderades pengarna på i huvudsak den 2 maj? Rätt gissat; Voerzios alster, minus det Arneis.

/The Wall

emila sa...

Det blir nog bara Tissot för mig från det här släppet. Tråkigt att man inte kan få fler seriösa roseviner. Hoppas på tenuta del terres 10a som sommarens. Men till det viktigaste: kan ni inte berätta för en helgdagsarbetande om viniks jura-fest?

Finare Vinare sa...

Emil - Bruno Clairs marsannay är klart seriös, attans fin på matbordet.

Vi la just upp ett litet fotoreportage...

Partypingla 1 sa...

Arbois var ju helt underbart konstig, har aldrig smakat något liknande i mitt korta vinliv. Påminner mycket om bra cider och dessertvin i doften. Synd att man förköpt sig på andra saker, annars hade det nog blivit en låda.

emila sa...

FV: ja bruno clair låter kul, eller både kul och "seriös".. (lite gnälligt ordval där av mig)

Gillar Jura-goes-Söder-reportaget. Andra bilden uppifrån säger allt om varför man inte ska missa sådana där situationer.

alsace-wine sa...

Om Schlumberger 2007 Riesling GC Saering skrev jag för någon månad sedan "Medelgul färg. Druvtypisk doft med gummi och citronskal. Medelfyllig smak med lite frän syra, tillräcklig frukt och äpplig eftersmak." Begreppet tillräckligt är hämtat från hundutställning och betyder snäppet sämre än bra. Saering är ingen mark för imponerande riesling, här ska man odla muscat!

Finare Vinare sa...

Ja, då är vi helt överens om att inte spendera pengar på Schlumbergers GC Saering ;-)